Det är ju så roligt att spela spel! Och små flash-spel kan vara världens kick som start på en lång lektion eller som energigivare mitt i någonstans när det börjar bli segt. Dock ska man aldrig använda spel bara som tidsfördriv: Skolan är en plats för lärande och spel i skolan ska ha någon typ av pedagogiskt värde. (De behöver inte vara tråkiga för det!)
Som energigivare och kickstartare ska spelet vara så lätt att det inte kräver massor av förklaring eller lämnar spelaren med en känsla av misslyckande. Jag tittar gärna på spel för de lägre åldrarna för sådana här aktiviteter. När det i andra sammanhang kan vara viktigt att det inte är "för barnsligt" är det precis det ett energi-spel ska vara!
Den här veckan har jag testat en ny sajt: www.arcademicskillbuilders.com som har spel i framförallt enkel aritmatik, men också stavningsspel, ordklasser och skrivmaskinsträning. Du kan spela själv, men framför allt kan du spela mot andra; både på webben eller starta ett spel ihop med kompisarna i klassen!
Det är så infernaliskt roligt att sitta och titta på när eleverna på blodigt allvar kastar sig in i Spelling Bee (en fördel med lurar om man spelar många i klassrummet!). Datorn läser ett ord (med amerikansk accent och ibland inte helt enkla ord heller!) och eleven ska så snabbt som möjligt stava rätt. Spelet tränar både stavning, tangentbordshantering och listening. Fyra spelare kan spela samtidigt, och eleverna bjöd in varandra till spel efter spel, och ljud nivån steg en del i klassrummet.
Furious Frogs tränar motsatsord, synonymer och homonymer, också för fyra spelare, medan tangentbordsträningsprogrammen Typing Jets (fyra spelare) och Sky Chase (upp till 12 spelare) tränar fingerfärdigheten; det sista med hela, korta ord på engelska och det första med kluriga bokstavskombinationer.
I morgon blir det lite mer Spelling Bees i klassrummet. Men bara som energi-höjare, och bara en liten stund för att bryta av i den "tråkiga" lästräningen.
Visar inlägg med etikett spel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spel. Visa alla inlägg
tisdag 29 maj 2012
tisdag 6 mars 2012
Global Conflicts - webbaserade spel om angelägna ämnen
Efter BETT förra året var jag enormt sugen på att testa Serious Games nätbaserade spel Global Conflicts, men fick trots ivrig kontakt med företaget inte insticksmodulen Unity Player att fungera. När jag härom dagen hittade ett glömt flygblad i en låda bestämde jag mig för att pröva igen och registrerade ett prov konto. Den här gången fungerar det bra!
Spelen består av ett helt undervisningspaket och ett rekommenderat upplägg för läraren med en inledande PowerPoint-presentation och genomgång av konfliktens bakgrund, spel, sammanfattande gruppdiskussion kring ett material, och möjligheten att redovisa genom t ex en artikel på Serious Games hemsida.
Läraren kan registrera elevgrupper och bjuda in eleverna till spelen och även dela kursen med kollegor. Denna funktion är inte öppen i provspelsläget, så jag kan inte avgöra hur smidigt det är, men min erfarenhet från andra spel, t ex Mission US (där funktionen tyvärr togs bort!) är att det är en mycket praktiskt funktion som om läraren kan se deras framsteg verkar motiverande på eleverna.
Nedan följer en liten snabb-recension av de 3 av 9 spel jag testat. Samtliga är testade på Mac, trådlöst på ett hemmanätverk (Telias snålabbonemang ADSL, max 2Mb/m), men i olika web-läsare: Safari och Chrome. Trots uppdatering och omstart av Firefox fungerade det inte att köra spelen i denna.
Palestina (Military operation) (undervisningsmaterial tillgängligt på engelska och danska)
Webbläsare: Safari
Man spelar den kvinnliga amerikanska journalisten Hannah och uppdraget är att följa med vid ett ingripande i ett palestinskt område i Israel för att skriva en artikel för en nyhetsbyrå. I början av spelet får man välja om man vill skriva för en israelisk tidning, en palestinsk eller för en europeisk och min känsla är att spelet påverkas något av det valet, men det påverkas mer av hur du väljer att prata med dina intervjuoffer, vad du väljer att fråga om och vad du väljer att avslöja.
Äventyret spelas på en dryg halvtimme. Engelskan är på medelnivå. Tyvärr verkar detta äventyr inte ha röst, vilket kan vara försvårande för elever med lässvårigheter och elever vars engelska inte är så avancerad. För att utesluta att detta berodde på webbläsaren prövade jag även i Chrome. Dock är språket anpassat för dialogformatet och flyter lätt utan alltför komplicerade begrepp.
Jag spelade äventyret två gånger: En utifrån uppdraget att skriva för en europeisk tidning (men blev refuserad för min artikel blev inge' bra eftersom jag bara plockat upp ett enda citat...) och den andra utifrån förutsättningen att jag skulle skriva för en palestinsk tidning.
Inte den version jag spelat, men jag känner igen delar av spelet.
Bakgrundsmaterialet ger en god överblick, och spelet ger enligt min mening en ganska god insikt i de olika gruppernas argument för varför situationen är som den är idag. Genom att tala med både befälhavare, civila och terroristmisstänkta får man en glimt av, och kan förhålla sig till, de olika aspekterna på problemen. Dock kan jag känna att man skulle kunna gott djupare in i situationen, men då hade det nog varit svårt att bibehålla en neutralitet i äventyret.
Afganistan
Webbläsare: Chrome
Huvudpersonen är en man som kommer till en liten by i södra Afganistan för att hjälpa sin vän som startat en skola för både pojkar och flickor med stöd av ISAF. Skolan har utsatts för hot och vännen ber dig hjälpa honom att ta reda på vem som står bakom hoten och försöka få en lösning för skolan. Dock hinner skolan brännas ner och vännen misshandlas innan man kommer fram till byn och man får förlita sig på intervjuer med olika personer.
Spelet finns på danska och engelska. Engelskan är inte svår att följa med, eftersom du både hör och kan läsa uttalandena. Dina egna motrepliker läses inte upp. Det gäller att välja rätt replik, för ibland kan de vara snarlika, men en nyans i ton och artighet avgör om din samtalspartner är positivt inställd eller inte. dock kan du oftast reparera dina fadäser.
Det här äventyret känns ännu mer spelinriktat än det förra. Förutom de val du kan göra finns det också ett moment där du ska leta bevis på tid och köra bil på dåliga vägar och undvika stenbumlingar och vägbomber. Det blir lite läskigt när du blir nedslagen och tillfångatagen av talibaner. Jag blev räddad av icke odelat heroiska ISAF-soldater och fick möjlighet att bestämma skolans öde.
Jag tyckte att spelet gav en mycket bra insikt om komplexiteten i konflikten och ingenting var svart eller vitt. Det var spännande 45 minuter och jag spelar gärna äventyret igen!
Border Crossing
Webbläsare: Chrome
I det här spelet får du välja mellan avatarerna Isabella och Santiago. Båda är amerikanska medborgare, men av sydamerikanskt ursprung. Uppdraget är att skriva en artikel om migrationens offer vid gränsen till USA. Ramberättelsen är stark: En ungkvinna har hittats död av en bonde i gränsområdet. Vid hennes sida ligger hennes åtta-månaders bebis, fortfarande vid liv.
Spelet finns på en mängd olika språk, bland annat svenska. Det första jag lägger märke till är ett stavfel och översättningen är klumpig på sina ställen. Det är mycket information att ta ställning till och spelet är heller inte upplagt som de som jag spelat förut. Mer tid går åt till förflyttning och frågorna är fler, upplagda i ämnen, men de är i sin tur upplagda så man förleds att bara klicka för att få fram nästa. Jag blir lite otålig och frestas ge upp på ett par ställen när inte historien går framåt. När tiden är ute har jag bara samlat på mig 2 av fem argument och bara drygt hälften av de 14 uttalanden som jag kanske skulle haft och vet inte vad jag skulle ha kunnat göra bättre? Det känns som jag kanske i så fall inte skulle ha försökt prata så djupt med varje intervjuperson, men spelet ger mig inte mycket överblick över frågorna innan jag väljer dem, som i de tidigare spelen.
Historian berör, men eftersom jag liksom inte kommer fram till något avslöjande så känns det bara frustrerande i slutet, vilket epilogen också visar. I "min" loggbok står det att jag kunde gjort bättre och att jag kanske ska komma tillbaka om ett år och se vad som hänt med de jag pratat med.Andra gången spelar på engelska och det går lite bättre: Nu vet jag var jag inte ska slösa min tid på. Dessutom kommer jag på att man kan springa! Jag hinner inte hämta upp alla argument, men får i alla fall en bättre rejting än förut, även om jag inte lyckas klämma åt "skurken", den amerikanska företagaren som anlitar arbetskraft till slavlön.
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Global Conflicts från Serious Games. Ett par av dem finns på svenska, men jag tycker gott man kan spela dem på engelska på gymnasienivå! Man vinner både i språkkvalitet och språkträning. Läraren måste dock vara beredd på att kanske göra en "gloslista" i förväg. Om min arbetsplats bestämmer sig för att skaffa en skollicens skulle jag definitivt tänka mig att spela med mina elever på engelskalektionerna i både Eng5 och Eng6.
Var dock uppmärksam på att inställningarna för spelen kan modifieras och som lärare bör du kolla upp vad som är de optimala inställningarna för ditt klassrum. Bland annat kan grafikkvaliteten ändras för att passa långsammare uppkopplingar och ljudnivåerna ändras. Försök INTE spela i Firefox och var noga med att tala om detta för eleverna för att undvika problem.
Spelen består av ett helt undervisningspaket och ett rekommenderat upplägg för läraren med en inledande PowerPoint-presentation och genomgång av konfliktens bakgrund, spel, sammanfattande gruppdiskussion kring ett material, och möjligheten att redovisa genom t ex en artikel på Serious Games hemsida.
Läraren kan registrera elevgrupper och bjuda in eleverna till spelen och även dela kursen med kollegor. Denna funktion är inte öppen i provspelsläget, så jag kan inte avgöra hur smidigt det är, men min erfarenhet från andra spel, t ex Mission US (där funktionen tyvärr togs bort!) är att det är en mycket praktiskt funktion som om läraren kan se deras framsteg verkar motiverande på eleverna.
Nedan följer en liten snabb-recension av de 3 av 9 spel jag testat. Samtliga är testade på Mac, trådlöst på ett hemmanätverk (Telias snålabbonemang ADSL, max 2Mb/m), men i olika web-läsare: Safari och Chrome. Trots uppdatering och omstart av Firefox fungerade det inte att köra spelen i denna.
Palestina (Military operation) (undervisningsmaterial tillgängligt på engelska och danska)
Webbläsare: Safari
Man spelar den kvinnliga amerikanska journalisten Hannah och uppdraget är att följa med vid ett ingripande i ett palestinskt område i Israel för att skriva en artikel för en nyhetsbyrå. I början av spelet får man välja om man vill skriva för en israelisk tidning, en palestinsk eller för en europeisk och min känsla är att spelet påverkas något av det valet, men det påverkas mer av hur du väljer att prata med dina intervjuoffer, vad du väljer att fråga om och vad du väljer att avslöja.
Äventyret spelas på en dryg halvtimme. Engelskan är på medelnivå. Tyvärr verkar detta äventyr inte ha röst, vilket kan vara försvårande för elever med lässvårigheter och elever vars engelska inte är så avancerad. För att utesluta att detta berodde på webbläsaren prövade jag även i Chrome. Dock är språket anpassat för dialogformatet och flyter lätt utan alltför komplicerade begrepp.
Jag spelade äventyret två gånger: En utifrån uppdraget att skriva för en europeisk tidning (men blev refuserad för min artikel blev inge' bra eftersom jag bara plockat upp ett enda citat...) och den andra utifrån förutsättningen att jag skulle skriva för en palestinsk tidning.
Inte den version jag spelat, men jag känner igen delar av spelet.
Bakgrundsmaterialet ger en god överblick, och spelet ger enligt min mening en ganska god insikt i de olika gruppernas argument för varför situationen är som den är idag. Genom att tala med både befälhavare, civila och terroristmisstänkta får man en glimt av, och kan förhålla sig till, de olika aspekterna på problemen. Dock kan jag känna att man skulle kunna gott djupare in i situationen, men då hade det nog varit svårt att bibehålla en neutralitet i äventyret.
Afganistan
Webbläsare: Chrome
Huvudpersonen är en man som kommer till en liten by i södra Afganistan för att hjälpa sin vän som startat en skola för både pojkar och flickor med stöd av ISAF. Skolan har utsatts för hot och vännen ber dig hjälpa honom att ta reda på vem som står bakom hoten och försöka få en lösning för skolan. Dock hinner skolan brännas ner och vännen misshandlas innan man kommer fram till byn och man får förlita sig på intervjuer med olika personer.
Spelet finns på danska och engelska. Engelskan är inte svår att följa med, eftersom du både hör och kan läsa uttalandena. Dina egna motrepliker läses inte upp. Det gäller att välja rätt replik, för ibland kan de vara snarlika, men en nyans i ton och artighet avgör om din samtalspartner är positivt inställd eller inte. dock kan du oftast reparera dina fadäser.
Det här äventyret känns ännu mer spelinriktat än det förra. Förutom de val du kan göra finns det också ett moment där du ska leta bevis på tid och köra bil på dåliga vägar och undvika stenbumlingar och vägbomber. Det blir lite läskigt när du blir nedslagen och tillfångatagen av talibaner. Jag blev räddad av icke odelat heroiska ISAF-soldater och fick möjlighet att bestämma skolans öde.
Jag tyckte att spelet gav en mycket bra insikt om komplexiteten i konflikten och ingenting var svart eller vitt. Det var spännande 45 minuter och jag spelar gärna äventyret igen!
Border Crossing
Webbläsare: Chrome
I det här spelet får du välja mellan avatarerna Isabella och Santiago. Båda är amerikanska medborgare, men av sydamerikanskt ursprung. Uppdraget är att skriva en artikel om migrationens offer vid gränsen till USA. Ramberättelsen är stark: En ungkvinna har hittats död av en bonde i gränsområdet. Vid hennes sida ligger hennes åtta-månaders bebis, fortfarande vid liv.
Spelet finns på en mängd olika språk, bland annat svenska. Det första jag lägger märke till är ett stavfel och översättningen är klumpig på sina ställen. Det är mycket information att ta ställning till och spelet är heller inte upplagt som de som jag spelat förut. Mer tid går åt till förflyttning och frågorna är fler, upplagda i ämnen, men de är i sin tur upplagda så man förleds att bara klicka för att få fram nästa. Jag blir lite otålig och frestas ge upp på ett par ställen när inte historien går framåt. När tiden är ute har jag bara samlat på mig 2 av fem argument och bara drygt hälften av de 14 uttalanden som jag kanske skulle haft och vet inte vad jag skulle ha kunnat göra bättre? Det känns som jag kanske i så fall inte skulle ha försökt prata så djupt med varje intervjuperson, men spelet ger mig inte mycket överblick över frågorna innan jag väljer dem, som i de tidigare spelen.
Historian berör, men eftersom jag liksom inte kommer fram till något avslöjande så känns det bara frustrerande i slutet, vilket epilogen också visar. I "min" loggbok står det att jag kunde gjort bättre och att jag kanske ska komma tillbaka om ett år och se vad som hänt med de jag pratat med.Andra gången spelar på engelska och det går lite bättre: Nu vet jag var jag inte ska slösa min tid på. Dessutom kommer jag på att man kan springa! Jag hinner inte hämta upp alla argument, men får i alla fall en bättre rejting än förut, även om jag inte lyckas klämma åt "skurken", den amerikanska företagaren som anlitar arbetskraft till slavlön.
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Global Conflicts från Serious Games. Ett par av dem finns på svenska, men jag tycker gott man kan spela dem på engelska på gymnasienivå! Man vinner både i språkkvalitet och språkträning. Läraren måste dock vara beredd på att kanske göra en "gloslista" i förväg. Om min arbetsplats bestämmer sig för att skaffa en skollicens skulle jag definitivt tänka mig att spela med mina elever på engelskalektionerna i både Eng5 och Eng6.
Var dock uppmärksam på att inställningarna för spelen kan modifieras och som lärare bör du kolla upp vad som är de optimala inställningarna för ditt klassrum. Bland annat kan grafikkvaliteten ändras för att passa långsammare uppkopplingar och ljudnivåerna ändras. Försök INTE spela i Firefox och var noga med att tala om detta för eleverna för att undvika problem.
torsdag 21 april 2011
Rädda världen på 10 veckor!
De senaste månadernas oroligheter i delar av världen är enligt vissa ett bevis på styrkan i sociala nätverk. Själv tror jag ju att det krävs något mer än Facebook och Twitter för att få förändring. Men i sociala nätverk ligger oerhörda resurser och enorm kunskap!
Urgent Evoke är ett socialt nätverksspel vars första omgång spelades mellan mars och maj förra året. Varje onsdag, vid midnatt, publicerades ett nytt uppdrag för deltagarna, som genom att lyssna, läsa och utforska sin omvärld, skapade förutsättningar hos sig själva för att förändra världen. Tusentals människor runt om i världen har sedan dess spelat spelet, som fortfarande är öppet, och gratis, för alla att delta i.
Jag har naturligtvis inte spelat igenom det: Det är långt ifrån något plattformsspel där du klarar en nivå och glatt hoppar vidare till nästa. Nej, hela meningen är att det ska ta en vecka. För varje uppdrag. För det är inga små uppdrag att lösa; här tacklas världshunger, kvinnans ställning i världen, den monitära världens framtid och energiproblemen i världen. Genom att lära sig hur världen ser ut i dag ska spelaren skapa visioner för framtiden, dokumentera dem och skicka in dem till nätverket.
Det är snyggt och det är enkelt och jag kan tänka mig att jag hade varit klistrad vid datorn vid midnatt varje onsdag om jag varit med från början. Rekommenderad ålder är 13+ men medelåldern verkar vara betydligt äldre. Någonstans läste jag att det egentligen är riktat till universitetsstuderande. Engelskan är ganska svår, så jag skulle säga att andra eller tredje året på gymnasiet är en lämplig tid.
Du hittar spelet, som vann pris som bästa sociala nätverksspel 2010 och fick stor mediauppmärksamhet i USA på http://www.urgentevoke.com/
EVOKE trailer (a new online game) from Alchemy on Vimeo.
Urgent Evoke är ett socialt nätverksspel vars första omgång spelades mellan mars och maj förra året. Varje onsdag, vid midnatt, publicerades ett nytt uppdrag för deltagarna, som genom att lyssna, läsa och utforska sin omvärld, skapade förutsättningar hos sig själva för att förändra världen. Tusentals människor runt om i världen har sedan dess spelat spelet, som fortfarande är öppet, och gratis, för alla att delta i.
Jag har naturligtvis inte spelat igenom det: Det är långt ifrån något plattformsspel där du klarar en nivå och glatt hoppar vidare till nästa. Nej, hela meningen är att det ska ta en vecka. För varje uppdrag. För det är inga små uppdrag att lösa; här tacklas världshunger, kvinnans ställning i världen, den monitära världens framtid och energiproblemen i världen. Genom att lära sig hur världen ser ut i dag ska spelaren skapa visioner för framtiden, dokumentera dem och skicka in dem till nätverket.
Det är snyggt och det är enkelt och jag kan tänka mig att jag hade varit klistrad vid datorn vid midnatt varje onsdag om jag varit med från början. Rekommenderad ålder är 13+ men medelåldern verkar vara betydligt äldre. Någonstans läste jag att det egentligen är riktat till universitetsstuderande. Engelskan är ganska svår, så jag skulle säga att andra eller tredje året på gymnasiet är en lämplig tid.
Du hittar spelet, som vann pris som bästa sociala nätverksspel 2010 och fick stor mediauppmärksamhet i USA på http://www.urgentevoke.com/
lördag 19 mars 2011
Om sömn och blått ljus
Sömn är på tapeten. Lokaltidningen hade stort sömnreportage ett par dagar efter våra skolsköterskor varit på sömnutbildning. Sömn är viktigt! Brist på sömn kan leda till depressioner, hormonstörningar och övervikt, särskilt bland unga. Bland annat.
Eleverna sliter med det sista på sina projektarbeten. Med växlande resultat. Det blir nog en hel del sömnbrist hos en del också. Ett mycket intressant arbete handlar om ungdomars motionsvanor, och eleverna gjorde enkätundersökningar på tre högstadieskolor: Två kommunala och en friskola. Eftersom friskolan har idrottsprofil förväntade de sig finna att ungdomarna där var lite friskare och mådde lite bättre än de i den kommunala skolan, med idrott två timmar i veckan. Men den mest signifikanta skillnaden de fann var inte i motionsvanor, utan i sömnvanor!
Eleverna i de kommunala skolorna upplevde sig själva som tröttare, att de sov sämre och hade svårt att komma upp på morgonen. Flera anförde datorn som anledning till att de gick och lade sig sent. Eleverna på Vesterhavsskolan, som inte sade sig ha problem med sin sömn, har naturligtvis datorer hemma, men inga "skoldatorer".
Undersökningen verkar bekräfta många av de andra undersökningar som redovisats i pressen, om hur de nya digitala vanorna med sociala medier, tillgång till film, tv och annan underhållning dygnet runt via datorn gör oss till dygnet-runt-varelser, snarare än dag-aktiva. Det är naturligtvis inte DATORNS fel; datorn är en maskin, utan baktankar eller konspiratoriska, dolda agendor - det är vi användare som måste lära oss att det faktiskt finns en off-knapp på både telefoner, tv-apparater och datorer. Och framförallt så är det vi vuxna som faktiskt måste ta ansvaret att hjälpa våra barn med att hitta den.
Jag blir alltid så fascinerad när man läser om barn som utvecklat spelberoende och föräldrarna beklagar sig över att de inte har kunnat begränsa barnens spelande. Jag har full medkänsla och förståelse för att de befinner sig i en hopplös situation när beroendet är fullt utvecklat! Missbruk, oavsett vad man missbrukar, är en fruktansvärd sjukdom som påverkar alla omkring den som missbrukar. Men att sätta in tv-apparater och datorer på barnens rum, är ju att be om bekymmer på sömnfronten! Själv låg jag och läste med ficklampa under täcket, och kom hålögd och utvakad till skolan, med det är trots allt skillnad. Det skrivna ordet stimulerar självklart fantasi och andra delar av hjärnan, men är inte i närheten av det överflöd av stimulans som den utsätts för av skräckfilmer (som fortfarande är passiv konsumtion) eller spelande (där spelarens aktiva val sätter ytterligare synapser i svängning).
Själv kan jag bli bekymrad över mitt eget datorbeteende ibland: Jag kan fastna på Facebook eller i något nytt, kul som bara måste testas eller behärskas före sovdags. Jag märker att om jag sitter vid datorn för sent får jag svårare att somna. Det KAN mycket väl vara "de blå ljuset" som sätter tallkottskörteln ur synk, eller helt enkelt att hjärnan är för uppspelt - jag vet inte, men jag vet att det gör en skillnad. Och jag försöker att faktiskt göra något åt det och tar datorfria kvällar när jag är riktigt trött. Jag såg att min dotter, under de få veckorna hon hade sin 1-1-dator hade mycket svårt att prioritera kudden (hon går nu på den tidigare nämnda friskolan) och vi fick helt enkelt se till att datorn stannade på nedre våningen när hon gick upp för att lägga sig. Sonen, som tar studenten, kan också drabbas av spel- eller film-lusen, och eftersom han är över 18 och jag faktiskt tycker att han kan få avgöra vad han ska göra med sin dator själv så tar jag inte den ifrån honom, men jag ser samtidigt till att kommentera och ifrågasätta. Ibland, när jag vet att han spelar, stänger jag helt enkelt av nätverket kl. midnatt. Datorn är hans, nätverket är mitt; Jag är hans förälder, jag har den makten och det ansvaret.
Min yngste kommer att ha mycket svårt att klara av en egen dator - det kan jag säga redan nu! Om han finge skulle han spela hela tiden, och vi har varit tvungna att aktivera föräldrakontrollerna på familjens stationära dator för att minska konflikterna mellan barnen och begränsa hans spelande. Barnen har ändå två timmar var om dagen på datorn, och då ska ev. skolarbete göras först. Det respekteras oftast, och det är inte längre något gnäll. Vi försökte dessutom tidigare att ha en regel om att man skulle tillbringa motsvarande tid ute som man gjorde framför datorn, men var tvungna att överge detta, eftersom vi själva inte kunde leva upp till det.
Modern teknologi är långt ifrån problemfri, men det är inte teknologins "fel" att det går fel. Det är vårt vuxenansvar att se till att hjälpa barnen att lära sig goda vanor, att röra på sig och träna sina muskler så de inte får ont i axlar och nacke, att se till att de kommer i säng ordentligt och se till att de faktiskt gör sina läxor. Skolan kan bara ta ansvar för att lära eleverna att använda datorn på ett korrekt sätt i skolan, på skolan, prata med dem och försöka påverka deras attityd i rätt riktning, men föräldrarna MÅSTE ta ansvar för att se till att eleverna använder datorn på rätt sätt inom hemmets väggar.
Eleverna sliter med det sista på sina projektarbeten. Med växlande resultat. Det blir nog en hel del sömnbrist hos en del också. Ett mycket intressant arbete handlar om ungdomars motionsvanor, och eleverna gjorde enkätundersökningar på tre högstadieskolor: Två kommunala och en friskola. Eftersom friskolan har idrottsprofil förväntade de sig finna att ungdomarna där var lite friskare och mådde lite bättre än de i den kommunala skolan, med idrott två timmar i veckan. Men den mest signifikanta skillnaden de fann var inte i motionsvanor, utan i sömnvanor!
Eleverna i de kommunala skolorna upplevde sig själva som tröttare, att de sov sämre och hade svårt att komma upp på morgonen. Flera anförde datorn som anledning till att de gick och lade sig sent. Eleverna på Vesterhavsskolan, som inte sade sig ha problem med sin sömn, har naturligtvis datorer hemma, men inga "skoldatorer".
Undersökningen verkar bekräfta många av de andra undersökningar som redovisats i pressen, om hur de nya digitala vanorna med sociala medier, tillgång till film, tv och annan underhållning dygnet runt via datorn gör oss till dygnet-runt-varelser, snarare än dag-aktiva. Det är naturligtvis inte DATORNS fel; datorn är en maskin, utan baktankar eller konspiratoriska, dolda agendor - det är vi användare som måste lära oss att det faktiskt finns en off-knapp på både telefoner, tv-apparater och datorer. Och framförallt så är det vi vuxna som faktiskt måste ta ansvaret att hjälpa våra barn med att hitta den.
Jag blir alltid så fascinerad när man läser om barn som utvecklat spelberoende och föräldrarna beklagar sig över att de inte har kunnat begränsa barnens spelande. Jag har full medkänsla och förståelse för att de befinner sig i en hopplös situation när beroendet är fullt utvecklat! Missbruk, oavsett vad man missbrukar, är en fruktansvärd sjukdom som påverkar alla omkring den som missbrukar. Men att sätta in tv-apparater och datorer på barnens rum, är ju att be om bekymmer på sömnfronten! Själv låg jag och läste med ficklampa under täcket, och kom hålögd och utvakad till skolan, med det är trots allt skillnad. Det skrivna ordet stimulerar självklart fantasi och andra delar av hjärnan, men är inte i närheten av det överflöd av stimulans som den utsätts för av skräckfilmer (som fortfarande är passiv konsumtion) eller spelande (där spelarens aktiva val sätter ytterligare synapser i svängning).
Själv kan jag bli bekymrad över mitt eget datorbeteende ibland: Jag kan fastna på Facebook eller i något nytt, kul som bara måste testas eller behärskas före sovdags. Jag märker att om jag sitter vid datorn för sent får jag svårare att somna. Det KAN mycket väl vara "de blå ljuset" som sätter tallkottskörteln ur synk, eller helt enkelt att hjärnan är för uppspelt - jag vet inte, men jag vet att det gör en skillnad. Och jag försöker att faktiskt göra något åt det och tar datorfria kvällar när jag är riktigt trött. Jag såg att min dotter, under de få veckorna hon hade sin 1-1-dator hade mycket svårt att prioritera kudden (hon går nu på den tidigare nämnda friskolan) och vi fick helt enkelt se till att datorn stannade på nedre våningen när hon gick upp för att lägga sig. Sonen, som tar studenten, kan också drabbas av spel- eller film-lusen, och eftersom han är över 18 och jag faktiskt tycker att han kan få avgöra vad han ska göra med sin dator själv så tar jag inte den ifrån honom, men jag ser samtidigt till att kommentera och ifrågasätta. Ibland, när jag vet att han spelar, stänger jag helt enkelt av nätverket kl. midnatt. Datorn är hans, nätverket är mitt; Jag är hans förälder, jag har den makten och det ansvaret.
Min yngste kommer att ha mycket svårt att klara av en egen dator - det kan jag säga redan nu! Om han finge skulle han spela hela tiden, och vi har varit tvungna att aktivera föräldrakontrollerna på familjens stationära dator för att minska konflikterna mellan barnen och begränsa hans spelande. Barnen har ändå två timmar var om dagen på datorn, och då ska ev. skolarbete göras först. Det respekteras oftast, och det är inte längre något gnäll. Vi försökte dessutom tidigare att ha en regel om att man skulle tillbringa motsvarande tid ute som man gjorde framför datorn, men var tvungna att överge detta, eftersom vi själva inte kunde leva upp till det.
Modern teknologi är långt ifrån problemfri, men det är inte teknologins "fel" att det går fel. Det är vårt vuxenansvar att se till att hjälpa barnen att lära sig goda vanor, att röra på sig och träna sina muskler så de inte får ont i axlar och nacke, att se till att de kommer i säng ordentligt och se till att de faktiskt gör sina läxor. Skolan kan bara ta ansvar för att lära eleverna att använda datorn på ett korrekt sätt i skolan, på skolan, prata med dem och försöka påverka deras attityd i rätt riktning, men föräldrarna MÅSTE ta ansvar för att se till att eleverna använder datorn på rätt sätt inom hemmets väggar.
torsdag 27 januari 2011
Mera spel 2
Röda Korset och Röda Halvmånen har ett onlinespel av simkaraktär, för att skapa förståelse för deras arbete.
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spela spel
Eftersom jag är hemma och VABar och pannan som ska klappas för närvarande inte vill klappas för den sover, passade jag på att göra lite sån't där som annars inte hinns med. Som att spela spel.
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
torsdag 13 januari 2011
De där glasögonen...
BETT-mässan är som de flesta andra mässor: Stor, stökig, överväldigande med dyrt kaffe och halvtaskig mat. Men där finns också en uppsjö av tekniska resurser; två jättelika mässhallar fyllda av ITK för skolbruk. Här finns allt från kameraövervakningssystem, närvaro- och uppförande- (!) program, till SMART-bord för dagisbruk, 3D-filmer för levande naturkunskapundervisning, matematikinspiration, SIM-spel, specialpedagogiska program, animationsprogram... listan är oändlig! Många av de stora läromedelsförlagen var representerade, bl a svenska Natur och Kultur, som insett att många svenskar var på plats, liksom Channel4 och BBC, som båda har "UR"-verksamhet.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Efter att ha besökt några av de läromedelsproducenter vars resurser jag ibland använder, valde jag att ta på mig gladglasögonen: Och det var inte svårt att hitta roliga resurser! Och jag blev oerhört glad över att se att de lärresurser som erbjöds i så liten grad var individuella "nörd-resurser" utan man verkar ha insett att lärande är en kollektiv process, och att kreativt lärande sker genom diskussion och gemensam problemlösning.
Roligast hade jag i Qiuzdoms monter. Quizdom gör röstningssystem: Eleverna, eller konferensdeltagarna eller vilka det nu är, har en liten apparat som de kan svara på föreläsarens frågor med, eller ställa egna till föreläsaren. Vi i publiken tävlade mot varandra i en frågesport där vinnaren, dessvärre inte jag, vann en klassuppsättning värd 30. 000! Det var skoj att direkt få feedback på vad man svarade och se hur snabba alla andra var. Synnerligen interaktivt! Jag insåg också hur jag kan använda Yacapaca (som har en liknande funktion, men är gratis) nu när eleverna har egna datorer... Här ska experimenteras!
Anna W och jag hittade också ett SMARTbord för tidigare åldrar, men vi var 6 vuxna som stod runt bordet en god stund och spelade samarbetsproblemlösningsspel. Huvudräkningen var väl ingen match, men att tillsammans bestämma vem som satte ner vilket antal fingrar för att vi gemensamt skulle kunna svara på uppgiften!
Matematikresurser var stort. Många, många betaltjänster för både skolor och hem visade sina produkter. Det mesta är web-baserat och därför oberoende av vilken plattform man jobbar genom. Jag hittade också en lovande spelproducent, en dansk firma som producerat en serie spel som heter Global Conflicts, som lyfter sex problemområden i världen. De vill jag utvärdera. Spelen är en prenumerationstjänst, som kostar ca 7000 om året för en skola i vår storlek, vilket gör en tia per elev per spel: Ett billigt läromedel om det ger eleverna förståelse för varför man inte bara kan avskaffa sweat shops och knarkhandel...
När jag ätit min hutlöst dyra macka och gått ytterligare ett varv runt mässan, och köpt några fantastiskt lowtech grammatik-hjälpmedel i form av färgglada blommor med förkortningar, konjunktioner och kluriga stavningar på, tog jag tåget tillbaka in till centrum för att hoppa på bussen till Oxford, där jag tillbringade kvällen i luuuugn och ro med mina goda, goda vänner medan det övriga sällskapet roade sig på indisk restaurang och musikal. Det orkade inte jag.
måndag 3 januari 2011
Istället för att...
...klaga på att eleverna spelar för mycket spel, så utmana dem i klassrummet!
BBC är långt framme med sina lärsidor för alla årskurser, och mycket är öppet även för oss i Sverige att använda oss av, till exempel en mängd Flash-spel som tränar olika saker; periodiska systemet, huvudräkning, språk, argumentation... Det finns också lärarhandledningar till många av spelen.
Det är lätt hänt att elever som är snabba upplever att om de talar om att de är klara får MER att göra än kompisen. Och det är ju en lite tråkig belöning för att man varit duktig. Därför så roar sig eleverna hellre med annat när de gjort färdigt en uppgift. Istället för att uppgivet sucka över att eleverna tillbringar varje ledig stund i klassrummet på Facebook eller med meningslösa spel: GE DEM ALTERNATIV! Var tydlig med att ALL TID i klassrummet är ARBETSTID, men ge dem också meningsfull sysselsättning under arbetstiden.
Här är länkar till några:
Destination Death, ett deckarspel på spanska/franska/tyska (tre olika nivåer)
Och här är en hel sida med olika spel, som tränar allt från observationsförmåga, stavning, studieteknik...
Och här är en till...
...och ytterligare en.
Eller varför inte utmana eleverna i en gemensam tävling i
The Last Brain Thinking
Svenska spel är bland annat det några år gamla Zenit City, som handlar om AIDS och jämnställdhet. Det har nu fått en del 2, som handlar om yttrandefrihet... Fördjupningsmaterial hittar du här.
Även UR har spel, men eftersom spel är "fult" i utbildningssynpunkt i Sverige, särskilt om du är äldre än 10, är de vääääldigt värdeladdade, och kanske nästan lite trista... Mera av "klicka och ta reda på fakta" än faktiskta spel. Ett ex. är Hon och Han, ett spel om jämställdhet. Det finns också några mycket basala språkspel. En av de största skillnaderna mellan UR och BBC är att här får man leta sig ner i menyerna: Ytterligare ett utslag av den svenska inställningen till spel som lärverktyg.
En av mina hjältar, Sir Robert Baden-Powell, hade mycket att säga om lekens betydelse för inlärning, och var långt före sin tid (som pedagog). Och han var också mycket tydlig med hur man motiverar barn och ungdomar att lära och att fortsätta leka, men "the game" hade också en vidare betydelse: “The Scoutmaster teaches boys to play the game by doing so himself.”
Så sätt igång och lek, lär och spela!
(Och det hade ju inte varit helt fel med lite pedagogisk spelutveckling för kids över 10, gärna i telefon-appformat, anyone up for the challenge?)
BBC är långt framme med sina lärsidor för alla årskurser, och mycket är öppet även för oss i Sverige att använda oss av, till exempel en mängd Flash-spel som tränar olika saker; periodiska systemet, huvudräkning, språk, argumentation... Det finns också lärarhandledningar till många av spelen.
Det är lätt hänt att elever som är snabba upplever att om de talar om att de är klara får MER att göra än kompisen. Och det är ju en lite tråkig belöning för att man varit duktig. Därför så roar sig eleverna hellre med annat när de gjort färdigt en uppgift. Istället för att uppgivet sucka över att eleverna tillbringar varje ledig stund i klassrummet på Facebook eller med meningslösa spel: GE DEM ALTERNATIV! Var tydlig med att ALL TID i klassrummet är ARBETSTID, men ge dem också meningsfull sysselsättning under arbetstiden.
Här är länkar till några:
Destination Death, ett deckarspel på spanska/franska/tyska (tre olika nivåer)
Och här är en hel sida med olika spel, som tränar allt från observationsförmåga, stavning, studieteknik...
Och här är en till...
...och ytterligare en.
Eller varför inte utmana eleverna i en gemensam tävling i
The Last Brain Thinking
Svenska spel är bland annat det några år gamla Zenit City, som handlar om AIDS och jämnställdhet. Det har nu fått en del 2, som handlar om yttrandefrihet... Fördjupningsmaterial hittar du här.
Även UR har spel, men eftersom spel är "fult" i utbildningssynpunkt i Sverige, särskilt om du är äldre än 10, är de vääääldigt värdeladdade, och kanske nästan lite trista... Mera av "klicka och ta reda på fakta" än faktiskta spel. Ett ex. är Hon och Han, ett spel om jämställdhet. Det finns också några mycket basala språkspel. En av de största skillnaderna mellan UR och BBC är att här får man leta sig ner i menyerna: Ytterligare ett utslag av den svenska inställningen till spel som lärverktyg.
En av mina hjältar, Sir Robert Baden-Powell, hade mycket att säga om lekens betydelse för inlärning, och var långt före sin tid (som pedagog). Och han var också mycket tydlig med hur man motiverar barn och ungdomar att lära och att fortsätta leka, men "the game" hade också en vidare betydelse: “The Scoutmaster teaches boys to play the game by doing so himself.”
Så sätt igång och lek, lär och spela!
(Och det hade ju inte varit helt fel med lite pedagogisk spelutveckling för kids över 10, gärna i telefon-appformat, anyone up for the challenge?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)