Spela in sig själv

I de två förra inläggen har jag nämnt screencasting-verktyget Jing. Jag upptäckte det i samband med att jag upptäckte Yacapaca, eftersom deras hjälp-videos är inspelade med detta verktyg. Jag har använt det jättemycket och många elever och kollegor har uppskattat att få svar på en fråga i bildform, ibland som skärmdump med kommentarer, och ibland med en enkel filmsnutt. Klippen och bilderna kan sparas till hårddisk eller lagras på Jings egen server.

Under morgondagens studiedag ska jag hålla ett litet seminarie kring att ge instruktioner på avstånd och jag hade tänkt att lägga fokus på Jing. Dock har jag när jag förberett mig kommit fram till att jag ju måste ta upp några alternativ: Man kan ju till exempel använda Skype och dela skärmen, eller Embedit.in där man kan rita lite också. Och så blev jag idag tipsad om Screencast-O-Matic där man inte ens behöver ladda ner programvara för att spela in sig själv och sitt skrivbord! (Men du behöver Java!) Du kan t o m (om du är lite slängd i programmering kan du till och med lägga till bildtexter, men det är inte jag...)



Så, Jing vs SOM:
Jing låter dig kommentera skärmdumpar, det gör inte SOM.
Med SOM kan du spela in dig själv samtidigt, med har du Mac kan du använda Photobooth för att lägga in dig själv.
För att använda Jing måste du ladda ner programvara, SOM kör du direkt på nätet.
Båda har lagringsservers.
Med SOM kan du spela in 15 min i gratisversionen, med Jing bara 5.
Med SOM kan du ladda upp direkt på Youtube, med Jing måste du spara och konvertera först.
Med SOM kan du exportera i flera vanliga format, vilket gör att du kan skicka filmer till elevernas mobiler om du vill!
Jing är fruktansvärt lättarbetad, SOM är ganska smidig.
Jing är en gul liten sol på ditt skrivbord, SOM är grå och fyrkantig som en öst-statspolisstation.

Ja, jag kommer nog att köra båda....

Intressant iakttagelse...

Under min mardrömslektion gjorde jag en intressant iakttagelse som jag kommer att dra nytta av i framtiden:
När det blir så där knasigt och saker inte riktigt fungerar som det ska, folk ska hjälpa varandra och fixa samtidigt blir det lätt stimmigt. Jag anser att jag vanligtvis är ganska bra på att få elevers uppmärksamhet (och hålla den) med i detta läge verkade det närmast omöjligt att överrösta sorlet. Jag blev lite trött och för variationens skull, och för att jag var så trött på att höra mig själv, tryckte jag igång en Jing-film, där jag instruerar tittaren i hur man registrerar ett Google-konto.

Till min förvåning blev det dödstyst i klassrummet och allas uppmärksamhet var på filmduken! Trots att det fortfarande var jag som pratade. Under de minuter som instruktionsfilmen rullade följde ungdomarna muspekarens alla rörelser på duken och jag fick inte en fråga efteråt.

- Helt fantastiskt, sa jag; När jag står här och pratar går det inte att få tyst på er, och så sätter jag på filmen, och då lyssnar alla! Vad är skillnaden? Det var ju jag det också!
- Ja, men det var ju på film! blev svaret.

Jag har börjat samla på mig en del små instruktionssnuttar... Man ska kanske göra det till en liten vana att köra växelundervisning med sig själv... Det verkar ju funka..

Mardröm i en-till-en-miljö

Igår hade jag en mardrömsdag i en-till-en-miljön. Det var en ganska nyttig påminnelse om vad som kan gå fel och hur stressande det är när man gör sig alltför beroende av tekniken.

Vi har nu ca 555 nya datorer på nätverket. Det innebär att det finns ca 1000 datorer på det trådlösa nätverket. Det innebär att när det är lunchrast och eleverna är lediga blir det höööög belastning på nätverket och seeeeegt att surfa. Jag skulle ha lektion och hjälpa eleverna att installera och registrera en del funktioner som jag anser vara viktiga för att optimera deras inlärning.

Vi började med Yacapaca. Seeeeegt. Av 20 elever hade 5 eller 6 inte plug-in för Flash, så då fick vi ladda ner och installera den. Seeeeegt... (Varför kan inte leverantören fixa det också, om de nu installerar OpenOffice, First Class-klient och annat!?) Det fanns ingen nätverkssladd i klassrummet, så jag kunde inte koppla upp min dator mot väggen, och min dator tuggade och tuggade, men fick aldrig laddat färdigt lag-funktionen. Eleverna tyckte dock att det var roligt i alla fall.

Så skulle vi registrera Google-konton. Det gick ganska bra och alla eleverna har nu konton så de kan använda google-funktioner som Blogger och Docs, samt lätt kan Embedit.

Sedan skulle vi lägga in läroboks-cd-romen. Det verkade gå ganska bra. Ända till de skulle testa programmet: Felmeddelande! Operativet stöder inte längre den typen av filer! Jäkla kattdjur! Ett av de bästa datorstödda läromedlen på marknaden blev helt plötsligt värdelöst! Och mitt hjärta sjönk nedanför fotknölarna och jag såg framför mig hur min arbetstid åter skulle upptas med kopiering av udda pappersblad och rättning av fylleriövningar. Gahhhhh!

Tack vare en förstående rektor tog jag tag i problemet direkt och ringde till Studentlitteratur. De lovade att omgående skicka koder till sin nya läromedelswebb istället. Jag hoppas den är lika bra som CD-romen. Men vilken SERVICE! Tack, Irene!

PS.
Innan någon nu börjar ondgöra sig över elevers nätspelande, pokersurfande eller filmtittande vill jag bara påpeka att jag har fått reda på varför nätkapaciteten inte räcker till. Och det har INTE med eleverna att göra! Så det så!

Varför pappers CV?

Nä, det kan man undra! Snubblade på den här tjänsten från Ledarna. Himla roligt sätt att presentera sig själv på, även om talsyntesen ju kanske lämnar övrigt att önska....