Häromsistens kände jag en stark längtan efter att skriva brev! Ni vet, sätta pennan mot ett vackert papper och formulera tankar och ord, längtan och glädje - i stället för att bara rätta...
Flera ungdomar jag pratat med säger att de gärna skulle skriva mer brev för hand, med frimärke och kärlek, och jag får ganska ofta önskemål av elever som gärna skulle vilja lära sig skrivstil, "så'n där som mormor skriver", så det skulle inte alls förvåna mig om det faktiskt snart blir ett uppsving av brevkonst snart.
Men så tipsade min son mig om Pilot Handwriting - en webtjänst som låter dig göra ditt eget typsnitt med din egen handstil! Och särskilt svårt är det inte heller: Du skriver ut en mall, fyller i den (vilket var svårt för jag skrev hela tiden i fel ruta, men för normalt funtade bör det inte vara något problem), håller den framför web-kameran, skannar eller fotograferar den och vips har du ditt eget typsnitt och kan skicka "handskrivna" meddelanden till nära och kära med din vanliga mejltjänst. I alla fall enligt vad Pilot Handwriting lovar (Jag har inte hunnit testa än, det tog så lång tid att fylla i mallen :)
Lärarna på Bowes, skolan i Enfield som jag och ett antal lärare besökte för ett par veckor sedan, såg mycket frågande ut när jag frågade dem om de märkt någon försämring av barnens handstil.
"Varför då? Vi jobbar lika mycket med handstil och skrivträning som vi alltid gjort - datorerna är bara ett av de verktyg vi använder för kunskapsinhämtning." Och barnen på Bowes handstil var trevlig och duktigt tränad: Man surfade på sina IPads och skrev ner informationen man hittade i sina loggböcker - i hela meningar: "Henry the Eight was a tall man. Everyone thought that he was handsome." Man gjorde planscher med photoshoppade bilder, med handskrivna bildtexter, trots att man jobbade med laptops.
Jag tror att konsten att forma bokstäver med handen är viktig. Jag har inga bevis att anföra, men jag tror att tidig skrivträning, och mycket skrivträning, för hand, tränar och utvecklar öga-hand-koordinationen, balans, förmågan att avgöra avstånd och proportioner. Jag tror att de barn som har svårt att forma bokstäver TIDIGT ska träna och träna och träna EXTRA mycket, och inte nödvändigtvis snabbt sättas framför datorn för att "skonas" (De ska naturligtvis få uppleva enkelheten i att berätta också, men varför inte i så fall hellre låta dem berätta muntligt och spela in? Eller låta barnen diktera?) Jag tycker det är oerhört synd att så många, särskilt pojkar, på gymnasiet idag har en handstil på en fem-årings nivå. De säger själva att de aldrig behövt skriva för hand, utan fått sitta vid datorn "för att det skulle bli snyggt". (Förvånansvärt många säger sig också har kommit undan utan att läsa en enda kapitelbok!)
måndag 31 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Ännu mera spel
Hade på mina irrfärder på Internet tydligen bokmärkt en sida för vidare utforskande, men minns inte när. Igår hittade jag adressen bland mina bokmärken och surfade dit för en liten titt.
http://www.eslgamesworld.com/ innehåller spel, speciellt konstruerade just för engelska som andra språk-undervisning. Där finns allt från flash-spel, till PowerPoint-spel att spela tillsammans, och utskrivbara brädspel. Där finns också redigerbara mallar för de senast nämnda.
Sidans största nackdel är mängden av spel! Det finns ingen chans att man hinner spela igenom alla spelen! Men jag tror jag ska tvinga mina elever att testköra så många som möjligt en engelsktimma! :) Jag provade själv ett flash-spel som hette Fling the Teacher, där jag genom att välja rätt verb med ing-form tjänade ihop tillräckligt med poäng för att med kastmaskin slänga iväg den barske läraren. Minus för att det bara fanns manlig lärare att slänga, plus för att man kunde påverka hur han såg ut. Spelet passar nog mellanstadienivå och kändes som ett typiskt spel som min 11-årige son skulle fastna i.
Dock finns det menyer för att välja spel i olika svårighetsnivåer. A-kursen brukar ju ligga inom Intermediate, och jag provar också ett Jeopardy-spel för för flera spelare med grammatikfrågor. Det är faktiskt lite klurigt och jag svarar fel flera gånger! (Förhoppningsvis för att jag slarvar när jag läser frågorna)
Spelen är knappast något som kan användas för att lära ut vare sig grammatik eller nytt vokabulär, men som ett roligt sätt att befästa kunskap, och som tidsfördriv när eleven har gjort färdigt lektionsövningarna och väntar på de andra, istället för att kolla sin Facebook. De utskrivbara spelen verkar lovande, och sidan länkar till flera andra sidor som samlat lektionsplaneringar och material för engelska-undervisning.
Jag finner det ganska störande att det är så mycket reklam på sidan; det blir nästan svårt att hitta spelet man valt! Jag får flera gånger bläddra ner en hel skärm för att få upp det. Men jag antar att man måste tjäna pengar på något....
Det låter lite negativt, men jag är i grunden positiv till sidan och spelen. Det gäller väl bara att vaska fram guldkornen bland alltihop - men det är väl det som man har elever till! ;)
http://www.eslgamesworld.com/ innehåller spel, speciellt konstruerade just för engelska som andra språk-undervisning. Där finns allt från flash-spel, till PowerPoint-spel att spela tillsammans, och utskrivbara brädspel. Där finns också redigerbara mallar för de senast nämnda.
Sidans största nackdel är mängden av spel! Det finns ingen chans att man hinner spela igenom alla spelen! Men jag tror jag ska tvinga mina elever att testköra så många som möjligt en engelsktimma! :) Jag provade själv ett flash-spel som hette Fling the Teacher, där jag genom att välja rätt verb med ing-form tjänade ihop tillräckligt med poäng för att med kastmaskin slänga iväg den barske läraren. Minus för att det bara fanns manlig lärare att slänga, plus för att man kunde påverka hur han såg ut. Spelet passar nog mellanstadienivå och kändes som ett typiskt spel som min 11-årige son skulle fastna i.
Dock finns det menyer för att välja spel i olika svårighetsnivåer. A-kursen brukar ju ligga inom Intermediate, och jag provar också ett Jeopardy-spel för för flera spelare med grammatikfrågor. Det är faktiskt lite klurigt och jag svarar fel flera gånger! (Förhoppningsvis för att jag slarvar när jag läser frågorna)
Spelen är knappast något som kan användas för att lära ut vare sig grammatik eller nytt vokabulär, men som ett roligt sätt att befästa kunskap, och som tidsfördriv när eleven har gjort färdigt lektionsövningarna och väntar på de andra, istället för att kolla sin Facebook. De utskrivbara spelen verkar lovande, och sidan länkar till flera andra sidor som samlat lektionsplaneringar och material för engelska-undervisning.
Jag finner det ganska störande att det är så mycket reklam på sidan; det blir nästan svårt att hitta spelet man valt! Jag får flera gånger bläddra ner en hel skärm för att få upp det. Men jag antar att man måste tjäna pengar på något....
Det låter lite negativt, men jag är i grunden positiv till sidan och spelen. Det gäller väl bara att vaska fram guldkornen bland alltihop - men det är väl det som man har elever till! ;)
torsdag 27 januari 2011
Mera spel 2
Röda Korset och Röda Halvmånen har ett onlinespel av simkaraktär, för att skapa förståelse för deras arbete.
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spelet påminner om klassikern SimCity2000 och Age of Empires: Man manövrerar på en karta, och ser sina simmar och byggnader från ovan.
Innan det första träningsuppdraget får man en genom gång av Röda Korsets mål och syfte, för att strax slängas in i hetluften med ett enkelt träningsuppdrag. Med hjälp av sin handledare får man ta hand om en liten katastrof, och därigenom en genom gång hur spelet fungerar. Sedan får man minsann klara sig själv!
Nästa steg är att åka till Argentina. Det har varit jordbävning, och det är inte bara skadade som ska tas om hand, utan hemlösa ska evakueras, det ska röjas och samarbete ska upprättas med de lokala myndigheterna. Jag glömmer att ta hand om de döda, vilket utlöser en smärre epidemi och till slut "failar" jag. Andra gången går det bättre, och jag kommer faktiskt upp på dagens highscore lista! (Det är nog inte så många som spelat idag...)
Sedan hamnar jag i en krigszon, vilket naturligtvis tillför ytterligare aspekter på räddningsarbetet - men nu har jag fått kläm på hur man skickar ut sina "units", och det värsta som händer är att jag råkar skicka iväg mina fordon på mindre viktiga uppdrag när 20 personer plötsligt blir sjuka i andra änden av kartan. Ingen dör som tur är. Men jag är glad att jag på den här nivån slipper tänka på att flyga in extra förnödenheter i alla fall...
Det är ganska klurigt att hålla reda på allt, och ganska stressande, för timmar och dagar rasslar i väg i en fruktansvärd fart. Det är också ganska små figurer och bokstäver, och språket är ganska specifikt, och ska man använda spelet i undervisningen så bör man nog tillsammans titta på vad de olika termerna står för. Visserligen kan man göra som ungarna alltid gör, och bara spela, men då försvinner ju lite av den pedagogiska tanken, och den måste man ha med sig om man ska använda spel i undervisningen.
Sidan ger mycket lite övrig information om Röda Korsets arbete. Dock har dessa alldeles nyligen lanserat en skolsajt, där en det finns en hel lätttillgänglig information, men inget specifikt klassrumsmaterial. Dock hittar jag en sida med tips för de ungdomar som vill göra sitt projektarbete i samarbete med Röda Korset! Minns det i ett par månader, för strax är det dax att börja informera och peppa tvåorna!
Spela spel
Eftersom jag är hemma och VABar och pannan som ska klappas för närvarande inte vill klappas för den sover, passade jag på att göra lite sån't där som annars inte hinns med. Som att spela spel.
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
For Crown or Colony? är ett gratis spel, som strömmas på nätet. Spelet, vars produktion finansierat av amerikanska CPB (Corporation for Public Broadcasting) och den National Endowment for the Humanities, utspelar sig i Boston under den oroliga tiden strax före the Boston Tea Party. Man följer den 14-årige Nathaniels väg från småbruket som inte kan försörja fler än den äldsta sonen, till en lärlingsplats som tryckare i Boston. Där spelar man sig igenom Nathaniels kontakter med patrioter och kolonisatörer och är som springschas mitt i händelsernas centrum; springer ärenden åt Paul Revere, bevittnar Boston Massakern, deltar i den tysta protest marschen.
Genom att välja mellan olika svarsalternativ kan man bli olika behandlad. Den här gången valde jag att hålla mig ganska neutral och inte provocera vare sig rödrockar eller patrioter, och jag var artig och en god lärling. Till slut var jag dock ändå tvungen att välja sida, och fick veta min framtid och de historiska händelser som ledde till USAs självständighet genom en avslutande animerad film.
Spåket, amerikansk engelska, med små inslag av andra accenter, är lätt, och vissa nyckelord ska jag samla för ett tilläggsspel som låses upp när jag spelat färdigt hela spelet. Det känns inte barnsligt, trots att spelet säkert är tänkt till en något yngre publik än gymnasieungdomar, och jag tror att de flesta A-kursare förstår det mesta. Dialogen består till största delen av intalade repliker som man svarar på genom att välja kortare skriftliga alternativ, men en del av dialogen i sidospåren är helt skriftlig. Förmodligen skulle duktiga högstadieelever klara spelet också, speciellt om de spelade tillsammans två och två, med lärarens stöd i klassrummet. Kanske skulle man även kunna spela i grupp kring en SMART-board eller visa spelet på projektor och tillsammans diskutera alternativen. Risken är att det blir för segt i större grupp... Här kan du se en film om hur elever och lärare uppfattar spelet
Man kan också spela en frågesport på tid, med frågor om amerikanska revolutionen, men också som de hårda livsvillkoren för kolonialisterna. Här möter man statistisk om hur många bönder det behövdes för att försörja 10 personer, varför man nästan uteslutande drack alkoholhaltiga drycker, hur stor barnadödligheten var, men också fakta om olika historiska personer. Tacksamt nog pausas tiden när man svarat, så man har tid att läsa den extra informationen! Mitt resultat blev ... sådär... Får nog borsta upp mina kunskaper :)
Jag ska pröva vad som händer om jag tar en mer aggressiv approach. Jag gillar det skarpt, och hoppas verkligen att man håller vad man utfäst och släpper ytterligare en del den här våren och en nästa år!
söndag 16 januari 2011
En resurs jag har svårt att vara utan
En nätresurs jag har svårt att vara utan är Macmillans Onestop English. Mycket är gratis, men vår skola har en prenumerationstjänst som ger oss tillgång till lektioner baserade på nyheter i tre nivåer och lite andra olika saker.
Delar av materialet publiceras av Macmillan, men mycket är resurser skrivna av lärare, för andra lärare, för elever runt om i hela världen. Här finns hörövningar, små filmer, inlästa romaner, grammatikblad, massor av hela lektioner, spel (mesta delen brädspel). Onestop har räddat många dagar när jag inte riktigt varit i form eller har haft inspiration. Nedan finns en länk till ett spel för ganska nya inlärare av engelska.
fredag 14 januari 2011
ESSA Academy - från ruin till Outstanding
Abdul Cohan kommer i från Bolton, strax norr om Manchester. Hans föräldrar gick i den skola han jobbar på nu, men inte han. De föräldrar som brydde sig om sina barns utbildning och hade möjligheter valde inte den skolan. Cohan utbildade sig till lärare och kom tillbaka. Skolan var som en krigszon: Det fanns diciplinära problem, byggnaderna var fallfärdiga, på gränsen till att bli utdömda och skolgården farlig att leka på. Skolans resultat var så dåliga att skolan riskerade att stängas; 2007 var det bara 37% som klarade godkänt i de fem ämnen som "räknas" i motsvarande årskurs 9. Elevernas föräldrar var vana vid att den enda kontakten mellan skolan och hemmet var för att klaga på eleverna, och därför misslyckades ett statligt projekt att höja datortillgången: Ingen ville komma och hämta någon gratis laptop när det var skolan som delade ut!
Film producerad av elevrådet på Essa
Något måste göras. Man tog ett rejält tag i byxlinningen och skapade ESSA Academy: Med en klar målsättning att ALLA elever ska lyckas och att ALLA ska ha samma chans, genom tydligt och klart ledarskap och med Ipod Touch till alla eleverna steg betygsstatistiken redan 2009 till makalösa 67% i ett område med mycket svåra sociala förhållanden, och med många olika språkgrupper och låg utbildningsnivå. På skolan pratas 40 olika språk, och när man blev Akademi tog man också beslutet att fortsätta ta emot de elever som inte var önskade någon annanstans: Nyanlända, elever med inlärningssvårigheter och elever som straffat ut sig från andra skolor.
Cohan fick i uppdrag att hitta ett tekniskt hjälpmedel som han trodde skulle förbättra lärmiljön för eleverna, och efter att ha testat en hel del "grejer" fastnade han för Ipod Touch:
-Så jag gick in till rektorn och sa: Jag tror jag har hittat den. Bra, sa han, vi köper en till varje elev. Jag strirrade på honom och sa: Till alla 900!?
Så fick det bli. Elevernas föräldrar informerades, och utdelningen "hypades" av skolan genom att man gjorde den en smula exklusiv. Och istället för de ca 60 föräldrar som vanligtvis motvilligt släpade sig dit, kom det 300 personer innan man var tvungen att stänga dörrarna och hänvisa de som köade till att komma tillbaka nästa kväll.
-Förmodligen handlade det om att de inte visste vad en Ipod var. En laptop hade de hört talas om, och kunde förstå att vi ville använda, men de ville inte ta emot en av oss. Men en Ipod!? Hade vi blivit tokiga?
900 elever och 60 lärare förseddes med var sin apparat, och genast hände det grejer. Eleverna började samarbeta på ett helt annat sett och lärde sig av varandra, och kreativiteten blommade:
-En pojke som inte kunde ett ord engelska när han började hos oss och fick sin Ipod började genast göra sina egna flashcards med Ipodens kamera. När han ville gå på toa, behövde en penna eller var hungrig bläddrade han helt enkelt upp bilden och visade för en lärare, som naturligtvis svarade med att "åhå, du vill gå på toa!" och hans flashcards förändrade sig snabbt. Elever med andra hemspråk använde översättningsverktyg på nätet för att förstå läroböckerna under lektionen, eller surfade in på en sida på deras hemspråk som handlade om det som lektionen berörde. Google Translate har transformerat många av våra elevers vardag!
-Det svåraste var att få lärarna att lära, berättar Cohan leende.
-Det blev att bygga planet medan vi flög. Många av dem var motvilliga, och det fick ta den tid det tog. Rätt som det var var det någon som sett hur lätt det var för kollegan att föra sin närvaro i klassrummet på IPoden (Essa Academy använder Skola24) eller sett någon elev som gjorde något kul. Då kom de och frågade hur man gjorde. Sedan ville vaktmästaren ha en, och mattanterna. Nu skickar de varje dag ut meddelande till eleverna om nästa dags lunchalternativ, och eleverna bokar sina luncher genom Ipoden.
Men hur finansierar man det här? Cohan säger att det är klart att det är en investering, men uträknat på att varje Ipod håller under hela elevens tid på högstadiet är det ändå bara 7p om dagen för varje elev. Och om man räknar med den kanske mer realistiska livslängden två år, blir det bara 18p.
-Och det är väl varje unge värd!? säger han och slår ut med armarna.
Dessutom har man sparat mängder av pengar på läroboksinköp, men kanske framför allt utskriftskostnader:
-Det är inte bara papper som kostar. 2008 lade vi 22,5 tusen pund på skrivare, kopiatorer, underhåll och papper. Under 2010 var vi nere på åtta!
I år står en ny skolbyggnad klar för inflyttning, delvis finansierad av lokala företagare med rötter i området. Bygget är specialdesignad för den nya tidens lärande, och Cohan är märkbart stolt när han visar planritningarna.
-Och vet ni, vår OFSTEAD statistik har precis redovisats. (Engelska skolinspektionen redovisar varje år ett index över alla skolor för att hjälpa föräldrar att välja rätt skola åt sina barn) Och i år hade vi 99% som hade godkänt i fem ämnen eller fler! Det ni!
Film producerad av elevrådet på Essa
Något måste göras. Man tog ett rejält tag i byxlinningen och skapade ESSA Academy: Med en klar målsättning att ALLA elever ska lyckas och att ALLA ska ha samma chans, genom tydligt och klart ledarskap och med Ipod Touch till alla eleverna steg betygsstatistiken redan 2009 till makalösa 67% i ett område med mycket svåra sociala förhållanden, och med många olika språkgrupper och låg utbildningsnivå. På skolan pratas 40 olika språk, och när man blev Akademi tog man också beslutet att fortsätta ta emot de elever som inte var önskade någon annanstans: Nyanlända, elever med inlärningssvårigheter och elever som straffat ut sig från andra skolor.
Cohan fick i uppdrag att hitta ett tekniskt hjälpmedel som han trodde skulle förbättra lärmiljön för eleverna, och efter att ha testat en hel del "grejer" fastnade han för Ipod Touch:
-Så jag gick in till rektorn och sa: Jag tror jag har hittat den. Bra, sa han, vi köper en till varje elev. Jag strirrade på honom och sa: Till alla 900!?
Så fick det bli. Elevernas föräldrar informerades, och utdelningen "hypades" av skolan genom att man gjorde den en smula exklusiv. Och istället för de ca 60 föräldrar som vanligtvis motvilligt släpade sig dit, kom det 300 personer innan man var tvungen att stänga dörrarna och hänvisa de som köade till att komma tillbaka nästa kväll.
-Förmodligen handlade det om att de inte visste vad en Ipod var. En laptop hade de hört talas om, och kunde förstå att vi ville använda, men de ville inte ta emot en av oss. Men en Ipod!? Hade vi blivit tokiga?
900 elever och 60 lärare förseddes med var sin apparat, och genast hände det grejer. Eleverna började samarbeta på ett helt annat sett och lärde sig av varandra, och kreativiteten blommade:
-En pojke som inte kunde ett ord engelska när han började hos oss och fick sin Ipod började genast göra sina egna flashcards med Ipodens kamera. När han ville gå på toa, behövde en penna eller var hungrig bläddrade han helt enkelt upp bilden och visade för en lärare, som naturligtvis svarade med att "åhå, du vill gå på toa!" och hans flashcards förändrade sig snabbt. Elever med andra hemspråk använde översättningsverktyg på nätet för att förstå läroböckerna under lektionen, eller surfade in på en sida på deras hemspråk som handlade om det som lektionen berörde. Google Translate har transformerat många av våra elevers vardag!
-Det svåraste var att få lärarna att lära, berättar Cohan leende.
-Det blev att bygga planet medan vi flög. Många av dem var motvilliga, och det fick ta den tid det tog. Rätt som det var var det någon som sett hur lätt det var för kollegan att föra sin närvaro i klassrummet på IPoden (Essa Academy använder Skola24) eller sett någon elev som gjorde något kul. Då kom de och frågade hur man gjorde. Sedan ville vaktmästaren ha en, och mattanterna. Nu skickar de varje dag ut meddelande till eleverna om nästa dags lunchalternativ, och eleverna bokar sina luncher genom Ipoden.
Men hur finansierar man det här? Cohan säger att det är klart att det är en investering, men uträknat på att varje Ipod håller under hela elevens tid på högstadiet är det ändå bara 7p om dagen för varje elev. Och om man räknar med den kanske mer realistiska livslängden två år, blir det bara 18p.
-Och det är väl varje unge värd!? säger han och slår ut med armarna.
Dessutom har man sparat mängder av pengar på läroboksinköp, men kanske framför allt utskriftskostnader:
-Det är inte bara papper som kostar. 2008 lade vi 22,5 tusen pund på skrivare, kopiatorer, underhåll och papper. Under 2010 var vi nere på åtta!
I år står en ny skolbyggnad klar för inflyttning, delvis finansierad av lokala företagare med rötter i området. Bygget är specialdesignad för den nya tidens lärande, och Cohan är märkbart stolt när han visar planritningarna.
-Och vet ni, vår OFSTEAD statistik har precis redovisats. (Engelska skolinspektionen redovisar varje år ett index över alla skolor för att hjälpa föräldrar att välja rätt skola åt sina barn) Och i år hade vi 99% som hade godkänt i fem ämnen eller fler! Det ni!
torsdag 13 januari 2011
De där glasögonen...
BETT-mässan är som de flesta andra mässor: Stor, stökig, överväldigande med dyrt kaffe och halvtaskig mat. Men där finns också en uppsjö av tekniska resurser; två jättelika mässhallar fyllda av ITK för skolbruk. Här finns allt från kameraövervakningssystem, närvaro- och uppförande- (!) program, till SMART-bord för dagisbruk, 3D-filmer för levande naturkunskapundervisning, matematikinspiration, SIM-spel, specialpedagogiska program, animationsprogram... listan är oändlig! Många av de stora läromedelsförlagen var representerade, bl a svenska Natur och Kultur, som insett att många svenskar var på plats, liksom Channel4 och BBC, som båda har "UR"-verksamhet.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Vi som inte har budgetansvar glider omkring och samlar information och inspiration att ta hem till kollegorna, med de olika glasögon som Kerstin Angel och Kristina Björn bett oss ta på. Vi provar interaktiva "mentometrar", rullstolsanpassade interaktiva WhiteBoards, digitala skrivplattor för handstilsträning med hjälp av textigenkänningsprogram, voice-to-text, skolbibioteksterminaler, upplevelsespel, dansmattor och lärplattformar. Överväldigande och fantastiskt: Här finns lärverktyg som man inte kunnat ana, och administrationssystem som man inte visste behövdes.
Efter att ha besökt några av de läromedelsproducenter vars resurser jag ibland använder, valde jag att ta på mig gladglasögonen: Och det var inte svårt att hitta roliga resurser! Och jag blev oerhört glad över att se att de lärresurser som erbjöds i så liten grad var individuella "nörd-resurser" utan man verkar ha insett att lärande är en kollektiv process, och att kreativt lärande sker genom diskussion och gemensam problemlösning.
Roligast hade jag i Qiuzdoms monter. Quizdom gör röstningssystem: Eleverna, eller konferensdeltagarna eller vilka det nu är, har en liten apparat som de kan svara på föreläsarens frågor med, eller ställa egna till föreläsaren. Vi i publiken tävlade mot varandra i en frågesport där vinnaren, dessvärre inte jag, vann en klassuppsättning värd 30. 000! Det var skoj att direkt få feedback på vad man svarade och se hur snabba alla andra var. Synnerligen interaktivt! Jag insåg också hur jag kan använda Yacapaca (som har en liknande funktion, men är gratis) nu när eleverna har egna datorer... Här ska experimenteras!
Anna W och jag hittade också ett SMARTbord för tidigare åldrar, men vi var 6 vuxna som stod runt bordet en god stund och spelade samarbetsproblemlösningsspel. Huvudräkningen var väl ingen match, men att tillsammans bestämma vem som satte ner vilket antal fingrar för att vi gemensamt skulle kunna svara på uppgiften!
Matematikresurser var stort. Många, många betaltjänster för både skolor och hem visade sina produkter. Det mesta är web-baserat och därför oberoende av vilken plattform man jobbar genom. Jag hittade också en lovande spelproducent, en dansk firma som producerat en serie spel som heter Global Conflicts, som lyfter sex problemområden i världen. De vill jag utvärdera. Spelen är en prenumerationstjänst, som kostar ca 7000 om året för en skola i vår storlek, vilket gör en tia per elev per spel: Ett billigt läromedel om det ger eleverna förståelse för varför man inte bara kan avskaffa sweat shops och knarkhandel...
När jag ätit min hutlöst dyra macka och gått ytterligare ett varv runt mässan, och köpt några fantastiskt lowtech grammatik-hjälpmedel i form av färgglada blommor med förkortningar, konjunktioner och kluriga stavningar på, tog jag tåget tillbaka in till centrum för att hoppa på bussen till Oxford, där jag tillbringade kvällen i luuuugn och ro med mina goda, goda vänner medan det övriga sällskapet roade sig på indisk restaurang och musikal. Det orkade inte jag.
onsdag 12 januari 2011
Bowes bubblar
 |
| Bild från Bowes hemsida |
 |
| Från Bowes hemsida Inne på Bowes Primary i Enfield möttes vi av bubblande kreativitet. Alla väggar är fulla av elevernas arbeten och teckningar, positiva förstärkningar, informationsplanscher i glada färger och konst och hantverk från många kulturer, skänkta av elevernas familjer. Skillnaden mellan Channing School, som besöktes av någon av de andra grupperna, och Bowes är att Bowes är en kommunal skola i ett något ruffigare område vars medvetna satsning på ITK lett till bedömningen "Outstanding" från engelska skolinspektionen. De har också utsetts till en "Ledande skola", vilket innebär att de stöttar kringliggande skolor med stöd i pedagogiska frågor. |
Eftersom demografin i skolans upptagningsområde är blandad och många av innevånarna behöver stöd av olika slag är skolans verksamhet inte begränsad till timmarna mellan 9 och 3, utan man har fritis och förskola på både för och eftermiddag (något som är långt ifrån självklart i England), juridisk och ekonomisk rådgivning, öppen förskola, barnmorske- och barnavårds-mottagning, och anordnar kurser i datorkunskap och engelska som andra språk för både föräldrar och andra vuxna i området. Lokalerna utnyttjas optimalt: Det är trångt, men mysigt, och de flesta utrymmen har minst dubbla funktioner: Samlingssalen blir matsal blir jympasal; det är bara att möblera om! Och möbleringen är gjord för barnen: I klassrummen sitter fröken vackert på knäna eller på golvet vid de låga bänkarna, och det finns möjligtvis en fullknökad bokhylla i ett hörn för frökens pärmar. Arbetsrum? Ja, det kanske fanns, men vi såg inga...
Omdömet "Outstanding" har lett till att man fått ta emot även barn från bättre bemedlade familjer utanför närområdet. Det är många olika nationaliteter på skolan, men detta verkar inte uppfattas som något problem. De sociala olikheterna är mer handikappande, säger rektorn. Man jobbar konsekvent med positiv förstärkning och med "enpowerment". Att eleverna får tillgång till datorer och annan ITK i skolan är en utjämnande faktor, även om många har tillgång till dator även hemma.
 |
| Bild från Bowes hemsida |
Tillsammans med utvecklare har man uppfunnit en egen app till Iphone. Varje lärare har en sådan. På dagis har kan Fröken uppdatera varje barns IUP med foton och text, med några få knapptryckningar - mitt i händelsernas centrum - och där händer det grejer! Det målas, byggs och leks. Det verkar skapas över allt! I slutet av varje läsår bränns barnens portfolio ner på en CD och ges till föräldrarna.
Verksamheten är i hög grad elevstyrd: Var sjätte vecka väljer barnen tema, som lärarna sedan skapar ett läroplansbaserat innehåll kring. Bland annat har man haft fotbollstema (Dreamteams photoshopas ihop, de olika länderna som spelarna kommer från undersöktes grundligt, man spelade fotboll, räknade på biljettpriser.....) och Wii har varit teman den senaste terminen. Lärarna har ett tätt samarbete och är alla specialister på sina ämnen: "Specialist teachers for flexible learning" säger rektorn stolt.
Verksamheten är i hög grad elevstyrd: Var sjätte vecka väljer barnen tema, som lärarna sedan skapar ett läroplansbaserat innehåll kring. Bland annat har man haft fotbollstema (Dreamteams photoshopas ihop, de olika länderna som spelarna kommer från undersöktes grundligt, man spelade fotboll, räknade på biljettpriser.....) och Wii har varit teman den senaste terminen. Lärarna har ett tätt samarbete och är alla specialister på sina ämnen: "Specialist teachers for flexible learning" säger rektorn stolt.
Eleverna i år 6 sköter elevdemokrati-arbetet genom att gå runt hos de yngre och hålla klassråd. De är eleverna i röda tröjor. Några av dessa dokumenterar också vårt besök i ljud och bild för skolans hemsida. Eleverna har också stort inflytande över vilken teknik som används, vilka program och appar man använder, och i varje klass finns två "tekniker": Elever som har "gått kurs" för att hjälpa sina klasskamrater med installation och felsökning av den aparatur som används i klassrummet. 8-åringarna vi pratar med är jättestolta över att få hjälpa fröken med applikationer och laddning av IPodarna, som de har delad vårdnad av, och får ta hem varannan dag för stöd i läxläsningen.
Det som slår mig mest är inte teknikanvändningen, för den känns verkligen integrerad i undervisningen; den är inget utanpåverk, utan pads, pods och laptops är lika naturligt på bänkarna som pennan och blocket - och de ligger där samtidigt. Det som slår mig är lärarnas och rektorns tro på barnens förmåga och vilja; det är inte fråga om att leka kunskap. 7-åringen jag frågar är väl medveten och kan formulera lektionens mål; learning objective, och femåringarna skriver (som femåringar gör) med spretiga bokstäver i sina händelseböcker, och läser korta berättelser. 8-åringarna skriver med semi-kolon och styckeindelning (vilket många av mina elever på gymnasiet inte ännu gör!) och på väggen i deras klassrum sitter planscher som förklarar alliteration, assonans och skillnaden mellan metafor och liknelse (något som många av mina gymnasielever säger sig aldrig ha hört talas om!)
tisdag 11 januari 2011
Hemma i London
Tillbaka på hotellet efter ett par pints och en jacket potatoe med Cumberland Sausages kan jag publicera mitt referat från eftermiddagen:
Kristina Björn - IT-strateg/Kerstin Angel - Barn- och utbildningsnämndens ordförande
Inledningsanförande 11/1 2011
Kerstin hälsar välkommen å Barn- och Utbildningsnämndens vägnar och initierar en kort presentationsrunda.
Varför är vi här?
Kristina förklarar förutsättningarna för resan:
I upphandlingsförfarandet ingår att leverantörerna ska stötta oss i fortbildningssammanhang, alltså ingår resan i upphandlingsavtalet.
Mats på MacForum slutade ganska hastigt förra veckan och ersätts avBjörn Dahlin, som redan haft en del kontakt med Falkenberg.
Att det inte gått att ordna skolbesök i samma åldersgrupper som dem vi jobbar med för alla är kanske beklagligt, men Kristina hoppas ändå att vi ska kunna dra nytta av, och bli inspirerade av verksamhetsbesöken.
Vilka har fått åka?
Valet av personal som får åka är en medveten satsning på personal som är involverade i UnosUno-forskningsprojektet, och sedan har rektorerna fyllt på. Man har försökt att få med personal med olika roller för att få så stor spridning av erfarenheter.
Finansiering:
En del av finansieringen består av intäkter som 1-1 har generat i form av besök och föredrag, fortbildningspengar och pengar från forskningsprojektet UnosUno.
Olika roller i ett gemensamt uppdrag
Skolutvecking är svårt – vare sig forskning eller skolpolitik har haft prioritet. Dock har detta förändrats de senaste åren. Vårt gemensamma uppdrag är att få alla elever att lyckas i skolan.
Förändringsresan
Våra och våra barns liv förändras mycket väldigt mycket och väldigt fort. Teknologi kan vara en väg till förändring, och ett sätt att hantera förändring. Kristina anser att kompetensen att kunna hantera att leva i föränderlig värld är en av de viktigaste vi kan förmedla till barn och ungdomar. Vissa förutsättningar är givna, vissa är det inte, och det är upp till oss att skapa förutsättningarna för eleverna. Kristina gör liknelsen att livet är en väg och vi hjälper eleverna genom att ge dem olika fordon; ibland är det med buss där alla ska med, ibland moped, och ibland så är det sportbil.
Vad är det att lyckas i skolan?
Måttstocken har i ett antal år varit minst G i betyg är ett tydligt mått i skolan. Kryddan är demokratiuppdraget. I de nya styrdokumenten står det att vårt uppdrag är att få alla att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Lyckas vi någonsin med det, undrar Kerstin. Att lyckas är inte bara de mätbara resultaten!
Vad står ”alla” för?
Det är en brokig skara vi möter. Räknas vi som personal också in i ”alla”? Kristina tror personligen att vi kan göra mycket mer. Det är skolan som ska anpassa sig till individerna, inte individerna som ska anpassa sig till skolan.
Essemoskolan(?) i Nossebro har lyckats att vända en dålig trend genom att anpassa skolan till den individ som riskerar misslyckas, genom att tänka om.
Tänk vidare!
Istället för att tänka om ska vi tänka vidare – det finns mycket som är bra i skolan i Falkenberg, men vad kan vi göra ännu bättre? När det inte går som vi vill måste vi stanna upp och tänka efter: Vad har vi gjort, vad kan vi göra annorlunda för att få ett annat resultat?
Vilka glasögon ska jag ta på mig de här dagarna?
När man möts av så mycket intryck som vi kommer att göra de närmaste dagarna är det bra att göra sig själv medveten om vilka glasögon man har på sig. Kanske är det också bra att ibland byta perspektiv? Vi ser och lär för vår egen skull, men också för väldigt många andras. Vi är här för att ta intryck, ta lärdom och ta med oss hem till dem som inte har möjlighet att vara här.
Att välja
För att förändring ska ske måste vi var och en välja väg – det organisatoriska är en del, men planer och budget är inget utan de människor som ska utföra förändringen. Organisation och styrdokument är verktyg för förändring. Vilka verktyg kan vi som i våra roller ta till för att förbättra förutsättningarna för eleverna att lyckas ännu bättre?
Vår formella organisation
Kerstin visar hur organisationen kring skolan i Falkenberg ser ut. Kerstin liknar det vid en laguppställning, ett spelsystem där vi alla har våra roller. I ett lag gäller det att alla spelare har stenkoll på sitt eget uppdrag, men även att ha koll på andras roller, så att man inte kladdar till spelsystemet.
Politikerna är våra målvakter som dirigerar och täcker upp – vi som pedagoger är anfallare som ser till att matchen blir lyckad. Förvaltningscheferna är mittfältsspelare.
En fördel med att alla roller; politiker, tjänstemän och lärare, är representerade på resan är att vi har möjlighet att lära känna varandra och varandras roller.
Varför åker vi till BETT?
IT är ett av redskapen till att hantera den föränderliga världen. Det är också en viktig del i våra styrdokument. Hur använder vi tekniken? Hur använder de elever vi möter på de skolor vi besöker tekniken? Kristina visar Puenteduras modell för kvalitetsnivåer av förändring med hjälp av ny teknologi och ber oss ta på oss Puentedura-glasögonen och ta med oss det vi ser hem och diskutera detta.
Det är ibland svårt att skilja på tjänstemanna- och politikeruppdraget. Det är oerhört viktigt att skilja på rollerna: Politikerna ska staka ut vägen till målet, men inte lägga sig i hur tjänstemännen når det. I Falkenberg väljer man att se till att man GEMENSAMT når målen och hittar forum att diskutera på världen.
Backspegeln är viktig, men vindrutan är viktigast
Om man ska hänga med i förändringarna och hålla sig på vägen är det viktigast att se framåt, men det är också viktigt att ha koll i backspeglen också, och ta med våra erfarenheter in i framtiden.
Kristina Björn - IT-strateg/Kerstin Angel - Barn- och utbildningsnämndens ordförande
Inledningsanförande 11/1 2011
Kerstin hälsar välkommen å Barn- och Utbildningsnämndens vägnar och initierar en kort presentationsrunda.
Varför är vi här?
 |
| Kerstin Angel och Kristina Björn |
I upphandlingsförfarandet ingår att leverantörerna ska stötta oss i fortbildningssammanhang, alltså ingår resan i upphandlingsavtalet.
Mats på MacForum slutade ganska hastigt förra veckan och ersätts avBjörn Dahlin, som redan haft en del kontakt med Falkenberg.
Att det inte gått att ordna skolbesök i samma åldersgrupper som dem vi jobbar med för alla är kanske beklagligt, men Kristina hoppas ändå att vi ska kunna dra nytta av, och bli inspirerade av verksamhetsbesöken.
Vilka har fått åka?
Valet av personal som får åka är en medveten satsning på personal som är involverade i UnosUno-forskningsprojektet, och sedan har rektorerna fyllt på. Man har försökt att få med personal med olika roller för att få så stor spridning av erfarenheter.
Finansiering:
En del av finansieringen består av intäkter som 1-1 har generat i form av besök och föredrag, fortbildningspengar och pengar från forskningsprojektet UnosUno.
Olika roller i ett gemensamt uppdrag
Skolutvecking är svårt – vare sig forskning eller skolpolitik har haft prioritet. Dock har detta förändrats de senaste åren. Vårt gemensamma uppdrag är att få alla elever att lyckas i skolan.
Förändringsresan
Våra och våra barns liv förändras mycket väldigt mycket och väldigt fort. Teknologi kan vara en väg till förändring, och ett sätt att hantera förändring. Kristina anser att kompetensen att kunna hantera att leva i föränderlig värld är en av de viktigaste vi kan förmedla till barn och ungdomar. Vissa förutsättningar är givna, vissa är det inte, och det är upp till oss att skapa förutsättningarna för eleverna. Kristina gör liknelsen att livet är en väg och vi hjälper eleverna genom att ge dem olika fordon; ibland är det med buss där alla ska med, ibland moped, och ibland så är det sportbil.
Vad är det att lyckas i skolan?
Måttstocken har i ett antal år varit minst G i betyg är ett tydligt mått i skolan. Kryddan är demokratiuppdraget. I de nya styrdokumenten står det att vårt uppdrag är att få alla att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Lyckas vi någonsin med det, undrar Kerstin. Att lyckas är inte bara de mätbara resultaten!
Vad står ”alla” för?
Det är en brokig skara vi möter. Räknas vi som personal också in i ”alla”? Kristina tror personligen att vi kan göra mycket mer. Det är skolan som ska anpassa sig till individerna, inte individerna som ska anpassa sig till skolan.
Essemoskolan(?) i Nossebro har lyckats att vända en dålig trend genom att anpassa skolan till den individ som riskerar misslyckas, genom att tänka om.
Tänk vidare!
Istället för att tänka om ska vi tänka vidare – det finns mycket som är bra i skolan i Falkenberg, men vad kan vi göra ännu bättre? När det inte går som vi vill måste vi stanna upp och tänka efter: Vad har vi gjort, vad kan vi göra annorlunda för att få ett annat resultat?
Vilka glasögon ska jag ta på mig de här dagarna?
När man möts av så mycket intryck som vi kommer att göra de närmaste dagarna är det bra att göra sig själv medveten om vilka glasögon man har på sig. Kanske är det också bra att ibland byta perspektiv? Vi ser och lär för vår egen skull, men också för väldigt många andras. Vi är här för att ta intryck, ta lärdom och ta med oss hem till dem som inte har möjlighet att vara här.
Att välja
För att förändring ska ske måste vi var och en välja väg – det organisatoriska är en del, men planer och budget är inget utan de människor som ska utföra förändringen. Organisation och styrdokument är verktyg för förändring. Vilka verktyg kan vi som i våra roller ta till för att förbättra förutsättningarna för eleverna att lyckas ännu bättre?
Vår formella organisation
Kerstin visar hur organisationen kring skolan i Falkenberg ser ut. Kerstin liknar det vid en laguppställning, ett spelsystem där vi alla har våra roller. I ett lag gäller det att alla spelare har stenkoll på sitt eget uppdrag, men även att ha koll på andras roller, så att man inte kladdar till spelsystemet.
Politikerna är våra målvakter som dirigerar och täcker upp – vi som pedagoger är anfallare som ser till att matchen blir lyckad. Förvaltningscheferna är mittfältsspelare.
En fördel med att alla roller; politiker, tjänstemän och lärare, är representerade på resan är att vi har möjlighet att lära känna varandra och varandras roller.
Varför åker vi till BETT?
IT är ett av redskapen till att hantera den föränderliga världen. Det är också en viktig del i våra styrdokument. Hur använder vi tekniken? Hur använder de elever vi möter på de skolor vi besöker tekniken? Kristina visar Puenteduras modell för kvalitetsnivåer av förändring med hjälp av ny teknologi och ber oss ta på oss Puentedura-glasögonen och ta med oss det vi ser hem och diskutera detta.
Det är ibland svårt att skilja på tjänstemanna- och politikeruppdraget. Det är oerhört viktigt att skilja på rollerna: Politikerna ska staka ut vägen till målet, men inte lägga sig i hur tjänstemännen når det. I Falkenberg väljer man att se till att man GEMENSAMT når målen och hittar forum att diskutera på världen.
Backspegeln är viktig, men vindrutan är viktigast
Om man ska hänga med i förändringarna och hålla sig på vägen är det viktigast att se framåt, men det är också viktigt att ha koll i backspeglen också, och ta med våra erfarenheter in i framtiden.
Installerad i London
Så har vi anlänt hotellet och installerat oss. Det är ett hotell av det enorma, och enkla, slaget: ca 1500 rum i 8 våningar, 3 restauranger, bowlingbana och gym... Men vi ska ju inte hänga här.
Om några minuter får vi en "dragning". I morgon är det dags för skolbesök, och om energin räcker till, ett första besök på BETT.
Mitt mål är att sammanfatta de seminarium och de erfarenheter jag gör i den här bloggen, men det kanske inte blir i realtid: Nätverkstillgången är något mer begränsad än vad vi är vana vid.
Tills dess
Ha det gott!
Om några minuter får vi en "dragning". I morgon är det dags för skolbesök, och om energin räcker till, ett första besök på BETT.
Mitt mål är att sammanfatta de seminarium och de erfarenheter jag gör i den här bloggen, men det kanske inte blir i realtid: Nätverkstillgången är något mer begränsad än vad vi är vana vid.
Tills dess
Ha det gott!
söndag 9 januari 2011
Tillsammans kan vi skapa!
Jag är ju lite kär i den här sidan och tror att den har massor av potential! Hittills har jag gjort en de och dem-quiz och tänker fortsätta, när tid finns och andan faller på, med andra vanliga språkfel som eleverna gör i sina texter.
Jag tycker det är minst sagt underligt att det inte finns några gratis, interaktiva, självrättande språkövningar för att träna svenska! Om vi tillsammans gör ett ryck kan vi ändra på det! Det är inte svårt att hantera program som Hot Potatoe eller resurser som YacaPaca - det svåraste är egentligen att skriva ner sådana exempel som eleverna behöver träna, och skriva begripliga förklaringar till varför det heter de och inte dem och absolut inte dom.
I YacaPaca finns utrymmet att skapa både fylleri-övningar, textövningar, skrivuppgifter, frågesporter, portfolios för både formativ och sumativ bedömning. De övningar vi skapar kommer att vara till nytta för massor av elever, både dina, mina och andras.
Häng på!
Jag tycker det är minst sagt underligt att det inte finns några gratis, interaktiva, självrättande språkövningar för att träna svenska! Om vi tillsammans gör ett ryck kan vi ändra på det! Det är inte svårt att hantera program som Hot Potatoe eller resurser som YacaPaca - det svåraste är egentligen att skriva ner sådana exempel som eleverna behöver träna, och skriva begripliga förklaringar till varför det heter de och inte dem och absolut inte dom.
I YacaPaca finns utrymmet att skapa både fylleri-övningar, textövningar, skrivuppgifter, frågesporter, portfolios för både formativ och sumativ bedömning. De övningar vi skapar kommer att vara till nytta för massor av elever, både dina, mina och andras.
Häng på!
onsdag 5 januari 2011
Den som söker, den finner ... ibland annat intressant!
Skulle ta mig i kragen och göra en Voki som ska instruera mina elever när jag är borta, och hittade på sidan en länk till en film som ingår i en serie från Brittiska Teacher TV. Sidan har massor av intressanta saker, men mycket av det kan man som svensk lärare inte använda. De filmer som riktar sig till lärare är dock öppna att titta på och inspireras av.
Även om innehållet oftast riktar sig till lärare på grundskolenivå finns det mycket matnyttigt, om man tänker en runda till.
Jag har valt att länka till IT-serien, men det finns även filmer om classroom management, NPF och annat.
Även om innehållet oftast riktar sig till lärare på grundskolenivå finns det mycket matnyttigt, om man tänker en runda till.
Jag har valt att länka till IT-serien, men det finns även filmer om classroom management, NPF och annat.
måndag 3 januari 2011
Istället för att...
...klaga på att eleverna spelar för mycket spel, så utmana dem i klassrummet!
BBC är långt framme med sina lärsidor för alla årskurser, och mycket är öppet även för oss i Sverige att använda oss av, till exempel en mängd Flash-spel som tränar olika saker; periodiska systemet, huvudräkning, språk, argumentation... Det finns också lärarhandledningar till många av spelen.
Det är lätt hänt att elever som är snabba upplever att om de talar om att de är klara får MER att göra än kompisen. Och det är ju en lite tråkig belöning för att man varit duktig. Därför så roar sig eleverna hellre med annat när de gjort färdigt en uppgift. Istället för att uppgivet sucka över att eleverna tillbringar varje ledig stund i klassrummet på Facebook eller med meningslösa spel: GE DEM ALTERNATIV! Var tydlig med att ALL TID i klassrummet är ARBETSTID, men ge dem också meningsfull sysselsättning under arbetstiden.
Här är länkar till några:
Destination Death, ett deckarspel på spanska/franska/tyska (tre olika nivåer)
Och här är en hel sida med olika spel, som tränar allt från observationsförmåga, stavning, studieteknik...
Och här är en till...
...och ytterligare en.
Eller varför inte utmana eleverna i en gemensam tävling i
The Last Brain Thinking
Svenska spel är bland annat det några år gamla Zenit City, som handlar om AIDS och jämnställdhet. Det har nu fått en del 2, som handlar om yttrandefrihet... Fördjupningsmaterial hittar du här.
Även UR har spel, men eftersom spel är "fult" i utbildningssynpunkt i Sverige, särskilt om du är äldre än 10, är de vääääldigt värdeladdade, och kanske nästan lite trista... Mera av "klicka och ta reda på fakta" än faktiskta spel. Ett ex. är Hon och Han, ett spel om jämställdhet. Det finns också några mycket basala språkspel. En av de största skillnaderna mellan UR och BBC är att här får man leta sig ner i menyerna: Ytterligare ett utslag av den svenska inställningen till spel som lärverktyg.
En av mina hjältar, Sir Robert Baden-Powell, hade mycket att säga om lekens betydelse för inlärning, och var långt före sin tid (som pedagog). Och han var också mycket tydlig med hur man motiverar barn och ungdomar att lära och att fortsätta leka, men "the game" hade också en vidare betydelse: “The Scoutmaster teaches boys to play the game by doing so himself.”
Så sätt igång och lek, lär och spela!
(Och det hade ju inte varit helt fel med lite pedagogisk spelutveckling för kids över 10, gärna i telefon-appformat, anyone up for the challenge?)
BBC är långt framme med sina lärsidor för alla årskurser, och mycket är öppet även för oss i Sverige att använda oss av, till exempel en mängd Flash-spel som tränar olika saker; periodiska systemet, huvudräkning, språk, argumentation... Det finns också lärarhandledningar till många av spelen.
Det är lätt hänt att elever som är snabba upplever att om de talar om att de är klara får MER att göra än kompisen. Och det är ju en lite tråkig belöning för att man varit duktig. Därför så roar sig eleverna hellre med annat när de gjort färdigt en uppgift. Istället för att uppgivet sucka över att eleverna tillbringar varje ledig stund i klassrummet på Facebook eller med meningslösa spel: GE DEM ALTERNATIV! Var tydlig med att ALL TID i klassrummet är ARBETSTID, men ge dem också meningsfull sysselsättning under arbetstiden.
Här är länkar till några:
Destination Death, ett deckarspel på spanska/franska/tyska (tre olika nivåer)
Och här är en hel sida med olika spel, som tränar allt från observationsförmåga, stavning, studieteknik...
Och här är en till...
...och ytterligare en.
Eller varför inte utmana eleverna i en gemensam tävling i
The Last Brain Thinking
Svenska spel är bland annat det några år gamla Zenit City, som handlar om AIDS och jämnställdhet. Det har nu fått en del 2, som handlar om yttrandefrihet... Fördjupningsmaterial hittar du här.
Även UR har spel, men eftersom spel är "fult" i utbildningssynpunkt i Sverige, särskilt om du är äldre än 10, är de vääääldigt värdeladdade, och kanske nästan lite trista... Mera av "klicka och ta reda på fakta" än faktiskta spel. Ett ex. är Hon och Han, ett spel om jämställdhet. Det finns också några mycket basala språkspel. En av de största skillnaderna mellan UR och BBC är att här får man leta sig ner i menyerna: Ytterligare ett utslag av den svenska inställningen till spel som lärverktyg.
En av mina hjältar, Sir Robert Baden-Powell, hade mycket att säga om lekens betydelse för inlärning, och var långt före sin tid (som pedagog). Och han var också mycket tydlig med hur man motiverar barn och ungdomar att lära och att fortsätta leka, men "the game" hade också en vidare betydelse: “The Scoutmaster teaches boys to play the game by doing so himself.”
Så sätt igång och lek, lär och spela!
(Och det hade ju inte varit helt fel med lite pedagogisk spelutveckling för kids över 10, gärna i telefon-appformat, anyone up for the challenge?)
Ideas get fed by hunger
En högst frivilligt påtagen fasta ledde igår till en ofrivillig idébollarstund; det är svårt att somna när magen kurrar. Jag borde ha skrivit upp lösningen på alla världsproblem, pedagogiska problem och bästisbekymmer jag löste. Men det gjorde jag inte. Men jag minns i alla fall några...
I flera år har jag velat spela Jeopardy i klassrummet; redan 2002 blev jag innehavare av en MSExcell-mall, men för det första behöver man MASSOR av frågor för att fylla den. Det fick mig att inse att de som skrev frågorna till det då så populära frågeprogrammet hade arbetstid för att göra detta: Det hade inte jag, för på den tiden betraktades IT i klassrummet fortfarande som något som var önskvärt, men som skulle skötas av "experter", alltså lärare som visste vad de gjorde, och utvecklandet av sådan kunskap skulle ske på fritiden, och sådan har jag aldrig haft.
Ett andra problem var att jag ville att det skulle vara på riktigt med knappar att trycka på och lampor som lös. Jag pratade med en lärare på el-programmet på skolan som tillbringade ett par år med att försöka hitta på en billig lösning och ha dåligt samvete för att den aldrig blev klar, innan projektet föll i glömska. I natt slog det mig! Om jag bara kan skramla ihop frågorna (och det behöver ju inte vara Jeopardy-mängden!) kan jag ju använda ett chat-program som "buzzer"!
Egentligen är det ju så självklart att det är löjligt att jag inte kom på det förut:
Eleverna jobbar i lag kring en dator. Varje lag loggar in med en användare på valfri chatt. På vår skola har vi det gemensamma programmet First Class, där alla har konton redan, vilket förenklar saken, men man kan ju också använda sig av Google Chat, MSN, Skype eller något annat chat-program som tillåter flera personer i samma chat (vilket de flesta gör). Är man riktigt avancerad kan man i förväg göra särskilda konton, så man inte är beroende av om eleverna är anslutna till ett särskilt socialt nätverk.
Genom att när frågan är uppläst begära ordet, eller skicka en symbol (vilken som helst) trycker laget på knappen och det är lätt att avgöra vem som var först och får chansen att svara. Man kan också genom att visa lärarens datorskärm genom projektorn, visa i realtid vem som är först, vilket kan öka spänningen ytterligare. Man skulle kunna köra andra varianter av game shows med utslagning (om man nu gillar att ha delar av klassen att sitta overksam under lektionstid...)
Det finns faktiskt också minst en tjänst, som bygger på lärares gemensamma vilja att skapa material på nätet, som erbjuder teknik som skulle passa att använda. När jag låg och funderade i natt bestämde jag mig för att ge Yacapaca en chans, och registrera mig som författare, främst för att bygga enkla gnugga-fylla-i-övningar på sådana där saker som de/dem, sin/sitt/sina, han/honom och prepositioner, som verkar att bli svårare och svårare även för infödda elever, men på Yacapaca kan man göra Quizzer och till och med prov, och elevernas personliga resultat registreras och arkiveras åt läraren, och man kan också visa i realtid hur klassens svar fördelas. Yacapaca är gratis och finansieras genom att huvudmannen säljer kopieringsmaterial på engelska, men övningarna är i de flesta fall fristående och lätta att använda.
Förrutom att man ser tydligt vilka det är som tränar på de uppgifter man rekomenderar, så kan man också lägga till resultat från andra källor. Betygsgraderingen är naturligtvis engelsk (A*-G) men det påminner ju väldigt mycket om den nya svenska, så det lär ju inte bli något problem. Och är vi många härifrån som går med, kanske vi kan påverka så att de svenska betygskriterierna blir "erkända" här också!
I flera år har jag velat spela Jeopardy i klassrummet; redan 2002 blev jag innehavare av en MSExcell-mall, men för det första behöver man MASSOR av frågor för att fylla den. Det fick mig att inse att de som skrev frågorna till det då så populära frågeprogrammet hade arbetstid för att göra detta: Det hade inte jag, för på den tiden betraktades IT i klassrummet fortfarande som något som var önskvärt, men som skulle skötas av "experter", alltså lärare som visste vad de gjorde, och utvecklandet av sådan kunskap skulle ske på fritiden, och sådan har jag aldrig haft.
Ett andra problem var att jag ville att det skulle vara på riktigt med knappar att trycka på och lampor som lös. Jag pratade med en lärare på el-programmet på skolan som tillbringade ett par år med att försöka hitta på en billig lösning och ha dåligt samvete för att den aldrig blev klar, innan projektet föll i glömska. I natt slog det mig! Om jag bara kan skramla ihop frågorna (och det behöver ju inte vara Jeopardy-mängden!) kan jag ju använda ett chat-program som "buzzer"!
Egentligen är det ju så självklart att det är löjligt att jag inte kom på det förut:
Eleverna jobbar i lag kring en dator. Varje lag loggar in med en användare på valfri chatt. På vår skola har vi det gemensamma programmet First Class, där alla har konton redan, vilket förenklar saken, men man kan ju också använda sig av Google Chat, MSN, Skype eller något annat chat-program som tillåter flera personer i samma chat (vilket de flesta gör). Är man riktigt avancerad kan man i förväg göra särskilda konton, så man inte är beroende av om eleverna är anslutna till ett särskilt socialt nätverk.
Genom att när frågan är uppläst begära ordet, eller skicka en symbol (vilken som helst) trycker laget på knappen och det är lätt att avgöra vem som var först och får chansen att svara. Man kan också genom att visa lärarens datorskärm genom projektorn, visa i realtid vem som är först, vilket kan öka spänningen ytterligare. Man skulle kunna köra andra varianter av game shows med utslagning (om man nu gillar att ha delar av klassen att sitta overksam under lektionstid...)
Det finns faktiskt också minst en tjänst, som bygger på lärares gemensamma vilja att skapa material på nätet, som erbjuder teknik som skulle passa att använda. När jag låg och funderade i natt bestämde jag mig för att ge Yacapaca en chans, och registrera mig som författare, främst för att bygga enkla gnugga-fylla-i-övningar på sådana där saker som de/dem, sin/sitt/sina, han/honom och prepositioner, som verkar att bli svårare och svårare även för infödda elever, men på Yacapaca kan man göra Quizzer och till och med prov, och elevernas personliga resultat registreras och arkiveras åt läraren, och man kan också visa i realtid hur klassens svar fördelas. Yacapaca är gratis och finansieras genom att huvudmannen säljer kopieringsmaterial på engelska, men övningarna är i de flesta fall fristående och lätta att använda.
Förrutom att man ser tydligt vilka det är som tränar på de uppgifter man rekomenderar, så kan man också lägga till resultat från andra källor. Betygsgraderingen är naturligtvis engelsk (A*-G) men det påminner ju väldigt mycket om den nya svenska, så det lär ju inte bli något problem. Och är vi många härifrån som går med, kanske vi kan påverka så att de svenska betygskriterierna blir "erkända" här också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)