Intressant iakttagelse...

Under min mardrömslektion gjorde jag en intressant iakttagelse som jag kommer att dra nytta av i framtiden:
När det blir så där knasigt och saker inte riktigt fungerar som det ska, folk ska hjälpa varandra och fixa samtidigt blir det lätt stimmigt. Jag anser att jag vanligtvis är ganska bra på att få elevers uppmärksamhet (och hålla den) med i detta läge verkade det närmast omöjligt att överrösta sorlet. Jag blev lite trött och för variationens skull, och för att jag var så trött på att höra mig själv, tryckte jag igång en Jing-film, där jag instruerar tittaren i hur man registrerar ett Google-konto.

Till min förvåning blev det dödstyst i klassrummet och allas uppmärksamhet var på filmduken! Trots att det fortfarande var jag som pratade. Under de minuter som instruktionsfilmen rullade följde ungdomarna muspekarens alla rörelser på duken och jag fick inte en fråga efteråt.

- Helt fantastiskt, sa jag; När jag står här och pratar går det inte att få tyst på er, och så sätter jag på filmen, och då lyssnar alla! Vad är skillnaden? Det var ju jag det också!
- Ja, men det var ju på film! blev svaret.

Jag har börjat samla på mig en del små instruktionssnuttar... Man ska kanske göra det till en liten vana att köra växelundervisning med sig själv... Det verkar ju funka..