Jag hade en dröm....

... men den drömmen försvann när jag vaknade till ljudet av den sista nattradion. Den kvinnliga programledarens mjuka stämma letade sig in i min morgontrötthet. Hon intervjuade matematikläraren Magnus Bondestam, Gävle, som precis släppt en egen Iphone-app. Nu kan den lycklige Iphone-ägaren betala för att få A-kursen i telefonen!

Bondestam började förra året att lägga ut små Youtube-filmer för att hjälpa sina elever. Dessa blev oerhört populära, inte bara i Gävletrakten, utan sågs av tusentals matte-elever, och fick många, många kommentarer, som "Tack! Du räddade mitt betyg!" Bondestam tror att framtidens skola måste vara mer av en 24-timmars verksamhet, eftersom många elever inte bara pluggar i skolan, och följdaktligen behöver sin lärare, eller någon lärare, även vid andra tider.

Mikael Bondestam, från YouTube 11-10-2010

Jag hade förra veckan handledningssamtal med några av mina elever som ännu inte riktigt lyckats anpassa sig till sin lärares sätt att undervisa. De var oroliga för att komma efter, eftersom de inte förstod sättet läraren förklarade på. Magnus Bondestam, och andra pionjärer, är många sådana elevers räddande ängel. För alla har inte en pappa eller mamma som är i stånd att förklara. Det kanske inte är så att de är lågutbildade, men kursinnehållet har ändrats på 20 år, och de kunskaper som man som förälder minns från skolan är inte alltid helt relevanta. De flesta föräldrar har väl fått höra att "men såååå har vi inte lärt oss!" eller "Jag fattar inte hur du tänker för så där gör inte Fröken."

Bondestams app finns än så länge bara för Iphone och är en betal-app, som innehåller hans filmer, övningsuppgifter och prov på hela A-kursen i matematik. Men alla kan ju inte rusa iväg och köpa en Iphone! Någonstans måste man ju börja, och det är klart att man ska få betalt för att man har jobbat med något som främjar så många människors chans att förbättra sina kunskaper. Dock hoppas jag på en snar utveckling.

Vi vet att regeringen tror mycket på IT som både stöd och förutsättning för kunskapsinhämtning. Kanske  borde Utbildningsministern avsätta pengar i budgetten för att ta vara på och utveckla liknande initiativ och bygga upp en plattform, likt Multimediabyrån, riktat till elever som vill veta mera, där de kan välja sina egna favorit-lärare som förklarar på ett sätt som de förstår och ta till sig förklaringen när de behöver. Lärarna behöver inte vara tillgängliga fysiskt 24 timmar om dygnet, som någon föreslog i tidningen Skolvärden härrom numret: Modern teknologi ger oss möjligheten att färdas, liksom god litteratur, genom tid och rum, och förmedla vårt budskap till elever långt bortom vår geografiska horisont, på tider långt efter att en trött pedagog klappat kudden godnatt.

Tills dess, kära matteintresserade, finns Mikael Bondestams egen YouTube-kanal, alldeles gratis.

Gävle Dagblad, 2010-10-05
Mikael Bondestam på YouTube

Grammatik på fickan

Följer upp gårdagens inlägg om varför varje lärare ska ha en smartphone med varför varje elev ska ha en smartphone, med en liten anekdot från mitt klassrum förra hösten, när Iphone 3 var mångas, särskilt killars, våta dröm: Jag delade ut en övning, som jag min vana trogen ville att eleverna skulle utföra i par. Petter, vi kan kalla honom så, ganska ny i klassen och som alltid verkar ha en räv bakom varje öra, och hans parkamrat tar sig något motvilligt an uppgiften; en läsförståelse. Efter ett par minuter ser jag att Petter pillar med sin nya telefon. Jag blänger. Han lägger ner telefonen. Det tar två minuter, sedan pillar han igen. Jag blänger.
-Jag slår upp! säger han förnärmat och håller upp telefonen mot mig. Och ja, det gjorde han! I telefonen hade han ett fullgott lexikon. Jag gav honom inga fler reprimander om telefonpill under kursen. Detta var nog den avgörande händelse som verkligen öppnade mina ögon för mobiltelefonens möjligheter som inlärningsverktyg.

I det här inlägget tänkte jag tipsa om några gratis språk-appar för Android som jag prövat: Bonjour French Flash Cards, Grammar Games Lite och Quiz Master.

Bonjour French Flash Cards är just flashcards, som tränar vanliga fraser och ord, adjektiv, substantiv, verb, ordspråk och uttryck från engelska till franska. Den har också en liten röst som ger uttalet på franska. Appar från samma programmerare finns också på spanska och tyska.

Jag prövade appen i samband med sommarens semesterresa för att sparka igång min näst intill obefintliga franska. Den är enkel, i enklaste laget kanske, eftersom man inte kan bläddra mellan uttrycken för att hitta något speciellt, vilket gör den obrukbar som fraslexikon. Som tidsfördriv i busskön funkar den dock bra. Och den är ju gratis.

Grammar Games Lite är också en gratis app, men som tydligen finns i en full-version. Den kan man man inte köpa i Sverige, men gratisversionen är ett trevligt tidsfördriv, även om interfacet är lite grått och trist.
Gratisversionen har övningar i kommatering (!), lätt felstavade ord, oregelbundna verb, prepositioner vid verb, ordspråk och en spännande synonymövning. I vissa av övningarna finns alternativ att välja mellan, medan man i andra använder Qwerty-tangentbordet. Ett bra sätt att fördriva tiden när man väntar på kompisen, eller har några minuter över i klassrummet.

British Council har gett ut Quiz Master, en grammatik och ordkunskap app som i en av kommentarerna på nätet får kritiken "only the Queen's English" och det kan nog vara så, men det behöver ju inte vara en nackdel. Även här går det på tid och jag kan bli ganska stressad, och fast jag är engelsklärare, lever tvåspråkigt och tycker att jag är ganska duktig, så har jag inte alla rätt i vissa av övningarna.

Appen har separata stavnings-, grammatik- och ordkunskaps-quiz i tre nivåer. På mellannivån i grammatik-quizen kan man välja mellan grundform och -ing-form från substantiv, more or less, uttryck med färg och few och little. Jag hade skitkul och lärde mig massor! På den svåra nivån tränas adverb-satser, modala hjälpverb, linkers och konjunktioner - inte helt lätt!

Även ordkunskapen är rolig och nyttig; Här är orden uppdelade i svårighetsgrad och ämnesområden. Det finns alternativ att välja mellan, men det går på tid och Johnny Quiz Master hejar på med ett välriktat "Well done" eller "Oh no!" efter varje svar.

På appens första sida finns även en länk till den kinesiska versionen av en gammal favoritsida http://englishonline.org.cn. Där finns en del intressanta filmer, och en del ytterligare övningar, som tyvärr inte fungerar i min telefon.

Det gör däremot övningarna på sidan www.englisch-hilfen.de Här finns klassiska Hot Potatoe-övningar som täcker bas-grammatiken och en hel del övrigt. Bra alternativ att styra de elever som behöver lite grammatik-gnugg (för det gööööör de fortfarande! Hur tråkigt det än är! I vissa fall är det bara repetition och milldrills som gäller! Ni anar inte hur många 16-åringar som aldrig har sett ett oregelbundet verb fast de har VG i engelska! (Oj! Det var visst en annan diskussion ja....) Här finns också frågesport på olika ämnen, det populära Hangman på olika teman, läsförståelser och annat som eleverna kan träna hemma på, eller om datortillgången är god, i klassrummet. Och alldeles gratis!

Jag laddade också ner en glosträningsapp som såg lovande ut. Den hämtar ord från Google-dokument på nätet. Men tyvärr så verkade det inte funka att importera mina specialtillverkade gloslistor, fast övriga kalkylblad laddades utan problem. Jag har skrivit till programmeraren för att få hjälp och återkommer.

Eftersom jag inte har något egen Iphone (kanske skulle behöva dubbla telefoner för omvärldskoll ;-) slog jag bara snabbt upp på ITunes i kollegans telefon. Quiz Master fanns även där. Jag är säker på att det även finns andra bra appar, men det som slog mig var att de verkade kosta en massa pengar.... Jag kollar vidare och återkommer. Har någon tips emottages dessa tacksamt! Många av mina elever (de flesta tjejer! se tidigare i texten) har just Iphones.

Därför ska alla lärare ha en smart phone

Det kommer att ta ett tag innan alla elever har varsin dator. Inte ens alla lärare har ju varsin dator! Det är fortfarande så på många håll, särskilt i de lägre åldrarna, att flera lärare delar på en skruttig stationär dator i ett trångt lärarrum. Kanske är alternativet en smart phone?

Genom telefonen kan man sköta mailkorrespondens, frånvarorapportering, göra anteckningar och dokumentera elevernas arbete. Om man har rätt appar. För än så har inte tillverkarna av programmen hängt med. Open Text, som har sålt sitt First Class till många, många skolor världen över, har en app för Iphone, som fungerar utmärkt, men tänker i dagsläget inte släppa någon heltäckande app med mail och kalender till Android! Inte heller Skola24 fungerar i Android, eftersom de begränsar sig till IE och Firefox som browsers.

Det är inte alltid datorn är så praktisk. Ibland är man på springande fot i studiehallen, i biblioteket eller ute på studiebesök. I bland är man bara i andra änden av klassrummet när man vill kolla upp ett ord, eller slå upp något. Fram med telefonen, och med några få klick så har man svaret i sin hand, bokstavligt talat. Med min HTC Desire har jag fri surf på skolans nätverk och ständig tillgång till min Google-kalender. I den har jag lagt upp mitt schema och jag har gjort mina planeringar direkt i händelserna, och kan ha anteckningarna om sidnummer i boken och olika aktiviteter i handen hela tiden. Nordstedts engelska ordbok funkar super, och Wikipedia svarar på allt, jag kan fotografera tavlan för att komma ihåg vad jag skrivit och spela in mig själv, eller mina elever när vi pratar, både med video eller bara ljud. Om jag har datorn med mig och skolans nätverk går ner (vilket händer ibland) kan jag göra telefonen till WiFi hot spot och eleverna och jag kan fortfarande surfa efter information.

Eleverna börjar fatta att telefonen inte bara är en SMS-maskin och kommunikationsapparat, utan också ett bra verktyg för att göra anteckningar i, och för att organisera studierna. De fotograferar material och böcker för att hitta dem igen, de spelar in uttalet på glosor, de slår upp och dokumenterar. Man behöver bara tala om för dem att möjligheten finns. Skolorna hade haft mycket att vinna på att ge sina lärare en arbetstelefon och visa dem möjligheterna - ur flera synpunkter. Inte minst säkerhetsaspekten, men det är en annan historia!

Verkligheten genom ett filter

Efter att ha lyssnat på Carl och Carl i På tal om... i hängmattan några eftermiddagar har jag tittat en del på applikationen Layars i min telefon. Dessvärre bor jag ju inte på en ort där Layars är speciellt utbyggt; Booli annonserar ut ett antal fastigheter i min närhet, Systembolagets position finns inlagt, jag kan få ett Gowalla-lager (en användargenererad app som, utbyggd tipsar om sevärdheter, kaféer, samhällsfunktioner osv) och det finns ett bondgårdslager där jag kan träffa på bondgårdsdjur i min telefon när jag är ute och går (mitt område är huvudsakligen befolkad av höns!) Hade jag varit i Stockholm hade jag kunnat få ett lager för T-banan, och i Göteborg finns redan ett turistinfo-lager.

Carl och Carl spekulerade i om att Augmented Reality skulle bli en integrerad del av undervisningen inom en relativ kort framtid, eftersom tekniken skuttar och för att snart var och varannan unge går omkring med en Iphone eller Android maskin. Optimisterna säger 3-5 år, C&C hoppas på 10, jag tror också på det senare. Frågan är vem som ska driva utvecklingen av utbildningsresurser i molnet. Det finns seriösa aktörer (Wikiveristy verkar som ett synnerligen lovande initiativ) och det kommer säkert inte att ta lång tid innan läromedelsföretagen vaknar, MEN precis som med de internetbaserade läroböcker som finns är en del av problemet finansiering: Det får inte bli för dyrt!

Elevdatorernas största beivrare anser att datorn kan ersätta allt tryckt material, men i dagsläget är det så att de flesta internetbaserade läromedel även har en kursbok, och det ser i alla fall jag, inte som en nackdel. Det finns ett ganska stort antal människor som har svårt att läsa längre texter på skärmen, och i skolmiljö är det långt i från alla elever som har tillgång till skärmar med så god upplösning att det blir helt behagligt och inte påfrestande för ögonen. Datorlicenserna är inte helt billiga, och det är ofta fortfarande svårt att få eleverna att använda läromedelswebbarna på det sätt som varit den pedagogiska tanken när man konstruerat den, vilket gör att man ibland betalar licens för produkter som inte håller vad de lovar. Bok&Webb började t ex som ett litet förlag, med billiga och lovande produkter, men köptes upp av det stora Gleerup, varefter priserna gick upp massivt och webbarna stagnerade.

Jag tror på fria, eller mycket billiga, internetresurser. Macmillan Publishing är ett lysande exempel på hur man genom att bjuda på massor av bra gratismaterial också säljer böcker. Jag kommer att skriva mer om detta i ett senare inlägg. Det är dock naivt att tro att lärare själva ska stå för den största utvecklingen av dessa. Det finns visserligen alltid eldsjälar, men det är ändock förmätet att begära att människor i ett relativt sett (i a f Sverige) låglöneyrke ska, utöver sina 45 timmar med eleverna, dessutom utveckla och bjuda resten av världen på proffsiga produkter och inte få en spänn för besväret! För tyvärr så är realiteten den att mycket få kommuner har något som helst utrymme att ge lärarna för utvecklande av sin verksamhet - det är knappt de kan erbjuda den stipulerade fortbildningen, eller sätta in vikarier, eller ens i vissa fall ge tíllräckligt med tid för bedömning! Och väldigt få lärare har, av samma anledningar som ovan, möjlighet att på sin egen tid jobba upp digitala undervisningsresurer med den digitala kompetens de flesta har i nuläget, PIM till trots. Då återstår bara att delegera och låta någon annan göra huvuddelen av jobbet... ;-) Den största resurs en lärare har är sina elever.

Min beskrivning ovan av resurserna i Layars skulle få en del pedagoger att fnysa och för alltid vända ryggen åt den typen av teknik, men här har man som jag ser det ett gyllene tillfälle att istället fylla det med elevgenererat material till gagn för andra elever, turister eller nyfikna. Vem som helst kan skapa ett Layar, och fylla det med det innehåll man brinner för. Det krävs inte en smartphone per elev, eller ens en dator per elev. Grundförutsättningen är det elever och lärare i alla tider ägnat sig åt: Litteraturstudier och skriftlig produktion, med tillägget digitalisering och bildbehandling.

Tänk ett större projekt om lokalhistoria: Eleverna studerar med hjälp av lärare, arkivsök, böcker, datorn och interjuer sin hemstad. Tillsammans bestämmer de avgränsningen i tid, vilka platser, personer eller händelser de vill ha med i redovisningen (Layar). Man målgruppsanpassar och komprimerar informationen man fått fram, bearbetar ev. bilder och ljud, och tillsammans hjälps man åt att skapa lagret, som sedan kontrolleras och publiceras av Layar. Sedan reflekterar eleverna tillsammans med läraren om vad man lärt sig, och vilka slutsatser man kan dra av de olika händelserna, personerna och geografiska förutsättningarna för samhällets utveckling. Lagret kan sedan användas av andra elever, och turister.

Layar skulle kunna användas för måluppfyllelse i samhällskunskap, historia, svenska, engelska och andra språk, turism, naturkunskap, geografi..... Ett Layer skulle också kunna vara en utmärkt redovisningsform för ett projektarbete i gymnasiets år 3. MEN det kräver tid! Tid som man kan få genom samarbete mellan ämnen och en flexibilitet i schemat - tvärtemot vad en viss Skolminister vill.

I friska luften

I det förra inlägget berättade jag om min telefon som de senaste dagarna har givit mig både mycket nöje och en del frustration. En av de applikationer, appar, jag laddat ner är c.geo.

Geocaching är ett globalt fenomen, där användare runt om i hela världen gömmer och letar skatter och kommunicerar via nätet om dess position och svårighetsgrad. Cachen är en liten burk eller låda, innehållande en penna och en loggbok, och kanske några små föremål. Skattgömmaren hittar ett klurigt ställe, kanske vid ett turistmål, en sevärdhet eller mitt ute i skogen och gömmer skatten, tar dess position med hjälp av gps och loggar den på en webb-sida. Skattletaren hämtar koordinaterna, eventuella ledtrådar eller gåtor och ger sig ut på äventyr.

C.geo är ett litet program som tillåter mig att ladda hem koordinater från http://www.geocaching.com/, så att jag kan hitta de skatter, cachar, som andra användare gömt runt om i naturen och i stadsmiljön. Koordinaterna, ledtrådar, och andra skattletares kommentarer om deras umbäranden under skattjakten finns snabbt i min telefon, och min position visas som en blå prick i förhållande till cachernas gröna och orangea symboler på kartan som jag kan zooma in och ut på. Jag kan också få en "live-bild", ett satelitfoto, att gå efter.

Idag kom en väninna med två barn i samma ålder som mina yngsta, 11 och 13, på besök för att äta glass. Samtalet kom naturligtvis snabbt in på den nya telefonen och vi skrattade åt dess överflöd av finesser och jag berättade om geocaching. Ingen av gästerna hade hört talas om det förut, så jag tände gpsen och visade hur de gröna prickarna fanns överallt runt omkring oss. Inom en 2 kms radie från vårt hem finns säkert 20 stycken, varav den närmaste ca 150 meter bort. Barnens ögon tindrade och vi begav oss strax ut på skattjakt.

Ungarna följde den lilla blå prickens väg över den kombinerade kartan och satelitfotot, och vi hittade snabbt fram till parkeringsplatsen där cachen skulle finnas. Men skulle vi finna skatten? De är inte alltid så lätthittade, och jag hoppades verkligen för barnens skull att vi skulle ha tur. Och det hade vi: En filmburk satt med magnet fast på baksidan av en skylt. Barnen jublade och hoppade av spänning. Vi loggade våra namn och traskade glada i hågen hem igen. Alla barnen ville ut på skattjakt snart igen, helst före läggdags.

Så vad skulle den pedagogiska nyttan av Geocaching kunna vara? Ja, först och främst att få unga teknikanvändare att röra på sig och få frisk luft, men dessa omedelbara fördelar kan naturligtvis kombineras med andra. De personer som lägger ut cacharna har ofta en tanke bakom sina cacher: Det kan vara en serie gåtor, eller att de vill visa något speciellt. Vissa cacher placeras till och med ut i marknadsföringssyfte. Så varför inte i undervisningssyfte? Man kan till exempel tänka sig en geografi- eller geologi-serie, där skatterna göms på ställen med olika bergarter eller geografiska företeelser, intressanta byggnader eller historiska platser. I cachen kan man sedan lämna information som skattletaren måste minnas eller skriva ner för att lösa en senare uppgift. Eller kanske låta koordinaterna vara svaren på matematiska uträkningar.

Geocaching tilltalar den inneboende nyfikenheten och äventyrslustan hos stora som små. Även om inte alla mobiltelefoner har tillförlitliga gpser, så faller priserna på de små smidiga gpserna när det är inte bara är prylnördar, budchaufförer och jägare som efterfrågar dem. Och om ingen annan nytta finns, så ger det i alla fall ett tillfälle till motion av både kropp och knopp.

All makt åt användaren

Jag har köpt en ny telefon. Den tar bilder med 5 megapixel, håller mig uppkopplad till Facebook, Buzz och Twitter var jag än är, visar med gps och nätpositionering var på Google Maps och Google Earth jag befinner mig och låter mig kolla upp var närmaste B&B är om jag går vilse i skogen. Man kan ringa med den också.

I telefonen finns en Android Market, stor som köptemplet i Ullared, med diverse onödiga applikationer. Jag har laddat hem en livsnödvändig kompass och virituella post-it-lappar. Eftersom telefonens handhavandebok är på 24 små sidor bara hjälpligt täcker de första sidorna man "bläddrar" i på telefonen, och verkar förutsätta att man klarar av att lära sig alla funktionerna själv så har jag tillbringat de senaste dagarna med att leka. På Android Market har apparna korta beskrivningar, men sällan några instruktioner. Post-it-lapparna fick jag aldrig riktigt att fungera, så jag avinstallerade igen.

Det är ganska roligt - i takt med att de tekniska apparaterna vi har i våra hem blivit mer komplicerade har manualerna blivit tjockare och tjockare. Tills nu. När vi köpte vår tvättmaskin för 10 år sedan fick vi med en användarbok på 40 sidor, platt-tvns manual för 5 år sedan var på 140 varav jag läste 100 och Maken en, men sonen, som inte läst manualen alls, kopplar snabbt in och ut sin spelkonsoll, digitalbox, dvd- och vhs-spelare. Min första telefon, en Siemens av den oömma sorten, hade också en diger handbok trots att den mest avancerade funktionen den hade var en kalenderfunktion som kunde påminna med ett pling så man inte missade sin tandläkartid. Även den andra, en SonyEricsson Walkman, hade en användarbok. Dessutom fanns manualen i digitalt format på den medföljande programvaran på mini-disc. Den nya telefonens 24 små sidor finns också i PDF-format i telefonens dokumentläsare. På fem språk. Programvaran som säkerhetskopierar och synkroniserar telefonen med datorn installeras automatiskt när man kopplar USB-kabeln till datorn. Det står i manualen. På tre rader. Resten får man själv lista ut.
Det finns människor som är rädda för att de tekniska apparaterna ska få övertaget över oss. Jag kan förstå den rädslan. Men samtidigt ser jag ett maktskifte; För ett decenium sedan vårt användande av tekniken till stora delar i händerna på tillverkaren, genom dennas mer eller mindre pedagogiskt författade handböcker, som i takt med att marknaderna globaliserats och tillverkningen outsourcats till andra länder, översatts med växlande kvalitet och framgång. Vi använde apparaterna som tillverkaren tyckte att den skulle användas. Nu är det vi, användarna som har makten!

Tillverkarna har tvingats att inse att om de producerar en komplicerad apparat, så har de två val: Lämna med en lång och svårtillgänglig användarbok på flera hundra sidor som ingen orkar/vill läsa och därför inte heller köper produkten, eller göra produkten så självinstruerande och så intressant att vi lockas att mixtra och pilla och upptäcka själva och därigenom kanske till och med upptäcker egna vägar, metoder och funktioner.

Android, liksom Linux och andra open source system inbjuder till lek och innovation: "Ååå, jag önskar att den här saken kunde göra det här också.... Men vänta nu!!! Jag kanske kan göra så att den GÖR det!" Därför kan jag på ett ögonblick ladda hem (om jag hade velat) streckkodsläsare (ifall jag vill jämföra priserna på produkter jag intresserad av i affären genom att googla koden på nätet) eller metalldetektor till min telefon. (Jag säger som Gösta Ekman om Indoorholemakern: Det vet i faan hur det går till!)