"Hjäääääälp!" stod det i dokumentet. Det var det enda det stod 20 minuter in på skrivlektionen. "Kommeeeeer!" skrev jag snabb innan jag reste mig och gick till en av de andra eleverna längre bak i klassrummet som pockat på min uppmärksamhet mer ljudligt och bråkdelen av en sekund före.
Eleven med det desperata hjälpbehovet behövde ytterligare en genomgång av uppgiften, men ville egentligen inte förödmjuka sig och be om den. Utan det delade Google Drive-dokumentet hade det tagit till lektionen var slut, och min fråga om hen var igång innan det uppdagats. Då skulle hen varit frustrerad och uppgiven och jag hade blivit frustrerad och irriterad. Nu puttade vi lite på lådan och hade en halvtimma kvar att skriva på.
Jag återvände till min dator och bläddrade igenom elevernas dokument igen:
"Om man kollar på klassfrågan med andra synvinklar...."
Jag markerade tyst "kollar på" och "med". Inom några sekunder såg jag prompten flytta sig, stå stilla ett ögonblick, viskande konversation med grannen. Så ändrades meningen:
"Om man ser på klassfrågan ur andra synvinklar...."
De 18 flikarna fick en ny genomgång. Någon hade fortfarande bara stolpat upp underrubrikerna. "Bra att du börjar med dispositionen! Vilken tes har du valt?" skrev jag och gick vidare till nästa elev som lagt in flera bra citat från texterna som verkade stödja den tes hen angett i sin ganska effektiva inledning. Jag markerade och kommenterade att det det skulle passa bra med en retorisk fråga för att göra inledningen än mer effektiv. Så gick jag tillbaka till den förra eleven: "Min tes är att arbetarlitteraturen inte har någon betydelse idag. Kan man ha den?"
Den där eleven som jag inte fått kläm på, och som bara helt nyligen lämnade in hela höstterminens uppgifter, satt och svettades. Hens dokument innehöll bara ett kort stycke. Jag såg att här skulle det krävas en stor insats så jag gick och satte mig hos hen och fick förklarat varför det är viktigt att välja sin tes innan man börjar skriva, varför man ska referera sina källor och vad ett referat är och hur man anger källor i löpande text. Och vad löpande text är. Jag var otroligt tacksam att jag fått syn på detta nu, och inte nästa vecka, eller ännu troligare någon gång i maj, när jag äntligen fått in denna terminens skrivuppgifter, i klump, för sent för bearbetning.
Jag har använt Google Drive förut, men inte medvetet "fjärrkontrollerat" elevernas skrivande som jag gjorde idag, utan cirkulerat i klassen under skrivandet och "stört" över axeln. Det var kollegan Elisabeth som tipsade mig om det här arbetssättet sedan hon använt metoden i tyska och upplevde att eleverna kom längre i sitt skrivande och hon kände att hon hann med att ge mer hjälp under lektionen. Jag upplevde samma sak, även om inte alla frågor kunde besvaras i text och "på distans". Men det som var allra tydligast var att jag fick full insyn i elevens språkliga nivåer och sätt att attackera skrivandet, eller brist på desamma. På EN lektion hittade jag saker som jag missat under en hel termin!
Vi fortsätter på samma sätt på måndag. Eleverna FÅR arbeta med sin text i mellantiden, och jag kommer att se direkt vem som har gjort det, vilka ändringar de har gjort och när de jobbat; På håltimmar eller hemifrån mitt i natten, och kan diskutera lämpligheten i det eller applådera dem. Äntligen är elevernas lärande helt synligt, äntligen kan man jobba helt och hållet formativt, utan att det tar extra tid! Jag älskar Google Drive! Jag undrar om jag någon gång kommer att kunna arbeta som lärare utan det igen...
