I friska luften

I det förra inlägget berättade jag om min telefon som de senaste dagarna har givit mig både mycket nöje och en del frustration. En av de applikationer, appar, jag laddat ner är c.geo.

Geocaching är ett globalt fenomen, där användare runt om i hela världen gömmer och letar skatter och kommunicerar via nätet om dess position och svårighetsgrad. Cachen är en liten burk eller låda, innehållande en penna och en loggbok, och kanske några små föremål. Skattgömmaren hittar ett klurigt ställe, kanske vid ett turistmål, en sevärdhet eller mitt ute i skogen och gömmer skatten, tar dess position med hjälp av gps och loggar den på en webb-sida. Skattletaren hämtar koordinaterna, eventuella ledtrådar eller gåtor och ger sig ut på äventyr.

C.geo är ett litet program som tillåter mig att ladda hem koordinater från http://www.geocaching.com/, så att jag kan hitta de skatter, cachar, som andra användare gömt runt om i naturen och i stadsmiljön. Koordinaterna, ledtrådar, och andra skattletares kommentarer om deras umbäranden under skattjakten finns snabbt i min telefon, och min position visas som en blå prick i förhållande till cachernas gröna och orangea symboler på kartan som jag kan zooma in och ut på. Jag kan också få en "live-bild", ett satelitfoto, att gå efter.

Idag kom en väninna med två barn i samma ålder som mina yngsta, 11 och 13, på besök för att äta glass. Samtalet kom naturligtvis snabbt in på den nya telefonen och vi skrattade åt dess överflöd av finesser och jag berättade om geocaching. Ingen av gästerna hade hört talas om det förut, så jag tände gpsen och visade hur de gröna prickarna fanns överallt runt omkring oss. Inom en 2 kms radie från vårt hem finns säkert 20 stycken, varav den närmaste ca 150 meter bort. Barnens ögon tindrade och vi begav oss strax ut på skattjakt.

Ungarna följde den lilla blå prickens väg över den kombinerade kartan och satelitfotot, och vi hittade snabbt fram till parkeringsplatsen där cachen skulle finnas. Men skulle vi finna skatten? De är inte alltid så lätthittade, och jag hoppades verkligen för barnens skull att vi skulle ha tur. Och det hade vi: En filmburk satt med magnet fast på baksidan av en skylt. Barnen jublade och hoppade av spänning. Vi loggade våra namn och traskade glada i hågen hem igen. Alla barnen ville ut på skattjakt snart igen, helst före läggdags.

Så vad skulle den pedagogiska nyttan av Geocaching kunna vara? Ja, först och främst att få unga teknikanvändare att röra på sig och få frisk luft, men dessa omedelbara fördelar kan naturligtvis kombineras med andra. De personer som lägger ut cacharna har ofta en tanke bakom sina cacher: Det kan vara en serie gåtor, eller att de vill visa något speciellt. Vissa cacher placeras till och med ut i marknadsföringssyfte. Så varför inte i undervisningssyfte? Man kan till exempel tänka sig en geografi- eller geologi-serie, där skatterna göms på ställen med olika bergarter eller geografiska företeelser, intressanta byggnader eller historiska platser. I cachen kan man sedan lämna information som skattletaren måste minnas eller skriva ner för att lösa en senare uppgift. Eller kanske låta koordinaterna vara svaren på matematiska uträkningar.

Geocaching tilltalar den inneboende nyfikenheten och äventyrslustan hos stora som små. Även om inte alla mobiltelefoner har tillförlitliga gpser, så faller priserna på de små smidiga gpserna när det är inte bara är prylnördar, budchaufförer och jägare som efterfrågar dem. Och om ingen annan nytta finns, så ger det i alla fall ett tillfälle till motion av både kropp och knopp.