De där glasögonen...

BETT-mässan är som de flesta andra mässor: Stor, stökig, överväldigande med dyrt kaffe och halvtaskig mat. Men där finns också en uppsjö av tekniska resurser; två jättelika mässhallar fyllda av ITK för skolbruk. Här finns allt från kameraövervakningssystem, närvaro- och uppförande- (!) program, till SMART-bord för dagisbruk, 3D-filmer för levande naturkunskapundervisning, matematikinspiration, SIM-spel, specialpedagogiska program, animationsprogram... listan är oändlig! Många av de stora läromedelsförlagen var representerade, bl a svenska Natur och Kultur, som insett att många svenskar var på plats, liksom Channel4 och BBC, som båda har "UR"-verksamhet.

Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.

Efter att ha besökt några av de läromedelsproducenter vars resurser jag ibland använder, valde jag att ta på mig gladglasögonen: Och det var inte svårt att hitta roliga resurser! Och jag blev oerhört glad över att se att de lärresurser som erbjöds i så liten grad var individuella "nörd-resurser" utan man verkar ha insett att lärande är en kollektiv process, och att kreativt lärande sker genom diskussion och gemensam problemlösning. 

Roligast hade jag i Qiuzdoms monter. Quizdom gör röstningssystem: Eleverna, eller konferensdeltagarna eller vilka det nu är, har en liten apparat som de kan svara på föreläsarens frågor med, eller ställa egna till föreläsaren. Vi i publiken tävlade mot varandra i en frågesport där vinnaren, dessvärre inte jag, vann en klassuppsättning värd 30. 000! Det var skoj att direkt få feedback på vad man svarade och se hur snabba alla andra var. Synnerligen interaktivt! Jag insåg också hur jag kan använda Yacapaca (som har en liknande funktion, men är gratis) nu när eleverna har egna datorer... Här ska experimenteras!

Anna W och jag hittade också ett SMARTbord för tidigare åldrar, men vi var 6 vuxna som stod runt bordet en god stund och spelade samarbetsproblemlösningsspel. Huvudräkningen var väl ingen match, men att tillsammans bestämma vem som satte ner vilket antal fingrar för att vi gemensamt skulle kunna svara på uppgiften!

Matematikresurser var stort. Många, många betaltjänster för både skolor och hem visade sina produkter. Det mesta är web-baserat och därför oberoende av vilken plattform man jobbar genom.  Jag hittade också en lovande spelproducent, en dansk firma som producerat en serie spel som heter Global Conflicts, som lyfter sex problemområden i världen. De vill jag utvärdera. Spelen är en prenumerationstjänst, som kostar ca 7000 om året för en skola i vår storlek, vilket gör en tia per elev per spel: Ett billigt läromedel om det ger eleverna förståelse för varför man inte bara kan avskaffa sweat shops och knarkhandel...

När jag ätit min hutlöst dyra macka och gått ytterligare ett varv runt mässan, och köpt några fantastiskt lowtech grammatik-hjälpmedel i form av färgglada blommor med förkortningar, konjunktioner och kluriga stavningar på, tog jag tåget tillbaka in till centrum för att hoppa på bussen till Oxford, där jag tillbringade kvällen i luuuugn och ro med mina goda, goda vänner medan det övriga sällskapet roade sig på indisk restaurang och musikal. Det orkade inte jag.

Bowes bubblar

Bild från Bowes hemsida

När vi kom till Bowes var det full aktivitet på skolgården. Barn i marinblå och vinröda skoltröjor sprang, hoppade och sparkade fotboll, så där som barn gör. Skolgården var inte stor och väl omgärdad av gjutjärnsstaket; I England är skolan inte någon allmän plats och staketen är mer för att hålla obehöriga ute än barnen inne, och skolans entré är också avskild från de lekande barnen. Några nyfikna ungar kommer fram och vinkar och frågar var vi kommer från. Den sekelgamla skolbyggnaden av gult tegel tornar upp sig över den asfalterade skolgården. Senvintergrå himmel möter senvintergrå asfalt, men längst skolans vägg har någon redan börjat plantera vårblommor i drivbänkar. Ovanför dörrarna är inhugget "Boys" och "Infants".

Från Bowes hemsida

Inne på Bowes Primary i Enfield möttes vi av bubblande kreativitet. Alla väggar är fulla av elevernas arbeten och teckningar, positiva förstärkningar, informationsplanscher i glada färger och konst och hantverk från många kulturer, skänkta av elevernas familjer. Skillnaden mellan Channing School, som besöktes av någon av de andra grupperna, och Bowes är att Bowes är en kommunal skola i ett något ruffigare område vars medvetna satsning på ITK lett till bedömningen "Outstanding" från engelska skolinspektionen. De har också utsetts till en "Ledande skola", vilket innebär att de stöttar kringliggande skolor med stöd i pedagogiska frågor. 

Eftersom demografin i skolans upptagningsområde är blandad och många av innevånarna behöver stöd av olika slag är skolans verksamhet inte begränsad till timmarna mellan 9 och 3, utan man har fritis och förskola på både för och eftermiddag (något som är långt ifrån självklart i England), juridisk och ekonomisk rådgivning, öppen förskola, barnmorske- och barnavårds-mottagning, och anordnar kurser i datorkunskap och engelska som andra språk för både föräldrar och andra vuxna i området. Lokalerna utnyttjas optimalt: Det är trångt, men mysigt, och de flesta utrymmen har minst dubbla funktioner: Samlingssalen blir matsal blir jympasal; det är bara att möblera om! Och möbleringen är gjord för barnen: I klassrummen sitter fröken vackert på knäna eller på golvet vid de låga bänkarna, och det finns möjligtvis en fullknökad bokhylla i ett hörn för frökens pärmar. Arbetsrum? Ja, det kanske fanns, men vi såg inga...

Omdömet "Outstanding" har lett till att man fått ta emot även barn från bättre bemedlade familjer utanför närområdet. Det är många olika nationaliteter på skolan, men detta verkar inte uppfattas som något problem. De sociala olikheterna är mer handikappande, säger rektorn. Man jobbar konsekvent med positiv förstärkning och med "enpowerment". Att eleverna får tillgång till datorer och annan ITK i skolan är en utjämnande faktor, även om många har tillgång till dator även hemma.

Bild från Bowes hemsida

Skolan är väldigt väl utrustad teknikmässigt: I alla de trånga, gemytliga klassrummen finns SMARTboards, och skolan har en fantastisk mediastudio, som står öppen för barnen när andan faller på för musik, film och radioproduktion. 7-8-åringarna jobbar med Ipod Touch, man har precis köpt in sex stycken Ipads för att utvärdera med 9-10-åringarna, och 11-åringarna har laptops i klassrummet. Men man har långt ifrån glömt de traditionella undervisningssätten: Handstilsträning och skrivträning får lika stort utrymme som det alltid haft, och det handlar definitivt inte om att klistra och klippa text från Wikis, utan man läser och diskuterar informationen från Internet och sammanfattar i sina loggböcker med snirkliga bokstäver, klipper och klistrar, målar och skapar färgranna och informationsrika planscher att visa de yngre barnen och föräldrar som kommer på besök. ITK är bara ytterligare ett verktyg för lärare och elever för att tillägna sig kunskap och dokumenterar inlärningen. 

Tillsammans med utvecklare har man uppfunnit en egen app till Iphone. Varje lärare har en sådan. På dagis har kan Fröken  uppdatera varje barns IUP med foton och text, med några få knapptryckningar - mitt i händelsernas centrum - och där händer det grejer! Det målas, byggs och leks. Det verkar skapas över allt! I slutet av varje läsår bränns barnens portfolio ner på en CD och ges till föräldrarna.

Verksamheten är i hög grad elevstyrd: Var sjätte vecka väljer barnen tema, som lärarna sedan skapar ett läroplansbaserat innehåll kring. Bland annat har man haft fotbollstema (Dreamteams photoshopas ihop, de olika länderna som spelarna kommer från undersöktes grundligt, man spelade fotboll, räknade på biljettpriser.....) och Wii har varit teman den senaste terminen. Lärarna har ett tätt samarbete och är alla specialister på sina ämnen: "Specialist teachers for flexible learning" säger rektorn stolt.

Eleverna i år 6 sköter elevdemokrati-arbetet genom att gå runt hos de yngre och hålla klassråd. De är eleverna i röda tröjor. Några av dessa dokumenterar också vårt besök i ljud och bild för skolans hemsida. Eleverna har också stort inflytande över vilken teknik som används, vilka program och appar man använder, och i varje klass finns två "tekniker": Elever som har "gått kurs" för att hjälpa sina klasskamrater med installation och felsökning av den aparatur som används i klassrummet. 8-åringarna vi pratar med är jättestolta över att få hjälpa fröken med applikationer och laddning av IPodarna, som de har delad vårdnad av, och får ta hem varannan dag för stöd i läxläsningen.

Det som slår mig mest är inte teknikanvändningen, för den känns verkligen integrerad i undervisningen; den är inget utanpåverk, utan pads, pods och laptops är lika naturligt på bänkarna som pennan och blocket - och de ligger där samtidigt. Det som slår mig är lärarnas och rektorns tro på barnens förmåga och vilja; det är inte fråga om att leka kunskap. 7-åringen jag frågar är väl medveten och kan formulera lektionens mål; learning objective, och femåringarna skriver (som femåringar gör) med spretiga bokstäver i sina händelseböcker, och läser korta berättelser. 8-åringarna skriver med semi-kolon och styckeindelning (vilket många av mina elever på gymnasiet inte ännu gör!) och på väggen i deras klassrum sitter planscher som förklarar alliteration, assonans och skillnaden mellan metafor och liknelse (något som många av mina gymnasielever säger sig aldrig ha hört talas om!)

Hemma i London

Tillbaka på hotellet efter ett par pints och en jacket potatoe med Cumberland Sausages kan jag publicera mitt referat från eftermiddagen:

Kristina Björn - IT-strateg/Kerstin Angel - Barn- och utbildningsnämndens ordförande
Inledningsanförande 11/1 2011

Kerstin hälsar välkommen å Barn- och Utbildningsnämndens vägnar och initierar en kort presentationsrunda.

Varför är vi här?

Kerstin Angel och Kristina Björn

Kristina förklarar förutsättningarna för resan:
I upphandlingsförfarandet ingår att leverantörerna ska stötta oss i fortbildningssammanhang, alltså ingår resan i upphandlingsavtalet.

Mats på MacForum slutade ganska hastigt förra veckan och ersätts avBjörn Dahlin, som redan haft en del kontakt med Falkenberg.

Att det inte gått att ordna skolbesök i samma åldersgrupper som dem vi jobbar med för alla är kanske beklagligt, men Kristina hoppas ändå att vi ska kunna dra nytta av, och bli inspirerade av verksamhetsbesöken.

Vilka har fått åka?
Valet av personal som får åka är en medveten satsning på personal som är involverade i UnosUno-forskningsprojektet, och sedan har rektorerna fyllt på. Man har försökt att få med personal med olika roller för att få så stor spridning av erfarenheter.

Finansiering:
En del av finansieringen består av intäkter som 1-1 har generat i form av besök och föredrag, fortbildningspengar och pengar från forskningsprojektet UnosUno.

Olika roller i ett gemensamt uppdrag
Skolutvecking är svårt – vare sig forskning eller skolpolitik har haft prioritet. Dock har detta förändrats de senaste åren. Vårt gemensamma uppdrag är att få alla elever att lyckas i skolan.

Förändringsresan
Våra och våra barns liv förändras mycket väldigt mycket och väldigt fort. Teknologi kan vara en väg till förändring, och ett sätt att hantera förändring. Kristina anser att kompetensen att kunna hantera att leva i föränderlig värld är en av de viktigaste vi kan förmedla till barn och ungdomar. Vissa förutsättningar är givna, vissa är det inte, och det är upp till oss att skapa förutsättningarna för eleverna. Kristina gör liknelsen att livet är en väg och vi hjälper eleverna genom att ge dem olika fordon; ibland är det med buss där alla ska med, ibland moped, och ibland så är det sportbil.

Vad är det att lyckas i skolan?
Måttstocken har i ett antal år varit minst G i betyg är ett tydligt mått i skolan. Kryddan är demokratiuppdraget. I de nya styrdokumenten står det att vårt uppdrag är att få alla att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Lyckas vi någonsin med det, undrar Kerstin. Att lyckas är inte bara de mätbara resultaten!

Vad står ”alla” för?
Det är en brokig skara vi möter. Räknas vi som personal också in i ”alla”? Kristina tror personligen att vi kan göra mycket mer. Det är skolan som ska anpassa sig till individerna, inte individerna som ska anpassa sig till skolan.

Essemoskolan(?) i Nossebro har lyckats att vända en dålig trend genom att anpassa skolan till den individ som riskerar misslyckas, genom att tänka om.

Tänk vidare!
Istället för att tänka om ska vi tänka vidare – det finns mycket som är bra i skolan i Falkenberg, men vad kan vi göra ännu bättre? När det inte går som vi vill måste vi stanna upp och tänka efter: Vad har vi gjort, vad kan vi göra annorlunda för att få ett annat resultat?

Vilka glasögon ska jag ta på mig de här dagarna?
När man möts av så mycket intryck som vi kommer att göra de närmaste dagarna är det bra att göra sig själv medveten om vilka glasögon man har på sig. Kanske är det också bra att ibland byta perspektiv? Vi ser och lär för vår egen skull, men också för väldigt många andras. Vi är här för att ta intryck, ta lärdom och ta med oss hem till dem som inte har möjlighet att vara här.

Att välja
För att förändring ska ske måste vi var och en välja väg – det organisatoriska är en del, men planer och budget är inget utan de människor som ska utföra förändringen. Organisation och styrdokument är verktyg för förändring. Vilka verktyg kan vi som i våra roller ta till för att förbättra förutsättningarna för eleverna att lyckas ännu bättre?

Vår formella organisation
Kerstin visar hur organisationen kring skolan i Falkenberg ser ut. Kerstin liknar det vid en laguppställning, ett spelsystem där vi alla har våra roller. I ett lag gäller det att alla spelare har stenkoll på sitt eget uppdrag, men även att ha koll på andras roller, så att man inte kladdar till spelsystemet.

Politikerna är våra målvakter som dirigerar och täcker upp – vi som pedagoger är anfallare som ser till att matchen blir lyckad. Förvaltningscheferna är mittfältsspelare.

En fördel med att alla roller; politiker, tjänstemän och lärare, är representerade på resan är att vi har möjlighet att lära känna varandra och varandras roller.

Varför åker vi till BETT?
IT är ett av redskapen till att hantera den föränderliga världen. Det är också en viktig del i våra styrdokument. Hur använder vi tekniken? Hur använder de elever vi möter på de skolor vi besöker tekniken? Kristina visar Puenteduras modell för kvalitetsnivåer av förändring med hjälp av ny teknologi och ber oss ta på oss Puentedura-glasögonen och ta med oss det vi ser hem och diskutera detta.

Det är ibland svårt att skilja på tjänstemanna- och politikeruppdraget. Det är oerhört viktigt att skilja på rollerna: Politikerna ska staka ut vägen till målet, men inte lägga sig i hur tjänstemännen når det. I Falkenberg väljer man att se till att man GEMENSAMT når målen och hittar forum att diskutera på världen.

Backspegeln är viktig, men vindrutan är viktigast
Om man ska hänga med i förändringarna och hålla sig på vägen är det viktigast att se framåt, men det är också viktigt att ha koll i backspeglen också, och ta med våra erfarenheter in i framtiden.

Installerad i London

Så har vi anlänt hotellet och installerat oss. Det är ett hotell av det enorma, och enkla, slaget: ca 1500 rum i 8 våningar, 3 restauranger, bowlingbana och gym... Men vi ska ju inte hänga här.

Om några minuter får vi en "dragning". I morgon är det dags för skolbesök, och om energin räcker till, ett första besök på BETT.

Mitt mål är att sammanfatta de seminarium och de erfarenheter jag gör i den här bloggen, men det kanske inte blir i realtid: Nätverkstillgången är något mer begränsad än vad vi är vana vid.

Tills dess

Ha det gott!