Nu när vi äntligen slutat prata om "Digital Natives" tänker jag att vi kanske ska släppa det lite överdrivna "vi utbildar ungdomar för yrken vi ännu inte känner till". Utvecklingen GÅR framåt, men den går inte riktigt så fort som vi vill föreställa oss. På 50-talet trodde man att vi skulle ha flygande bilar år 2000, men vi har fortfarande inte ens kommit på någon bra ersättning till fossila bränslen.
Självklart ska skolan förändras och jag tycker att Ians tankar från 10 år sedan fortfarande är ett önskeläge: Flexibelt lärande i tid och rum med teknikstöd, engagerade, kunniga lärare som finns till hands när eleverna lär, inte nödvändigtvis bestämmer exakt när och vad som ska läras.
Nu när vi funderar på en "ny" gymnasieskola i Falkenberg, skulle jag vilja se skolan som en integrerad "lärcentral" dit eleverna kommer för det, för de allra flesta, viktiga sociala utbytet i lärandet (inte bara för att umgås). Där kan lärarna ge handledning och föreläsningar om det eleverna behöver för att få kunskap och förståelse för det de lär, utan att de nödvändigtvis är bundna till en speciell grupp, klass eller årskurs. För den som behöver och vill ha ska klasstillhörigheten finnas kvar, och alla inskrivna elever ska ha en mentor som följer deras kunskapsutveckling och håller koll så att ingen trillar mellan stolarna och försvinner in i utanförskap eller lämnas utan stöd i sitt lärande.
Vi har tekniken för att eleven ska kunna boka sig för att delta i en föreläsning AFKB, men om platserna tar slut eller om man är krasslig kan man ändå följa föreläsningen live från sin dator och ändå ställa frågor. Handledning kan ges öga mot öga, eller via Skype/Hangouts (Jag är så gammalmodig att jag tror på ögonkontakt). Med hjälp av öppet delat kursmaterial i form av filmade föreläsningar, läskurs och övningar som kan göras genom gruppdiskussioner eller delade dokument där läraren har insyn i processen kan lärandet synliggöras oberoende av tid och rum.
Jag tror på lärandet som en ständigt fortgående process. Vissa elever vill koncentrera sig på ett enda ämne under en begränsad tid, andra vill ha allt länge. Några behöver repetera moment flera gånger, andra snappar omedelbart, eller har redan kunskapen med sig in. Varför ska man behöva välja?
Intressanta tankar. Du för väl dem vidare till gruppen som ska utveckla den nya gymnasieskolan?
SvaraRaderaNär man skulle utforma det kursutformade gymnasiet var man på Island och tittade på gymnasiet där. En skola där alla kurser gavs med normal, långsam och snabb fart. Där man läste 50% kärnämnen (det var där det kom ifrån) 25% karaktärsämnen och 25% individuella val (t ex ett annat programs karaktär, fördjupningskurser eller kul-kurser). Eleverna läste gymnasiet på allt mellan två och sju år. De flesta gick på normalfart. Tyvärr vågade man inte fullt ut...
SvaraRadera