måndag 3 januari 2011

Ideas get fed by hunger

En högst frivilligt påtagen fasta ledde igår till en ofrivillig idébollarstund; det är svårt att somna när magen kurrar. Jag borde ha skrivit upp lösningen på alla världsproblem, pedagogiska problem och bästisbekymmer jag löste. Men det gjorde jag inte. Men jag minns i alla fall några...

I flera år har jag velat spela Jeopardy i klassrummet; redan 2002 blev jag innehavare av en MSExcell-mall, men för det första behöver man MASSOR av frågor för att fylla den. Det fick mig att inse att de som skrev frågorna till det då så populära frågeprogrammet hade arbetstid för att göra detta: Det hade inte jag, för på den tiden betraktades IT i klassrummet fortfarande som något som var önskvärt, men som skulle skötas av "experter", alltså lärare som visste vad de gjorde, och utvecklandet av sådan kunskap skulle ske på fritiden, och sådan har jag aldrig haft.

Ett andra problem var att jag ville att det skulle vara på riktigt med knappar att trycka på och lampor som lös. Jag pratade med en lärare på el-programmet på skolan som tillbringade ett par år med att försöka hitta på en billig lösning och ha dåligt samvete för att den aldrig blev klar, innan projektet föll i glömska. I natt slog det mig! Om jag bara kan skramla ihop frågorna (och det behöver ju inte vara Jeopardy-mängden!) kan jag ju använda ett chat-program som "buzzer"!

Egentligen är det ju så självklart att det är löjligt att jag inte kom på det förut:

Eleverna jobbar i lag kring en dator. Varje lag loggar in med en användare på valfri chatt. På vår skola har vi det gemensamma programmet First Class, där alla har konton redan, vilket förenklar saken, men man kan ju också använda sig av Google Chat, MSN, Skype eller något annat chat-program som tillåter flera personer i samma chat (vilket de flesta gör). Är man riktigt avancerad kan man i förväg göra särskilda konton, så man inte är beroende av om eleverna är anslutna till ett särskilt socialt nätverk.

Genom att när frågan är uppläst begära ordet, eller skicka en symbol (vilken som helst) trycker laget på knappen och det är lätt att avgöra vem som var först och får chansen att svara. Man kan också genom att visa lärarens datorskärm genom projektorn, visa i realtid vem som är först, vilket kan öka spänningen ytterligare. Man skulle kunna köra andra varianter av game shows med utslagning (om man nu gillar att ha delar av klassen att sitta overksam under lektionstid...)

Det finns faktiskt också minst en tjänst, som bygger på lärares gemensamma vilja att skapa material på nätet, som erbjuder teknik som skulle passa att använda. När jag låg och funderade i natt bestämde jag mig för att ge Yacapaca en chans, och registrera mig som författare, främst för att bygga enkla gnugga-fylla-i-övningar på sådana där saker som de/dem, sin/sitt/sina, han/honom och prepositioner, som verkar att bli svårare och svårare även för infödda elever, men på Yacapaca kan man göra Quizzer och till och med prov, och elevernas personliga resultat registreras och arkiveras åt läraren, och man kan också visa i realtid hur klassens svar fördelas. Yacapaca är gratis och finansieras genom att huvudmannen säljer kopieringsmaterial på engelska, men övningarna är i de flesta fall fristående och lätta att använda.

Förrutom att man ser tydligt vilka det är som tränar på de uppgifter man rekomenderar, så kan man också lägga till resultat från andra källor. Betygsgraderingen är naturligtvis engelsk (A*-G) men det påminner ju väldigt mycket om den nya svenska, så det lär ju inte bli något problem. Och är vi många härifrån som går med, kanske vi kan påverka så att de svenska betygskriterierna blir "erkända" här också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar