Följande två dagar ägnades åt gymnasiereform och marknadsföringsplanering, mer av det första, mer intensivt det andra. Vi tittade på våra nya program och på hur ämnena påverkas av Gy2011. Spännande, men frustrerande, eftersom vi inte vet hur de slutgiltiga dokumenten kommer att se ut! Riksdagen beslutar först i december, och då gäller det att regeringen har samlat en majoritet...
Det ser dock ut som om den digitala kompetensen ges något mindre text i ämnesplanerna för svenskan. Jag har för dålig överblick för att kunna diskutera detta djupare, men jag har en känsla att man hoppas på att eleverna ska ha skaffat sig grundkunskap på grundskolan. Flera lärare jag pratat med är oroliga när "datagrund" nu försvinner, men sanningen är ju den att det är bara några få program som fortfarande har den; på de studieförberedande programmen har datorundervisningen lagts över i de olika ämnena sedan flera år. Om detta kan man säga mycket, både för och emot.Det som jag ser som problemet med en sådan kurs är innehållet: Vilka kunskaper behöver man ha? Vad är GRUNDkunskap? Det finns fortfarande elever som, antingen pga bristande intresse (för alla ungdomar är inte uppkopplade dygnet runt!) eller brist på tillgång till datorer, som inte kan ens det mest basala, som att spara ett dokument eller hur man stänger av datorn säkert - men de är ytterst få. De flesta ungar har infogat bildobjekt i dokument sedan trean, slänger snabbt ihop en presentation med fler övergångar än vad jag visste fanns, och har full koll på hur man installerar både torrent-program och gör 3D-skisser. Att de inte behärskar skillnaden mellan mjuka och hårda radbrytningar, kan ställa in tabbar och justera bilderna i textflödet må kanske vara hänt... Tyvärr är det fortfarande så att många av deras lärare inte behärskar det heller...
När man är så inne i något som jag är, är det lätt att dras med: Jag tycker det är as-kul, för att använda ett stenåldersuttryck, att utforska ny programvara och lösa de problem som uppstår när jag VILL göra något som jag inte tillfullo behärskar. Det tar ju dock lite tid... Idag har jag lagt hälften av veckans förtroende- tid på att planera en lektion, bara för att jag hittade XMind (ett mer avancerat mindmapping-program än MindNode, som jag beskrev i ett tidigare inlägg) och bestämde mig för att skriva lektionsplaneringen i det istället för att som vanligt skriva lektionens upplägg och mål på tavlan. Sedan ville jag ju göra ett klatschigt exempel för att illustrera uppgiften som jag vill att de ska genomföra... Och jag kan ju inte Pages så bra heller, och mycket av de olika layout-funktionerna har jag aldrig brytt mig om att lära mig förut, för jag har ju inte behövt dem. Och så är det ju: Vi kör på det vi kan, för det fungerar, och vi behärskar det; det sparar tid, oro och energi att fortsätta med det som man kan. Det fungerar, och därför behöver vi inte göra nytt.Det är precis som med en programuppdatering: Vi laddar ner och installerar och oftast märker vi knappt att den skett; kanske någon ny liten funktion, eller någon liten förändring i designen. Om uppdateringen märks blir vi ofta förvirrade, frustrerade och vill ha tillbaka det gamla: Se på Facebooks nyordning för ett år sedan; vilket liiiiv det blev! Eller Microsofts genomgripande förändringar av Office mellan 2003 och 2007! (I skolan har vi inte märkt av dem än, eftersom administratören har hållit på uppdateringen, förmodligen för att de vet vilket liv det kommer att bli.) Jag HATAR Word2010! Jag fattar INGENTING och har därför övergett Word till förmån för OpenOffice, som liknar det Word jag är van vid. Och jag behöver ju inte lära mig Word2010 heller, för jag har alternativ som fungerar; kanske inte med alla häftiga möjligheter och funktioner som MSWord, men de jag behöver och en hel del som jag fortfarande inte har behövt att lära mig...
Men rätt som det är blir det som var nytt och frustrerande vardag och var mans kunskap. Vi tänker inte ens på att det är krångligt. Frågan är, vem som ska lära vem vad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar