Nu har några veckor gått... Eleverna är igång och verkar nöjda - förutom att det är mycket att tänka. I fredags hade jag ett samtal med en elev som pustade och tyckte att VARFÖR kunde jag inte helt enkelt föreläsa om det här i stället, det hade ju gått SÅ mycket fortare! Så jag pekade i kriterierna på där det står att "Elever kan med viss säkerhet samla, sovra och sammanställa information från olika källor. Eleven kan tillämpa regler för citat- och referatteknik. Med utgångspunkt från detta kan eleven skriva utredande och argumenterande texter som är sammanhängande och har tydligt urskiljbar disposition."
Dessutom konstaterade vi att även de kriterier som lyder "Texterna är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Språket är varierat och innehåller goda formuleringar och följer i huvudsak skriftspråkets normer för språkriktighet. Eleven diskuterar översiktligt stil, innehåll och bärande tankar i skönlitterära verk och författarskap från olika tider och epoker utifrån några centrala litteraturvetenskapliga begrepp. Eleven ger exempel på och diskuterar översiktligt samband mellan skönlitteratur och idéströmningar i samhället." OCKSÅ tränas och testas i spelet. Men det gör inte "lyssna på vad läraren säger är rätt".
Efter lite fnulande har vi också kommit på att vi ska göra en uppgift muntlig, dvs eleven skriver ett tal för att övertyga och spelar in sig, med eller utan publik. Så fick vi till ett extra muntligt tillfälle också :) Nöjd är jag!
En rolig bieffekt av att vi missat några stavfel och annat i PDF-erna och givit eleverna i uppdrag att korrekturläsa mot betalning i bonus-poäng är att många spontana språkdiskussioner uppstått i klassrummet. VARFÖR får man bonus för detta och inte när det står inom citattecken?
Nu är det snart sanningens minut. Denna veckan får eleverna möjlighet att ta en liten paus (om de vill) och göra små videoreportage om hur det är att spela WoW De glömda böckerna jämfört med WoW Grammatik. Filmerna ska jag och Fredrik använda till vår SETT-sida. De brukar vara kloka, mina elever, så jag hoppas på många bra åsikter om vad vi kan förbättra.
tisdag 1 april 2014
onsdag 19 februari 2014
På vetenskaplig grund
Efter att ha läst Anders Jönssons bok Lärande bedömning (Gleerups, 2010) vill jag hävda att de enskilt enklaste och billigaste insatserna Björklund kan göra för att lyfta den svenska skolans resultat är att förbättra de svenska lärarnas kunskap om, tid till och förutsättningar för en medveten formativ bedömning. Nedan kommer jag att sammanfatta Jönssons bok och presentera min lösning för att snabbt, på ett kostnadseffektivt sätt lyfta de svenska elevernas resultat och lust att lära.
Anders Jönssons bok är en lättläst, sympatisk genomgång av forskning från mitten av 90-talet till 2008, kring förutsättningarna för utvecklat lärande i skolmiljö. Han presenterar aktuella studier av de namnkunniga och respekterade Gipps, Hattie, Seymore, Shute och Shepard tillsammans med ett stort antal andra moderna skolforskare samt resultat av sina egna praktiska studier på högskolenivå.
Jönsson beskriver bakgrunden till hur bedömning i skolan sett ut historiskt, och hävdar att den ser i princip precis likadan ut idag: Summativa slutprov, med ursprung i psykometrisk tradition, dvs mätande av intelligens, med stigande svårighetsgrad, presenterade i slutet av ett avsnitt, med syfte att sortera eleverna enligt en lätthanterlig summativ skala. Detta sätt har visat sig ha mycket begränsad inverkan på elevers fortsatta lärande, men är en god mätare på vad eleven har uppfattat under momentet.
Vi har konstaterat att idéerna om kognitiv konstruktivism, dvs att individen av egen lust och i sin egen utvecklingstakt ska konstruera kunskap, inte fungerat särskilt väl. En anledning till detta är troligtvis att tydliga förväntningar på lärandet är viktigt, vilket går emot den idéen. Att på förhand definiera mål och kriterier är en förutsättning för lyckat lärande, men man kan aldrig på förhand definiera exakt vad eleven ska kunna eller exakt hur målen ska uppnås, för elever är individer med olika förkunskaper och metoder för lärande.
Det är också viktigt att jämföra frågorna "Vad ska eleven kunna?" med frågan "Vad ska eleven kunna göra med sina kunskaper?" Glosor är bra, men det är hur man använder orden som avgör vilken kunskap och förståelse du har, och det är det som i slutänden ska bedömas. Därför talar Jönsson väl om autentiska bedömningssituationer, performance assessments (Kane, Crooks och Cohen, 2003) som enligt naturvetenskapligt synsätt har låg validitet, men som ger en tydligare bild av hur eleven kan överföra inhämtad kunskap från teori till praktik, vilket ju är skolans mål!
Studier har också visat att eleven lär sig mer och bättre med stöd. Alla vet att labbar ofta ger mycket. En anledning till detta kan vara att eleven sällan labbar ensam, utan planerar och diskuterar genomförandet med kamrater och lärare. Gipps förespråkar dynamisk bedömning, dvs att man under tiden bedömningen sker ger eleven stöd och ledtrådar för att komma vidare, alltså det vi i dagligt tal ofta skulle kalla för fusk. Wiggins går så långt som att säga att om man VILL skapa spridning i klassrummet och sortera eleverna så ska man hålla kunskapen hemlig. Målen ska vara så transperenta att eleven ska kunna bedöma sig själv eller sina kamrater.
Det är viktigt att mål och kriterier kommuniceras fortlöpande till eleverna, då det visat sig i studier på olika nivåer att elever har mycket svårt att tillägna sig och tillämpa matriserna på egen hand. Bäst resultat får man om man tillsammans med matrisen visar konkreta exempel. Jönsson avfärdar myten om att detta skulle hindra eleven från att tänka själv, eller att det ger eleven för mycket hjälp.
Det är inte enkelt att validera bedömning. Medbedömning är en förutsättning, men studier har visat att det inte leder till säkrare resultat att fler än två bedömer samma uppgift. Det som är avgörande är tydligheten i bedömningsunderlagen. Här är matriser ett stort stöd för läraren, och den initiala tiden det tar att konstruera matrisen tas igen i vad den ger tillbaka. Det finns dock matriser av olika kvalitet. Man skiljer på holistiska matriser (som visar vilken nivå t ex en argumenterande uppsats är på) och analytiska matriser (som bryter ner uppgiften i beståndsdelar och värderar dem en och en, t ex tes, argument, inledning, avslutning).
Med en matris förhindrar man att man påverkas av "fluff" som egentligen inte är relevant för bedömningen. Matrisen är också ett hjälpmedel för läraren att planera sin undervisning utifrån det som man vill att eleven ska lära sig, i stället för att bli överraskad över de produkter som eleven sedan lämnar in för bedömning. I England har man studerat övergången till en målrelaterad läroplan och fann att lärare kunde delas upp i tre huvudkategorier: Den intuitive, bevissamlaren och den systematiska planeraren. Den intuitive förlitade sig på sin erfarenhet och "kände" hur eleven låg till. Den intuitive kunde sällan formulera några omdömen, utan blandade ihop elevernas ämneskunskaper med andra saker, som beteende i klassrummet och hade svårt att avgöra hur eleven låg i förhållande till målet. Bevissamlaren är den intuitives motsats och samlar in och bokför resultat på allt för att i första hand använda "bevisen" i summativt syfte, för att sätta betyget i slutet av kursen. Trots den stora mängden bevis kunde bevissamlaren sällan svara på vilka mål som var uppnådda eftersom undervisningen sällan var planerad utifrån målen, och bevisen oftast bara omfattade skriftligt inlämnat material. Den systematiska planeraren gör istället bedömingen till en integrerad del av undervisningen, använder olika metoder för bedömningen och bedömningen sker i formativt syfte. Jönsson liknar lärarens jobb med samhällsforskarens.
Men både lärare och elever bör träna på att använda matriser, matriserna bör vara analytiska i stället för holistiska och de bör ha så få nivåer som möjligt. Uppgifter bör upprepas för att eleven ska kunna göra bättre, och samma matris bör användas flera gånger.
Feedback är ytterligare ett intressant område. Det har i studier visat sig att skriftlig feedback är effektivare än muntlig feedback, då de flesta elever upplever den neutralare. Feedbacken ska innehålla svar på de tre frågorna Vart är jag på väg? Var befinner jag mig i förhållande till målet? och Hur ska jag närma mig målet? Ett poängtal på ett prov svarar inte på någon av dessa frågor. Det är oftast svårt att engagera eleverna i genomgångar av sådana prov eftersom de inte anser att de kommer att ha nytta av vad de gjort fel om de tror att de inte kommer att kunna förbättra resultatet ändå. Om de däremot får chansen att göra om uppgiften och svara på samma typ av frågor en gång till är de mer benägna att ta till sig en sådan genomgång och den blir formativ. Att feedbacken är omeddelbar är dock inte nödvändigt, så länge den kommer i tid för eleven att kunna använda den innan kursen är slut.
Det har visat sig effektivt att ge formativ feedback på processnivå, dvs vara delaktig i elevens process medan den pågår, t ex under ett längre skriftligt arbete som gymnasiearbetet. Tunstall och Gipps konstaterar att feedback på personlig nivå, alltså feedback på önskvärt eller oönskat beteende fortfarande är mycket vanlig i skolan. Det har visat sig att peppning och positiv feedback funkar bättre på uppgifter som elever vill göra, medan negativ feedback, alltså vad eleven gör fel, funkar bättre på uppgifter elever känner att de måste göra.
En annan typ av värderande feedback är betyg och betygsliknande omdömen, alltså omdömen som sorterar eleverna och placerar dem på en skala. Här säger Jönsson att forskningen inte verkar ge någon positiv effekt alls på elevernas lärande, alternativt negativa effekter och hänvisar till tre studier, (Eat that Björklund!) Andra företeelser som bidrar till elevernas lärande är självbedömning och kamratbedömning. Detta är dock en träningssak och ska göras med tydligt stöd av lärare, exempel och matriser och effekterna är inte omedelbara, men ger god utdelning på sikt.
Jönsson konstaterar att det inte finns ETT sätt att förbättra elevernas lärare, men med en kombination av formativ bedömning, tydliga exempel, matriser och kamratbedömning kan man avsevärt förbättra elevernas resultat på kort tid. Därför är mitt förslag till Björklund och andra skolpolitiker:
Det är mina tre enkla förslag på att förbättra svensk skola.
Anders Jönssons bok är en lättläst, sympatisk genomgång av forskning från mitten av 90-talet till 2008, kring förutsättningarna för utvecklat lärande i skolmiljö. Han presenterar aktuella studier av de namnkunniga och respekterade Gipps, Hattie, Seymore, Shute och Shepard tillsammans med ett stort antal andra moderna skolforskare samt resultat av sina egna praktiska studier på högskolenivå.
Jönsson beskriver bakgrunden till hur bedömning i skolan sett ut historiskt, och hävdar att den ser i princip precis likadan ut idag: Summativa slutprov, med ursprung i psykometrisk tradition, dvs mätande av intelligens, med stigande svårighetsgrad, presenterade i slutet av ett avsnitt, med syfte att sortera eleverna enligt en lätthanterlig summativ skala. Detta sätt har visat sig ha mycket begränsad inverkan på elevers fortsatta lärande, men är en god mätare på vad eleven har uppfattat under momentet.
Vi har konstaterat att idéerna om kognitiv konstruktivism, dvs att individen av egen lust och i sin egen utvecklingstakt ska konstruera kunskap, inte fungerat särskilt väl. En anledning till detta är troligtvis att tydliga förväntningar på lärandet är viktigt, vilket går emot den idéen. Att på förhand definiera mål och kriterier är en förutsättning för lyckat lärande, men man kan aldrig på förhand definiera exakt vad eleven ska kunna eller exakt hur målen ska uppnås, för elever är individer med olika förkunskaper och metoder för lärande.
Det är också viktigt att jämföra frågorna "Vad ska eleven kunna?" med frågan "Vad ska eleven kunna göra med sina kunskaper?" Glosor är bra, men det är hur man använder orden som avgör vilken kunskap och förståelse du har, och det är det som i slutänden ska bedömas. Därför talar Jönsson väl om autentiska bedömningssituationer, performance assessments (Kane, Crooks och Cohen, 2003) som enligt naturvetenskapligt synsätt har låg validitet, men som ger en tydligare bild av hur eleven kan överföra inhämtad kunskap från teori till praktik, vilket ju är skolans mål!
Studier har också visat att eleven lär sig mer och bättre med stöd. Alla vet att labbar ofta ger mycket. En anledning till detta kan vara att eleven sällan labbar ensam, utan planerar och diskuterar genomförandet med kamrater och lärare. Gipps förespråkar dynamisk bedömning, dvs att man under tiden bedömningen sker ger eleven stöd och ledtrådar för att komma vidare, alltså det vi i dagligt tal ofta skulle kalla för fusk. Wiggins går så långt som att säga att om man VILL skapa spridning i klassrummet och sortera eleverna så ska man hålla kunskapen hemlig. Målen ska vara så transperenta att eleven ska kunna bedöma sig själv eller sina kamrater.
Det är viktigt att mål och kriterier kommuniceras fortlöpande till eleverna, då det visat sig i studier på olika nivåer att elever har mycket svårt att tillägna sig och tillämpa matriserna på egen hand. Bäst resultat får man om man tillsammans med matrisen visar konkreta exempel. Jönsson avfärdar myten om att detta skulle hindra eleven från att tänka själv, eller att det ger eleven för mycket hjälp.
Det är inte enkelt att validera bedömning. Medbedömning är en förutsättning, men studier har visat att det inte leder till säkrare resultat att fler än två bedömer samma uppgift. Det som är avgörande är tydligheten i bedömningsunderlagen. Här är matriser ett stort stöd för läraren, och den initiala tiden det tar att konstruera matrisen tas igen i vad den ger tillbaka. Det finns dock matriser av olika kvalitet. Man skiljer på holistiska matriser (som visar vilken nivå t ex en argumenterande uppsats är på) och analytiska matriser (som bryter ner uppgiften i beståndsdelar och värderar dem en och en, t ex tes, argument, inledning, avslutning).
Med en matris förhindrar man att man påverkas av "fluff" som egentligen inte är relevant för bedömningen. Matrisen är också ett hjälpmedel för läraren att planera sin undervisning utifrån det som man vill att eleven ska lära sig, i stället för att bli överraskad över de produkter som eleven sedan lämnar in för bedömning. I England har man studerat övergången till en målrelaterad läroplan och fann att lärare kunde delas upp i tre huvudkategorier: Den intuitive, bevissamlaren och den systematiska planeraren. Den intuitive förlitade sig på sin erfarenhet och "kände" hur eleven låg till. Den intuitive kunde sällan formulera några omdömen, utan blandade ihop elevernas ämneskunskaper med andra saker, som beteende i klassrummet och hade svårt att avgöra hur eleven låg i förhållande till målet. Bevissamlaren är den intuitives motsats och samlar in och bokför resultat på allt för att i första hand använda "bevisen" i summativt syfte, för att sätta betyget i slutet av kursen. Trots den stora mängden bevis kunde bevissamlaren sällan svara på vilka mål som var uppnådda eftersom undervisningen sällan var planerad utifrån målen, och bevisen oftast bara omfattade skriftligt inlämnat material. Den systematiska planeraren gör istället bedömingen till en integrerad del av undervisningen, använder olika metoder för bedömningen och bedömningen sker i formativt syfte. Jönsson liknar lärarens jobb med samhällsforskarens.
Men både lärare och elever bör träna på att använda matriser, matriserna bör vara analytiska i stället för holistiska och de bör ha så få nivåer som möjligt. Uppgifter bör upprepas för att eleven ska kunna göra bättre, och samma matris bör användas flera gånger.
Feedback är ytterligare ett intressant område. Det har i studier visat sig att skriftlig feedback är effektivare än muntlig feedback, då de flesta elever upplever den neutralare. Feedbacken ska innehålla svar på de tre frågorna Vart är jag på väg? Var befinner jag mig i förhållande till målet? och Hur ska jag närma mig målet? Ett poängtal på ett prov svarar inte på någon av dessa frågor. Det är oftast svårt att engagera eleverna i genomgångar av sådana prov eftersom de inte anser att de kommer att ha nytta av vad de gjort fel om de tror att de inte kommer att kunna förbättra resultatet ändå. Om de däremot får chansen att göra om uppgiften och svara på samma typ av frågor en gång till är de mer benägna att ta till sig en sådan genomgång och den blir formativ. Att feedbacken är omeddelbar är dock inte nödvändigt, så länge den kommer i tid för eleven att kunna använda den innan kursen är slut.
Det har visat sig effektivt att ge formativ feedback på processnivå, dvs vara delaktig i elevens process medan den pågår, t ex under ett längre skriftligt arbete som gymnasiearbetet. Tunstall och Gipps konstaterar att feedback på personlig nivå, alltså feedback på önskvärt eller oönskat beteende fortfarande är mycket vanlig i skolan. Det har visat sig att peppning och positiv feedback funkar bättre på uppgifter som elever vill göra, medan negativ feedback, alltså vad eleven gör fel, funkar bättre på uppgifter elever känner att de måste göra.
En annan typ av värderande feedback är betyg och betygsliknande omdömen, alltså omdömen som sorterar eleverna och placerar dem på en skala. Här säger Jönsson att forskningen inte verkar ge någon positiv effekt alls på elevernas lärande, alternativt negativa effekter och hänvisar till tre studier, (Eat that Björklund!) Andra företeelser som bidrar till elevernas lärande är självbedömning och kamratbedömning. Detta är dock en träningssak och ska göras med tydligt stöd av lärare, exempel och matriser och effekterna är inte omedelbara, men ger god utdelning på sikt.
Jönsson konstaterar att det inte finns ETT sätt att förbättra elevernas lärare, men med en kombination av formativ bedömning, tydliga exempel, matriser och kamratbedömning kan man avsevärt förbättra elevernas resultat på kort tid. Därför är mitt förslag till Björklund och andra skolpolitiker:
- Ge läraren arbetsro och tid att ta till sig forskningsrön och förutsättningarna för att samarbeta kring formativa arbetssätt i stället för att öka undervisningstid, administration och stress.
- Ge Skolverket i uppdrag att utforma nationella analytiska matriser för det centrala innehållet i de olika ämnena, så att vi får konkreta verktyg att arbeta med, inte bara matriser för bedömning av nationella prov!
- Sluta prata om disciplin och mobiltelefoner, och prata istället om att höja motivationen för utbildning och glädjen och nyttan med att lära! INGEN mår bra av att höra att de är sämst i världen, speciellt när det inte är sant!
Det är mina tre enkla förslag på att förbättra svensk skola.
fredag 14 februari 2014
Nu när vi äntligen slutat prata om "Digital Natives" tänker jag att vi kanske ska släppa det lite överdrivna "vi utbildar ungdomar för yrken vi ännu inte känner till". Utvecklingen GÅR framåt, men den går inte riktigt så fort som vi vill föreställa oss. På 50-talet trodde man att vi skulle ha flygande bilar år 2000, men vi har fortfarande inte ens kommit på någon bra ersättning till fossila bränslen.
Självklart ska skolan förändras och jag tycker att Ians tankar från 10 år sedan fortfarande är ett önskeläge: Flexibelt lärande i tid och rum med teknikstöd, engagerade, kunniga lärare som finns till hands när eleverna lär, inte nödvändigtvis bestämmer exakt när och vad som ska läras.
Nu när vi funderar på en "ny" gymnasieskola i Falkenberg, skulle jag vilja se skolan som en integrerad "lärcentral" dit eleverna kommer för det, för de allra flesta, viktiga sociala utbytet i lärandet (inte bara för att umgås). Där kan lärarna ge handledning och föreläsningar om det eleverna behöver för att få kunskap och förståelse för det de lär, utan att de nödvändigtvis är bundna till en speciell grupp, klass eller årskurs. För den som behöver och vill ha ska klasstillhörigheten finnas kvar, och alla inskrivna elever ska ha en mentor som följer deras kunskapsutveckling och håller koll så att ingen trillar mellan stolarna och försvinner in i utanförskap eller lämnas utan stöd i sitt lärande.
Vi har tekniken för att eleven ska kunna boka sig för att delta i en föreläsning AFKB, men om platserna tar slut eller om man är krasslig kan man ändå följa föreläsningen live från sin dator och ändå ställa frågor. Handledning kan ges öga mot öga, eller via Skype/Hangouts (Jag är så gammalmodig att jag tror på ögonkontakt). Med hjälp av öppet delat kursmaterial i form av filmade föreläsningar, läskurs och övningar som kan göras genom gruppdiskussioner eller delade dokument där läraren har insyn i processen kan lärandet synliggöras oberoende av tid och rum.
Jag tror på lärandet som en ständigt fortgående process. Vissa elever vill koncentrera sig på ett enda ämne under en begränsad tid, andra vill ha allt länge. Några behöver repetera moment flera gånger, andra snappar omedelbart, eller har redan kunskapen med sig in. Varför ska man behöva välja?
Självklart ska skolan förändras och jag tycker att Ians tankar från 10 år sedan fortfarande är ett önskeläge: Flexibelt lärande i tid och rum med teknikstöd, engagerade, kunniga lärare som finns till hands när eleverna lär, inte nödvändigtvis bestämmer exakt när och vad som ska läras.
Nu när vi funderar på en "ny" gymnasieskola i Falkenberg, skulle jag vilja se skolan som en integrerad "lärcentral" dit eleverna kommer för det, för de allra flesta, viktiga sociala utbytet i lärandet (inte bara för att umgås). Där kan lärarna ge handledning och föreläsningar om det eleverna behöver för att få kunskap och förståelse för det de lär, utan att de nödvändigtvis är bundna till en speciell grupp, klass eller årskurs. För den som behöver och vill ha ska klasstillhörigheten finnas kvar, och alla inskrivna elever ska ha en mentor som följer deras kunskapsutveckling och håller koll så att ingen trillar mellan stolarna och försvinner in i utanförskap eller lämnas utan stöd i sitt lärande.
Vi har tekniken för att eleven ska kunna boka sig för att delta i en föreläsning AFKB, men om platserna tar slut eller om man är krasslig kan man ändå följa föreläsningen live från sin dator och ändå ställa frågor. Handledning kan ges öga mot öga, eller via Skype/Hangouts (Jag är så gammalmodig att jag tror på ögonkontakt). Med hjälp av öppet delat kursmaterial i form av filmade föreläsningar, läskurs och övningar som kan göras genom gruppdiskussioner eller delade dokument där läraren har insyn i processen kan lärandet synliggöras oberoende av tid och rum.
Jag tror på lärandet som en ständigt fortgående process. Vissa elever vill koncentrera sig på ett enda ämne under en begränsad tid, andra vill ha allt länge. Några behöver repetera moment flera gånger, andra snappar omedelbart, eller har redan kunskapen med sig in. Varför ska man behöva välja?
tisdag 21 januari 2014
Synligt lärande...
"Hjäääääälp!" stod det i dokumentet. Det var det enda det stod 20 minuter in på skrivlektionen. "Kommeeeeer!" skrev jag snabb innan jag reste mig och gick till en av de andra eleverna längre bak i klassrummet som pockat på min uppmärksamhet mer ljudligt och bråkdelen av en sekund före.
Eleven med det desperata hjälpbehovet behövde ytterligare en genomgång av uppgiften, men ville egentligen inte förödmjuka sig och be om den. Utan det delade Google Drive-dokumentet hade det tagit till lektionen var slut, och min fråga om hen var igång innan det uppdagats. Då skulle hen varit frustrerad och uppgiven och jag hade blivit frustrerad och irriterad. Nu puttade vi lite på lådan och hade en halvtimma kvar att skriva på.
Jag återvände till min dator och bläddrade igenom elevernas dokument igen:
"Om man kollar på klassfrågan med andra synvinklar...."
Jag markerade tyst "kollar på" och "med". Inom några sekunder såg jag prompten flytta sig, stå stilla ett ögonblick, viskande konversation med grannen. Så ändrades meningen:
"Om man ser på klassfrågan ur andra synvinklar...."
De 18 flikarna fick en ny genomgång. Någon hade fortfarande bara stolpat upp underrubrikerna. "Bra att du börjar med dispositionen! Vilken tes har du valt?" skrev jag och gick vidare till nästa elev som lagt in flera bra citat från texterna som verkade stödja den tes hen angett i sin ganska effektiva inledning. Jag markerade och kommenterade att det det skulle passa bra med en retorisk fråga för att göra inledningen än mer effektiv. Så gick jag tillbaka till den förra eleven: "Min tes är att arbetarlitteraturen inte har någon betydelse idag. Kan man ha den?"
Den där eleven som jag inte fått kläm på, och som bara helt nyligen lämnade in hela höstterminens uppgifter, satt och svettades. Hens dokument innehöll bara ett kort stycke. Jag såg att här skulle det krävas en stor insats så jag gick och satte mig hos hen och fick förklarat varför det är viktigt att välja sin tes innan man börjar skriva, varför man ska referera sina källor och vad ett referat är och hur man anger källor i löpande text. Och vad löpande text är. Jag var otroligt tacksam att jag fått syn på detta nu, och inte nästa vecka, eller ännu troligare någon gång i maj, när jag äntligen fått in denna terminens skrivuppgifter, i klump, för sent för bearbetning.
Jag har använt Google Drive förut, men inte medvetet "fjärrkontrollerat" elevernas skrivande som jag gjorde idag, utan cirkulerat i klassen under skrivandet och "stört" över axeln. Det var kollegan Elisabeth som tipsade mig om det här arbetssättet sedan hon använt metoden i tyska och upplevde att eleverna kom längre i sitt skrivande och hon kände att hon hann med att ge mer hjälp under lektionen. Jag upplevde samma sak, även om inte alla frågor kunde besvaras i text och "på distans". Men det som var allra tydligast var att jag fick full insyn i elevens språkliga nivåer och sätt att attackera skrivandet, eller brist på desamma. På EN lektion hittade jag saker som jag missat under en hel termin!
Vi fortsätter på samma sätt på måndag. Eleverna FÅR arbeta med sin text i mellantiden, och jag kommer att se direkt vem som har gjort det, vilka ändringar de har gjort och när de jobbat; På håltimmar eller hemifrån mitt i natten, och kan diskutera lämpligheten i det eller applådera dem. Äntligen är elevernas lärande helt synligt, äntligen kan man jobba helt och hållet formativt, utan att det tar extra tid! Jag älskar Google Drive! Jag undrar om jag någon gång kommer att kunna arbeta som lärare utan det igen...
Eleven med det desperata hjälpbehovet behövde ytterligare en genomgång av uppgiften, men ville egentligen inte förödmjuka sig och be om den. Utan det delade Google Drive-dokumentet hade det tagit till lektionen var slut, och min fråga om hen var igång innan det uppdagats. Då skulle hen varit frustrerad och uppgiven och jag hade blivit frustrerad och irriterad. Nu puttade vi lite på lådan och hade en halvtimma kvar att skriva på.
Jag återvände till min dator och bläddrade igenom elevernas dokument igen:
"Om man kollar på klassfrågan med andra synvinklar...."
Jag markerade tyst "kollar på" och "med". Inom några sekunder såg jag prompten flytta sig, stå stilla ett ögonblick, viskande konversation med grannen. Så ändrades meningen:
"Om man ser på klassfrågan ur andra synvinklar...."
De 18 flikarna fick en ny genomgång. Någon hade fortfarande bara stolpat upp underrubrikerna. "Bra att du börjar med dispositionen! Vilken tes har du valt?" skrev jag och gick vidare till nästa elev som lagt in flera bra citat från texterna som verkade stödja den tes hen angett i sin ganska effektiva inledning. Jag markerade och kommenterade att det det skulle passa bra med en retorisk fråga för att göra inledningen än mer effektiv. Så gick jag tillbaka till den förra eleven: "Min tes är att arbetarlitteraturen inte har någon betydelse idag. Kan man ha den?"
Den där eleven som jag inte fått kläm på, och som bara helt nyligen lämnade in hela höstterminens uppgifter, satt och svettades. Hens dokument innehöll bara ett kort stycke. Jag såg att här skulle det krävas en stor insats så jag gick och satte mig hos hen och fick förklarat varför det är viktigt att välja sin tes innan man börjar skriva, varför man ska referera sina källor och vad ett referat är och hur man anger källor i löpande text. Och vad löpande text är. Jag var otroligt tacksam att jag fått syn på detta nu, och inte nästa vecka, eller ännu troligare någon gång i maj, när jag äntligen fått in denna terminens skrivuppgifter, i klump, för sent för bearbetning.
Jag har använt Google Drive förut, men inte medvetet "fjärrkontrollerat" elevernas skrivande som jag gjorde idag, utan cirkulerat i klassen under skrivandet och "stört" över axeln. Det var kollegan Elisabeth som tipsade mig om det här arbetssättet sedan hon använt metoden i tyska och upplevde att eleverna kom längre i sitt skrivande och hon kände att hon hann med att ge mer hjälp under lektionen. Jag upplevde samma sak, även om inte alla frågor kunde besvaras i text och "på distans". Men det som var allra tydligast var att jag fick full insyn i elevens språkliga nivåer och sätt att attackera skrivandet, eller brist på desamma. På EN lektion hittade jag saker som jag missat under en hel termin!
Vi fortsätter på samma sätt på måndag. Eleverna FÅR arbeta med sin text i mellantiden, och jag kommer att se direkt vem som har gjort det, vilka ändringar de har gjort och när de jobbat; På håltimmar eller hemifrån mitt i natten, och kan diskutera lämpligheten i det eller applådera dem. Äntligen är elevernas lärande helt synligt, äntligen kan man jobba helt och hållet formativt, utan att det tar extra tid! Jag älskar Google Drive! Jag undrar om jag någon gång kommer att kunna arbeta som lärare utan det igen...
onsdag 18 december 2013
Fascinating Aida får avsluta terminen
Jag har tyvärr inte bloggat så mycket den här terminen, vilket får mig att känna lite dåligt samvete. Dock har jag ju varit väldigt aktiv på Edmodo och i olika Facebook-grupper och även tweetat lite, även om vissa säger att det inte är tillräckligt. ;)
Det har dock varit en händelserik höst:
Den sorgliga sanningen är att det är nog likadant att vara lärare överallt, även om ungarna kallar en Miss och har uniform i alla fall...
Det har dock varit en händelserik höst:
- Jag fick behålla mina utvecklingstimmar trots neddragningarna, och jag har i höst fått mer specifika utbildningsuppdrag i olika arbetslag. Mer sådant vill jag göra!
- Jag har påbörjat en Master's i Kristianstad och det går så där... Det var dumt att tro att det skulle gå "bra" att jobba heltid och plugga halvtid... Men jag har fått mycket pepp och stöttning från både kollegor och rektorer - TACK!
- Edmodo-användningen på skolan går uppåt och uppåt! Och vi har jättekul! Jag blev Edmodo-ambassadör och fick fin stjärna i min Edmodo-profil.
- Jag blev nominerad till Guldäpplet av mina underbara kollegor! (Till elevernas besvikelse fick jag det inte)
- Jag har provat ett par nya verktyg, men velat ta det lite lugnt för att inte stressa eleverna för mycket. NoRedInk, som är en gratis app i Edmodo lär jag nog fortsätta med, och Google-siten som vi bygger ska nog få ligga kvar och skramla några läsår.
- Rianna och Kyria tog en paus efter ett grammatik-avsnitt i projektform, men kommer att återfödas i vår i ett nytt äventyr.
- En av mina klasser genomförde helt enorma mini-projekt: Flera av dem blev på 7 veckor bättre än många av de PAn som skrevs på helår i förra läroplanen. Stolt lärare var denna tanten!
Jag är säker på att nästa termin kommer att bli precis lika hektisk.
Idag fick jag det här tipset på Facebook:
Den sorgliga sanningen är att det är nog likadant att vara lärare överallt, även om ungarna kallar en Miss och har uniform i alla fall...
tisdag 17 december 2013
Edmodo webinar för lärarrummet
Edmodo bjuder in till Teacher's Lounge
19 december, 2013 kl. 01.00am
Ett 30-minuters webinar med Support-ambassadören Shane McMillan, som delar med sig av sin resa med Edmodo. Shane började använda IT i skolan och det som skulle bli hans stora kärlek i en avlägsen del av Australien. Till slut använde han det som ett verktyg för att bygga kontaktnät, sammanhang och samarbeta med andra användare runt om i världen. Shane kommer att gå igenom sina erfarenheter av att använda IT i klassrummet. Deltagarna kommer att få med sig inspiration samt idéer och tips om hur man bästa användning som kommer att garantera framgång med Edmodo i deras klassrum. Webinariet hålls på engelska.
tisdag 15 oktober 2013
Google Forms för flippa-quizz
Jag har i andra sammanhang tipsat om skriptet Flubaroo till Google Drive. Skriptet hjälper dig som lärare att rätta och administrera elektroniska prov. Jag har sällan traditionella prov själv och har inte prövat det "live" men jag gillar idén!
Jag skulle göra ett förberedelsematerial för en flippa-kurs för några kollegor och tänkte mig att använda min blogg i kombination med Google Forms: En liten quiz efter varje exempelfilm. Men då upptäckte jag att man nu kan infoga både bilder och filmer i själva quizzet! Jipeee!
Du kan se resultatet på sidan Flippa-skolan här ovan.
Jag skulle göra ett förberedelsematerial för en flippa-kurs för några kollegor och tänkte mig att använda min blogg i kombination med Google Forms: En liten quiz efter varje exempelfilm. Men då upptäckte jag att man nu kan infoga både bilder och filmer i själva quizzet! Jipeee!
Du kan se resultatet på sidan Flippa-skolan här ovan.
Memrise - får dig att minnas
I början av 90-talet när vi hade datorsalar och några datorer i klassrummet investerades det i ett fantastiskt program som hette Vokabulärinlärning. Enkelt, men färglatt använde det beprövade psykologi-metoder för att gnugga in glosor hos eleverna. Det var inte så lätt att lägga in listorna, men när de väl låg där så trillade orden in i ungarna! Dessutom innehåll programmet enkla spelmoment som gjorde eleverna mer motiverade.
Tyvärr åldras program, och vi höll konstgjord andning i det på diverse olika sätt, och även när skolan gått över till en Mac-miljö lyckades vi behålla det på nätverket för användning i English Resource Centre. Men i våras var det slutgiltigt good bye....
Jag har ju blivit med utbytesstudent; en fantastisk tjej från Kannada som håller på att lära sig svenska. Hon tipsade mig om en sida som heter Memrise som visserligen har en modernare layout, men bygger på samma principer. Och som är lätthanterlig, kul och än så länge gratis.
Redan finns det massor av kurser inlagda. Jag har bidragit med två test. Det tog sammanlagt en dryg timme. Jag är mest stolt över multimediakursen i elva nivåer om medborgarrättrörelsen och personer knutna till den. Man skapar lätt ett konto, eller loggar in med sin Facebook, kan följa andra användare och samarbeta med att bygga sina kurser.
Några av eleverna testade den enklare glosövningen (på hela terminens glosor så här långt) och tyckte mycket om verktyget! Tävlingsmomentet drev vissa ordentligt framåt och det var många glada miner när jag visade topplistan över resultaten vid lektionens slut!
Tyvärr åldras program, och vi höll konstgjord andning i det på diverse olika sätt, och även när skolan gått över till en Mac-miljö lyckades vi behålla det på nätverket för användning i English Resource Centre. Men i våras var det slutgiltigt good bye....
Jag har ju blivit med utbytesstudent; en fantastisk tjej från Kannada som håller på att lära sig svenska. Hon tipsade mig om en sida som heter Memrise som visserligen har en modernare layout, men bygger på samma principer. Och som är lätthanterlig, kul och än så länge gratis.
Redan finns det massor av kurser inlagda. Jag har bidragit med två test. Det tog sammanlagt en dryg timme. Jag är mest stolt över multimediakursen i elva nivåer om medborgarrättrörelsen och personer knutna till den. Man skapar lätt ett konto, eller loggar in med sin Facebook, kan följa andra användare och samarbeta med att bygga sina kurser.
Några av eleverna testade den enklare glosövningen (på hela terminens glosor så här långt) och tyckte mycket om verktyget! Tävlingsmomentet drev vissa ordentligt framåt och det var många glada miner när jag visade topplistan över resultaten vid lektionens slut!
fredag 30 augusti 2013
Vilken vecka!
The World of Wordcraft har rullat igång. Eleverna har fått sitt första uppdrag och de första minuspoängen delades ut för sen ankomst igår. På dagens svensk-lektion jobbades det oerhört koncentrerat FAST det var fredag eftermiddag. Några av eleverna skapade konton och testade Zondle.com. De tyckte att det var lite coolt att jag kunde se vad de gjorde och att de gjorde när de knappat in klasskoden. Zondle är inte helt intuitivt, måste jag säga, men möjligheterna verkar super. Jag tror att eleverna skaffar sig koll på det betydligt snabbare än jag gör...
Fredrik har hjälpt mig med all grafik och varit en fantastisk idébollare. Det har varit så kul att jobba ihop med honom igen.
Förra torsdagen fick jag veta att jag blivit utvald av Edmodo att bli en av deras "ambassadörer", dvs "ett vänligt ord och support till supporten". Jag hade skickat in en ansökan på skoj och fick ett jättetrevligt mejl där det visade sig att de kollat upp vad jag pysslat med i grupper och forum. Så i tisdags var jag på en introduktions-konferens med personer från bl a Indien, USA, Singapore. I onsdags skrev jag mitt första supportinlägg som ambassadör och snart får jag en "knapp" i min profil :) Jag är fortfarande barnsligt förtjust i Edmodos knappar. Det är väl scouten i mig.
I onsdagskväll så fick jag också veta att jag stod på Guldäpplets lista över nominerade och hjärtat nästan hoppade ur bröstet på mig! Såååå stolt är jag!!! Mitt namn på samma lista som Malin Broberg och Katarina Lycken Rüter! Och många andra känningar! Jag trodde inte riktigt på det innan jag fick ett mejl som bekräftade och bjöd in till Skolforum och prisutdelningen.
Idag blev mitt gästblogg-inlägg publicerat på Baker's BOYD. Kate kontaktade mig efter EdmodoCon där vi hade kontakt på Twitter och frågade om jag ville skriva ner mina reflektioner och det blev ett kåserande blogginlägg, mest om den fantastiska möjligheten att vara på fortbildning tillsammans med folk från hela världen och samtidigt kunna äta middag med familjen.
Nu tänker jag glida in i helgen med spaghetti och köttfärssås, ett glas rött vin eller två samt trevlig samvaro med familjen som ju utökats med en "lånedotter" från Vancouver. Det är intressant att följa hennes reflektioner över den svenska skolan! Jag återkommer säkert till detta...
Fredrik har hjälpt mig med all grafik och varit en fantastisk idébollare. Det har varit så kul att jobba ihop med honom igen.
Förra torsdagen fick jag veta att jag blivit utvald av Edmodo att bli en av deras "ambassadörer", dvs "ett vänligt ord och support till supporten". Jag hade skickat in en ansökan på skoj och fick ett jättetrevligt mejl där det visade sig att de kollat upp vad jag pysslat med i grupper och forum. Så i tisdags var jag på en introduktions-konferens med personer från bl a Indien, USA, Singapore. I onsdags skrev jag mitt första supportinlägg som ambassadör och snart får jag en "knapp" i min profil :) Jag är fortfarande barnsligt förtjust i Edmodos knappar. Det är väl scouten i mig.I onsdagskväll så fick jag också veta att jag stod på Guldäpplets lista över nominerade och hjärtat nästan hoppade ur bröstet på mig! Såååå stolt är jag!!! Mitt namn på samma lista som Malin Broberg och Katarina Lycken Rüter! Och många andra känningar! Jag trodde inte riktigt på det innan jag fick ett mejl som bekräftade och bjöd in till Skolforum och prisutdelningen.
Idag blev mitt gästblogg-inlägg publicerat på Baker's BOYD. Kate kontaktade mig efter EdmodoCon där vi hade kontakt på Twitter och frågade om jag ville skriva ner mina reflektioner och det blev ett kåserande blogginlägg, mest om den fantastiska möjligheten att vara på fortbildning tillsammans med folk från hela världen och samtidigt kunna äta middag med familjen.
Nu tänker jag glida in i helgen med spaghetti och köttfärssås, ett glas rött vin eller två samt trevlig samvaro med familjen som ju utökats med en "lånedotter" från Vancouver. Det är intressant att följa hennes reflektioner över den svenska skolan! Jag återkommer säkert till detta...
lördag 10 augusti 2013
Våga förändra(s)
När något ska förändras börjar det med en liten krusning. De flesta som arbetar för förändring vill gärna att den lilla krusningen ska bli en våg som sköljer över och lämnar allt glimmande och nytt. Vissa vill gärna glida ovanpå vågen och visar gärna sina surfkonster. En del förväntar sig en tsunami som krossar allt det gamla och ska bygga sin sköna nya värld på ruinerna av den gamla och blir besvikna när inte vågen blir stark nog.
En våg som bryts är vacker: När den liksom rullar över sig själv, lekfullt, pampigt och glatt.
Det finns en bild som beskriver en grupp i förändringsarbete, men jag hittar den inte när jag skriver det här inlägget, så jag får beskriva den i stället:
Längst fram är de som vill förändra och de som snabbt tar till sig det nya. Längst bak de som inte vill, eller som behöver tid (av olika anledningar) för att genomföra förändringen. Det största flertalet befinner sig där emellan. Om man ritar en kurva så blir det lite granna som en mätarlarv. När de som springer fortast rör sig framåt i utvecklingen drar de med dem som är närmast bakom och kurvan dras då ut och blir plattare. Det finns alltid de som tar längre tid på sig eller vägrar följa med. Nu kommer vi till den kritiska punkten:
OM täten springer för långt fram och masken blir för tunn finns det risk att svansen släpper. Om för många upplever att de blir frånsprungna eller inte är tillräckligt "bra" för att hänga med så finns det till och med risk att de vänder och börjar gå i motsatt riktning!
Därför är det viktigt i ALLT förändringsarbete att de som befinner sig längst fram ibland tar ett varv tillbaka och peppar de där som inte riktigt hänger med, får dem att vilja slita i och ta sig fram till målet. Det kanske innebär att de själva inte är den som får guldmedaljen, men å andra sidan innebär de att de får fler med sig in i mål.
Precis som i en våg är det under ytan som det stora sker; Ibland är märks det knappt hur strömmen rör sig där under. Men alla som badat i havet har sett hur en våg, som inte såg så vidare stor ut, plötsligt och med förvånande kraft nästan slår undan fötterna på en. Under ytan rör det sig, attityder förändras, det snurrar och drar.
Jag blir lite bekymrad när jag inom ett dygn läser två blogginlägg från människor som befinner sig där framme i täten, där de med svepande generaliseringar förklarar att huvuddelen av kollegiet inte är intresserade av förändring och är orolig för att bloggarna missat poängen... att de kommit för långt ifrån vågens virvlar. Det är precis sådana formuleringar som kan få de som hänger i slutet på ledet, som svettiga och trötta strävar på, att ge upp. De som inte riktigt tror på att de kan, som inte kände sig redo att börja, men som gav sig ut i spåret ändå, de som har skoskav eller inte var tillräckligt vältränade för den ansträngning som förändring är, de som hållits tillbaka av snår och hinder på banan. Vi får inte glömma att en förändringsprocess inte är en tävling där först i mål räknas, utan hur många det är som slutför som avgör resultatet!
Förändring börjar och slutar i varje människa. Och varje människa kan bara förändra sig själv och dem hon är närmast, bara tillsammans kan vi förändra världen. Eller skolan.
onsdag 17 juli 2013
Wikipedia som källa
Det var länge sedan Wikipedia kunde anses vara en bluff-och-båg-plats i stil med Flashback. Men en hel del lärare är fortfarande misstänksamma medan väldigt många elever förstår inte vitsen med att söka sin information någon annanstans. Den här filmen av Bengt Båvegård förklarar Wikipedias styrkor och några av dess möjligheter, och framförallt HUR man använder det!
Precis som med Google, är det lätt att säga "Jag kan" om Wikipedia. Sorgligt nog kan de flesta, både elever och lärare, bara precis nå de nedersta körsbären. Men den här filmen är åtminstone ett par pinnar upp på stegen!
Precis som med Google, är det lätt att säga "Jag kan" om Wikipedia. Sorgligt nog kan de flesta, både elever och lärare, bara precis nå de nedersta körsbären. Men den här filmen är åtminstone ett par pinnar upp på stegen!
tisdag 16 juli 2013
Edmodo fräschar upp sig och bjuder till
Under måndagen släppte Edmodo sin nya look. Man har gjort utseendet ännu mera stilrent och symbolbaserat, men inte ändrat några funktioner. Dock har man nu släppt ett antal gratis-appar även för internationella användare!
Jag installerade omedelbart No Red Ink som är ett självstudiematerial för engelsk grammatik där eleven fyller i sina personliga favoritskådespelare, tv-serier och t o m kan koppla sina vänner från Facebook för att göra exemplen lite mer personliga.
Ett antal gratis-paket för amerikanska Common Core Standards ska testas (tittade på en trevlig videolektion om Daffodils) och även en app från Oxford University Press där eleverna kan lösa korsord.
Apparna delas med grupperna och öppnas direkt i Edmodo. De flesta gratisapparna är för grundskolenivå och på engelska, men jag hittar också en del appar i moderna språk som kan vara användbara för svenska användare, en introduktion till programmering för nybörjare och en del naturkunskapsappar som verkar användbara, även om de är på engelska.
Det ska bli jättespännande att se hur det funkar att dela med eleverna när de kommer! Och vad de tycker om No Red Ink.
Jag installerade omedelbart No Red Ink som är ett självstudiematerial för engelsk grammatik där eleven fyller i sina personliga favoritskådespelare, tv-serier och t o m kan koppla sina vänner från Facebook för att göra exemplen lite mer personliga.
Ett antal gratis-paket för amerikanska Common Core Standards ska testas (tittade på en trevlig videolektion om Daffodils) och även en app från Oxford University Press där eleverna kan lösa korsord.
Apparna delas med grupperna och öppnas direkt i Edmodo. De flesta gratisapparna är för grundskolenivå och på engelska, men jag hittar också en del appar i moderna språk som kan vara användbara för svenska användare, en introduktion till programmering för nybörjare och en del naturkunskapsappar som verkar användbara, även om de är på engelska.
Det ska bli jättespännande att se hur det funkar att dela med eleverna när de kommer! Och vad de tycker om No Red Ink.
torsdag 11 juli 2013
Matriser på lätt sätt
Nu snubblade jag igen! När jag slöbläddrade igenom det globala lärarrummet på Edmodo hittade jag en länk till "det lättaste matrisverktyget i världen". Och matriser är inte lätt så det är klart att jag blev nyfiken!
Sajten, Rubistar, är utvecklad och drivs av University of Kansas som del av ett större projekt för att underlätta för lärare att integrera IT i klassrummet. Verktygen är gratis, och gränssnittet primitivt men funktionellt. Jag har stött på andra av CALTEKs verktyg förut, men inte grävt djupare.
Eftersom det är en amerikansk sajt är alla förberedda matriser utformade efter den amerikanska läroplanen, men sajten bjuder in internationella användare. Som utlänning anger man 99999 som Zip Code när man registrerar sig. (Man kan göra matriser på prov utan registrering, men då sparas de inte). Sedan är det bara att sätta igång!
Jag tittade lite på de mallar som erbjuds och en del kan definitivt användas för engelska-undervisning i gymnasiets kurser (med viss modifikation) men jag byggde min första matris från "scratch" genom att följa länken längst ner på sidan.
Helt intuitiv tyckte jag inte sidan var, men det var extremt enkelt när man kom på att det inte nödvändigtvis står SAVE på knappar man behöver trycka på. Stegvis tas man igenom processen och kan sedan gå tillbaka och redigera om man inte är nöjd.
Jag upplevde det lite stressigt att man bara har 40 minuter på sig att slutföra, men jag antar detta är för att inte för många användare ska belasta servern samtidigt. Det gäller alltså att man förberett sin matris när man börjar! Det hade jag. Eftersom det bara var ett test så tog jag helt enkelt och kopierade in texten från ett annat test jag gjort i Google Drive.
Man kan spara sina matriser permanent, vilket gör dem sökbara för andra användare, eller göra dem tillfälliga på servern. Då raderas de automatiskt efter några veckor. Dock finns det möjlighet att spara ner dem och skriva ut dem direkt från sidan. Någon inbäddningsfunktion finns inte, men man kan länka till sin matris. Det här är den som jag gjorde (på 10 min).
Sajten, Rubistar, är utvecklad och drivs av University of Kansas som del av ett större projekt för att underlätta för lärare att integrera IT i klassrummet. Verktygen är gratis, och gränssnittet primitivt men funktionellt. Jag har stött på andra av CALTEKs verktyg förut, men inte grävt djupare.
Eftersom det är en amerikansk sajt är alla förberedda matriser utformade efter den amerikanska läroplanen, men sajten bjuder in internationella användare. Som utlänning anger man 99999 som Zip Code när man registrerar sig. (Man kan göra matriser på prov utan registrering, men då sparas de inte). Sedan är det bara att sätta igång!
Jag tittade lite på de mallar som erbjuds och en del kan definitivt användas för engelska-undervisning i gymnasiets kurser (med viss modifikation) men jag byggde min första matris från "scratch" genom att följa länken längst ner på sidan.
Helt intuitiv tyckte jag inte sidan var, men det var extremt enkelt när man kom på att det inte nödvändigtvis står SAVE på knappar man behöver trycka på. Stegvis tas man igenom processen och kan sedan gå tillbaka och redigera om man inte är nöjd.
Jag upplevde det lite stressigt att man bara har 40 minuter på sig att slutföra, men jag antar detta är för att inte för många användare ska belasta servern samtidigt. Det gäller alltså att man förberett sin matris när man börjar! Det hade jag. Eftersom det bara var ett test så tog jag helt enkelt och kopierade in texten från ett annat test jag gjort i Google Drive.
Man kan spara sina matriser permanent, vilket gör dem sökbara för andra användare, eller göra dem tillfälliga på servern. Då raderas de automatiskt efter några veckor. Dock finns det möjlighet att spara ner dem och skriva ut dem direkt från sidan. Någon inbäddningsfunktion finns inte, men man kan länka till sin matris. Det här är den som jag gjorde (på 10 min).
onsdag 3 juli 2013
Verktyg för källkritik?
Efter en dramatisk semestermorgon som började med eftersökning av försvunna hönor, hittade jag av en slump (som så ofta) ett lite roligt verktyg, nämligen The Newspaper Clipping Generator. I klipp-skaparen kan man genom att skriva in en titel på sin tidning, datum, rubrik och en kort text generera en ganska realistisk JPG av ett gammaldags tidningsurklipp. Klippet kan sedan läggas upp eller infogas i ett dokument. Funkar på svenska, även om man kan ana engelska ord i högermarginalen.
OBS! Hela din text kommer inte med i bild och bara ca 950 tecken ryms i bilden, men tillräckligt för att ge ett roligt inslag i undervisningen.
OBS! Hela din text kommer inte med i bild och bara ca 950 tecken ryms i bilden, men tillräckligt för att ge ett roligt inslag i undervisningen.
måndag 24 juni 2013
Kunskap med humor
En av mina största inre "konflikter" är mitt eget upplevda, och i vissa fall, omgivningens, krav på seriositet i undervisningssituationen. Jag tänker ibland att jag inte är tillräckligt djup eller att jag inte väljer material som är tillräckligt allvarligt när jag väljer Macmillans Grammar Man (nedan) och Grammar Snacks framför Studentlitteratur och Svartvik-Sager, och när jag väljer artiklar om charmskolor för pojkar i stället för realia-boken ur bokförrådet. Jag har fått kollegor riktigt arga när jag visat Sugar Rush eller A Clockwork Orange. Men jag vill nog helst tro att eleverna lär sig bättre om de 1: Förstår stoffet, 2: Är engagerade (arga, äcklade, roade eller förundrade) när de ser stoffet.
För inte så länge sedan hörde jag några utgjuta sig negativt om hur amerikanska CDC (Institutionen för samhällsskydd) gjort en guide för hur man hanterar en zombie-apokalyps; att det skulle minska institutionens seriositet och att man inte kunde ta en sådan regering på allvar som stödde sådan verksamhet. Det lät så otroligt att det måste vara sant. Informationen sjönk vilse i rättningshögarna tills jag blev påmind av en lärare på Edmodo som ville inkludera zombies i sin litteraturundervisning. En annan lärare tipsade om CDCs resurser, bland annat den här rapporten om vad zombies är och varför zombies är en bra allegori för allehanda andra katastrofer som kan drabba samhället.
En pedagogisk planering för ett ämnesövergripande zombie-baserat avsnitt skulle kunna innefatta:
Engelska (läsa, lyssna, ordkunskap): CDCs serieroman, nedanstående video-parodi eller annan zombiefilm, som t ex Shaun of the Dead... Vill man ha in litteraturhistoria kan man ta in Stolthet, fördom och Zombies och göra en jämförelse med originalet.
I svenska och samhällskunskap kan man använda idéerna från CDCs lektionsplanering och skriva för att informera genom att göra en katastrofplan, ta reda på vilka samhällsfunktioner som gör vad i en katastrofsituation. Här får man in både mottagaranpassning, logiskt tänkande, analys och värdering av information - samt förbereder eleverna på hur de ska agera i en katastrofsituation.
Lärdomar för livet, paketerat i en underhållande förpackning.
För inte så länge sedan hörde jag några utgjuta sig negativt om hur amerikanska CDC (Institutionen för samhällsskydd) gjort en guide för hur man hanterar en zombie-apokalyps; att det skulle minska institutionens seriositet och att man inte kunde ta en sådan regering på allvar som stödde sådan verksamhet. Det lät så otroligt att det måste vara sant. Informationen sjönk vilse i rättningshögarna tills jag blev påmind av en lärare på Edmodo som ville inkludera zombies i sin litteraturundervisning. En annan lärare tipsade om CDCs resurser, bland annat den här rapporten om vad zombies är och varför zombies är en bra allegori för allehanda andra katastrofer som kan drabba samhället.
En pedagogisk planering för ett ämnesövergripande zombie-baserat avsnitt skulle kunna innefatta:
Engelska (läsa, lyssna, ordkunskap): CDCs serieroman, nedanstående video-parodi eller annan zombiefilm, som t ex Shaun of the Dead... Vill man ha in litteraturhistoria kan man ta in Stolthet, fördom och Zombies och göra en jämförelse med originalet.
I svenska och samhällskunskap kan man använda idéerna från CDCs lektionsplanering och skriva för att informera genom att göra en katastrofplan, ta reda på vilka samhällsfunktioner som gör vad i en katastrofsituation. Här får man in både mottagaranpassning, logiskt tänkande, analys och värdering av information - samt förbereder eleverna på hur de ska agera i en katastrofsituation.
Lärdomar för livet, paketerat i en underhållande förpackning.
söndag 23 juni 2013
EdmodoCon 2013 - ses vi där?
Dags för årets internationella fortbildnings händelse: EdmodoCon.
Den 7/8 kl. 16.00 och elva timmar framåt har du möjlighet att ta aktiv del i en global konferens där Edmodo-lärare från hela världen delar med sig av undervisningstips och erfarenheter i olika ämnen. Du deltar via din dator från den plats som passar dig bäst.
Deltagare får diplom och en "knapp" i sin Edmodo-profil.
Registrera dig nu:
Ps.
Du som här från Falkenberg har väl sett att vi har en egen Edmodo-domän?
måndag 17 juni 2013
fredag 5 april 2013
Hur gör man svenskämnet intressant och relevant?
Jag önskar, önskar, önskar att svenska läromedelsförlag kunde ta efter de engelskspåkiga i högre grad. Svenskämnet känns fortfarande väldigt träigt och de roliga resurser som finns är ofta för barnsliga och på för låg nivå för mig att använda med mina elever.
Scholastics visar om och om igen hur man kan göra undervisningen i landets eget språk intressant och relevant, och framför allt hur man höjer nivån hos språkanvändaren redan tidigt! Mina barn har gått ett år engelsk skola: Inga lyxskolor, tvärtom, skolor med mycket blandat upptagningsormåde, med över 30 olika nationaliteter och begränsade resurser. Min dotter var 8 och i engelskan analyserade klassen poesi med relevant terminologi och hon skrev sedan skrev haiku och elegier, och ritade teckningar som vi fortfarande, åtta år senare, har på väggen hemma. Min då femåriga son undersökte Oxfords arkitektur och höll redovisning inför en samling full av klasskamraternas föräldrar....
Scholastics ger i Storbrittanien ut flera fortbildningstidningar för lärare som man kan köpa i vilken tidningsaffär som helst och de har också tidsskrifter för föräldrar som vill hjälpa sina barn med skolarbetet hemma. Deras webb-sidor är tillgängliga och trevliga och innehåller massor av bra resurser som man kan använda i sin undervisning i engelska. På Edmodos blogg fick jag tipset om StoryWorks, ett material för att bygga upp engelskspråkiga mellanstadie-elevers kunskaper i engelska språket. Det är en logintjänst men det finns en del "provmaterial" att ladda ner gratis.
En annan superresurs är Writing with writers; en steg-för-steg-tjänst där professionella skribenter tar eleverna genom strukturen för olika texttyper med en publiceringsmöjlighet på Scholastics sida. Där finns färdiga lektionsplaneringar med klart angivna mål och lästips och bokklubbar att engagera eleverna i.
Det finns även en sida för Storbrittanien, www.scholastic.co.uk
Ni som har bättre koll på läromedel i svenska än jag får GÄRNA tipsa om bra grejer!
Scholastics visar om och om igen hur man kan göra undervisningen i landets eget språk intressant och relevant, och framför allt hur man höjer nivån hos språkanvändaren redan tidigt! Mina barn har gått ett år engelsk skola: Inga lyxskolor, tvärtom, skolor med mycket blandat upptagningsormåde, med över 30 olika nationaliteter och begränsade resurser. Min dotter var 8 och i engelskan analyserade klassen poesi med relevant terminologi och hon skrev sedan skrev haiku och elegier, och ritade teckningar som vi fortfarande, åtta år senare, har på väggen hemma. Min då femåriga son undersökte Oxfords arkitektur och höll redovisning inför en samling full av klasskamraternas föräldrar....
Scholastics ger i Storbrittanien ut flera fortbildningstidningar för lärare som man kan köpa i vilken tidningsaffär som helst och de har också tidsskrifter för föräldrar som vill hjälpa sina barn med skolarbetet hemma. Deras webb-sidor är tillgängliga och trevliga och innehåller massor av bra resurser som man kan använda i sin undervisning i engelska. På Edmodos blogg fick jag tipset om StoryWorks, ett material för att bygga upp engelskspråkiga mellanstadie-elevers kunskaper i engelska språket. Det är en logintjänst men det finns en del "provmaterial" att ladda ner gratis.
En annan superresurs är Writing with writers; en steg-för-steg-tjänst där professionella skribenter tar eleverna genom strukturen för olika texttyper med en publiceringsmöjlighet på Scholastics sida. Där finns färdiga lektionsplaneringar med klart angivna mål och lästips och bokklubbar att engagera eleverna i.
Det finns även en sida för Storbrittanien, www.scholastic.co.uk
Ni som har bättre koll på läromedel i svenska än jag får GÄRNA tipsa om bra grejer!
söndag 31 mars 2013
Owl Hall nominerad till pris
Förra läsåret använde jag en av Onestop English nya resurser: Owl Hall: En radio-rysare med blogg och lektionsresurser. Jag var lite orolig, för huvudpersonen var 13 och avsnitten lite korta och rösten barnslig, och sådant kan vara känsligt när man är 16 och börjat på gymnasiet. Men eleverna gick igång, och gillade dessutom att huvudpersonen "bloggade" och att det fanns extra material som gav läsningen ytterligare en dimension.
Handlingen är att Kara, hennes mamma och lillebror anländer till en hyrd stuga för att vila upp sig efter en turbulent tid. Där möter de den underlige grannen Howard och dennes ilskna hund som är de enda grannarna på mycket långt avstånd. Men snart börjar underliga saker hända: Vem kontaktar Kara på bloggen? Vem smyger utan för huset? Vad döljer Karas lillebror? Och vad har Karas mamma och Howard för förhållande? Ingenting är riktigt som det verkar, och en tragisk historia rullas upp.
Nu har Owl Hall nominerats till ett tjusigt pris, nämligen ELTons, som innovativ lärresurs. Välförtjänt, enligt min mening; Men Macmillan Education har varit föregångare på många sätt sedan mitten av 90-talet. De har många, många gratisresurser i form av utskrivbara lektionsplaneringar i flera nivåer, men den största resursen är prenumerationsservicen www.onestopenglish.com. Jag använder den fortfarande ofta, även om jag i stort sett gått över till att använda autentiskt och helt digitalt material. En hel del material är fritt, men tyvärr kan man bara lyssna på hela Owl Hall med prenumeration. Men den är väl värd pengarna!
Handlingen är att Kara, hennes mamma och lillebror anländer till en hyrd stuga för att vila upp sig efter en turbulent tid. Där möter de den underlige grannen Howard och dennes ilskna hund som är de enda grannarna på mycket långt avstånd. Men snart börjar underliga saker hända: Vem kontaktar Kara på bloggen? Vem smyger utan för huset? Vad döljer Karas lillebror? Och vad har Karas mamma och Howard för förhållande? Ingenting är riktigt som det verkar, och en tragisk historia rullas upp.
Nu har Owl Hall nominerats till ett tjusigt pris, nämligen ELTons, som innovativ lärresurs. Välförtjänt, enligt min mening; Men Macmillan Education har varit föregångare på många sätt sedan mitten av 90-talet. De har många, många gratisresurser i form av utskrivbara lektionsplaneringar i flera nivåer, men den största resursen är prenumerationsservicen www.onestopenglish.com. Jag använder den fortfarande ofta, även om jag i stort sett gått över till att använda autentiskt och helt digitalt material. En hel del material är fritt, men tyvärr kan man bara lyssna på hela Owl Hall med prenumeration. Men den är väl värd pengarna!
torsdag 28 mars 2013
Engelska med Premiere League
Och så snubblade jag igen!
British Council är som många gånger sagt en av mina favoritresurser. Den här sidan verkar ju skitkul!
På Premier Skills kan du träna engelska genom att lyssna på intervjuer med fotbollsfans och spelare, testa dina kunskaper om fotbollsregler, läsa artiklar med läsförståelsefrågor om matcher och spelare, få träningstips och annat. Allt anpassat för att lära sig mer engelska! Nivån är inte barnslig, men inte jättesvår.
British Council är som många gånger sagt en av mina favoritresurser. Den här sidan verkar ju skitkul!
På Premier Skills kan du träna engelska genom att lyssna på intervjuer med fotbollsfans och spelare, testa dina kunskaper om fotbollsregler, läsa artiklar med läsförståelsefrågor om matcher och spelare, få träningstips och annat. Allt anpassat för att lära sig mer engelska! Nivån är inte barnslig, men inte jättesvår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)