Teach Meet i Falkenberg 27/3

Som vanligt så var det himla trevligt med Teach Meet. Tyvärr så krockade det med våra klasskonferenser så jag missade en timme och ska titta ikapp. Dessutom var jag sjuk, så det blev väl sisådär... Men jag lovade att dela med mig av lite länkar och eftersom jag vet att Anna W är på semester i fjällsolen över påsk så förekommer jag henne (och bättrar på mitt samvete för att jag inte bloggat på länge)

Min popplet har jag lagt ut tidigare, men här kommer den igen:



Jag pratade väldigt kort om hur jag tänker när jag bygger mina lektioner. Jag hade inte tid att gå in på detaljer, så jag pasar på att utveckla mig här.

Jag arbetar i princip lärobokslöst. Det finns två anledningar till detta:
1. Jag kan inte hålla mig till en bok längre än en åttaveckorsperiod, och jag skippar i alla fall större delen av övningarna eftersom eleverna inte fått skriva i läroböckerna sedan 80-talet och få av eleverna rättar själva även om de får facit. Och jag rättar så lite som möjligt.
2. I engelskans mål för gymnasieskolan talas det mycket om att eleven ska få "möjlighet att utveckla kunskaper om livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och delar av världen där engelska används." och "möjlighet att, genom språkanvändning i funktionella och meningsfulla sammanhang, utveckla en allsidig kommunikativ förmåga." Det tycker jag är svårt att få till med böcker som oftast inte är så up-to-date. Dessvärre är också de flesta "nya" e-läromedel också bara "bok-på-burk" och inte värda pengarna, när man betänker hur mycket bra som finns på nätet om man bara letar lite.

Många hävdar att en bok är nödvändig för att ge eleverna struktur i sin inlärning. Men det är strukturen som är det viktigaste, inte den fysiska boken. Det är också svårare att anpassa en bok efter en grupp där nivåerna ofta är ganska blandade och inlärningsstilarna varierar. Själv har jag hittat en struktur som passar mig och ett verktyg som fyller sin funktion för att förmedla strukturen till eleverna. Jag har funderat på hur beroende jag är av mitt verktyg och har kommit fram till att jag kan se mig själv göra samma sak som jag gör i Edmodo även i Facebook, i Google Sites eller i IWeb: det är som sagt att det finns en tydlig struktur som är det viktigaste.

För mig är det viktigt att inte de olika förmågorna blir isolerade och även om jag ibland kan köra "grammatiklektioner" med traditionella genomgångar, milldrills och även ibland pappersövningar, eller läslektioner, eller lektioner som fokuserar på muntlig kommunikation, så är min strävan att VARJE vecka ska innehålla både muntlig och skriftlig kommunikation och reception, grammatik och ord. Och gärna också något roligt. Jag gillar spel: Både spel på datorn och brädspel och tävlingar. Det gör eleverna också.

Ett prov på hur en av mina lektioner kan vara upplagd hittar ni här.  Jag lägger inte ut lektionen förrän precis före, för jag vill oftast behålla lite av överaskningen. Om en elev behöver förberedas eller behöver lite extra förförståelse kan jag skicka länkar direkt till den, samma eller annat material. Materialet ska INTE vara en ersättning för att gå på lektionen; det ska alltid finnas ett mervärde i att komma, men OM man av någon anledning inte har möjlighet att vara med så ska man i efterhand lätt kunna ta igen vad man missat. 

Varje lektion börjar med att jag skriver upp på tavlan vad lektionen kommer att innehålla. Men jag försöker uttrycka mig lite kryptiskt för att behålla nyfikenheten hos eleverna. Och i princip varje lektion börjar med någon samlande inledning: En diskussionsfråga, en kort film eller ett ljudklipp som i exemplet. Eleverna har locken nere och uppmärksamheten framåt. Sedan guidar jag dem igenom det övriga materialet. Jag uppmuntrar eleverna att jobba tillsammans, läsa högt för varandra och hjälpas åt med övningarna och prata på engelska i så hög utsträckning som möjligt med varandra. Mitt klassrum är dessvärre ofta ganska bullrigt, på gott och på ont.

Lingro är ett av de coolaste verktyg jag vet just nu. Tyvärr är det bara engelskan som har ett svenskt lexikon, men kanske det finns elever som klarar av att använda t ex den fransk-engelska ordboken. Man kopierar bara in webb-adressen till det man vi läsa och sedan klickar man på de ord som man inte förstår. 

Det finns de som påstår att glosläxor är onödigt och att eleverna lär sig ord i alla fall. I ärlighetens namn så tycker jag att det är skitsnack! Det är en tydlig skillnad i språklig progression mellan de elever som läser sina glosläxor och de som inte gör det! Jag räknar aldrig in glosprovsresultat i betygen, oftast samlar jag inte ens in dem, men försöker vara noga med att ha läxförhör varje vecka. I gengäld har jag mycket sällan prov. Det finns en poäng med små förhör, men de ska ses som inlärningstillfällen, inte som examinationstillfällen. 

Det är oftast jag som väljer ut orden, men ibland så får eleverna skicka in förslag på Today's Meet medan de läser/lyssnar . Alla ord de har i läxa samlas i ett delat Google dokument. Många använder Glosor.eu eller Glosboken.se för att träna, men vi har uppfunnit en modern variant av den gamla "vikalappen"-metoden där man visar och döljer kolumner i kalkylblad. Funkar rätt bra!

De elever som kommer och ber om ursäkt för att de inte läst läxan får alltid ett leende, även om de är repeat offenders, och samma svar: Du lär dig för din skull, inte för min! Ta det här förhöret som en chans att träna på orden du inte tränat på! Jag ger ca 25 ord i läxa. Av dem väljer jag ut tio som eleverna får översätta från svenska till engelska, fem från engelska till svenska. Jag skriver på tavlan, de skriver på en papperslapp: När de är klara byter de med kompisen som sitter i jämte, öppnar sina datorer och rättar. 2 poäng för det ord som finns i ordlistan, rättstavat, 1 poäng för rätt ord men fel stavning, och 1 poäng för en schysst synonym (och där är jag domare). För de svenska orden får de 1 poäng. 

Stjäl gärna länkarna till lektionen om "ogooglebar"som är konstruerad för en Engelska 5-grupp på ett studieförberedande program. Den här artikeln tycker jag lämpar sig för Engelska 6. 

Road to Grammar har f ö fantastiskt pedagogiska förklaringar till grammatiken, men är inte alldeles lätt att hitta i. Grammar Snacks är fantastiskt trevliga, korta lektioner; över huvud taget är British Councils språk-sidor en guldgruva! Och ni som har NE.se - Kolla in e-språk!!!!

Workshop-metoden

Det klagas många gånger på fortbildning för lärare, och in initieringsfasen av en-till-en på min arbetsplats har det varit mycket kritik för att inte arbetsgivaren givit adekvat fortbildning, både på hårdvara och mjukvara: De fortbildningstillfällen som givits har givits på väldigt bred front (duktiga föreläsare vet att ta betalt) och legat under vissas förmåga och skjutit långt över huvudet på andra.

PIM var en mindre katastrof: Från början avsattes ingen tid alls, utan man förutsattes fixa på sin förtroendetid, på sin egen kammare. De som arbetat länge med datorer skrek över att behöva "bevisa" sina kunskaper genom banala uppgifter, de som inte redan kunde kände vanmakt och övergivenhet. De allra flesta ansåg att det bara var ytterligare en belastning. Till slut så avsattes viss konferenstid, och det skapades workshop-tillfällen, men PIM var ingen hit hos oss. Ytterligare några ansåg att "varför ska vi lära oss PC-programmen när vi med största säkerhet kommer att behöva använda MAC när vi går in i projektet!?" (Nu finns det ju även instruktionsfilmer för Mac-användare på PIM, det fanns det inte då) Skolledningen föregick dessvärre inte heller med något gott exempel och genomförde PIM, vilket också sågs med oblida ögon av vissa av kollegorna. (Tips till ev. skolledare som läser bloggen: Redan Baden-Powell påpekade den pedagogiska vikten av att ledaren deltar i aktiviteten för att öka deltagarens lust till lärande - på 1910-talet.)

Med detta i ryggen diskuterade vi mycket hur vi skulle lägga upp fortbildningen när vi väl fick datorerna. Vi bestämde oss för att satsa på informella workshops, med teman som bestämds genom önskemål från deltagarna. Vi har haft små workshops om spel, blogg, IWeb, instruktionsfilm, Yacapaca, men populärast är det som vi kallat "Pilla på din Mac": En gräv där du står-form av fortbildning. Deltagaren kommer med sin burk och sedan hjälps vi åt att lösa de undringar som uppstår.

Det är sällan många deltagare i våra workshops, men folk kan komma och gå som de vill och även om det kan bli hektiskt och spretigt så brukar vi ha roligt. Och framförallt så uppstår fantastiskt trevliga diskussioner om pedagogik, metoder, utvärdering, målsättningar och allt det där som vi borde orka diskutera annars också! I går var vi i fikarummet, för det fanns inga andra lediga rum. Men det var bra! Lättillgängligt, lite mysigt och informellt. Det blir nog fler gånger...

Det händer grejer nu. Nedanstående är bara projekt som jag vet om (vi är ju 16 arbetslag!) är på gång:
Elevproducerade instruktionsfilmer/QR-koder till nya teknikhuset (påbörjas på HT2012)
Elevproducerat läromedel/e-bok i Zoologi
Litteratur-wiki, årkursövergripande
Ipad-projekt för laborationer
Bloggar (både öppna och slutna)
"Sommar"-podcasts
Elevsammarbeten genom GoogleDocs

Det är KUL att jobba tillsammans! Allt det här ovan bubblade vi om igår eftermiddag, förutom att spela in Keynotes. En av skolledarna gick förbi och skrattade gott: "Vad kreativa ni är! Ni har ju till och med rosor på kinderna!"

Förutom detta så produceras digital musik, digitala bilder, elever spelar in novellfilm, elever och lärare utvärderar sitt lärande och samlar in och sammanställer data genom digitala enkäter, det görs interaktiva övningar och användandet av digitala lärresurser ökar hela tiden....

Studiedag och heta nyer

Igår var det studiedag, som inleddes med en genomgång av NE skola. Vi har haft NE i tre år, men jag har liksom bara sett ikonen på skrivbordet och knappt ens använt den. Inte har jag skapat något hemmakonto heller, fast jag som personal är berättigad till det. Det är mina elever också, vilket innebär att praktiskt taget alla barnfamiljer i Falkenberg (utom de med barn i friskola) har tillgång till NE på nätet!
Och vilka grejer man kan göra! NE är inte längre bara ett uppslagsverk i digitalformat! Nästa handledningstillfälle ska mina elever minsann få en rejäl körning i detta!

Nä, inte nästa förresten... Om ett par veckor kommer de alla att vara lyckliga (förhoppningsvis) nya användare av MacBook. De flesta av dem har redan haft Mac på högstadiet, men för vissa blir det en helt ny bekantskap. Det ska bli spännande! Förväntningarna är höga. Själv har jag 1000 och en idéer som fått ligga till sig mer eller mindre länge pga den ganska taskiga datortillgången på programmet. När de packat upp sina nya datorer och blivit kompis med dem, ska vi visa dem NE på riktigt - så kanske man i fortsättningen slipper de klassiska kommentarerna:
-Det finns knappt ingen information om socialism, ju!
-Man fattar ju inget av NE, ju!

För, fick jag reda på, NE finns i tre versioner: En med långa krångliga artiklar, en med korta krångliga artiklar och en med artiklar som nästan alla fattar. Dessutom finns det olika sätt att söka i NE, och de olika sökningarna ger olika resultat, vilket gör det lättare att hitta relevant info.

Förutom banan fick vi också tillfälle att lyssna på och prata med Annette Appelgren från Fässbergsgymnasiet i Möndal, Stefan Kareld och Karin Anderberg från Munkebäckgymnasiet och dela deras erfarenheter av att jobba i en-till-en-miljö. Det var mycket upplysande, och jag tror att många orosmoln skingrades - En-till-en är nog inte så krångligt som det kanske verkar...

Statistik och svårigheten med densamma

I slutet av förra veckan presenterades statistiken för det senaste skolårets avgångsbetyg från årskurs 9, vilket orsakat visst tumult och oro i leden hos både en-till-en-förespåkare och projektets belackare. Betygssnittet har sjunkigt på fem av sex enheter, och mest har det sjunkit på de skolor som varit med i en-till-en-projektet från starten 2007. Den lokala tidningen, HN, spekulerar genast om att detta är datorernas fel. Falkenberg har ju (nu) samma genomsnittliga lärartäthet som övriga landet och en hög andel behöriga lärare.

Statistik är svårt. Statistik som handlar om att mäta resultat av mänskliga prestationer är enormt svårt. Därför lär inte den utredning som ska göras heller komma fram till några konkreta svar. Inte jag heller. Men jag kommer att lägga fram mina egna, högst personliga, spekulationer, utifrån de erfarenheter jag själv gjort i skolan i Falkenberg under samma mätperiod (2005-10).

Det är viktigt att notera att en skola höjt sitt betygsnitt med 7 poäng. Tångaskolan är en stor (ca 390 elever på högstadiet) F-9 skola, som för ca tre år sedan genomgick en stor omorganisation och i samband med mätperiodens början ändrat sitt upptagningsområde och på förekommen anledning kämpat hårt för att stödja elever med annan språkbakgrund, samt lagt stora resurser på anti-mobbingsarbete, elevdemokrati och gemensama normer, ordningsregler och värdegrund. Skolan har varit med i En-till-en-projektet i ett år.

En annan skola, som kom med i projektet samtidigt som Tångaskolan är Montessori-skolan, som är en kommunal "friskola" med specifik pedagogisk inriktning och som har ca 60 elever i år 7-9, som fått låna en personlig dator. Värt att notera är att denna skolas snittpoäng fallit med extrema 34 poäng på ett år från ett resultat som under förra läsåret låg ungefär lika många poäng över de övriga skolornas resultat. (Det kan man ju också spekulera kring, men det är en annan diskussion).

Den högstadieskola, Tullbroskolan, som ännu inte kommit in i projektet (planerad start till hösten) har också drabbats av nedgången. (-11) Detta kan ju tolkas som en ganska säker indikator på att nedgången i alla fall inte uteslutande kan skyllas på datorerna. Dock har elevdemografin kraftigt ändrats genom att elever med aktiva, intresserade föräldrar sett till att flytta elever från den starkt överpopulerade (med de flesta av de problem som detta vanligtvis leder till) skolan till det privata alternativet som startade förra året vilket säkert påverkar, likaså den omflyttning av lärare som elevflykten ledde till. Det ska bli intressant om ett par år att se hur denna skolas betygspoäng står sig i konkurrensen, och ännu intressantare för mig som gymnasieläre, att bedömna dessa elevers kunskaper i förhållande till övriga, eftersom det privata alternativet har väldigt begränsad tillgång till elevdatorer.

En svårighet med att mäta skolans resultat är att materialet är så påverkbart och förändligt. På individnivå är det omöjligt att göra en korrekt jämförelse, och det är stora svårigheter även i grupp: Ingen klass ser demografiskt exakt likadan ut, och även om man i bland kan få för sig att vissa politiker gärna skulle se att vi lärare var robotar, så skiljer sig vårt sätt att undervisa och bedöma eleverna. Det är kanske inte önskvärt, men det är mänskligt. Därför kan man inte jämföra två skolor rätt av, eller ens två klasser på samma skola, utan att ta med en enorm mängd påverkande faktorer. T ex kan ett par stökiga elever försvåra och fördröja en hel klass läsinlärning under de viktigaste första åren, om det inte finns resurser. (Och dessvärre är det sällan sådana resurser sätts in under pågående läsår! Det måste utredas i månader först, månader som kan bli svåra att ta igen!) Att en lärare blir sjukskriven under pågående termin och att skolan har svårigheter att hitta behörig vikarie är ytterligare en faktor som kan få långtgående konsekvenser.

Ytterligare, som är ack så aktuellt i Falkenbergs skolor, är att lärare omplaceras på grund av att elevantalet går ner: Sist in, först ut leder till att elever kan få byta lärare, ibland mer än en gång. Lönerna, som är relativt låga i Falkenbergs kommun, leder också till att lärare söker sig vidare, speciellt yngre, nyutbildade, och ibland för att skolorna, med tanke på sitt trånga budgetläge, har mycket svårt att fastanställa "i onödan", fast man vet att man har pensionsavgångar och föräldraledigheter inom snar framtid och fast man vet att det aldrig är en nackdel med en extra vuxen på en skola.

Skolan i Falkenberg har sparat sig igenom högkonjunkturen. Det är först nu, i lågkonjunktur, som antalet lärare motsvarar riksgenomsnittet. För även om politikerna har lagt pengar i utbildningsbudgeten har det mesta gått till hårda värden - ombyggnader, omorganisationer, nödvändiga moderniseringar av IT (skolan har legat enormt mycket efter det övriga näringslivet!), utredningskonsulter hit och dit, nya rektorer, nya administratörer (som behövs med tanke på den enorma dokumentations- och administrationsbörda som finns inom skolan) På golvet har det sparats på allt, utom möjligen papper. Och inom skolan är det så att en brist tar lång tid att visa sig.

Om inte Kalle får ordentligt flyt i sin läsning under de första viktiga åren är den trista verkligheten att det faktiskt inte får genomslag förrän på högstadiet, eller kanske t o m på gymnasiet. Om inte Lisa lär sig den basala engelska grammatiken klarar hon sig igenom hela grundskolan, men får inget bra betyg på gymnasiet och om inte Oscar lärt sig problemlösning så kör det ihop sig när matematiken blir abstrakt. Så enkelt är det. De problem, och den brist på resurser som grundskolan hade för 10 år sedan är det som visar sig i avgångsbetygen nu.

Dessutom tror jag också att de senaste två årens nationella diskussion kring bedömning, mål och kriterier lett till att det skett en viss utjämning av betygen på vissa skolor, dvs betygen har hamnat på en nivå som snarare speglar elevens kunskaper än lärarlagens förhoppning om resultatet av det arbetssätt de valt att använda. Det är lätt hänt att man läser in positiva tecken som egentligen inte finns när man VILL att något ska fungera, och den tendensen finns även i de rapporter som skrivits om En-till-en i Falkenberg: Jämförelsematerialet är så litet och faktorerna är så många att man omöjligt kan dra någon som helst vetenskaplig slutsats om utkomsten så här långt. Det är dock ingen anledning att avbryta projektet, eller strypa finansieringen: Då får vi aldrig något statistiskt säkert material att utvärdera, om det över huvudtaget är möjligt.

MÄN, som Tony säger, det är också viktigt att de lärare som "drabbas" av En-till-en vågar fortsätta att vara lärare och inte litar på att datorn gör deras jobb, eller slutar ställa krav på att eleverna ska leverera arbeten med djup och kvalitet för att de måste få leka sig till den tekniska kunskapen och upptäcka själva för att behålla sin nyfikenhet. Läraren är viktigare än någonsin - inte som allenarådande Hugin i klassrummet (och nej, jag menar inte dammsugaren, även om den tyvärr också skulle behövas på de flesta håll, men det är en annan diskussion) utan som guide i kunskapsdjungeln, som vägvisare och som kritiker. Arbetet är inte bra bara för det finns, utan för att det är gjort med omsorg.