Sanningen och enbart sanningen

Det blir fler och fler datorer i studiehallarna och det märks på arbetsklimatet: Det är lugnare i studiehallarna, och eleverna är djupt koncentrerade. Det är inte alltid de gör skolarbete när man går förbi, men vad vet jag om de har rast eller lektion? De kanske har jobbat jättehårt ända tills då?

Trist nog fick jag teknikstrul första lektionen jag hade min trea, och filmen jag hade tänkt att visa på storbild och diskutera fick eleverna titta på på sina egna datorer. Bara några få hade inte lurar, men det blev lite splittrat. Dock tittade de väldigt koncentrerat och några spelade tillbaka för att upprepa saker de inte uppfattat, vilket de naturligtvis aldrig kunnat göra om jag visat filmen på storbild.

Senare på eftermiddagen dök ytterligare ett tecken på förändring upp på klassens konferens: Jag har tidigare berättat att det känns som om att lärarna delar på material och råd på ett nytt sätt över arbetslags- och ämneslagsgränser. För första gången dök det nu upp en länk i klassens internkonferens, som annars domineras av informationsmejl från lärare. En av tjejerna hade hittat en bra film på YouTube som förklarar Osmos-processen som hon ville dela med sina kamrater.

Min rektor meddelade mig idag att jag kommer att vara lärar-länken mellan skolan och den högskola som ska fortsätta forskningen där Mats Tallvid slutade. Spännande, hoppas jag! Och att det inte innebär för mycket merarbete.

Stundtals känner jag mig lite nedstämd. Samtidigt som lärarna har varit väldigt tålmodiga med att inte man löst skrivarproblemen och bjuder varandra på tips finns det en underström av missnöje: Med att man valt en Mac-lösning, att inte allt är klart, fix och färdigt, men framförallt känns det som man är missnöjd med att inte allt är som det brukar. Man kan inte använda de skrivare som man brukar, man kan inte hämta och lagra filer på samma sätt som man har gjort förut och man kan inte jobba på samma sätt som man alltid har gjort. Och fast jag vet att det är den fullt naturlig reaktion på förändring, och man egentligen ska vara väldigt glad över att folk är öppna med vad de tycker, kan det kännas lite tröttande: Man väljer att se det negativa istället för att se möjligheter och när man kan stå ut med betydligt större systemfel på arbetsplatsen utan knot, är man kritisk och otålig för småsaker som kommer att lösas snart; Man silar sandkorn och sväljer kameler.

När skolan renoverades 1994 valde man att satsa på IT med den tidens standard och kunde inte då föreställa sig de behov som finns idag. Sedan har man bara byggt på, och byggt på, och byggt på, vilket har blivit inte ett ormbo, utan flera: First Class, där man försökt att reda ut den uppsjö av konstiga konferenser och underkonferenser och så vidare, för att informationskanalerna ska bli något mindre förvirrade. Vissa har blivit förbannade när de inte längre har redigeringsmöjligheter och kan lägga ut sina meddelanden på flera ställen, andra har upptäckt att information de saknat funnits tillgänglig hela tiden. Sedan är det hemsidan som fått nytt utseende och rensats. En hel del jobb återstår, men det börjar kännas bra; Det finns 70 skrivare runt om på skolan, som INGEN riktigt vet vart de står, eller vad de heter. Visserligen är vi utspridda i ett helt kvarter, men 70 skrivare! (Vad hände med "det papperslösa samhället?" Därför vill man från "högre makt" försöka bygga hållbara lösningar, som tål att ändras utan att det behöver "lappas". Det är det som tar lite tid.

Ibland känner jag att det skolan behöver är ett lass dynamit, så man fick börja om från början. På flera olika sätt. Men istället så regnar det in...

Presentera tydligt

-Alla borde använda något sådant här när de presenterar, sa Sonen.
-Jag laddade ner den med en gång, för jag kommer att ha jättenytta av den om jag ska göra någon presentation i skolan eller så. Jag tycker du ska använda den när du har lektioner, fortsatte han, och viftade sin nypimpade en-till-en-dator framför näsan på mig.
Och OmniDazzle kommer jag nog att ha en hel del nytta av!

OmniDazzle är ett litet program som hjälper till din publik/dina elever att tydligare se vad du håller på med på skärmen när du visar något. Genom att välja att lysa med ficklampa, ringa in eller rita direkt på skärmenbilden med färgpennor kan du visa på de detaljer som du vill att din publik ska fokusera på. Du kan också välja olika effekter för att låta publiken följa muspekarens rörelser på skärmen, bla genom tassavtryck, eller träbensavtryck (med ljudeffekter om man så vill), eller visa på var pekaren står med hjälp av en dusch "stjärndamm" som regnar från pekaren när du ger ett kortkommando.

Du byter effekt genom att klicka i en programmeny och styr effekterna genom kortkommandon, i de flesta fall ctrl+<, men t ex för färgpennorna används ctrl+1-4 för att växla mellan färgerna. Det är lite trixigt till att börja med, men efter bara ett par försök får jag till det med pennorna. Det krävs visserligen en två handsfattning av styrplattan, och jag kan se en fördel med mus här, men det är inte oöverstigligt svårt.

Det är snyggt, lätt och effektfullt. Och gratis!

Äntligen ett MindMapping-program jag kan använda!

Jag har gjort en del försök att mind-mappa min tillvaro, eftersom jag inte alltid är en linjär tänkare, och gillar mind-mapping som redskap i brainstorming-fasen av grupparbeten och projekt, men sedan jag blev digital har det mest blivit linjära anteckningar i alla fall. Jag provade FreeMind, men begrep mig aldrig på det. Men MindNode är så enkelt - verkligen bara att klicka och skriva!

MindNode finns i tre versioner: MindNode för Touch (Iphone och IPad), MindNode Pro och MindNode Freeware. I Pro-versionen kan man infoga bilder och hyperlänkar, medan freeware-versionen är basic. Man  klickar, skriver det man vill skriva, klickar för en ny bubbla och så vidare. Man kan byta färg på linje och bakgrund och göra bubblorna större och mindre. Det är snabbt och det är smidigt, och mindmappen växer så långt man behöver. Bubblorna flyttas lätt och mindmappen redigeras smidigt, kan sparas i olika bildformat eller skrivas ut.

Agnes, min elev som tipsade mig om programmet, hade hittat det "på någon blogg" och skickade mig länken till hemsidan. Det tog sekunder att ladda hem och sekunder att installera. Jag kommer att tänka lite mindre linjärt i framtiden.

Det rullar på...

Nu har alla sista-årsstudenter fått ut sina datorer. Vaktmästarna springer som skållade troll för att byta alla skåpslås, något som enligt Hallands Nyheter kostar skolan 150 000 kr. Å andra sidan får eleverna nu förhoppningsvis säkrare skåp, och vi slipper förhoppningsvis de tråkiga skåpsinbrotten som blivit så vanliga att eleverna inte ens bryr sig om att anmäla. Om eleverna känner sig tryggare är det värt varenda öre!

Jag har bara hunnit titta in kort vid utlämningarna, men i morgon när "min" trea får sina på min lektionstid tänker jag sitta med för att veta vad de får reda på och vad jag kan ge dem ytterligare på nästa svensk-lektion. De korta glimtar jag fått hittills är roande: Cooola rockers som helst inte vill synas leende någonstans blir som barn på nytt när de packar upp kartongen, idel leenden och intresserad energi.

Det som redan märks är att personalen samarbetar ännu mer... Man rådfrågar varandra, bjuder varandra på tips och vågar fråga på den web-konferens som ställts i ordning. Det blir min och Fredriks uppgift att sätta ihop en FAQ. Jag hoppas bara att skrivarna kommer igång SNART. Många är de kollegor som bara av den anledningen inte ännu tagit steget över från PCn. Det är just nu det största hindret!

Kollegan Naturkunskapsläraren hade haft sin första "dator-lektion" idag. Jag frågade nyfiket hur det avlöpt. Bra, svarade han. Eleverna var öppna och uppmärksamma och han hade visat dem en del ämnesrelaterade länkar, samt hjälpt dem att öppna NE-konton. Nätet hade på vissa datorer varit lite segt.

Jag sjösatte självsvådligt Fredriks och min film om hur man skannar med den stora kopieringsapparaten. Tanken är att den ska hamna på YouTube och länkas till från hemsidan, men jag har inte tillgång till rätt konton och Fredrik är av förklarliga skäl en väldigt upptagen man dessa dagar. Men när jag fick frågan insåg jag att jag ju, tillfälligt i alla fall, kunde använda mig av den Öppna Dropboxen och pröva den funktionen. Man kan kan alltså göra vilken fil man vill tillgänglig för vem som helst genom att lägga den i en särskild mapp som redan är skapad. Varje fil får en individuell adress, och länken kan skickas eller läggas upp på en web-sida och mottagaren behöver inte ha något Dropbox-konto. Strålande för att dela undervisningsmaterial utan att behöva mejla: Lägg upp länken på klassens intern-konferrens och varje elev kan ta del av materialet när den vill!

Så om ni har behov av att lära er att skanna på en Toshiba-kopiator kan ni få vissa ledtrådar här:

Filmen är inspelad med en Cannon stillbildskamera av modell mindre, utan extra mikrofon, och mitt första försök att redigera film i IMovie. Det tog inte så lång tid! Programmet är ruskigt mycket enklare än de film-redigeringsprogram jag provat förut. Och det var kul!

Många Macar

Varje år i oktober träffas scouter från hela världen på Internet under ett intensivt dygn. I Falkenbergs scoutgård samlades ett trettiotal scouter från Halmstad och Falkenberg och delade på godis och nätverk, medan de chattade med andra scouter från hela världen.
-Det var svårt att chatta på franska, säger Emma Ericsson, 14, som lånat brorsans Mac.
Isak Larsén är en av dem som får sina datorer i nästa veckas utdelning på gymnasiet, och hoppar mellan de olika datorerna.
-Det ska bli så skönt att få en Mac igen! Jag tycker det är svårt att använda PC nu.

Man har skapat ett tillfälligt trådlöst nätverk, och vissa surfar via telefonen eller på mobiltelefonernas Internet. Det fnissas och prasslas och tangenterna glöder av kommunikationsglädje. Vi snackar aktiv språkträning! Scouterna chattar med andra scouter från Storbritannien, Irland, Kenya, Island Finland, Kanada och många andra länder, mestadels på engelska, men flera gör tappra försök på språk de läst ett par år. Det är underbart att se hur de hjälper varandra med ord och kortkomandon. Kommunikationsglädje!

Published with Blogger-droid v1.5.9

Och på tal om vad jag skrev i morse...

... så fick jag det här på mejlen:


URSMART

Jag hade en dröm....

... men den drömmen försvann när jag vaknade till ljudet av den sista nattradion. Den kvinnliga programledarens mjuka stämma letade sig in i min morgontrötthet. Hon intervjuade matematikläraren Magnus Bondestam, Gävle, som precis släppt en egen Iphone-app. Nu kan den lycklige Iphone-ägaren betala för att få A-kursen i telefonen!

Bondestam började förra året att lägga ut små Youtube-filmer för att hjälpa sina elever. Dessa blev oerhört populära, inte bara i Gävletrakten, utan sågs av tusentals matte-elever, och fick många, många kommentarer, som "Tack! Du räddade mitt betyg!" Bondestam tror att framtidens skola måste vara mer av en 24-timmars verksamhet, eftersom många elever inte bara pluggar i skolan, och följdaktligen behöver sin lärare, eller någon lärare, även vid andra tider.

Mikael Bondestam, från YouTube 11-10-2010

Jag hade förra veckan handledningssamtal med några av mina elever som ännu inte riktigt lyckats anpassa sig till sin lärares sätt att undervisa. De var oroliga för att komma efter, eftersom de inte förstod sättet läraren förklarade på. Magnus Bondestam, och andra pionjärer, är många sådana elevers räddande ängel. För alla har inte en pappa eller mamma som är i stånd att förklara. Det kanske inte är så att de är lågutbildade, men kursinnehållet har ändrats på 20 år, och de kunskaper som man som förälder minns från skolan är inte alltid helt relevanta. De flesta föräldrar har väl fått höra att "men såååå har vi inte lärt oss!" eller "Jag fattar inte hur du tänker för så där gör inte Fröken."

Bondestams app finns än så länge bara för Iphone och är en betal-app, som innehåller hans filmer, övningsuppgifter och prov på hela A-kursen i matematik. Men alla kan ju inte rusa iväg och köpa en Iphone! Någonstans måste man ju börja, och det är klart att man ska få betalt för att man har jobbat med något som främjar så många människors chans att förbättra sina kunskaper. Dock hoppas jag på en snar utveckling.

Vi vet att regeringen tror mycket på IT som både stöd och förutsättning för kunskapsinhämtning. Kanske  borde Utbildningsministern avsätta pengar i budgetten för att ta vara på och utveckla liknande initiativ och bygga upp en plattform, likt Multimediabyrån, riktat till elever som vill veta mera, där de kan välja sina egna favorit-lärare som förklarar på ett sätt som de förstår och ta till sig förklaringen när de behöver. Lärarna behöver inte vara tillgängliga fysiskt 24 timmar om dygnet, som någon föreslog i tidningen Skolvärden härrom numret: Modern teknologi ger oss möjligheten att färdas, liksom god litteratur, genom tid och rum, och förmedla vårt budskap till elever långt bortom vår geografiska horisont, på tider långt efter att en trött pedagog klappat kudden godnatt.

Tills dess, kära matteintresserade, finns Mikael Bondestams egen YouTube-kanal, alldeles gratis.

Gävle Dagblad, 2010-10-05
Mikael Bondestam på YouTube

Grattis till de nya datorerna!