söndag 13 mars 2011

Herr B blandar ihop äpplen med päron med risk att stoppa upp all skolutveckling.

I dagens Dagens Nyheter återfinns ett debattinlägg av vår "pekamedhelahanden"-minister Jan Björklund. I debattinlägget meddelar Björklund att "Det är dags för läraren att åter ta plats i katedern", att kvaliteten i mötet mellan lärare och elev i klassrummet är det som avgör kunskapsinhämtningen. Att Björklunds syn på ledarskap går att härleda till militären är ingen nyhet, men mina källor som fortfarande uppbär lön från Försvaret försäkrar mig att inte ens inom försvaret finns blind ordergivning och katederpedagogik kvar i någon högre utsträckning - för man vill ha soldater som kan tänka själva och ta egna beslut under pressade situationer.
Ur filmen Hets, bildkälla: Svenskt Film Institut


Lärarens uppgift i klassrummet är att leda och undervisa eleven;  läraren ska tillbaka in i klassrummet, föreläsa och diskutera stoffet med eleverna i helklass, säger Björklund. Vid en första genomläsning blir jag mörkrädd. När jag sedan läser igen, och igen, inser jag att Björklund helt enkelt blandar ihop äpplen med päron och att han helt enkelt inte själv vet vilka associationer lärarkollegiet och politiker som föregått honom själv får av ordet katederundervisning.


 Jag instämmer helt och hållet i det att EN FRÅNVARANDE lärare är fullständigt förödande (vilket vissa fattiga kommuner och vinstkåta friskolor satt i system), och lärare som inte VET HUR MAN HANDLEDER (vilket faktiskt fortfarande är fler än vad man tror, tack vare lärarutbildningar vars metoddelar har haft brister). Jag tror också att när individualiserad undervisning blir ENSAM-inärning (som ofta har varit fallet i just matte) är det katastrofalt.
Foto: Todd Berman

Men lärarlett arbete behöver ju inte vara lärarbestämt arbete! Och det är väl där herr B hamnar snett. Han säger visserligen att "
Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare." Men i samma andetag så undergräver han lärarens auktoritet och professionalism genom att sedan säga att vi inte tar vårt ansvar för elevernas inlärning, utan i allt för hög grad lämnar detta till eleverna. Vi ska tillbaka till katedern och leda klassens arbete.


I mitt klassrum leder jag hela tiden arbetet, och jag lämnar aldrig mina elever i en situation där de inte vet vad de ska göra eller vart de är på väg. Det innebär ju inte att jag står vid katedern och föreläser hela tiden - det gör jag det också, när det behövs, för det behövs då och då, eftersom det är den rationellaste metoden att få ut en minimal bas av det som jag vill att mina elever ska lära sig, och för att de elever vars inlärning är bäst betjänt av att lyssna på en strukturerad föreläsning ska få det de behöver. 


Ibland är det också tyst i mitt klassrum, och i alla händelser ska det vara tyst när någon pratar om saker som rör hela klassen - om det är jag eller någon av eleverna. Men annars så tror jag att lärande, inte bara i matematik, är betjänt av att det samtalas kring stoffet! Inte hoppaomkringochgapahysteriskt eller ligga på golvet och fjanta, men att det pratas, och gärna skrattas. 


Björklund ondgör sig över att vi lämnar över ansvaret för inlärningen till eleverna, och jag undrar lite hur han tänker när han formulerar den meningen. Det jag ser som problemet för många elever idag i skolan är inte att eleverna fått ta för stort ansvar för sin inlärning - utan att de inte fått förtroendet och tilliten att lära sig på den nivå de förmår! Lärare och föräldrar har tvärtom friskrivit ungdomarna från ansvar för sin inlärning och inte vågat ställa krav på dem. Istället läggs kraven på den diffusa institutionen "Skolan". 


Genom att friskriva eleven från ansvar för sin inlärning tar vi också ifrån henne mandatet att behöva kunna. Den auktoritära linjen; Jag är vuxen, jag vet vad du behöver kunna, kanske funkade på 60-, 70- och t o m 80-talet. Men dagens unga är för smarta och inser från en tidig ålder att det finns inte en sanning, det finns mer att kunna än en tant eller farbror vet. Att försöka krympa skolan till den enskilda lärarens horisont kväver både elevens och lärarens nyfikenhet och kreativitet. Vilken syn har vi på barnet? Kompetent och intelligent, eller enbart ett kärl som ska fyllas?


Den finska modellen har varit lite av ett mantra för Herr B. Jag tror att den finska modellen är jättebra - om man vill ha lättstyrda robottar på arbetsplatserna, som gör det de blir tillsagda när chefen ser på, men inget annat. Vill vi ha fritt tänkande, kreativa individer måste vi ge tid för samtal och kollektivt lärande, även om det kan upplevas som kaotiskt och olinjärt. Som han den där som jag hänvisade till härrom dagen skriver: Noggrant planerade och varierade lektioner håller eleverna på banan och får dem att göra det de ska i klassrummet. Om Björkis kunde ge kommunerna pengar att se till så lärare faktiskt har tid och ork och lust att ta till sig nytt och själv hittar glädjen i att lära sig, i stället för att undervisning ska vara vinststyrd -DÅ skulle han få se på gnistor!

Om Björklund kunde se till att alla elever fick tillräckligt med vuxenkontakt - inte nödvändigtvis mer vuxenstyrning, i skolan, så skulle nog lärandet ta fart och vi skulle få elever som BÅDE har djup kunskap och som är kreativa och entreprenörer.

I den här debattartikeln blir det pinsamt tydligt att Herr B blandar ihop inte bara äpplen och päron, utan slänger in en och annan bärfis också...

12 kommentarer:

  1. Bra skrivit!! Det med föräldraansvar och elevmedverkan känns extra viktig. Det är som du skriver närvaro av lärare som är a och o., men inte för att ha stående bakom en kateder. Man är med och hjälper och stöttar sina elever så att de kommer framåt och får kunskap. Hur mycket lär sig eleverna om man inte har med dem som delaktiga i arbetet som ska göras.

    SvaraRadera
  2. Puss på dig! Jag önskar så att jag hade dig som lärare när jag gick grundskola/gymnasie, men även nu.

    Iofs så är studier på universitet en helt annan grej, men nyttan av goda och engagerade pedagoger som hjälper studenten med vad som är viktigt och olika metoder att ta det till sig kan ändå inte bortses ifrån!

    Kramas!!!

    SvaraRadera
  3. Väl sagt! Bidra gärna i debatten på Twitter under taggen #merkateder

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet! Björklund har en tendens att blanda ihop mer än äpplen och päron tyvärr.

    SvaraRadera
  5. Väldigt klokt skrivet! Att vi ska skapa kreativa elever som vågar ifrågasätta tycker jag är vår viktigaste uppgift som lärare, och Sveriges chans att konkurrera i framtiden.

    SvaraRadera
  6. Välskrivet! Håller med. /Birger Eriksson

    SvaraRadera
  7. Jag förstår inte hur ni tänker, ni som alltid tar varje tillfälle att såga Björklund. Inte ens när han understryker att läraren är skolans viktigaste resurs kan han få lite medhåll... Jag blir nästan mörkrädd. Vill ni hellre ha en skolminister som säger att eleverna ska "söka sin egen kunskap"?! Det Björklund säger om egenarbetets förödande konsekvenser stämmer ju helt med vad Skolverket har kommit fram till, se t.ex. rapporten "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?". Generaldirektören Per Thullberg har konstaterat att eleverna har tappat ETT HELT ÅR av kunskaper under åren sedan Lpf/lpo 94 infördes. När ska lärarälskaren Björklund få lite kredd från landets lärare? /Pelle Larsson

    SvaraRadera
  8. Pelle - prata kan han, men vad finns där bakom orden? Kommunerna har inte större budget för att Björklund säger att vi förtjänar högre lön, kommunerna ger inte mer pengar till undervisning, eller minskar gruppstorlekar, eller ser till att vi kan satsa vår tid på skolans kärnverksamhet, undervisningen, bara för att han säger det. Och med de skattesänkningar som regeringen planerar så lär det inte bli några fler pengar framöver heller!

    De allra flesta av oss i skolan har blivit lärare för att se blommor växa, och att då, som under de senaste månaderna, få höra att vi begår tjänstefel för att vi ser bortom de nationella proven och ser kunskap som inte råkade komma provet; att riskera att tvingas bortse från världshändelser som påverkar ungdomarnas och vårt liv NU, bara för att vi måste, måste, måste hinna med att gå igenom något som någon som annan har bestämt någon annan gång är allmänbildning?

    Nej, eleverna ska inte blint treva sig fram till egen kunskap - ingen av oss vill vara en kaffesörplande ickeledare (även om vi gärna skulle vilja ta en eller annan gemensam fikarast någon gång som jag har hört att man har i vissa andra yrken). Men vi vill heller inte bli reducerade till auktoritära megafoner som trumpetar ut förutbestämd "kunskap" för att förbereda eleverna för ett "kunskaps-prov" som bara mäter hur väl de lärt sig utantill det som någon annan, någon annanstans har bestämt är det som man bör kunna.

    SvaraRadera
  9. Så vem avgör vilka av dessa världshändelser som sker NU är de som ska innefattas i undervisningen. Den bra läraren? Den dåliga läraren? Eleven? Föräldern? Är det politiska händelser? Religiösa? Kanske bara vissa lokala "världshändelser" då jag bor på landet och inte tänker flytta.
    En minister formulerar ett problem övergripande i en kort text ovanifrån medan ni lärare speglar er egen situation underifrån.
    Jag som nu snart har även min yngsta på gymnasiet ser det största problemet i vem skolan egentligen är till för. I dagligt tal är det för eleverna men för den enskilde läraren är det ett jobb som ger försörjning. Arbetsrätten är större än elevnyttan i svensk skola.
    Ni som skriver här framstår som engagerade lärare som tar ert jobb på stort allvar. Experimenterar och försöker hitta bra lösningar för att uppnå resultat, har egna ideer och använder fantasin i undervisningen. Andra lärare har varken förmåga eller vilja att lära ut på ett bra sätt och det är dessa lärare som behöver stöd i en bra, detaljerad läroplan för annars går det åt pipan. Dessa lärare behöver någon/något som instruerar dem i hur de ska göra för att något ska bli (bra)gjort.
    Jag har stött på lärare som efter tio års undervisning varje år skyller ett lågt snitt på elevunderlaget. (Skit in - skit ut). Lärare som som arbetstränar med dåligt resultat och katastrof för klassen men som "modigt kämpar på". Lärare som gråter vid omdömesskrivning och betygsättning "eftersom de blivit kompis med eleverna" men inte för ett ögonblick reflekterar över varför det blev så dåligt för vissa "kompisar". De är de här lärarna som inte tänker ge upp sitt jobb men som inte heller kan sköta en fri undervisning som behöver stöd av en läroplan. Ni andra behöver inte ta åt er utan ni bara fortsätter att göra ett riktigt bra jobb, något ni nog gör oavsett vad det står i en läroplan.
    Om vi sedan tilläts att just er bra lärare bra betalt vore lyckan fullständig.
    Joakim, 3-flicksfar i Västerort

    SvaraRadera
  10. När jag sedan läser igen, och igen, inser jag att Björklund helt enkelt blandar ihop äpplen med päron och att han helt enkelt inte själv vet vilka associationer lärarkollegiet och politiker som föregått honom själv får av ordet katederundervisning.

    SvaraRadera