PISAs första digitala läsförståelsetest är redovisat i en 128 sidor lång rapport. Svenska elever presterar bra; 510 poäng som medelvärde vid digital läsning mot 490 på det traditionella lästestet på papper. Det är bättre än många andra länder, men sämre än några.
Det digitala testet prövar förmågan att bedöma relevans, navigera och sortera bl a klickbara länkar i texten och hitta "gömd" information för att besvara relativt traditionella läsförståelsefrågor men på datorn. Intressant att notera är att det inte finns ett linjärt samband mellan datoranvändning och lässkicklighet - De elever som sägs använda datorn i skolan presterar inte bättre än de som bara använder den hemma. De som är skickliga läsare på papper är också de som är skickligast vid skärmen, och de som använder datorn mest är inte nödvändigtvis heller bäst. Dock är det tydligt att de som inte har tillgång till dator inte heller har någon hög digital lässkicklighet.
De undersökningar som beskrivits i braskande rubriker visar tydligt att svenska ungdomars läsförmåga har försämrats, framförallt i relation till övriga OECD-länder. Det som är mest oroväckande är att spridningen hos svenska ungdomar sedan 1991 har ökat: Förutom geografiska skillnader är de socio-ekonomiska skillnaderna i lässkicklighet slående! Detta speglar väl den sociala utslagning och ökande klass-skillnader som vi försöker att inte låtsas om i övrigt. Det digitala lästestet verkar gynna elever med utländsk bakgrund, som i relation till de infödda eleverna presterar bättre än i det traditionella testet. Skillnaderna mellan de infödda elevernas och eleverna med utländsk bakgrund är dock större i Sverige än i övriga länder. Dator-tillgången i Sverige är genomgående mycket hög; nästan alla har faktiskt tillgång till minst en dator i hemmet. Förmodligen är detta ett resultat av den infrastrukturpolitik som fördes under 1990-talet med subventionerade datorer. 99% av unga vuxna säger sig ha tillgång till dator, 98% till dator med internet-uppkoppling.
Digital och traditionell lästeknik skiljer sig åt, det är forskarna överens om, men det är ännu ett ganska outforskat område. Man ser att den digitala läsningen inte är linjär som den traditionella läsningen, och därför ställer högre krav på elevens förmåga att dra slutsatser och bedöma om tilläggsinformationen, som ofta finns i hyperlänkar, på externa sidor, eller i pop-up-rutor är relevant för de svar man söker. Digital läsning ställer också andra krav på källkritik och navigationsförmåga. Undersökningar visar att när elever fick göra kunskapstest på datorn, där mängden text i frågorna reducerats till förmån för visuell framställning i animationer och bilder, minskade korrelationen mellan traditionell lässkicklighet och testresultat: De svaga läsarna fick bättre resultat än förut. Pojkarnas resultat ökade också markant mer än flickornas. Anledningen kan tros vara att pojkarna blev mer motiverade av mediet och därför presterade bättre.
Skolverkets rapport konstaterar att läroplanen från 1994 redan omfattar den nya typen av läsning och krav på att skolan ska utveckla densamma i det att läroplanen och ämnesplanerna i svenska talar om vidgade textbegrepp. 55% av eleverna uppger att de använder dator i svensk-undervisningen i skolan varje vecka, ca 40 % i naturvetenskapliga ämnen, men bara 24% i matematik, vilket är en betydligt lägre nivå än i övriga OECD-länder. De svenska eleverna upplever inte heller sin datorkompetens som speciellt stor: 60% av alla de testade eleverna upplever sig kunna skapa presentationer (ännu lägre i Sverige), bara hälften av eleverna känner sig säkra på att rita diagram med hjälp av kalkylprogram (34% av de svenska eleverna) och bara 26% resp. 18% av eleverna kan skapa en data-bas. Det är alltså uppenbart att skolan har ett stort uppdrag i att ge eleverna kunskap kring HUR man använder datorn på ett effektivt sätt och att denna uppgift måste ligga inom samtliga ämnen - det är inte kunskap som kommer av sig själv, för då hade 99% av eleverna (som ju har dator) upplevt att de har den kunskapen.
Spel och nöjessurf verkar inte förbättra den digitala läsförmågan. De elever som anger att de spelar mycket har generellt sett lägre resultat än de elever som anger att de inte spelar alls eller sällan. Men det verkar heller inte vara så att stor användning av datorn under lektionstid påverkar den digitala läsförmågan i positiv riktning - utan det är måttlighetsanvändarna som är de stora vinnarna. En teori som skulle kunna förklara detta är att det fortfarande är de elever som har någon form av inlärningsproblem som är de som oftast använder datorer i många skolor, och det kan också finnas orsaker i det faktum att en stor majoritet av de tillfrågade lärarna upplever att de behöver mer fortbildning inom ITK för att kunna använda datorer effektivt i undervisningen.
Rapportens avslutande reflektioner är intressanta, och även om PISA-undersökningen inte kan ge något entydigt resultat angående utvecklande av digital läsförmåga så ger den intressant diskussionsunderlag - Det är klart att god traditionell läsförmåga bidrar till god digital läsförmåga, och det är klart att vi kommer att behöva utveckla den digitala läsförmågan då samhällsutvecklingen går mot fler och fler digitala informationskällor och läsmetoderna skiljer sig åt. För mig är det tydligt att även om undersökningen ger sken av att tillgången på egen dator i skolan inte är en förutsättning för god digital läsförmåga underlättar den förvärvandet av densamma, precis som tillgången till böcker naturligt utvecklar den traditionella läsförmågan. Jag ser dock att det är yttermera viktigt att skolan och hemmet stöttar eleven i utvecklandet av läsningen, både den traditionella och den digitala. Det är oerhört viktigt att vi som lärare inte utgår ifrån att eleverna kan, och att det är de som är "infödingarna" och kan den digitala koden. För att de ska skaffa sig ett digitalt självförtroende och en stabil kunskap behöver de undervisning, stöttning och hjälp på vägen, och det är därför vi är anställda och därför vi har valt yrket. Det är vår plikt att hjälpa dem till den kunskapen, och att inte själv lära sig att använda datorn på det mest effektiva sättet i sitt ämne, för att kunna förmedla den kunskapen vidare till eleverna är precis lika fel som att låta bli att lära eleverna att använda innehållsförteckningen i en bok eller att inte låta dem gå till biblioteket! Dock måste vår arbetsgivare ge oss utrymmet att få den kunskapen, för det handlar inte bara om ny pedagogik - det handlar om att förvärva ett nytt kunskapsområde, och med ökad undervisningstid och ofta dåligt individanpassad, kostnadseffektiv och samordnad fortbildning är det inte lätt att gå från dinosaur till tidsenlig pedagog, ens för en ung lärare. Och 10 000 mer i månaden ger oss inte tiden att utveckla vår förmåga heller, även om det för vissa kanske ger mer motivation. Men ska vi orka uppfylla våra ambitioner är det minskade administrativa uppgifter, begränsad undervisningstid med gott om tid för för- och efter-arbete som är det avgörande.
