Användningen av sociala nätverk i skolan är ett omdebatterat kapitel och kan medföra vissa svårigheter, men i princip alla elever är på en eller flera sociala nätverkssajter. Varför inte lära dem att dra nytta av dem för sitt lärande?
En vanlig uppgift i skolan, i både matte och samhällsämnen, samt i det utgående projektarbetet och det kommande gymnasiearbetet, är att samla ett visst statistiskt underlag, lära sig sammanställa detta, presentera och dra slutsatser av resultatet. Facebook har ett mycket enkelt frågeverktyg som kan användas till detta.
Mina elever i år ett behöver lära sig rapportformatet. Det kommer de att få göra genom att läsa in sig på vad tidningarna säger i en aktuell fråga, exempelvis USAs attack mot Bin Ladens, eller någon annan fråga intressant för deras studieinriktning. Genom att formulera en fråga, t ex "Var det rätt av USA att anfalla Bin Ladens högkvarter?" eller "Var USAs attack mot Bin Laden ett brott mot folkrätten?" och lägga ut den i sitt nätverk på Facebook, eller i blogg på Blogger/Wordpress/sin hemsida och "automatiskt" få in ett statistiskt underlag medan de lägger tiden på litteraturstudier.
När en vecka gått kan de sammanställa sitt resultat och analysera det mot bakgrund av den litteratur de läst och skriva en kort rapport med dess alla delar - ingen onödig lektionstid har lagts på att springa runt och leta frivilliga till att fylla i enkäter som sedan ska sorteras och bokföras = inlärningen har effektiviserats. (Det finns naturligtvis andra vinster med att springa runt och leta frivilliga som vill fylla i enkäter, men det kan man ju ta nästa gång man ska göra en undersökning - nu var det ju rapportskrivningen som var uppgiftens syfte)
På projektarbetsredovisningarna igår rekommenderade en av eleverna Google Forms för enkäter och lovprisade dess enkelhet och anonymitet. Jag hoppas att fler elever inser nätenkäternas storhet. Begränsningen är att du ibland kan få svårt att använda dem utan trådlöst nätverk - men jag tror att det går att lösa i Google Docs off-lineläge. Om man kan Excell så kan man naturligtvis göra en snygg enkät i Excell (eller annat kalkylprogram) och bli oberoende av uppkoppling. Jag ser framför mig att skolan har ett antal läsplattor till utlåning för sådant....
Nä, nu svamlar jag! Dags att börja jobba på riktigt!
Visar inlägg med etikett sociala nätverk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sociala nätverk. Visa alla inlägg
fredag 6 maj 2011
lördag 19 mars 2011
Om sömn och blått ljus
Sömn är på tapeten. Lokaltidningen hade stort sömnreportage ett par dagar efter våra skolsköterskor varit på sömnutbildning. Sömn är viktigt! Brist på sömn kan leda till depressioner, hormonstörningar och övervikt, särskilt bland unga. Bland annat.
Eleverna sliter med det sista på sina projektarbeten. Med växlande resultat. Det blir nog en hel del sömnbrist hos en del också. Ett mycket intressant arbete handlar om ungdomars motionsvanor, och eleverna gjorde enkätundersökningar på tre högstadieskolor: Två kommunala och en friskola. Eftersom friskolan har idrottsprofil förväntade de sig finna att ungdomarna där var lite friskare och mådde lite bättre än de i den kommunala skolan, med idrott två timmar i veckan. Men den mest signifikanta skillnaden de fann var inte i motionsvanor, utan i sömnvanor!
Eleverna i de kommunala skolorna upplevde sig själva som tröttare, att de sov sämre och hade svårt att komma upp på morgonen. Flera anförde datorn som anledning till att de gick och lade sig sent. Eleverna på Vesterhavsskolan, som inte sade sig ha problem med sin sömn, har naturligtvis datorer hemma, men inga "skoldatorer".
Undersökningen verkar bekräfta många av de andra undersökningar som redovisats i pressen, om hur de nya digitala vanorna med sociala medier, tillgång till film, tv och annan underhållning dygnet runt via datorn gör oss till dygnet-runt-varelser, snarare än dag-aktiva. Det är naturligtvis inte DATORNS fel; datorn är en maskin, utan baktankar eller konspiratoriska, dolda agendor - det är vi användare som måste lära oss att det faktiskt finns en off-knapp på både telefoner, tv-apparater och datorer. Och framförallt så är det vi vuxna som faktiskt måste ta ansvaret att hjälpa våra barn med att hitta den.
Jag blir alltid så fascinerad när man läser om barn som utvecklat spelberoende och föräldrarna beklagar sig över att de inte har kunnat begränsa barnens spelande. Jag har full medkänsla och förståelse för att de befinner sig i en hopplös situation när beroendet är fullt utvecklat! Missbruk, oavsett vad man missbrukar, är en fruktansvärd sjukdom som påverkar alla omkring den som missbrukar. Men att sätta in tv-apparater och datorer på barnens rum, är ju att be om bekymmer på sömnfronten! Själv låg jag och läste med ficklampa under täcket, och kom hålögd och utvakad till skolan, med det är trots allt skillnad. Det skrivna ordet stimulerar självklart fantasi och andra delar av hjärnan, men är inte i närheten av det överflöd av stimulans som den utsätts för av skräckfilmer (som fortfarande är passiv konsumtion) eller spelande (där spelarens aktiva val sätter ytterligare synapser i svängning).
Själv kan jag bli bekymrad över mitt eget datorbeteende ibland: Jag kan fastna på Facebook eller i något nytt, kul som bara måste testas eller behärskas före sovdags. Jag märker att om jag sitter vid datorn för sent får jag svårare att somna. Det KAN mycket väl vara "de blå ljuset" som sätter tallkottskörteln ur synk, eller helt enkelt att hjärnan är för uppspelt - jag vet inte, men jag vet att det gör en skillnad. Och jag försöker att faktiskt göra något åt det och tar datorfria kvällar när jag är riktigt trött. Jag såg att min dotter, under de få veckorna hon hade sin 1-1-dator hade mycket svårt att prioritera kudden (hon går nu på den tidigare nämnda friskolan) och vi fick helt enkelt se till att datorn stannade på nedre våningen när hon gick upp för att lägga sig. Sonen, som tar studenten, kan också drabbas av spel- eller film-lusen, och eftersom han är över 18 och jag faktiskt tycker att han kan få avgöra vad han ska göra med sin dator själv så tar jag inte den ifrån honom, men jag ser samtidigt till att kommentera och ifrågasätta. Ibland, när jag vet att han spelar, stänger jag helt enkelt av nätverket kl. midnatt. Datorn är hans, nätverket är mitt; Jag är hans förälder, jag har den makten och det ansvaret.
Min yngste kommer att ha mycket svårt att klara av en egen dator - det kan jag säga redan nu! Om han finge skulle han spela hela tiden, och vi har varit tvungna att aktivera föräldrakontrollerna på familjens stationära dator för att minska konflikterna mellan barnen och begränsa hans spelande. Barnen har ändå två timmar var om dagen på datorn, och då ska ev. skolarbete göras först. Det respekteras oftast, och det är inte längre något gnäll. Vi försökte dessutom tidigare att ha en regel om att man skulle tillbringa motsvarande tid ute som man gjorde framför datorn, men var tvungna att överge detta, eftersom vi själva inte kunde leva upp till det.
Modern teknologi är långt ifrån problemfri, men det är inte teknologins "fel" att det går fel. Det är vårt vuxenansvar att se till att hjälpa barnen att lära sig goda vanor, att röra på sig och träna sina muskler så de inte får ont i axlar och nacke, att se till att de kommer i säng ordentligt och se till att de faktiskt gör sina läxor. Skolan kan bara ta ansvar för att lära eleverna att använda datorn på ett korrekt sätt i skolan, på skolan, prata med dem och försöka påverka deras attityd i rätt riktning, men föräldrarna MÅSTE ta ansvar för att se till att eleverna använder datorn på rätt sätt inom hemmets väggar.
Eleverna sliter med det sista på sina projektarbeten. Med växlande resultat. Det blir nog en hel del sömnbrist hos en del också. Ett mycket intressant arbete handlar om ungdomars motionsvanor, och eleverna gjorde enkätundersökningar på tre högstadieskolor: Två kommunala och en friskola. Eftersom friskolan har idrottsprofil förväntade de sig finna att ungdomarna där var lite friskare och mådde lite bättre än de i den kommunala skolan, med idrott två timmar i veckan. Men den mest signifikanta skillnaden de fann var inte i motionsvanor, utan i sömnvanor!
Eleverna i de kommunala skolorna upplevde sig själva som tröttare, att de sov sämre och hade svårt att komma upp på morgonen. Flera anförde datorn som anledning till att de gick och lade sig sent. Eleverna på Vesterhavsskolan, som inte sade sig ha problem med sin sömn, har naturligtvis datorer hemma, men inga "skoldatorer".
Undersökningen verkar bekräfta många av de andra undersökningar som redovisats i pressen, om hur de nya digitala vanorna med sociala medier, tillgång till film, tv och annan underhållning dygnet runt via datorn gör oss till dygnet-runt-varelser, snarare än dag-aktiva. Det är naturligtvis inte DATORNS fel; datorn är en maskin, utan baktankar eller konspiratoriska, dolda agendor - det är vi användare som måste lära oss att det faktiskt finns en off-knapp på både telefoner, tv-apparater och datorer. Och framförallt så är det vi vuxna som faktiskt måste ta ansvaret att hjälpa våra barn med att hitta den.
Jag blir alltid så fascinerad när man läser om barn som utvecklat spelberoende och föräldrarna beklagar sig över att de inte har kunnat begränsa barnens spelande. Jag har full medkänsla och förståelse för att de befinner sig i en hopplös situation när beroendet är fullt utvecklat! Missbruk, oavsett vad man missbrukar, är en fruktansvärd sjukdom som påverkar alla omkring den som missbrukar. Men att sätta in tv-apparater och datorer på barnens rum, är ju att be om bekymmer på sömnfronten! Själv låg jag och läste med ficklampa under täcket, och kom hålögd och utvakad till skolan, med det är trots allt skillnad. Det skrivna ordet stimulerar självklart fantasi och andra delar av hjärnan, men är inte i närheten av det överflöd av stimulans som den utsätts för av skräckfilmer (som fortfarande är passiv konsumtion) eller spelande (där spelarens aktiva val sätter ytterligare synapser i svängning).
Själv kan jag bli bekymrad över mitt eget datorbeteende ibland: Jag kan fastna på Facebook eller i något nytt, kul som bara måste testas eller behärskas före sovdags. Jag märker att om jag sitter vid datorn för sent får jag svårare att somna. Det KAN mycket väl vara "de blå ljuset" som sätter tallkottskörteln ur synk, eller helt enkelt att hjärnan är för uppspelt - jag vet inte, men jag vet att det gör en skillnad. Och jag försöker att faktiskt göra något åt det och tar datorfria kvällar när jag är riktigt trött. Jag såg att min dotter, under de få veckorna hon hade sin 1-1-dator hade mycket svårt att prioritera kudden (hon går nu på den tidigare nämnda friskolan) och vi fick helt enkelt se till att datorn stannade på nedre våningen när hon gick upp för att lägga sig. Sonen, som tar studenten, kan också drabbas av spel- eller film-lusen, och eftersom han är över 18 och jag faktiskt tycker att han kan få avgöra vad han ska göra med sin dator själv så tar jag inte den ifrån honom, men jag ser samtidigt till att kommentera och ifrågasätta. Ibland, när jag vet att han spelar, stänger jag helt enkelt av nätverket kl. midnatt. Datorn är hans, nätverket är mitt; Jag är hans förälder, jag har den makten och det ansvaret.
Min yngste kommer att ha mycket svårt att klara av en egen dator - det kan jag säga redan nu! Om han finge skulle han spela hela tiden, och vi har varit tvungna att aktivera föräldrakontrollerna på familjens stationära dator för att minska konflikterna mellan barnen och begränsa hans spelande. Barnen har ändå två timmar var om dagen på datorn, och då ska ev. skolarbete göras först. Det respekteras oftast, och det är inte längre något gnäll. Vi försökte dessutom tidigare att ha en regel om att man skulle tillbringa motsvarande tid ute som man gjorde framför datorn, men var tvungna att överge detta, eftersom vi själva inte kunde leva upp till det.
Modern teknologi är långt ifrån problemfri, men det är inte teknologins "fel" att det går fel. Det är vårt vuxenansvar att se till att hjälpa barnen att lära sig goda vanor, att röra på sig och träna sina muskler så de inte får ont i axlar och nacke, att se till att de kommer i säng ordentligt och se till att de faktiskt gör sina läxor. Skolan kan bara ta ansvar för att lära eleverna att använda datorn på ett korrekt sätt i skolan, på skolan, prata med dem och försöka påverka deras attityd i rätt riktning, men föräldrarna MÅSTE ta ansvar för att se till att eleverna använder datorn på rätt sätt inom hemmets väggar.
tisdag 8 mars 2011
Inspiration från Thornström
Vi hade fint besök i Falkenberg idag: Joachim Thornström, pionjären från Ystad, höll ett matnyttigt och underhållande föredrag på närmare två timmar på Falkenbergs stadsteater. "Alla" var där, både grundskolelärare och gymnasielärare, och det var bara ströplatser kvar på parkett. Thornström konstaterade att det var det största antalet han talat för någonsin.
Joachim utgick från Puenteduras fyra lär-områden och lade till en egen. Det område som både Thornström och Puentedura anser är viktigast är det sociala området: Arenor att mötas, för att presentera sin kunskap och få respons på sitt arbete. Thornström menade att om man var osäker på var man ska börja, så ska man börja i bloggosfären, och visade flera fina exempel på hur bloggar har använts även med mycket små barn.
Digitalt berättande är ett annat område: Att använda tekniken för att berätta på nya sätt och presentera sina texter, podcasts och filmer i olika forum.
"Varför är vi så fast i texten? Är det för att vi är osäkra på hur vi ska bedöma det andra?" frågade Thornström retoriskt.
Thornström är "en snål jäkel" och allt han visade är gratis och "i molnet", dvs oberoende av om du är på en PC eller Mac. Många av resurserna går dessutom att använda på Smartphones, vilket är ett av de två verktyg som Thornström tror kommer att göra laptoppen överflödig. Det andra är Ipadden, som han erkände tagit ett tag att hitta nyttan med, men han trodde att den nya "Paddan" med kamera kommer att bli en stor resurs i skolan.
En annan sak som Thornström erkände att det tagit lång tid att inse nyttan av är Twitter, men nu twittrar han och följer andras twitter hela tiden. För att demonstrera hur tjänsten fungerar tog han Melodifestivalen som exempel och visade hur twitterströmmen sett ut under lördagens semifinal. "Det mest omtalade ämnet i hela världen i lördags var Babsan! De måste undrat i andra länder vad Mel11# var!"
De två timmarna flög förbi! Ett roligt avbrott var när han Skypade med Frida, en ung singer-songwriter, som fick visa på vilka kommunikationsmöjligheter nätet ger. Hon spelade en av sina låtar för oss. Han direktsände också en liten stund av sitt föredrag via sin mobiltelefon genom Bambuser.
Världen är i sanning vårt ostron.
Thornströms länksamling hittar du här.
Joachim utgick från Puenteduras fyra lär-områden och lade till en egen. Det område som både Thornström och Puentedura anser är viktigast är det sociala området: Arenor att mötas, för att presentera sin kunskap och få respons på sitt arbete. Thornström menade att om man var osäker på var man ska börja, så ska man börja i bloggosfären, och visade flera fina exempel på hur bloggar har använts även med mycket små barn.
Digitalt berättande är ett annat område: Att använda tekniken för att berätta på nya sätt och presentera sina texter, podcasts och filmer i olika forum.
"Varför är vi så fast i texten? Är det för att vi är osäkra på hur vi ska bedöma det andra?" frågade Thornström retoriskt.
Thornström är "en snål jäkel" och allt han visade är gratis och "i molnet", dvs oberoende av om du är på en PC eller Mac. Många av resurserna går dessutom att använda på Smartphones, vilket är ett av de två verktyg som Thornström tror kommer att göra laptoppen överflödig. Det andra är Ipadden, som han erkände tagit ett tag att hitta nyttan med, men han trodde att den nya "Paddan" med kamera kommer att bli en stor resurs i skolan.
En annan sak som Thornström erkände att det tagit lång tid att inse nyttan av är Twitter, men nu twittrar han och följer andras twitter hela tiden. För att demonstrera hur tjänsten fungerar tog han Melodifestivalen som exempel och visade hur twitterströmmen sett ut under lördagens semifinal. "Det mest omtalade ämnet i hela världen i lördags var Babsan! De måste undrat i andra länder vad Mel11# var!"
De två timmarna flög förbi! Ett roligt avbrott var när han Skypade med Frida, en ung singer-songwriter, som fick visa på vilka kommunikationsmöjligheter nätet ger. Hon spelade en av sina låtar för oss. Han direktsände också en liten stund av sitt föredrag via sin mobiltelefon genom Bambuser.
Världen är i sanning vårt ostron.
Thornströms länksamling hittar du här.
måndag 3 januari 2011
Ideas get fed by hunger
En högst frivilligt påtagen fasta ledde igår till en ofrivillig idébollarstund; det är svårt att somna när magen kurrar. Jag borde ha skrivit upp lösningen på alla världsproblem, pedagogiska problem och bästisbekymmer jag löste. Men det gjorde jag inte. Men jag minns i alla fall några...
I flera år har jag velat spela Jeopardy i klassrummet; redan 2002 blev jag innehavare av en MSExcell-mall, men för det första behöver man MASSOR av frågor för att fylla den. Det fick mig att inse att de som skrev frågorna till det då så populära frågeprogrammet hade arbetstid för att göra detta: Det hade inte jag, för på den tiden betraktades IT i klassrummet fortfarande som något som var önskvärt, men som skulle skötas av "experter", alltså lärare som visste vad de gjorde, och utvecklandet av sådan kunskap skulle ske på fritiden, och sådan har jag aldrig haft.
Ett andra problem var att jag ville att det skulle vara på riktigt med knappar att trycka på och lampor som lös. Jag pratade med en lärare på el-programmet på skolan som tillbringade ett par år med att försöka hitta på en billig lösning och ha dåligt samvete för att den aldrig blev klar, innan projektet föll i glömska. I natt slog det mig! Om jag bara kan skramla ihop frågorna (och det behöver ju inte vara Jeopardy-mängden!) kan jag ju använda ett chat-program som "buzzer"!
Egentligen är det ju så självklart att det är löjligt att jag inte kom på det förut:
Eleverna jobbar i lag kring en dator. Varje lag loggar in med en användare på valfri chatt. På vår skola har vi det gemensamma programmet First Class, där alla har konton redan, vilket förenklar saken, men man kan ju också använda sig av Google Chat, MSN, Skype eller något annat chat-program som tillåter flera personer i samma chat (vilket de flesta gör). Är man riktigt avancerad kan man i förväg göra särskilda konton, så man inte är beroende av om eleverna är anslutna till ett särskilt socialt nätverk.
Genom att när frågan är uppläst begära ordet, eller skicka en symbol (vilken som helst) trycker laget på knappen och det är lätt att avgöra vem som var först och får chansen att svara. Man kan också genom att visa lärarens datorskärm genom projektorn, visa i realtid vem som är först, vilket kan öka spänningen ytterligare. Man skulle kunna köra andra varianter av game shows med utslagning (om man nu gillar att ha delar av klassen att sitta overksam under lektionstid...)
Det finns faktiskt också minst en tjänst, som bygger på lärares gemensamma vilja att skapa material på nätet, som erbjuder teknik som skulle passa att använda. När jag låg och funderade i natt bestämde jag mig för att ge Yacapaca en chans, och registrera mig som författare, främst för att bygga enkla gnugga-fylla-i-övningar på sådana där saker som de/dem, sin/sitt/sina, han/honom och prepositioner, som verkar att bli svårare och svårare även för infödda elever, men på Yacapaca kan man göra Quizzer och till och med prov, och elevernas personliga resultat registreras och arkiveras åt läraren, och man kan också visa i realtid hur klassens svar fördelas. Yacapaca är gratis och finansieras genom att huvudmannen säljer kopieringsmaterial på engelska, men övningarna är i de flesta fall fristående och lätta att använda.
Förrutom att man ser tydligt vilka det är som tränar på de uppgifter man rekomenderar, så kan man också lägga till resultat från andra källor. Betygsgraderingen är naturligtvis engelsk (A*-G) men det påminner ju väldigt mycket om den nya svenska, så det lär ju inte bli något problem. Och är vi många härifrån som går med, kanske vi kan påverka så att de svenska betygskriterierna blir "erkända" här också!
I flera år har jag velat spela Jeopardy i klassrummet; redan 2002 blev jag innehavare av en MSExcell-mall, men för det första behöver man MASSOR av frågor för att fylla den. Det fick mig att inse att de som skrev frågorna till det då så populära frågeprogrammet hade arbetstid för att göra detta: Det hade inte jag, för på den tiden betraktades IT i klassrummet fortfarande som något som var önskvärt, men som skulle skötas av "experter", alltså lärare som visste vad de gjorde, och utvecklandet av sådan kunskap skulle ske på fritiden, och sådan har jag aldrig haft.
Ett andra problem var att jag ville att det skulle vara på riktigt med knappar att trycka på och lampor som lös. Jag pratade med en lärare på el-programmet på skolan som tillbringade ett par år med att försöka hitta på en billig lösning och ha dåligt samvete för att den aldrig blev klar, innan projektet föll i glömska. I natt slog det mig! Om jag bara kan skramla ihop frågorna (och det behöver ju inte vara Jeopardy-mängden!) kan jag ju använda ett chat-program som "buzzer"!
Egentligen är det ju så självklart att det är löjligt att jag inte kom på det förut:
Eleverna jobbar i lag kring en dator. Varje lag loggar in med en användare på valfri chatt. På vår skola har vi det gemensamma programmet First Class, där alla har konton redan, vilket förenklar saken, men man kan ju också använda sig av Google Chat, MSN, Skype eller något annat chat-program som tillåter flera personer i samma chat (vilket de flesta gör). Är man riktigt avancerad kan man i förväg göra särskilda konton, så man inte är beroende av om eleverna är anslutna till ett särskilt socialt nätverk.
Genom att när frågan är uppläst begära ordet, eller skicka en symbol (vilken som helst) trycker laget på knappen och det är lätt att avgöra vem som var först och får chansen att svara. Man kan också genom att visa lärarens datorskärm genom projektorn, visa i realtid vem som är först, vilket kan öka spänningen ytterligare. Man skulle kunna köra andra varianter av game shows med utslagning (om man nu gillar att ha delar av klassen att sitta overksam under lektionstid...)
Det finns faktiskt också minst en tjänst, som bygger på lärares gemensamma vilja att skapa material på nätet, som erbjuder teknik som skulle passa att använda. När jag låg och funderade i natt bestämde jag mig för att ge Yacapaca en chans, och registrera mig som författare, främst för att bygga enkla gnugga-fylla-i-övningar på sådana där saker som de/dem, sin/sitt/sina, han/honom och prepositioner, som verkar att bli svårare och svårare även för infödda elever, men på Yacapaca kan man göra Quizzer och till och med prov, och elevernas personliga resultat registreras och arkiveras åt läraren, och man kan också visa i realtid hur klassens svar fördelas. Yacapaca är gratis och finansieras genom att huvudmannen säljer kopieringsmaterial på engelska, men övningarna är i de flesta fall fristående och lätta att använda.
Förrutom att man ser tydligt vilka det är som tränar på de uppgifter man rekomenderar, så kan man också lägga till resultat från andra källor. Betygsgraderingen är naturligtvis engelsk (A*-G) men det påminner ju väldigt mycket om den nya svenska, så det lär ju inte bli något problem. Och är vi många härifrån som går med, kanske vi kan påverka så att de svenska betygskriterierna blir "erkända" här också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)