Häromsistens kände jag en stark längtan efter att skriva brev! Ni vet, sätta pennan mot ett vackert papper och formulera tankar och ord, längtan och glädje - i stället för att bara rätta...
Flera ungdomar jag pratat med säger att de gärna skulle skriva mer brev för hand, med frimärke och kärlek, och jag får ganska ofta önskemål av elever som gärna skulle vilja lära sig skrivstil, "så'n där som mormor skriver", så det skulle inte alls förvåna mig om det faktiskt snart blir ett uppsving av brevkonst snart.
Men så tipsade min son mig om Pilot Handwriting - en webtjänst som låter dig göra ditt eget typsnitt med din egen handstil! Och särskilt svårt är det inte heller: Du skriver ut en mall, fyller i den (vilket var svårt för jag skrev hela tiden i fel ruta, men för normalt funtade bör det inte vara något problem), håller den framför web-kameran, skannar eller fotograferar den och vips har du ditt eget typsnitt och kan skicka "handskrivna" meddelanden till nära och kära med din vanliga mejltjänst. I alla fall enligt vad Pilot Handwriting lovar (Jag har inte hunnit testa än, det tog så lång tid att fylla i mallen :)
Lärarna på Bowes, skolan i Enfield som jag och ett antal lärare besökte för ett par veckor sedan, såg mycket frågande ut när jag frågade dem om de märkt någon försämring av barnens handstil.
"Varför då? Vi jobbar lika mycket med handstil och skrivträning som vi alltid gjort - datorerna är bara ett av de verktyg vi använder för kunskapsinhämtning." Och barnen på Bowes handstil var trevlig och duktigt tränad: Man surfade på sina IPads och skrev ner informationen man hittade i sina loggböcker - i hela meningar: "Henry the Eight was a tall man. Everyone thought that he was handsome." Man gjorde planscher med photoshoppade bilder, med handskrivna bildtexter, trots att man jobbade med laptops.
Jag tror att konsten att forma bokstäver med handen är viktig. Jag har inga bevis att anföra, men jag tror att tidig skrivträning, och mycket skrivträning, för hand, tränar och utvecklar öga-hand-koordinationen, balans, förmågan att avgöra avstånd och proportioner. Jag tror att de barn som har svårt att forma bokstäver TIDIGT ska träna och träna och träna EXTRA mycket, och inte nödvändigtvis snabbt sättas framför datorn för att "skonas" (De ska naturligtvis få uppleva enkelheten i att berätta också, men varför inte i så fall hellre låta dem berätta muntligt och spela in? Eller låta barnen diktera?) Jag tycker det är oerhört synd att så många, särskilt pojkar, på gymnasiet idag har en handstil på en fem-årings nivå. De säger själva att de aldrig behövt skriva för hand, utan fått sitta vid datorn "för att det skulle bli snyggt". (Förvånansvärt många säger sig också har kommit undan utan att läsa en enda kapitelbok!)
måndag 31 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Ännu mera spel
Hade på mina irrfärder på Internet tydligen bokmärkt en sida för vidare utforskande, men minns inte när. Igår hittade jag adressen bland mina bokmärken och surfade dit för en liten titt.
http://www.eslgamesworld.com/ innehåller spel, speciellt konstruerade just för engelska som andra språk-undervisning. Där finns allt från flash-spel, till PowerPoint-spel att spela tillsammans, och utskrivbara brädspel. Där finns också redigerbara mallar för de senast nämnda.
Sidans största nackdel är mängden av spel! Det finns ingen chans att man hinner spela igenom alla spelen! Men jag tror jag ska tvinga mina elever att testköra så många som möjligt en engelsktimma! :) Jag provade själv ett flash-spel som hette Fling the Teacher, där jag genom att välja rätt verb med ing-form tjänade ihop tillräckligt med poäng för att med kastmaskin slänga iväg den barske läraren. Minus för att det bara fanns manlig lärare att slänga, plus för att man kunde påverka hur han såg ut. Spelet passar nog mellanstadienivå och kändes som ett typiskt spel som min 11-årige son skulle fastna i.
Dock finns det menyer för att välja spel i olika svårighetsnivåer. A-kursen brukar ju ligga inom Intermediate, och jag provar också ett Jeopardy-spel för för flera spelare med grammatikfrågor. Det är faktiskt lite klurigt och jag svarar fel flera gånger! (Förhoppningsvis för att jag slarvar när jag läser frågorna)
Spelen är knappast något som kan användas för att lära ut vare sig grammatik eller nytt vokabulär, men som ett roligt sätt att befästa kunskap, och som tidsfördriv när eleven har gjort färdigt lektionsövningarna och väntar på de andra, istället för att kolla sin Facebook. De utskrivbara spelen verkar lovande, och sidan länkar till flera andra sidor som samlat lektionsplaneringar och material för engelska-undervisning.
Jag finner det ganska störande att det är så mycket reklam på sidan; det blir nästan svårt att hitta spelet man valt! Jag får flera gånger bläddra ner en hel skärm för att få upp det. Men jag antar att man måste tjäna pengar på något....
Det låter lite negativt, men jag är i grunden positiv till sidan och spelen. Det gäller väl bara att vaska fram guldkornen bland alltihop - men det är väl det som man har elever till! ;)
http://www.eslgamesworld.com/ innehåller spel, speciellt konstruerade just för engelska som andra språk-undervisning. Där finns allt från flash-spel, till PowerPoint-spel att spela tillsammans, och utskrivbara brädspel. Där finns också redigerbara mallar för de senast nämnda.
Sidans största nackdel är mängden av spel! Det finns ingen chans att man hinner spela igenom alla spelen! Men jag tror jag ska tvinga mina elever att testköra så många som möjligt en engelsktimma! :) Jag provade själv ett flash-spel som hette Fling the Teacher, där jag genom att välja rätt verb med ing-form tjänade ihop tillräckligt med poäng för att med kastmaskin slänga iväg den barske läraren. Minus för att det bara fanns manlig lärare att slänga, plus för att man kunde påverka hur han såg ut. Spelet passar nog mellanstadienivå och kändes som ett typiskt spel som min 11-årige son skulle fastna i.
Dock finns det menyer för att välja spel i olika svårighetsnivåer. A-kursen brukar ju ligga inom Intermediate, och jag provar också ett Jeopardy-spel för för flera spelare med grammatikfrågor. Det är faktiskt lite klurigt och jag svarar fel flera gånger! (Förhoppningsvis för att jag slarvar när jag läser frågorna)
Spelen är knappast något som kan användas för att lära ut vare sig grammatik eller nytt vokabulär, men som ett roligt sätt att befästa kunskap, och som tidsfördriv när eleven har gjort färdigt lektionsövningarna och väntar på de andra, istället för att kolla sin Facebook. De utskrivbara spelen verkar lovande, och sidan länkar till flera andra sidor som samlat lektionsplaneringar och material för engelska-undervisning.
Jag finner det ganska störande att det är så mycket reklam på sidan; det blir nästan svårt att hitta spelet man valt! Jag får flera gånger bläddra ner en hel skärm för att få upp det. Men jag antar att man måste tjäna pengar på något....
Det låter lite negativt, men jag är i grunden positiv till sidan och spelen. Det gäller väl bara att vaska fram guldkornen bland alltihop - men det är väl det som man har elever till! ;)
torsdag 27 januari 2011
Mera spel 2
Röda Korset och Röda Halvmånen har ett onlinespel av simkaraktär, för att skapa förståelse för deras arbete.
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spela spel
Eftersom jag är hemma och VABar och pannan som ska klappas för närvarande inte vill klappas för den sover, passade jag på att göra lite sån't där som annars inte hinns med. Som att spela spel.
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
söndag 16 januari 2011
En resurs jag har svårt att vara utan
En nätresurs jag har svårt att vara utan är Macmillans Onestop English. Mycket är gratis, men vår skola har en prenumerationstjänst som ger oss tillgång till lektioner baserade på nyheter i tre nivåer och lite andra olika saker.
Delar av materialet publiceras av Macmillan, men mycket är resurser skrivna av lärare, för andra lärare, för elever runt om i hela världen. Här finns hörövningar, små filmer, inlästa romaner, grammatikblad, massor av hela lektioner, spel (mesta delen brädspel). Onestop har räddat många dagar när jag inte riktigt varit i form eller har haft inspiration. Nedan finns en länk till ett spel för ganska nya inlärare av engelska.
fredag 14 januari 2011
ESSA Academy - från ruin till Outstanding
Abdul Cohan kommer i från Bolton, strax norr om Manchester. Hans föräldrar gick i den skola han jobbar på nu, men inte han. De föräldrar som brydde sig om sina barns utbildning och hade möjligheter valde inte den skolan. Cohan utbildade sig till lärare och kom tillbaka. Skolan var som en krigszon: Det fanns diciplinära problem, byggnaderna var fallfärdiga, på gränsen till att bli utdömda och skolgården farlig att leka på. Skolans resultat var så dåliga att skolan riskerade att stängas; 2007 var det bara 37% som klarade godkänt i de fem ämnen som "räknas" i motsvarande årskurs 9. Elevernas föräldrar var vana vid att den enda kontakten mellan skolan och hemmet var för att klaga på eleverna, och därför misslyckades ett statligt projekt att höja datortillgången: Ingen ville komma och hämta någon gratis laptop när det var skolan som delade ut!
Film producerad av elevrådet på Essa
Något måste göras. Man tog ett rejält tag i byxlinningen och skapade ESSA Academy: Med en klar målsättning att ALLA elever ska lyckas och att ALLA ska ha samma chans, genom tydligt och klart ledarskap och med Ipod Touch till alla eleverna steg betygsstatistiken redan 2009 till makalösa 67% i ett område med mycket svåra sociala förhållanden, och med många olika språkgrupper och låg utbildningsnivå. På skolan pratas 40 olika språk, och när man blev Akademi tog man också beslutet att fortsätta ta emot de elever som inte var önskade någon annanstans: Nyanlända, elever med inlärningssvårigheter och elever som straffat ut sig från andra skolor.
Cohan fick i uppdrag att hitta ett tekniskt hjälpmedel som han trodde skulle förbättra lärmiljön för eleverna, och efter att ha testat en hel del "grejer" fastnade han för Ipod Touch:
-Så jag gick in till rektorn och sa: Jag tror jag har hittat den. Bra, sa han, vi köper en till varje elev. Jag strirrade på honom och sa: Till alla 900!?
Så fick det bli. Elevernas föräldrar informerades, och utdelningen "hypades" av skolan genom att man gjorde den en smula exklusiv. Och istället för de ca 60 föräldrar som vanligtvis motvilligt släpade sig dit, kom det 300 personer innan man var tvungen att stänga dörrarna och hänvisa de som köade till att komma tillbaka nästa kväll.
-Förmodligen handlade det om att de inte visste vad en Ipod var. En laptop hade de hört talas om, och kunde förstå att vi ville använda, men de ville inte ta emot en av oss. Men en Ipod!? Hade vi blivit tokiga?
900 elever och 60 lärare förseddes med var sin apparat, och genast hände det grejer. Eleverna började samarbeta på ett helt annat sett och lärde sig av varandra, och kreativiteten blommade:
-En pojke som inte kunde ett ord engelska när han började hos oss och fick sin Ipod började genast göra sina egna flashcards med Ipodens kamera. När han ville gå på toa, behövde en penna eller var hungrig bläddrade han helt enkelt upp bilden och visade för en lärare, som naturligtvis svarade med att "åhå, du vill gå på toa!" och hans flashcards förändrade sig snabbt. Elever med andra hemspråk använde översättningsverktyg på nätet för att förstå läroböckerna under lektionen, eller surfade in på en sida på deras hemspråk som handlade om det som lektionen berörde. Google Translate har transformerat många av våra elevers vardag!
-Det svåraste var att få lärarna att lära, berättar Cohan leende.
-Det blev att bygga planet medan vi flög. Många av dem var motvilliga, och det fick ta den tid det tog. Rätt som det var var det någon som sett hur lätt det var för kollegan att föra sin närvaro i klassrummet på IPoden (Essa Academy använder Skola24) eller sett någon elev som gjorde något kul. Då kom de och frågade hur man gjorde. Sedan ville vaktmästaren ha en, och mattanterna. Nu skickar de varje dag ut meddelande till eleverna om nästa dags lunchalternativ, och eleverna bokar sina luncher genom Ipoden.
Men hur finansierar man det här? Cohan säger att det är klart att det är en investering, men uträknat på att varje Ipod håller under hela elevens tid på högstadiet är det ändå bara 7p om dagen för varje elev. Och om man räknar med den kanske mer realistiska livslängden två år, blir det bara 18p.
-Och det är väl varje unge värd!? säger han och slår ut med armarna.
Dessutom har man sparat mängder av pengar på läroboksinköp, men kanske framför allt utskriftskostnader:
-Det är inte bara papper som kostar. 2008 lade vi 22,5 tusen pund på skrivare, kopiatorer, underhåll och papper. Under 2010 var vi nere på åtta!
I år står en ny skolbyggnad klar för inflyttning, delvis finansierad av lokala företagare med rötter i området. Bygget är specialdesignad för den nya tidens lärande, och Cohan är märkbart stolt när han visar planritningarna.
-Och vet ni, vår OFSTEAD statistik har precis redovisats. (Engelska skolinspektionen redovisar varje år ett index över alla skolor för att hjälpa föräldrar att välja rätt skola åt sina barn) Och i år hade vi 99% som hade godkänt i fem ämnen eller fler! Det ni!
Film producerad av elevrådet på Essa
Något måste göras. Man tog ett rejält tag i byxlinningen och skapade ESSA Academy: Med en klar målsättning att ALLA elever ska lyckas och att ALLA ska ha samma chans, genom tydligt och klart ledarskap och med Ipod Touch till alla eleverna steg betygsstatistiken redan 2009 till makalösa 67% i ett område med mycket svåra sociala förhållanden, och med många olika språkgrupper och låg utbildningsnivå. På skolan pratas 40 olika språk, och när man blev Akademi tog man också beslutet att fortsätta ta emot de elever som inte var önskade någon annanstans: Nyanlända, elever med inlärningssvårigheter och elever som straffat ut sig från andra skolor.
Cohan fick i uppdrag att hitta ett tekniskt hjälpmedel som han trodde skulle förbättra lärmiljön för eleverna, och efter att ha testat en hel del "grejer" fastnade han för Ipod Touch:
-Så jag gick in till rektorn och sa: Jag tror jag har hittat den. Bra, sa han, vi köper en till varje elev. Jag strirrade på honom och sa: Till alla 900!?
Så fick det bli. Elevernas föräldrar informerades, och utdelningen "hypades" av skolan genom att man gjorde den en smula exklusiv. Och istället för de ca 60 föräldrar som vanligtvis motvilligt släpade sig dit, kom det 300 personer innan man var tvungen att stänga dörrarna och hänvisa de som köade till att komma tillbaka nästa kväll.
-Förmodligen handlade det om att de inte visste vad en Ipod var. En laptop hade de hört talas om, och kunde förstå att vi ville använda, men de ville inte ta emot en av oss. Men en Ipod!? Hade vi blivit tokiga?
900 elever och 60 lärare förseddes med var sin apparat, och genast hände det grejer. Eleverna började samarbeta på ett helt annat sett och lärde sig av varandra, och kreativiteten blommade:
-En pojke som inte kunde ett ord engelska när han började hos oss och fick sin Ipod började genast göra sina egna flashcards med Ipodens kamera. När han ville gå på toa, behövde en penna eller var hungrig bläddrade han helt enkelt upp bilden och visade för en lärare, som naturligtvis svarade med att "åhå, du vill gå på toa!" och hans flashcards förändrade sig snabbt. Elever med andra hemspråk använde översättningsverktyg på nätet för att förstå läroböckerna under lektionen, eller surfade in på en sida på deras hemspråk som handlade om det som lektionen berörde. Google Translate har transformerat många av våra elevers vardag!
-Det svåraste var att få lärarna att lära, berättar Cohan leende.
-Det blev att bygga planet medan vi flög. Många av dem var motvilliga, och det fick ta den tid det tog. Rätt som det var var det någon som sett hur lätt det var för kollegan att föra sin närvaro i klassrummet på IPoden (Essa Academy använder Skola24) eller sett någon elev som gjorde något kul. Då kom de och frågade hur man gjorde. Sedan ville vaktmästaren ha en, och mattanterna. Nu skickar de varje dag ut meddelande till eleverna om nästa dags lunchalternativ, och eleverna bokar sina luncher genom Ipoden.
Men hur finansierar man det här? Cohan säger att det är klart att det är en investering, men uträknat på att varje Ipod håller under hela elevens tid på högstadiet är det ändå bara 7p om dagen för varje elev. Och om man räknar med den kanske mer realistiska livslängden två år, blir det bara 18p.
-Och det är väl varje unge värd!? säger han och slår ut med armarna.
Dessutom har man sparat mängder av pengar på läroboksinköp, men kanske framför allt utskriftskostnader:
-Det är inte bara papper som kostar. 2008 lade vi 22,5 tusen pund på skrivare, kopiatorer, underhåll och papper. Under 2010 var vi nere på åtta!
I år står en ny skolbyggnad klar för inflyttning, delvis finansierad av lokala företagare med rötter i området. Bygget är specialdesignad för den nya tidens lärande, och Cohan är märkbart stolt när han visar planritningarna.
-Och vet ni, vår OFSTEAD statistik har precis redovisats. (Engelska skolinspektionen redovisar varje år ett index över alla skolor för att hjälpa föräldrar att välja rätt skola åt sina barn) Och i år hade vi 99% som hade godkänt i fem ämnen eller fler! Det ni!
torsdag 13 januari 2011
De där glasögonen...
BETT-mässan är som de flesta andra mässor: Stor, stökig, överväldigande med dyrt kaffe och halvtaskig mat. Men där finns också en uppsjö av tekniska resurser; två jättelika mässhallar fyllda av ITK för skolbruk. Här finns allt från kameraövervakningssystem, närvaro- och uppförande- (!) program, till SMART-bord för dagisbruk, 3D-filmer för levande naturkunskapundervisning, matematikinspiration, SIM-spel, specialpedagogiska program, animationsprogram... listan är oändlig! Många av de stora läromedelsförlagen var representerade, bl a svenska Natur och Kultur, som insett att många svenskar var på plats, liksom Channel4 och BBC, som båda har "UR"-verksamhet.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Efter att ha besökt några av de läromedelsproducenter vars resurser jag ibland använder, valde jag att ta på mig gladglasögonen: Och det var inte svårt att hitta roliga resurser! Och jag blev oerhört glad över att se att de lärresurser som erbjöds i så liten grad var individuella "nörd-resurser" utan man verkar ha insett att lärande är en kollektiv process, och att kreativt lärande sker genom diskussion och gemensam problemlösning.
Roligast hade jag i Qiuzdoms monter. Quizdom gör röstningssystem: Eleverna, eller konferensdeltagarna eller vilka det nu är, har en liten apparat som de kan svara på föreläsarens frågor med, eller ställa egna till föreläsaren. Vi i publiken tävlade mot varandra i en frågesport där vinnaren, dessvärre inte jag, vann en klassuppsättning värd 30. 000! Det var skoj att direkt få feedback på vad man svarade och se hur snabba alla andra var. Synnerligen interaktivt! Jag insåg också hur jag kan använda Yacapaca (som har en liknande funktion, men är gratis) nu när eleverna har egna datorer... Här ska experimenteras!
Anna W och jag hittade också ett SMARTbord för tidigare åldrar, men vi var 6 vuxna som stod runt bordet en god stund och spelade samarbetsproblemlösningsspel. Huvudräkningen var väl ingen match, men att tillsammans bestämma vem som satte ner vilket antal fingrar för att vi gemensamt skulle kunna svara på uppgiften!
Matematikresurser var stort. Många, många betaltjänster för både skolor och hem visade sina produkter. Det mesta är web-baserat och därför oberoende av vilken plattform man jobbar genom. Jag hittade också en lovande spelproducent, en dansk firma som producerat en serie spel som heter Global Conflicts, som lyfter sex problemområden i världen. De vill jag utvärdera. Spelen är en prenumerationstjänst, som kostar ca 7000 om året för en skola i vår storlek, vilket gör en tia per elev per spel: Ett billigt läromedel om det ger eleverna förståelse för varför man inte bara kan avskaffa sweat shops och knarkhandel...
När jag ätit min hutlöst dyra macka och gått ytterligare ett varv runt mässan, och köpt några fantastiskt lowtech grammatik-hjälpmedel i form av färgglada blommor med förkortningar, konjunktioner och kluriga stavningar på, tog jag tåget tillbaka in till centrum för att hoppa på bussen till Oxford, där jag tillbringade kvällen i luuuugn och ro med mina goda, goda vänner medan det övriga sällskapet roade sig på indisk restaurang och musikal. Det orkade inte jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)