En full buss av pedagoger, skolledare och verksamhetschefer åkte till Sveriges första mässa motsvarande BETT. Scandinavian Educational Technology Transformation hölls på Kista-mässan i Stockholm och ca 3250 personer hade föranmält sig. Inträdet till mässan var gratis, och kostnaden för det breda seminarieprogrammet överkomligt för fattiga pedagoger och deras arbetsgivare.
Vi anlände Kista sent på tisdagskvällen. Att Kista är Stockholms silicon valley är tydligt: Ett otroligt expansivt område där de nybyggda, halvfärdiga kontorskomplexen är fyllda med telecom-, IT-, försäkringsbolag och banker. Vägarna är så nya att de inte fanns med på busschaufförens GPS så vi snurrade runt en stund innan vi hittade rätt infart till Scandic Victoria Towers och Kistamässan.
Klockan 9.00 öppnade mässan och vi hängde på låset tillsammans med många andra mässdeltagare. Själv valde jag att hoppa över det första seminariepasset för att skapa mig en överblick över utställningen och missade enligt mina kollegor ett fantastiskt seminarium med Kristina Alexandersson som pratade om hur och varför skolan bör jobba med Internet som arena för lärande. Stefan Pålsson hade jag ju hört förut, och Skolverkets uppdrag är tydligt för mig, men jag är i efterhand lite putt för att jag valde bort Aron Salomon, Toronto, som talade om Think Global School.
Kl. 11.15 valde jag bort "Det flerspråkiga samhällets barn" med representanter från Nationellt centrum för svenska som andra språk för att lyssna på Per Brahm, som presenterade "Nya läromedel, nya arbetssätt". Brahm driver företaget Learnify, som bl a används av Stockholms stad. Learnify är en resurs som samlar olika kvalitetssäkrade lärresurser, kategoriserar dem och presenterar dem i en webb-portal som kan anslutas till skolans lärplattform eller användas fristående. För de som inte har lärplattform finns en minivariant i Learnify. Intressant, men min personliga reflektion är att föredraget framförallt var reklam för en produkt och att jag nog själv föredrar att leta, kvalitetssäkra och kategorisera mina favoritresurser istället för att betala för att någon annan gör det åt mig. Speciellt som kvalitetssäkringen verkade bestå av att "någon pedagog finner resursen värd att använda mer än en gång".
Kl. 13.00 försökte jag komma in på seminaret "Smartphones som kognitivt stöd i skolan", men seminariet hölls i en av de små lokalerna och kön sträckte sig genom halva mässhallen. Istället gick jag till Stockholms stads enorma monter och lyssnade på representanter från NE.se och UR som presenterade tjänsterna. Det är tydligt att NE.se har svårt att nå ut med informationen om sin fantastiska tjänst, för de närvarande lärarna, varav de flesta hade tillgång till tjänsten genom sina kommuner, inte hade en aaaaning om många av dess funktioner!
Kl. 14.15 hade jag nog gärna lyssnat på Dennis Westerberg, f.d. lärare från Landskrona vars föredrag hade titeln "Är du lönsam lille vän? Om inte köp ett munspel!" Westerberg siade om de förmågor som kommer att efterfrågas av skolan och de praktisk-estetiska ämnenas betydelse, men jag fick förmånen att smita in på ledarspåret och lyssan på Torild Røeggen från Kastellet Skole i Oslo som pratade om att utveckla digital kompetens genom användning av lärplattform. Røeggen, som har en bakgrund som forskare, hade förmånen att starta Kastellet Skole 2004 och utforma både byggnader och anställa personal för att möta den nya norska läroplanen som var under utformande.
Den norska läroplanen jämställer digital kompetens med baskunskaper som läsning, skrivning och räkning och Røeggen har åtta digitala grundkrav på sina lärare. Dessa åtta förändras allteftersom personalens digitala kompetens utvecklas och man behöver nödvändigtvis inte uppfylla alla åtta när man anställs - men man ska ha en VILJA att göra det! Lärplattformen har varit en naturlig del i både undervisning och administration och har förändrat kommunikationen mellan elever, lärare och ledning. Lärandet har tydliggjorts på alla plan, och Røeggen, som som alla skolledare strävar efter att finnas tillgänglig i verksamheten, har funnit att lärplattformen kompletterar klassrumsbesöken: Hon kan se allas planeringar och "dyka upp" när det händer roliga och intressanta saker, klappa folk på axeln för arbete som annars inte skulle varit synligt för rektor och följa upp problem när de uppstår. För även på Kastellet Skole finns 5% lärare som av olika anledningar inte gör det de borde och då kan de behöva hjälp att lösa uppkomna situationer. Røeggen var noga med att inte framhålla att plattformen var Fronter, men Fronters representant var efter seminariet destu mer noggrann med att påpeka att Torild Røeggen var inbjuden av dem för att tala.
Nu började vi bli lite mosiga i huvudet och tog en kaffepaus och missade "Kreativt berättande och kreativt lärande", ett annat norskt inslag, och "Ungas uttryck i digitala medier - en multimodal kompetens", fast vissa ansåg att det sistnämnda snarare var en fördel att ha missat. Sedan tog jag mig an Dale J. Stephens från San Fransisco.
Stephens rubrik var "Empowering students to hack their Education". Den vältaliga 23-åringen berättade högst personligt och med en god portion humor om sin egen bakgrund och hur han som 12-åring bestämt sig för att sluta skolan. Han och modern, som var high school-lärare, började ett home schooling program, som snabbt omvandlades till ett lärande där Stephens i sin egen takt undersökte och lärde sig det han ville och kände att han behövde genom att jobba som volontär i välgörenhetssammanhang, studera grodor i dammen bakom huset, bo i Frankrike i ett halvår o s v, allt med målet att komma in på ett "bra" college. Med topp-betyg från livets skola upptäckte han att Ivy Leauge-skolorna i princip köade för att erbjuda honom och andra studenter från samma "un-schooling" bakgrund eftersom de i de flesta fall är drivna, begåvade och kreativa, men han valde ett oansenligt college där han kunde kombinera naturvetenskap och skapande, men hoppade av utbildningen efter sju månader eftersom han kände att han lärde sig mindre på dessa sju månader än vad han lärt sig på en vecka av "un-schooling". En studiekamrat frågade Stephens om han inte skulle komma att sakna ölen och brudarna: "Som om man inte skulle kunna knulla och supa utanför universitetet, liksom!" raljerade Stephens. 20-år gammal startade han sedan UnCollege, en ideell rörelse som gör det möjligt för studenter att skapa sig en egen utbildning utan för systemet. I frågestunden fick jag reda på att Sverige är ett av två länder i världen som inte tillåter dylika egna utbildningsinitiativ. Det andra är Tyskland.
Stephens var också inbjuden till det mingel som hölls i Tänk Oms monter, där det bjöds på snittar och vin, och som föregick det stora mässminglet med coverband och allt.
Dag två blev lite underlig för mig och jag missade seminarierna, men koncentrerade mig på att ställa kritiska frågor till de lärplattformsleverantörer som var på plats, lyssna på samtal och tänka. Det var mycket värt det också, men när jag tittar tillbaka på programmet hade jag nog gärna hört Allan Kjær Andersen från Ørestads gymnasium i Köpenhamn, Ulf Jämterud från Bromma gymnasium, och Christina Löfving, vars blogg du finner i vänstermarginalen. Kl. 15.00 styrde bussen hem mot Falkenberg igen och i stället för den förväntat trötta tystnaden surrade luften av diskussioner, skratt och reflektioner kring lärande och IT. Vi var några som konstaterade att nästa år har Falkenberg en plats på mässan: Vi ÄR fortfarande i framkant och vi gör så mycket bra, och vi ska definitivt fortsätta utvecklas genom studiebesök, erfarenhetsutbyten och diskussioner med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar