Jag har en dröm inför Gy2011

... är att skolan ska få ett mediatek i anslutning till den heltidsanställda IT-vaktmästarens kontor. Där ska man dels kunna låna viss utrustning (men bara i begränsad omfattning och mot elevernas mobiltelefon eller dator som pant, för eleverna har himla mycket privat som de kan använda) och med ett väl dämpat utrymme där eleverna kan göra inspelningar av podcasts, radioinslag,  och göra film med green screen. Där ska också finnas plats för att ge grupper av elever, eller lärare, instruktion i olika programapplikationer och hjälp med att ta pedagogiska idéer vidare. Mediastudion ska vara bokningsbar, men även öppen för spontanare drop-in.

Jag har en dröm om att fler lärare ska inse datorns styrka som kreativt verktyg i undervisningen, och att man kan nå djup i en redovisning även om den inte redovisas i utskrivet pappersformat, utan genom en "dokumentärfilm" eller genom ett radioreportage, där ordet Wiki inte är paria utan ett sätt att presentera ett klassprojekt, där elevernas arbeten kommer allmänheten till godo genom Layars och GoogleMaps-turer och där alla elever stolt lägger upp texter, bild- bild och ljud-filer på sina hemsidor.

Jag har en dröm om att prov inte ska vara förberedda upprapningar av inknökade fakta som bara talar om ifall eleven kan plugga, utan oförberedda reflektionsuppgifter där eleven får berätta om vad de lärt sig under processen, inte bara om faktainnehållet, utan om sin inlärningsprocess och om samarbete.

Jag har en dröm om att nationella prov inte ska vara en konstruerad situation utefter urgamla mönster, utan en process som avspeglar moderna sätt att inhämta och producera kunskap; där Skolverket gör det möjligt för dem som föredrar att skriva text på dator att fylla i ett formulär på hemsidan, kopplat till den undervisande lärarens e-post-adress samt Urkund, och där vissa av texterna slumpvis även landar - orättade - hos kvalitetsarbetarna på Skolverket.

Förresten, jag har en dröm om att alla nationella prov rättas centralt, för rättvisans och för lärarnas arbetsbelastnings skull. Där erfarna lärare, trötta på undervisning, men med stor visdom, samlas för att bedöma elevernas resultat och sedan sänder sina visa bedömningar till aktiva lärare och deras elever. (Det funkar ju i Storbritanien, så varför inte här!?)

Jag har en dröm att eleverna i tidig ålder har insett att de lär för dem själva, inte för fröken, och att de alltid får motiverat för sig varför de ska lära sig det de måste lära sig, och att lärarna lär sig motivera för sig själva och för eleverna varför de måste lära sig och att det som lärarna inte kan ge en bra, förståelig och relevant motivering till att man ska kunna ska de vara prestigelösa nog att kunna stryka från sin undervisning, till förmån för något som både de och eleverna känner att de behöver kunna.

Drömma kan man ju...

Bara för att...

... eleverna får datorer är det inte ok att lämna dem ensamma med sitt lärande. Det är inte ok att lämna över allt ansvar till eleven, och det är absolut inte ok att låta eleven isolera sig i sitt lärande. Lärande sker bäst och mest effektivt i grupp, där man diskuterar och befäster sina kunskaper tillsammans. Det kan man göra med varsin dator, om man uppmuntras att använda dessa tillsammans med andra, eller med några få datorer, om man inte har tillräckligt. Ni som inte är så lyckligt lottade som oss: Låt för guds skull inte barn och ungdomar turas om vid datorerna! Lär dem samarbeta kring problemlösning och fakta insamling!

Scoutmetoden, scouternas speciella pedagogiska tanke, sätter arbetet i den lilla gruppen högst: För vi lär oss av och fördjupar vårt lärande tillsammans med andra - Elevens kapacitet är fantastisk, och tillsammans kan de lära mer och djupare än någon som lämnas att lösa individuella uppgifter, med eller utan dator. En elev som lär själv, med stöd av läraren lär sig sämre än om hen får diskutera med läraren och förmodligen ännu bättre om hen får diskutera med sina kamrater med stöd av läraren.

Den är filmen är fantastisk inspiration, och nästan för bra för att vara sann. Och så är den underhållande också!

En-till-en och nationella prov ... eller inte...

På onsdag är det nationellt prov i svenska och många av eleverna hoppas naturligtvis på att få skriva provet på dator. Och det hoppades jag också att de som ville skulle få, speciellt som vissa av mina elever knappt har en läslig handstil ens om de ska skriva ett vykort, och än mindre om de måste få ihop en sida eller mer... utan att för den skull ha läs och skriv-svårigheter; det är bara det att några av dem inte har skrivit mycket för hand under sitt liv - sådan är utvecklingen, sådan är tiden vi lever i.

Den första kollen visade att det inte fanns något hinder att skriva just det nationella provet i svenska på dator. Vi gjorde bedömningen att det var lämpligt att pröva i höst, eftersom bara tre klasser är berörda, och pratade med rektor, som var positiv. Vi drog upp tydliga riktlinjer och tänkte igenom hur vi skulle minimera risken för fusk. Men sedan blev det krångligt:

Vid närmare granskning visade det sig att Skolverkets råd skrivits utifrån antagandet att eleverna skriver på skolans datorer, datorer som inte sparar något lokalt och där inte eleven har något sparat på; alltså en TERMINAL, inte en dator. Det finns inte en chans att vi kan garantera att eleven inte sparar sitt arbete på datorn, eller skriver av en uppgift ur provhäftet. Det finns en risk, ja, att eleven under den en månad långa förberedelsetiden laddar ner en artikel, eller samlar citat på det synnerligen ohemliga temat, eller skrev ett utkast som skulle kunna vara till hjälp om eleven i förväg kände till uppgifterna.

Med tanke på att vissa förutspår att nästan hälften av Sveriges elever kommer att ha tillgång till en personlig dator inom tre år, så kanske det är dags för Skolverket att se över hur man distribuerar sina nationella prov. Provförfarandet har inte ändrats nämnvärt på trettio år, men det har världen. Inte ens de flesta av oss som undervisar skriver några längre texter med penna och papper, och vi kräver i vanliga fall av eleverna att de ska bearbeta sina texter och renskriva dem på datorn för att de ska bli så lättlästa och bra som möjligt, att de ska använda sig av stavningskontroll och andra hjälpmedel, men ändå tar vi i från dem detta när de ska skriva kursens största prov!

Jaja, det är något för SVEA att driva. Tycker jag. Men Björkis och grabbarna vill ju ha skolan som den var för 50 år sedan, så det är väl för mycket att hoppas....

Det är lätt att dras med...

Har inte riktigt hunnit med bloggandet de senaste veckorna, eftersom jag haft för roligt på jobbet! Det har i mycket gått i ett, även under det som kallas höstlov. Vi hade studiedagar tre av de fem lovdagarna, då vi första dagen bjöds på "omorganisations-gala": Kommunen slog på stort och bjöd alla sina anställda på en hel eftermiddag av pepptalk (ja, det mesta i alla fall) som avslutades med Manuel Knights föreställning om strukturer och kulturer på arbetsplatsen och råd för att hantera en omorganisation. Strålande, denne man!

Följande två dagar ägnades åt gymnasiereform och marknadsföringsplanering, mer av det första, mer intensivt det andra. Vi tittade på våra nya program och på hur ämnena påverkas av Gy2011. Spännande, men frustrerande, eftersom vi inte vet hur de slutgiltiga dokumenten kommer att se ut! Riksdagen beslutar först i december, och då gäller det att regeringen har samlat en majoritet...

Det ser dock ut som om den digitala kompetensen ges något mindre text i ämnesplanerna för svenskan. Jag har för dålig överblick för att kunna diskutera detta djupare, men jag har en känsla att man hoppas på att eleverna ska ha skaffat sig grundkunskap på grundskolan. Flera lärare jag pratat med är oroliga när "datagrund" nu försvinner, men sanningen är ju den att det är bara några få program som fortfarande har den; på de studieförberedande programmen har datorundervisningen lagts över i de olika ämnena sedan flera år. Om detta kan man säga mycket, både för och emot.

Det som jag ser som problemet med en sådan kurs är innehållet: Vilka kunskaper behöver man ha? Vad är GRUNDkunskap? Det finns fortfarande elever som, antingen pga bristande intresse (för alla ungdomar är inte uppkopplade dygnet runt!) eller brist på tillgång till datorer, som inte kan ens det mest basala, som att spara ett dokument eller hur man stänger av datorn säkert - men de är ytterst få. De flesta ungar har infogat bildobjekt i dokument sedan trean, slänger snabbt ihop en presentation med fler övergångar än vad jag visste fanns, och har full koll på hur man installerar både torrent-program och gör 3D-skisser. Att de inte behärskar skillnaden mellan mjuka och hårda radbrytningar, kan ställa in tabbar och justera bilderna i textflödet må kanske vara hänt... Tyvärr är det fortfarande så att många av deras lärare inte behärskar det heller...

När man är så inne i något som jag är, är det lätt att dras med: Jag tycker det är as-kul, för att använda ett stenåldersuttryck, att utforska ny programvara och lösa de problem som uppstår när jag VILL göra något som jag inte tillfullo behärskar. Det tar ju dock lite tid... Idag har jag lagt hälften av veckans förtroende- tid på att planera en lektion, bara för att jag hittade XMind (ett mer avancerat mindmapping-program än MindNode, som jag beskrev i ett tidigare inlägg) och bestämde mig för att skriva lektionsplaneringen i det istället för att som vanligt skriva lektionens upplägg och mål på tavlan. Sedan ville jag ju göra ett klatschigt exempel för att illustrera uppgiften som jag vill att de ska genomföra... Och jag kan ju inte Pages så bra heller, och mycket av de olika layout-funktionerna har jag aldrig brytt mig om att lära mig förut, för jag har ju inte behövt dem. Och så är det ju: Vi kör på det vi kan, för det fungerar, och vi behärskar det; det sparar tid, oro och energi att fortsätta med det som man kan. Det fungerar, och därför behöver vi inte göra nytt.

Det är precis som med en programuppdatering: Vi laddar ner och installerar och oftast märker vi knappt att den skett; kanske någon ny liten funktion, eller någon liten förändring i designen. Om uppdateringen märks blir vi ofta förvirrade, frustrerade och vill ha tillbaka det gamla: Se på Facebooks nyordning för ett år sedan; vilket liiiiv det blev! Eller Microsofts genomgripande förändringar av Office mellan 2003 och 2007! (I skolan har vi inte märkt av dem än, eftersom administratören har hållit på uppdateringen, förmodligen för att de vet vilket liv det kommer att bli.) Jag HATAR Word2010! Jag fattar INGENTING och har därför övergett Word till förmån för OpenOffice, som liknar det Word jag är van vid. Och jag behöver ju inte lära mig Word2010 heller, för jag har alternativ som fungerar; kanske inte med alla häftiga möjligheter och funktioner som MSWord, men de jag behöver och en hel del som jag fortfarande inte har behövt att lära mig...

Men rätt som det är blir det som var nytt och frustrerande vardag och var mans kunskap. Vi tänker inte ens på att det är krångligt. Frågan är, vem som ska lära vem vad?