Mera Google!

När jag utforskade det förra tipset, snubblade jag på en rekommendation om den här lilla gadgeten:



Och eftersom jag redan publicerar elevernas gloslistor i deras kalender så blir det inte så mycket extra jobb: För att skapa den här lilla övningen kopierade och klistrade jag in en lista från kalendern i ett google-kalkylblad, infogade gadgeten Word Study i dokumetet, valde att publicera gadgeten och då kan jag antingen kopiera in koden eller publicera den på nätet och skicka länken till eleverna.



Vill man göra det knepigt kan man låta Google plocka ut bilder att använda som ledtrådar, eller om man är lat kan man låta Google översätta åt en. Så himla enkelt att eleverna kan göra det själva, om de har Google-konton.

Jag älskar Google, tiddelipom!

Många undrar var jag hittar allt, och jag brukar säga att jag snubblar på det, och det är nästan alltid sant! Man letar efter något, och hittar en massa annat, och det är så kul och sätter igång ens kreativitet. Idag snubblade jag över det här. Och upptäckte, att jag som Google-fanatiker och i mångas tycke extrem-användare, fortfarande har massor att lära och upptäcka!


Google for Teachers -

Och det finns en tvåa också!!!

Oooops, som det kan bli!

Falkenbergs kommun har lagt ner massor av arbete på att ordna så att de interna systemen och nätverken ska klara av att bära alla dessa datorer, men nu, en månad efter att man delat ut ytterligare 1000 maskiner har man fått ett liteeet bakslag.

De interna nätverken verkar fungera alldeles utmärkt, även på gymnasiet, där man hade vissa inkörningsproblem innan pointarna var justerade, så nätet svajade betänkligt vissa dagar - men linan utåt, mellan liksom kommunen och Internet, håller inte riktigt! Det är som M4 kring London i rusningtraffik, fast rusningtrafiken inträffar mellan 11 och 13 när alla elever har middagsrast, men även på andra tider kan det bli trafikstockning.

Vad är då lösningen på problemet? Begränsa elevernas surfmöjligheter? Njae, går nog sådär.... Förbjuda Facebooking, YouTube och online-spel? Mmmm, två problem: Elevernas lunchrast är deras fritid och vem skulle i så fall övervaka att förbudet efterlevs? (Dessutom är det en eller annan lärare som också ägnar sig åt mindre studierelaterade aktiviteter på datorerna under sin rast...) Jag är ju inte tekniker, men att jobba med kommunens bandbredd ter sig som ett av de bästa alternativen - trots kostnaderna.

Nu är skrivarfrågan tillfälligt löst: Vissa strategiskt placerade skrivare har försetts med USB-kabel. En del av lärarna har också hittat sätt att ansluta via IP-adresser till sina favoritskrivare. Något har gått fel i kommunikationen kring hur lärarnas datorer ska få tillgång till skrivare och det har blivit en oacceptabel fördröjning som har orsakat massor av irritation. Antalet utskrifter har minskat, för folk har börjat ta hem och skriva ut hemma för att ta med original och kopiera i skolan, eller så undviker de att använda Macen för att de vill ha enkel access. Vi lever tyvärr inte i ett papperslöst samhälle än, och ett stort antal elever har ännu inte tillgång till personliga datorer, vilket gör att deras lärare fortfarande måste förlita sig på papperskopior i vissa fall. Jag emotser en SNAR lösning! Tålmodigare än många andra, börjar ändå mitt stillsamma sinne att rinna till!

Det har också blivit mycket uppenbart vilket användbart verktyg datorerna är i klassrummet, och vilken fördel de personliga datorerna har gett de studieförberedande eleverna och Media-eleverna. Pga de olyckliga omständigheterna kring renoveringsarbetena av skolan, med mögel och vattenskador, finns det trots de personliga datorerna, en stor brist på datorer till elever på vissa program. Barn och Fritid har svårt att komma till i datorsal, och vi svensklärare har synnerligen svårt att få till och uppfylla de kursmål som rör digital kompetens, när eleverna på skoltid endast har tillgång till några enstaka, slitna och halvvandaliserade stationära datorer i studiehallarna och utanför SYVs kontor. Förhoppningsvis löser sig detta efter jul, om byggfirman har lyckats göra ett tak och saneringsfirman har lyckats sanera, och fastighetskontoret har lyckats återmöblera medias salar, så de kan flytta tillbaka och vi åter får tillgång till den öppna datorsalen!

Allt är inte rosenrött, men det mesta!

Jag har en dröm inför Gy2011

... är att skolan ska få ett mediatek i anslutning till den heltidsanställda IT-vaktmästarens kontor. Där ska man dels kunna låna viss utrustning (men bara i begränsad omfattning och mot elevernas mobiltelefon eller dator som pant, för eleverna har himla mycket privat som de kan använda) och med ett väl dämpat utrymme där eleverna kan göra inspelningar av podcasts, radioinslag,  och göra film med green screen. Där ska också finnas plats för att ge grupper av elever, eller lärare, instruktion i olika programapplikationer och hjälp med att ta pedagogiska idéer vidare. Mediastudion ska vara bokningsbar, men även öppen för spontanare drop-in.

Jag har en dröm om att fler lärare ska inse datorns styrka som kreativt verktyg i undervisningen, och att man kan nå djup i en redovisning även om den inte redovisas i utskrivet pappersformat, utan genom en "dokumentärfilm" eller genom ett radioreportage, där ordet Wiki inte är paria utan ett sätt att presentera ett klassprojekt, där elevernas arbeten kommer allmänheten till godo genom Layars och GoogleMaps-turer och där alla elever stolt lägger upp texter, bild- bild och ljud-filer på sina hemsidor.

Jag har en dröm om att prov inte ska vara förberedda upprapningar av inknökade fakta som bara talar om ifall eleven kan plugga, utan oförberedda reflektionsuppgifter där eleven får berätta om vad de lärt sig under processen, inte bara om faktainnehållet, utan om sin inlärningsprocess och om samarbete.

Jag har en dröm om att nationella prov inte ska vara en konstruerad situation utefter urgamla mönster, utan en process som avspeglar moderna sätt att inhämta och producera kunskap; där Skolverket gör det möjligt för dem som föredrar att skriva text på dator att fylla i ett formulär på hemsidan, kopplat till den undervisande lärarens e-post-adress samt Urkund, och där vissa av texterna slumpvis även landar - orättade - hos kvalitetsarbetarna på Skolverket.

Förresten, jag har en dröm om att alla nationella prov rättas centralt, för rättvisans och för lärarnas arbetsbelastnings skull. Där erfarna lärare, trötta på undervisning, men med stor visdom, samlas för att bedöma elevernas resultat och sedan sänder sina visa bedömningar till aktiva lärare och deras elever. (Det funkar ju i Storbritanien, så varför inte här!?)

Jag har en dröm att eleverna i tidig ålder har insett att de lär för dem själva, inte för fröken, och att de alltid får motiverat för sig varför de ska lära sig det de måste lära sig, och att lärarna lär sig motivera för sig själva och för eleverna varför de måste lära sig och att det som lärarna inte kan ge en bra, förståelig och relevant motivering till att man ska kunna ska de vara prestigelösa nog att kunna stryka från sin undervisning, till förmån för något som både de och eleverna känner att de behöver kunna.

Drömma kan man ju...

Bara för att...

... eleverna får datorer är det inte ok att lämna dem ensamma med sitt lärande. Det är inte ok att lämna över allt ansvar till eleven, och det är absolut inte ok att låta eleven isolera sig i sitt lärande. Lärande sker bäst och mest effektivt i grupp, där man diskuterar och befäster sina kunskaper tillsammans. Det kan man göra med varsin dator, om man uppmuntras att använda dessa tillsammans med andra, eller med några få datorer, om man inte har tillräckligt. Ni som inte är så lyckligt lottade som oss: Låt för guds skull inte barn och ungdomar turas om vid datorerna! Lär dem samarbeta kring problemlösning och fakta insamling!

Scoutmetoden, scouternas speciella pedagogiska tanke, sätter arbetet i den lilla gruppen högst: För vi lär oss av och fördjupar vårt lärande tillsammans med andra - Elevens kapacitet är fantastisk, och tillsammans kan de lära mer och djupare än någon som lämnas att lösa individuella uppgifter, med eller utan dator. En elev som lär själv, med stöd av läraren lär sig sämre än om hen får diskutera med läraren och förmodligen ännu bättre om hen får diskutera med sina kamrater med stöd av läraren.

Den är filmen är fantastisk inspiration, och nästan för bra för att vara sann. Och så är den underhållande också!

En-till-en och nationella prov ... eller inte...

På onsdag är det nationellt prov i svenska och många av eleverna hoppas naturligtvis på att få skriva provet på dator. Och det hoppades jag också att de som ville skulle få, speciellt som vissa av mina elever knappt har en läslig handstil ens om de ska skriva ett vykort, och än mindre om de måste få ihop en sida eller mer... utan att för den skull ha läs och skriv-svårigheter; det är bara det att några av dem inte har skrivit mycket för hand under sitt liv - sådan är utvecklingen, sådan är tiden vi lever i.

Den första kollen visade att det inte fanns något hinder att skriva just det nationella provet i svenska på dator. Vi gjorde bedömningen att det var lämpligt att pröva i höst, eftersom bara tre klasser är berörda, och pratade med rektor, som var positiv. Vi drog upp tydliga riktlinjer och tänkte igenom hur vi skulle minimera risken för fusk. Men sedan blev det krångligt:

Vid närmare granskning visade det sig att Skolverkets råd skrivits utifrån antagandet att eleverna skriver på skolans datorer, datorer som inte sparar något lokalt och där inte eleven har något sparat på; alltså en TERMINAL, inte en dator. Det finns inte en chans att vi kan garantera att eleven inte sparar sitt arbete på datorn, eller skriver av en uppgift ur provhäftet. Det finns en risk, ja, att eleven under den en månad långa förberedelsetiden laddar ner en artikel, eller samlar citat på det synnerligen ohemliga temat, eller skrev ett utkast som skulle kunna vara till hjälp om eleven i förväg kände till uppgifterna.

Med tanke på att vissa förutspår att nästan hälften av Sveriges elever kommer att ha tillgång till en personlig dator inom tre år, så kanske det är dags för Skolverket att se över hur man distribuerar sina nationella prov. Provförfarandet har inte ändrats nämnvärt på trettio år, men det har världen. Inte ens de flesta av oss som undervisar skriver några längre texter med penna och papper, och vi kräver i vanliga fall av eleverna att de ska bearbeta sina texter och renskriva dem på datorn för att de ska bli så lättlästa och bra som möjligt, att de ska använda sig av stavningskontroll och andra hjälpmedel, men ändå tar vi i från dem detta när de ska skriva kursens största prov!

Jaja, det är något för SVEA att driva. Tycker jag. Men Björkis och grabbarna vill ju ha skolan som den var för 50 år sedan, så det är väl för mycket att hoppas....

Det är lätt att dras med...

Har inte riktigt hunnit med bloggandet de senaste veckorna, eftersom jag haft för roligt på jobbet! Det har i mycket gått i ett, även under det som kallas höstlov. Vi hade studiedagar tre av de fem lovdagarna, då vi första dagen bjöds på "omorganisations-gala": Kommunen slog på stort och bjöd alla sina anställda på en hel eftermiddag av pepptalk (ja, det mesta i alla fall) som avslutades med Manuel Knights föreställning om strukturer och kulturer på arbetsplatsen och råd för att hantera en omorganisation. Strålande, denne man!

Följande två dagar ägnades åt gymnasiereform och marknadsföringsplanering, mer av det första, mer intensivt det andra. Vi tittade på våra nya program och på hur ämnena påverkas av Gy2011. Spännande, men frustrerande, eftersom vi inte vet hur de slutgiltiga dokumenten kommer att se ut! Riksdagen beslutar först i december, och då gäller det att regeringen har samlat en majoritet...

Det ser dock ut som om den digitala kompetensen ges något mindre text i ämnesplanerna för svenskan. Jag har för dålig överblick för att kunna diskutera detta djupare, men jag har en känsla att man hoppas på att eleverna ska ha skaffat sig grundkunskap på grundskolan. Flera lärare jag pratat med är oroliga när "datagrund" nu försvinner, men sanningen är ju den att det är bara några få program som fortfarande har den; på de studieförberedande programmen har datorundervisningen lagts över i de olika ämnena sedan flera år. Om detta kan man säga mycket, både för och emot.

Det som jag ser som problemet med en sådan kurs är innehållet: Vilka kunskaper behöver man ha? Vad är GRUNDkunskap? Det finns fortfarande elever som, antingen pga bristande intresse (för alla ungdomar är inte uppkopplade dygnet runt!) eller brist på tillgång till datorer, som inte kan ens det mest basala, som att spara ett dokument eller hur man stänger av datorn säkert - men de är ytterst få. De flesta ungar har infogat bildobjekt i dokument sedan trean, slänger snabbt ihop en presentation med fler övergångar än vad jag visste fanns, och har full koll på hur man installerar både torrent-program och gör 3D-skisser. Att de inte behärskar skillnaden mellan mjuka och hårda radbrytningar, kan ställa in tabbar och justera bilderna i textflödet må kanske vara hänt... Tyvärr är det fortfarande så att många av deras lärare inte behärskar det heller...

När man är så inne i något som jag är, är det lätt att dras med: Jag tycker det är as-kul, för att använda ett stenåldersuttryck, att utforska ny programvara och lösa de problem som uppstår när jag VILL göra något som jag inte tillfullo behärskar. Det tar ju dock lite tid... Idag har jag lagt hälften av veckans förtroende- tid på att planera en lektion, bara för att jag hittade XMind (ett mer avancerat mindmapping-program än MindNode, som jag beskrev i ett tidigare inlägg) och bestämde mig för att skriva lektionsplaneringen i det istället för att som vanligt skriva lektionens upplägg och mål på tavlan. Sedan ville jag ju göra ett klatschigt exempel för att illustrera uppgiften som jag vill att de ska genomföra... Och jag kan ju inte Pages så bra heller, och mycket av de olika layout-funktionerna har jag aldrig brytt mig om att lära mig förut, för jag har ju inte behövt dem. Och så är det ju: Vi kör på det vi kan, för det fungerar, och vi behärskar det; det sparar tid, oro och energi att fortsätta med det som man kan. Det fungerar, och därför behöver vi inte göra nytt.

Det är precis som med en programuppdatering: Vi laddar ner och installerar och oftast märker vi knappt att den skett; kanske någon ny liten funktion, eller någon liten förändring i designen. Om uppdateringen märks blir vi ofta förvirrade, frustrerade och vill ha tillbaka det gamla: Se på Facebooks nyordning för ett år sedan; vilket liiiiv det blev! Eller Microsofts genomgripande förändringar av Office mellan 2003 och 2007! (I skolan har vi inte märkt av dem än, eftersom administratören har hållit på uppdateringen, förmodligen för att de vet vilket liv det kommer att bli.) Jag HATAR Word2010! Jag fattar INGENTING och har därför övergett Word till förmån för OpenOffice, som liknar det Word jag är van vid. Och jag behöver ju inte lära mig Word2010 heller, för jag har alternativ som fungerar; kanske inte med alla häftiga möjligheter och funktioner som MSWord, men de jag behöver och en hel del som jag fortfarande inte har behövt att lära mig...

Men rätt som det är blir det som var nytt och frustrerande vardag och var mans kunskap. Vi tänker inte ens på att det är krångligt. Frågan är, vem som ska lära vem vad?

Sanningen och enbart sanningen

Det blir fler och fler datorer i studiehallarna och det märks på arbetsklimatet: Det är lugnare i studiehallarna, och eleverna är djupt koncentrerade. Det är inte alltid de gör skolarbete när man går förbi, men vad vet jag om de har rast eller lektion? De kanske har jobbat jättehårt ända tills då?

Trist nog fick jag teknikstrul första lektionen jag hade min trea, och filmen jag hade tänkt att visa på storbild och diskutera fick eleverna titta på på sina egna datorer. Bara några få hade inte lurar, men det blev lite splittrat. Dock tittade de väldigt koncentrerat och några spelade tillbaka för att upprepa saker de inte uppfattat, vilket de naturligtvis aldrig kunnat göra om jag visat filmen på storbild.

Senare på eftermiddagen dök ytterligare ett tecken på förändring upp på klassens konferens: Jag har tidigare berättat att det känns som om att lärarna delar på material och råd på ett nytt sätt över arbetslags- och ämneslagsgränser. För första gången dök det nu upp en länk i klassens internkonferens, som annars domineras av informationsmejl från lärare. En av tjejerna hade hittat en bra film på YouTube som förklarar Osmos-processen som hon ville dela med sina kamrater.

Min rektor meddelade mig idag att jag kommer att vara lärar-länken mellan skolan och den högskola som ska fortsätta forskningen där Mats Tallvid slutade. Spännande, hoppas jag! Och att det inte innebär för mycket merarbete.

Stundtals känner jag mig lite nedstämd. Samtidigt som lärarna har varit väldigt tålmodiga med att inte man löst skrivarproblemen och bjuder varandra på tips finns det en underström av missnöje: Med att man valt en Mac-lösning, att inte allt är klart, fix och färdigt, men framförallt känns det som man är missnöjd med att inte allt är som det brukar. Man kan inte använda de skrivare som man brukar, man kan inte hämta och lagra filer på samma sätt som man har gjort förut och man kan inte jobba på samma sätt som man alltid har gjort. Och fast jag vet att det är den fullt naturlig reaktion på förändring, och man egentligen ska vara väldigt glad över att folk är öppna med vad de tycker, kan det kännas lite tröttande: Man väljer att se det negativa istället för att se möjligheter och när man kan stå ut med betydligt större systemfel på arbetsplatsen utan knot, är man kritisk och otålig för småsaker som kommer att lösas snart; Man silar sandkorn och sväljer kameler.

När skolan renoverades 1994 valde man att satsa på IT med den tidens standard och kunde inte då föreställa sig de behov som finns idag. Sedan har man bara byggt på, och byggt på, och byggt på, vilket har blivit inte ett ormbo, utan flera: First Class, där man försökt att reda ut den uppsjö av konstiga konferenser och underkonferenser och så vidare, för att informationskanalerna ska bli något mindre förvirrade. Vissa har blivit förbannade när de inte längre har redigeringsmöjligheter och kan lägga ut sina meddelanden på flera ställen, andra har upptäckt att information de saknat funnits tillgänglig hela tiden. Sedan är det hemsidan som fått nytt utseende och rensats. En hel del jobb återstår, men det börjar kännas bra; Det finns 70 skrivare runt om på skolan, som INGEN riktigt vet vart de står, eller vad de heter. Visserligen är vi utspridda i ett helt kvarter, men 70 skrivare! (Vad hände med "det papperslösa samhället?" Därför vill man från "högre makt" försöka bygga hållbara lösningar, som tål att ändras utan att det behöver "lappas". Det är det som tar lite tid.

Ibland känner jag att det skolan behöver är ett lass dynamit, så man fick börja om från början. På flera olika sätt. Men istället så regnar det in...

Presentera tydligt

-Alla borde använda något sådant här när de presenterar, sa Sonen.
-Jag laddade ner den med en gång, för jag kommer att ha jättenytta av den om jag ska göra någon presentation i skolan eller så. Jag tycker du ska använda den när du har lektioner, fortsatte han, och viftade sin nypimpade en-till-en-dator framför näsan på mig.
Och OmniDazzle kommer jag nog att ha en hel del nytta av!

OmniDazzle är ett litet program som hjälper till din publik/dina elever att tydligare se vad du håller på med på skärmen när du visar något. Genom att välja att lysa med ficklampa, ringa in eller rita direkt på skärmenbilden med färgpennor kan du visa på de detaljer som du vill att din publik ska fokusera på. Du kan också välja olika effekter för att låta publiken följa muspekarens rörelser på skärmen, bla genom tassavtryck, eller träbensavtryck (med ljudeffekter om man så vill), eller visa på var pekaren står med hjälp av en dusch "stjärndamm" som regnar från pekaren när du ger ett kortkommando.

Du byter effekt genom att klicka i en programmeny och styr effekterna genom kortkommandon, i de flesta fall ctrl+<, men t ex för färgpennorna används ctrl+1-4 för att växla mellan färgerna. Det är lite trixigt till att börja med, men efter bara ett par försök får jag till det med pennorna. Det krävs visserligen en två handsfattning av styrplattan, och jag kan se en fördel med mus här, men det är inte oöverstigligt svårt.

Det är snyggt, lätt och effektfullt. Och gratis!

Äntligen ett MindMapping-program jag kan använda!

Jag har gjort en del försök att mind-mappa min tillvaro, eftersom jag inte alltid är en linjär tänkare, och gillar mind-mapping som redskap i brainstorming-fasen av grupparbeten och projekt, men sedan jag blev digital har det mest blivit linjära anteckningar i alla fall. Jag provade FreeMind, men begrep mig aldrig på det. Men MindNode är så enkelt - verkligen bara att klicka och skriva!

MindNode finns i tre versioner: MindNode för Touch (Iphone och IPad), MindNode Pro och MindNode Freeware. I Pro-versionen kan man infoga bilder och hyperlänkar, medan freeware-versionen är basic. Man  klickar, skriver det man vill skriva, klickar för en ny bubbla och så vidare. Man kan byta färg på linje och bakgrund och göra bubblorna större och mindre. Det är snabbt och det är smidigt, och mindmappen växer så långt man behöver. Bubblorna flyttas lätt och mindmappen redigeras smidigt, kan sparas i olika bildformat eller skrivas ut.

Agnes, min elev som tipsade mig om programmet, hade hittat det "på någon blogg" och skickade mig länken till hemsidan. Det tog sekunder att ladda hem och sekunder att installera. Jag kommer att tänka lite mindre linjärt i framtiden.

Det rullar på...

Nu har alla sista-årsstudenter fått ut sina datorer. Vaktmästarna springer som skållade troll för att byta alla skåpslås, något som enligt Hallands Nyheter kostar skolan 150 000 kr. Å andra sidan får eleverna nu förhoppningsvis säkrare skåp, och vi slipper förhoppningsvis de tråkiga skåpsinbrotten som blivit så vanliga att eleverna inte ens bryr sig om att anmäla. Om eleverna känner sig tryggare är det värt varenda öre!

Jag har bara hunnit titta in kort vid utlämningarna, men i morgon när "min" trea får sina på min lektionstid tänker jag sitta med för att veta vad de får reda på och vad jag kan ge dem ytterligare på nästa svensk-lektion. De korta glimtar jag fått hittills är roande: Cooola rockers som helst inte vill synas leende någonstans blir som barn på nytt när de packar upp kartongen, idel leenden och intresserad energi.

Det som redan märks är att personalen samarbetar ännu mer... Man rådfrågar varandra, bjuder varandra på tips och vågar fråga på den web-konferens som ställts i ordning. Det blir min och Fredriks uppgift att sätta ihop en FAQ. Jag hoppas bara att skrivarna kommer igång SNART. Många är de kollegor som bara av den anledningen inte ännu tagit steget över från PCn. Det är just nu det största hindret!

Kollegan Naturkunskapsläraren hade haft sin första "dator-lektion" idag. Jag frågade nyfiket hur det avlöpt. Bra, svarade han. Eleverna var öppna och uppmärksamma och han hade visat dem en del ämnesrelaterade länkar, samt hjälpt dem att öppna NE-konton. Nätet hade på vissa datorer varit lite segt.

Jag sjösatte självsvådligt Fredriks och min film om hur man skannar med den stora kopieringsapparaten. Tanken är att den ska hamna på YouTube och länkas till från hemsidan, men jag har inte tillgång till rätt konton och Fredrik är av förklarliga skäl en väldigt upptagen man dessa dagar. Men när jag fick frågan insåg jag att jag ju, tillfälligt i alla fall, kunde använda mig av den Öppna Dropboxen och pröva den funktionen. Man kan kan alltså göra vilken fil man vill tillgänglig för vem som helst genom att lägga den i en särskild mapp som redan är skapad. Varje fil får en individuell adress, och länken kan skickas eller läggas upp på en web-sida och mottagaren behöver inte ha något Dropbox-konto. Strålande för att dela undervisningsmaterial utan att behöva mejla: Lägg upp länken på klassens intern-konferrens och varje elev kan ta del av materialet när den vill!

Så om ni har behov av att lära er att skanna på en Toshiba-kopiator kan ni få vissa ledtrådar här:

Filmen är inspelad med en Cannon stillbildskamera av modell mindre, utan extra mikrofon, och mitt första försök att redigera film i IMovie. Det tog inte så lång tid! Programmet är ruskigt mycket enklare än de film-redigeringsprogram jag provat förut. Och det var kul!

Många Macar

Varje år i oktober träffas scouter från hela världen på Internet under ett intensivt dygn. I Falkenbergs scoutgård samlades ett trettiotal scouter från Halmstad och Falkenberg och delade på godis och nätverk, medan de chattade med andra scouter från hela världen.
-Det var svårt att chatta på franska, säger Emma Ericsson, 14, som lånat brorsans Mac.
Isak Larsén är en av dem som får sina datorer i nästa veckas utdelning på gymnasiet, och hoppar mellan de olika datorerna.
-Det ska bli så skönt att få en Mac igen! Jag tycker det är svårt att använda PC nu.

Man har skapat ett tillfälligt trådlöst nätverk, och vissa surfar via telefonen eller på mobiltelefonernas Internet. Det fnissas och prasslas och tangenterna glöder av kommunikationsglädje. Vi snackar aktiv språkträning! Scouterna chattar med andra scouter från Storbritannien, Irland, Kenya, Island Finland, Kanada och många andra länder, mestadels på engelska, men flera gör tappra försök på språk de läst ett par år. Det är underbart att se hur de hjälper varandra med ord och kortkomandon. Kommunikationsglädje!

Published with Blogger-droid v1.5.9

Och på tal om vad jag skrev i morse...

... så fick jag det här på mejlen:


URSMART

Jag hade en dröm....

... men den drömmen försvann när jag vaknade till ljudet av den sista nattradion. Den kvinnliga programledarens mjuka stämma letade sig in i min morgontrötthet. Hon intervjuade matematikläraren Magnus Bondestam, Gävle, som precis släppt en egen Iphone-app. Nu kan den lycklige Iphone-ägaren betala för att få A-kursen i telefonen!

Bondestam började förra året att lägga ut små Youtube-filmer för att hjälpa sina elever. Dessa blev oerhört populära, inte bara i Gävletrakten, utan sågs av tusentals matte-elever, och fick många, många kommentarer, som "Tack! Du räddade mitt betyg!" Bondestam tror att framtidens skola måste vara mer av en 24-timmars verksamhet, eftersom många elever inte bara pluggar i skolan, och följdaktligen behöver sin lärare, eller någon lärare, även vid andra tider.

Mikael Bondestam, från YouTube 11-10-2010

Jag hade förra veckan handledningssamtal med några av mina elever som ännu inte riktigt lyckats anpassa sig till sin lärares sätt att undervisa. De var oroliga för att komma efter, eftersom de inte förstod sättet läraren förklarade på. Magnus Bondestam, och andra pionjärer, är många sådana elevers räddande ängel. För alla har inte en pappa eller mamma som är i stånd att förklara. Det kanske inte är så att de är lågutbildade, men kursinnehållet har ändrats på 20 år, och de kunskaper som man som förälder minns från skolan är inte alltid helt relevanta. De flesta föräldrar har väl fått höra att "men såååå har vi inte lärt oss!" eller "Jag fattar inte hur du tänker för så där gör inte Fröken."

Bondestams app finns än så länge bara för Iphone och är en betal-app, som innehåller hans filmer, övningsuppgifter och prov på hela A-kursen i matematik. Men alla kan ju inte rusa iväg och köpa en Iphone! Någonstans måste man ju börja, och det är klart att man ska få betalt för att man har jobbat med något som främjar så många människors chans att förbättra sina kunskaper. Dock hoppas jag på en snar utveckling.

Vi vet att regeringen tror mycket på IT som både stöd och förutsättning för kunskapsinhämtning. Kanske  borde Utbildningsministern avsätta pengar i budgetten för att ta vara på och utveckla liknande initiativ och bygga upp en plattform, likt Multimediabyrån, riktat till elever som vill veta mera, där de kan välja sina egna favorit-lärare som förklarar på ett sätt som de förstår och ta till sig förklaringen när de behöver. Lärarna behöver inte vara tillgängliga fysiskt 24 timmar om dygnet, som någon föreslog i tidningen Skolvärden härrom numret: Modern teknologi ger oss möjligheten att färdas, liksom god litteratur, genom tid och rum, och förmedla vårt budskap till elever långt bortom vår geografiska horisont, på tider långt efter att en trött pedagog klappat kudden godnatt.

Tills dess, kära matteintresserade, finns Mikael Bondestams egen YouTube-kanal, alldeles gratis.

Gävle Dagblad, 2010-10-05
Mikael Bondestam på YouTube

Grattis till de nya datorerna!

...och idag tackar vi för telefonen!

... Inför utdelandet av en-till-en-datorerna håller man på att göra om nätverket på skolan. Det innebär att det blir lite störningar i nätverkstrafiken. De varar inte så länge, men avbrotten har liksom lyckats hamna precis på de lektioner jag skulle ha visat strömmande film från GR-Utbildning.

DÅ är jag glad att jag att jag har min telefon! För när nätverket är nere är det fantastiskt trevligt att kunna knäppa på sin egen lilla WiFi-hotspot och obekymrat surfa vidare. Och faktiskt kunna t o m visa strömmande video via 3G.

Grammatik på fickan

Följer upp gårdagens inlägg om varför varje lärare ska ha en smartphone med varför varje elev ska ha en smartphone, med en liten anekdot från mitt klassrum förra hösten, när Iphone 3 var mångas, särskilt killars, våta dröm: Jag delade ut en övning, som jag min vana trogen ville att eleverna skulle utföra i par. Petter, vi kan kalla honom så, ganska ny i klassen och som alltid verkar ha en räv bakom varje öra, och hans parkamrat tar sig något motvilligt an uppgiften; en läsförståelse. Efter ett par minuter ser jag att Petter pillar med sin nya telefon. Jag blänger. Han lägger ner telefonen. Det tar två minuter, sedan pillar han igen. Jag blänger.
-Jag slår upp! säger han förnärmat och håller upp telefonen mot mig. Och ja, det gjorde han! I telefonen hade han ett fullgott lexikon. Jag gav honom inga fler reprimander om telefonpill under kursen. Detta var nog den avgörande händelse som verkligen öppnade mina ögon för mobiltelefonens möjligheter som inlärningsverktyg.

I det här inlägget tänkte jag tipsa om några gratis språk-appar för Android som jag prövat: Bonjour French Flash Cards, Grammar Games Lite och Quiz Master.

Bonjour French Flash Cards är just flashcards, som tränar vanliga fraser och ord, adjektiv, substantiv, verb, ordspråk och uttryck från engelska till franska. Den har också en liten röst som ger uttalet på franska. Appar från samma programmerare finns också på spanska och tyska.

Jag prövade appen i samband med sommarens semesterresa för att sparka igång min näst intill obefintliga franska. Den är enkel, i enklaste laget kanske, eftersom man inte kan bläddra mellan uttrycken för att hitta något speciellt, vilket gör den obrukbar som fraslexikon. Som tidsfördriv i busskön funkar den dock bra. Och den är ju gratis.

Grammar Games Lite är också en gratis app, men som tydligen finns i en full-version. Den kan man man inte köpa i Sverige, men gratisversionen är ett trevligt tidsfördriv, även om interfacet är lite grått och trist.
Gratisversionen har övningar i kommatering (!), lätt felstavade ord, oregelbundna verb, prepositioner vid verb, ordspråk och en spännande synonymövning. I vissa av övningarna finns alternativ att välja mellan, medan man i andra använder Qwerty-tangentbordet. Ett bra sätt att fördriva tiden när man väntar på kompisen, eller har några minuter över i klassrummet.

British Council har gett ut Quiz Master, en grammatik och ordkunskap app som i en av kommentarerna på nätet får kritiken "only the Queen's English" och det kan nog vara så, men det behöver ju inte vara en nackdel. Även här går det på tid och jag kan bli ganska stressad, och fast jag är engelsklärare, lever tvåspråkigt och tycker att jag är ganska duktig, så har jag inte alla rätt i vissa av övningarna.

Appen har separata stavnings-, grammatik- och ordkunskaps-quiz i tre nivåer. På mellannivån i grammatik-quizen kan man välja mellan grundform och -ing-form från substantiv, more or less, uttryck med färg och few och little. Jag hade skitkul och lärde mig massor! På den svåra nivån tränas adverb-satser, modala hjälpverb, linkers och konjunktioner - inte helt lätt!

Även ordkunskapen är rolig och nyttig; Här är orden uppdelade i svårighetsgrad och ämnesområden. Det finns alternativ att välja mellan, men det går på tid och Johnny Quiz Master hejar på med ett välriktat "Well done" eller "Oh no!" efter varje svar.

På appens första sida finns även en länk till den kinesiska versionen av en gammal favoritsida http://englishonline.org.cn. Där finns en del intressanta filmer, och en del ytterligare övningar, som tyvärr inte fungerar i min telefon.

Det gör däremot övningarna på sidan www.englisch-hilfen.de Här finns klassiska Hot Potatoe-övningar som täcker bas-grammatiken och en hel del övrigt. Bra alternativ att styra de elever som behöver lite grammatik-gnugg (för det gööööör de fortfarande! Hur tråkigt det än är! I vissa fall är det bara repetition och milldrills som gäller! Ni anar inte hur många 16-åringar som aldrig har sett ett oregelbundet verb fast de har VG i engelska! (Oj! Det var visst en annan diskussion ja....) Här finns också frågesport på olika ämnen, det populära Hangman på olika teman, läsförståelser och annat som eleverna kan träna hemma på, eller om datortillgången är god, i klassrummet. Och alldeles gratis!

Jag laddade också ner en glosträningsapp som såg lovande ut. Den hämtar ord från Google-dokument på nätet. Men tyvärr så verkade det inte funka att importera mina specialtillverkade gloslistor, fast övriga kalkylblad laddades utan problem. Jag har skrivit till programmeraren för att få hjälp och återkommer.

Eftersom jag inte har något egen Iphone (kanske skulle behöva dubbla telefoner för omvärldskoll ;-) slog jag bara snabbt upp på ITunes i kollegans telefon. Quiz Master fanns även där. Jag är säker på att det även finns andra bra appar, men det som slog mig var att de verkade kosta en massa pengar.... Jag kollar vidare och återkommer. Har någon tips emottages dessa tacksamt! Många av mina elever (de flesta tjejer! se tidigare i texten) har just Iphones.

Get a Voki now!

Därför ska alla lärare ha en smart phone

Det kommer att ta ett tag innan alla elever har varsin dator. Inte ens alla lärare har ju varsin dator! Det är fortfarande så på många håll, särskilt i de lägre åldrarna, att flera lärare delar på en skruttig stationär dator i ett trångt lärarrum. Kanske är alternativet en smart phone?

Genom telefonen kan man sköta mailkorrespondens, frånvarorapportering, göra anteckningar och dokumentera elevernas arbete. Om man har rätt appar. För än så har inte tillverkarna av programmen hängt med. Open Text, som har sålt sitt First Class till många, många skolor världen över, har en app för Iphone, som fungerar utmärkt, men tänker i dagsläget inte släppa någon heltäckande app med mail och kalender till Android! Inte heller Skola24 fungerar i Android, eftersom de begränsar sig till IE och Firefox som browsers.

Det är inte alltid datorn är så praktisk. Ibland är man på springande fot i studiehallen, i biblioteket eller ute på studiebesök. I bland är man bara i andra änden av klassrummet när man vill kolla upp ett ord, eller slå upp något. Fram med telefonen, och med några få klick så har man svaret i sin hand, bokstavligt talat. Med min HTC Desire har jag fri surf på skolans nätverk och ständig tillgång till min Google-kalender. I den har jag lagt upp mitt schema och jag har gjort mina planeringar direkt i händelserna, och kan ha anteckningarna om sidnummer i boken och olika aktiviteter i handen hela tiden. Nordstedts engelska ordbok funkar super, och Wikipedia svarar på allt, jag kan fotografera tavlan för att komma ihåg vad jag skrivit och spela in mig själv, eller mina elever när vi pratar, både med video eller bara ljud. Om jag har datorn med mig och skolans nätverk går ner (vilket händer ibland) kan jag göra telefonen till WiFi hot spot och eleverna och jag kan fortfarande surfa efter information.

Eleverna börjar fatta att telefonen inte bara är en SMS-maskin och kommunikationsapparat, utan också ett bra verktyg för att göra anteckningar i, och för att organisera studierna. De fotograferar material och böcker för att hitta dem igen, de spelar in uttalet på glosor, de slår upp och dokumenterar. Man behöver bara tala om för dem att möjligheten finns. Skolorna hade haft mycket att vinna på att ge sina lärare en arbetstelefon och visa dem möjligheterna - ur flera synpunkter. Inte minst säkerhetsaspekten, men det är en annan historia!

Studiedag och heta nyer

Igår var det studiedag, som inleddes med en genomgång av NE skola. Vi har haft NE i tre år, men jag har liksom bara sett ikonen på skrivbordet och knappt ens använt den. Inte har jag skapat något hemmakonto heller, fast jag som personal är berättigad till det. Det är mina elever också, vilket innebär att praktiskt taget alla barnfamiljer i Falkenberg (utom de med barn i friskola) har tillgång till NE på nätet!
Och vilka grejer man kan göra! NE är inte längre bara ett uppslagsverk i digitalformat! Nästa handledningstillfälle ska mina elever minsann få en rejäl körning i detta!

Nä, inte nästa förresten... Om ett par veckor kommer de alla att vara lyckliga (förhoppningsvis) nya användare av MacBook. De flesta av dem har redan haft Mac på högstadiet, men för vissa blir det en helt ny bekantskap. Det ska bli spännande! Förväntningarna är höga. Själv har jag 1000 och en idéer som fått ligga till sig mer eller mindre länge pga den ganska taskiga datortillgången på programmet. När de packat upp sina nya datorer och blivit kompis med dem, ska vi visa dem NE på riktigt - så kanske man i fortsättningen slipper de klassiska kommentarerna:
-Det finns knappt ingen information om socialism, ju!
-Man fattar ju inget av NE, ju!

För, fick jag reda på, NE finns i tre versioner: En med långa krångliga artiklar, en med korta krångliga artiklar och en med artiklar som nästan alla fattar. Dessutom finns det olika sätt att söka i NE, och de olika sökningarna ger olika resultat, vilket gör det lättare att hitta relevant info.

Förutom banan fick vi också tillfälle att lyssna på och prata med Annette Appelgren från Fässbergsgymnasiet i Möndal, Stefan Kareld och Karin Anderberg från Munkebäckgymnasiet och dela deras erfarenheter av att jobba i en-till-en-miljö. Det var mycket upplysande, och jag tror att många orosmoln skingrades - En-till-en är nog inte så krångligt som det kanske verkar...

Skoj med svåra ord

learn English with me: Having Fun With Commonly Confused Words

Tänk vad skoj man kan ha med förväxlingsord! Den här uppgiften skulle nog kunna bli precis lika rolig med ett antal svåra ord på svenska.... En hemmavideokamera och ett enkelt redigeringsprogram.

Plats för skratt

Meddelandet på internkonferensen förbryllade mig något: "Kan vi inte ha en liten basic-utbildning i Word?"
Hmmmm, om några veckor är det meningen att en stor grupp av lärarna ska börja arbeta i Mac. Det kändes lite feltajmat liksom. Vid fikat fick jag tillfälle att ställa frågan varför en basic-utbildning i Word?
-Jo, men en av kollegorna är så himla duktig på att bygga formatmallar och göra JÄTTESNYGGA dokument och så. Det hade varit så kul att kunna göra.
Jag hade datorn i knät och öppnade Pages, arkiv, öppna nytt...
-Fast kolla här, sa jag.
IT-samordnar'n var snabb med mobilkameran, och den käraste kollegans min var bara obetalbar!

Det är klart att vi kan ha en AVANCERAD vidareutbildning i Word. Det är ett mycket bra program. Men jag tar gärna genvägar....

Älskade Elisabeth, du äääääär så bäst!!!

Vilken besvikelse!

Jag börjar med att be om ursäkt för min frånvaro från Bloggen. Skolstarten med all dess härliga kaos kom i vägen. Nu, efter att jag fått prova att handha en av de lite äldre en-till-en-datorerna, en sådan där med helgjutet alluminium-skal, så fick jag idag en alldeles egen leasing dator att upptäcka. Så vad är mina erfarenheter så här långt?

Ja, de två veckornas sporadiska användande var initialt nästan en besvikelse - Maskinen var så enkel att jag nästan kände mig snuvad. Visst, frånvaron av delete-knapp var förvirrande, och att högerklicket krävde två fingrar lite klurigt, och kortkomandon kommer att ta ett tag att lära om, men på mindre än en timma tyckte jag att jag hade ganska ok koll på basprogrammen och de viktigaste funktionerna i ordbehandlingsprogrammet. Och det ser ut att fungera så bra att jag knappast behöver använda OpenOffice.

Jag har inte haft någon anledning att göra någon presentation, men lekte fram ett par bilder i KeyNote och förundrades över hur snyggt allt är, bara på ett par klick, och efter att ha kikat lite på mallarna i iWeb bestämde jag att jag nog kommer att kunna bygga en ganska snygg hemsida och dokumentera mina kurser. När iWeb-servern kommer upp så flyttar jag eventuellt bloggen dit också...

Nu har jag den alltså i knät - en MacBook som kommer att följa mig i vått och torrt ett tag framöver. Nu börjar den verkliga utmaningen: Inte att lära sig handhavandet, det tror jag går av bara farten, men att hitta roliga och enkla sätt att kunna använda datorn i undervisningen, och hitta forum för kollegorna, de som redan arbetat med Mac, och de som inte har fått datorer än, att lära av varandra och av eleverna och  insprireras av varandra och eleverna.

Det första jag ska göra är att leta reda på roliga lärspel på webben som jag inte har kunnat installera på min PC, eftersom den är så nerlåst. Och så måste skrivar-situationen lösas. Och så leka lite...

Skolstart

Knappt har man hunnit vänja sig vid att vara ledig innan det är dags att börja jobba. Någon gång den här terminen drar En-till-en-tåget in på vår skola och vi har hunnit med att träffas i ett par olika konstallationer för att prata om detta.

Tyvärr måste ju upphandlingsreglerna följas, och därför dröjer det ytterligare ett antal veckor innan datorerna kan vara på plats, vilket naturligtvis är frustrerande, både för oss och för eleverna. Dessutom har skolan drabbats av en ordentlig fuktskada i ombyggnadsprocessen, vilket gör att Mediaprogrammet i stort sett är husvilla och därför måste ta andra delar av skolan i besittning, bl a den sal som under förra läsåret var "Öppen datorsal". Det blir naturligtvis frustrerande för både oss och eleverna, det också. Men det är bara att göra som scouterna och möta svårigheter med gott humör! Det löser sig, och vi klarar undervisningen utan datorer -det har vi gjort förr och det är i alla fall min förhoppning, att vi aldrig blir helt och hållet beroende av tekniken för att kunna förmedla kunskap.
Kunskapsförmedling handlar om möten: Möten mellan lärare och elev, mellan mentor och adept, mellan elev och "verklighet", elev och kurslitteratur. I dessa möten kan datorn vara ett hjälpmedel, men den ersätter aldrig det personliga mötet. Dock kan den hjälpa till att få möten till stånd som annars aldrig skulle ha inträffat: Det finns skolportaler som förmedlar e-kontakter mellan skolor i Europa och i övriga världen, och med Skype, MSN Live, Google Talk och flera andra tjänster blir det helt plötsligt gratis att prata, med ljud och ibland bild, eller chatta, med Sanjeev i Indien, Dora i Italien, Hans på Färöarna, Leena i Finland, Dao i Kina osv. Med hjälp av Google Docs, Live och andra gratistjänster kan vi skapa gemensamma projektplattformar och arbeta i samma dokument, skicka filer till varandra och visa varandra resultat av algodlingar, vattenexperiement eller enkäter.

Men vi får inte glömma mångsidigheten i skolans uppdrag: Det är inte BARA den digitala kompetensen som ska tränas: Att mötas AFK (away from keyboard) är fortfarande det bästa sättet att träna social kompetens, att lära sig samarbeta, lyssna på varandra och våga uttrycka sig inför varandra. Man behöver kunna skriva för hand och man behöver kunna läsa på papper, man behöver kunna se varandra i ögonen på riktigt. Också. Man behöver träna sig på att lyssna, och att tala, våga ringa personer man inte känner och på att försjunka i något, utan att avbrytas av pling och plong och förfrågningar. Man behöver röra på sig, och uppleva dofter, känslan av textur och temperatur, känslor och smak - något som inte datorn kan ge oss. Vi behöver allt det där - också. Vi får aldrig glömma att datorn är ett verktyg, och ett komplement till alla våra övriga sätt att ta in och att förmedla kunskap och erfarenhet. Den är ett fantastisk verktyg, och bör användas när den kan komplettera och tillföra något i vår verksamhet som inte på annat sätt kan tillföras, eller för att variera det sätt som vi utför vår gärning på. Datorn kan i alla fall inte i dagsläget ersätta läraren och den mänskliga kontakten - men att säga att man inte kan bedriva "riktig" undervisning via datorer och nätet, och utan "öga mot öga-kontakt" med en lärare är att diskvalificera alla dem, vars enda möjlighet varit att fortbilda sig via distanskurser, som förbättrat sina möjligheter och kunskaper genom studiecirklar och Hermodskurser.

Det finns många sätt att lära och vår utmaning är att se till att stimulera och träna våra elever på samtliga sätt. Ett jäkla jobb! But we love it!

Verkligheten genom ett filter

Efter att ha lyssnat på Carl och Carl i På tal om... i hängmattan några eftermiddagar har jag tittat en del på applikationen Layars i min telefon. Dessvärre bor jag ju inte på en ort där Layars är speciellt utbyggt; Booli annonserar ut ett antal fastigheter i min närhet, Systembolagets position finns inlagt, jag kan få ett Gowalla-lager (en användargenererad app som, utbyggd tipsar om sevärdheter, kaféer, samhällsfunktioner osv) och det finns ett bondgårdslager där jag kan träffa på bondgårdsdjur i min telefon när jag är ute och går (mitt område är huvudsakligen befolkad av höns!) Hade jag varit i Stockholm hade jag kunnat få ett lager för T-banan, och i Göteborg finns redan ett turistinfo-lager.

Carl och Carl spekulerade i om att Augmented Reality skulle bli en integrerad del av undervisningen inom en relativ kort framtid, eftersom tekniken skuttar och för att snart var och varannan unge går omkring med en Iphone eller Android maskin. Optimisterna säger 3-5 år, C&C hoppas på 10, jag tror också på det senare. Frågan är vem som ska driva utvecklingen av utbildningsresurser i molnet. Det finns seriösa aktörer (Wikiveristy verkar som ett synnerligen lovande initiativ) och det kommer säkert inte att ta lång tid innan läromedelsföretagen vaknar, MEN precis som med de internetbaserade läroböcker som finns är en del av problemet finansiering: Det får inte bli för dyrt!

Elevdatorernas största beivrare anser att datorn kan ersätta allt tryckt material, men i dagsläget är det så att de flesta internetbaserade läromedel även har en kursbok, och det ser i alla fall jag, inte som en nackdel. Det finns ett ganska stort antal människor som har svårt att läsa längre texter på skärmen, och i skolmiljö är det långt i från alla elever som har tillgång till skärmar med så god upplösning att det blir helt behagligt och inte påfrestande för ögonen. Datorlicenserna är inte helt billiga, och det är ofta fortfarande svårt att få eleverna att använda läromedelswebbarna på det sätt som varit den pedagogiska tanken när man konstruerat den, vilket gör att man ibland betalar licens för produkter som inte håller vad de lovar. Bok&Webb började t ex som ett litet förlag, med billiga och lovande produkter, men köptes upp av det stora Gleerup, varefter priserna gick upp massivt och webbarna stagnerade.

Jag tror på fria, eller mycket billiga, internetresurser. Macmillan Publishing är ett lysande exempel på hur man genom att bjuda på massor av bra gratismaterial också säljer böcker. Jag kommer att skriva mer om detta i ett senare inlägg. Det är dock naivt att tro att lärare själva ska stå för den största utvecklingen av dessa. Det finns visserligen alltid eldsjälar, men det är ändock förmätet att begära att människor i ett relativt sett (i a f Sverige) låglöneyrke ska, utöver sina 45 timmar med eleverna, dessutom utveckla och bjuda resten av världen på proffsiga produkter och inte få en spänn för besväret! För tyvärr så är realiteten den att mycket få kommuner har något som helst utrymme att ge lärarna för utvecklande av sin verksamhet - det är knappt de kan erbjuda den stipulerade fortbildningen, eller sätta in vikarier, eller ens i vissa fall ge tíllräckligt med tid för bedömning! Och väldigt få lärare har, av samma anledningar som ovan, möjlighet att på sin egen tid jobba upp digitala undervisningsresurer med den digitala kompetens de flesta har i nuläget, PIM till trots. Då återstår bara att delegera och låta någon annan göra huvuddelen av jobbet... ;-) Den största resurs en lärare har är sina elever.

Min beskrivning ovan av resurserna i Layars skulle få en del pedagoger att fnysa och för alltid vända ryggen åt den typen av teknik, men här har man som jag ser det ett gyllene tillfälle att istället fylla det med elevgenererat material till gagn för andra elever, turister eller nyfikna. Vem som helst kan skapa ett Layar, och fylla det med det innehåll man brinner för. Det krävs inte en smartphone per elev, eller ens en dator per elev. Grundförutsättningen är det elever och lärare i alla tider ägnat sig åt: Litteraturstudier och skriftlig produktion, med tillägget digitalisering och bildbehandling.

Tänk ett större projekt om lokalhistoria: Eleverna studerar med hjälp av lärare, arkivsök, böcker, datorn och interjuer sin hemstad. Tillsammans bestämmer de avgränsningen i tid, vilka platser, personer eller händelser de vill ha med i redovisningen (Layar). Man målgruppsanpassar och komprimerar informationen man fått fram, bearbetar ev. bilder och ljud, och tillsammans hjälps man åt att skapa lagret, som sedan kontrolleras och publiceras av Layar. Sedan reflekterar eleverna tillsammans med läraren om vad man lärt sig, och vilka slutsatser man kan dra av de olika händelserna, personerna och geografiska förutsättningarna för samhällets utveckling. Lagret kan sedan användas av andra elever, och turister.

Layar skulle kunna användas för måluppfyllelse i samhällskunskap, historia, svenska, engelska och andra språk, turism, naturkunskap, geografi..... Ett Layer skulle också kunna vara en utmärkt redovisningsform för ett projektarbete i gymnasiets år 3. MEN det kräver tid! Tid som man kan få genom samarbete mellan ämnen och en flexibilitet i schemat - tvärtemot vad en viss Skolminister vill.

Statistik och svårigheten med densamma

I slutet av förra veckan presenterades statistiken för det senaste skolårets avgångsbetyg från årskurs 9, vilket orsakat visst tumult och oro i leden hos både en-till-en-förespåkare och projektets belackare. Betygssnittet har sjunkigt på fem av sex enheter, och mest har det sjunkit på de skolor som varit med i en-till-en-projektet från starten 2007. Den lokala tidningen, HN, spekulerar genast om att detta är datorernas fel. Falkenberg har ju (nu) samma genomsnittliga lärartäthet som övriga landet och en hög andel behöriga lärare.

Statistik är svårt. Statistik som handlar om att mäta resultat av mänskliga prestationer är enormt svårt. Därför lär inte den utredning som ska göras heller komma fram till några konkreta svar. Inte jag heller. Men jag kommer att lägga fram mina egna, högst personliga, spekulationer, utifrån de erfarenheter jag själv gjort i skolan i Falkenberg under samma mätperiod (2005-10).

Det är viktigt att notera att en skola höjt sitt betygsnitt med 7 poäng. Tångaskolan är en stor (ca 390 elever på högstadiet) F-9 skola, som för ca tre år sedan genomgick en stor omorganisation och i samband med mätperiodens början ändrat sitt upptagningsområde och på förekommen anledning kämpat hårt för att stödja elever med annan språkbakgrund, samt lagt stora resurser på anti-mobbingsarbete, elevdemokrati och gemensama normer, ordningsregler och värdegrund. Skolan har varit med i En-till-en-projektet i ett år.

En annan skola, som kom med i projektet samtidigt som Tångaskolan är Montessori-skolan, som är en kommunal "friskola" med specifik pedagogisk inriktning och som har ca 60 elever i år 7-9, som fått låna en personlig dator. Värt att notera är att denna skolas snittpoäng fallit med extrema 34 poäng på ett år från ett resultat som under förra läsåret låg ungefär lika många poäng över de övriga skolornas resultat. (Det kan man ju också spekulera kring, men det är en annan diskussion).

Den högstadieskola, Tullbroskolan, som ännu inte kommit in i projektet (planerad start till hösten) har också drabbats av nedgången. (-11) Detta kan ju tolkas som en ganska säker indikator på att nedgången i alla fall inte uteslutande kan skyllas på datorerna. Dock har elevdemografin kraftigt ändrats genom att elever med aktiva, intresserade föräldrar sett till att flytta elever från den starkt överpopulerade (med de flesta av de problem som detta vanligtvis leder till) skolan till det privata alternativet som startade förra året vilket säkert påverkar, likaså den omflyttning av lärare som elevflykten ledde till. Det ska bli intressant om ett par år att se hur denna skolas betygspoäng står sig i konkurrensen, och ännu intressantare för mig som gymnasieläre, att bedömna dessa elevers kunskaper i förhållande till övriga, eftersom det privata alternativet har väldigt begränsad tillgång till elevdatorer.

En svårighet med att mäta skolans resultat är att materialet är så påverkbart och förändligt. På individnivå är det omöjligt att göra en korrekt jämförelse, och det är stora svårigheter även i grupp: Ingen klass ser demografiskt exakt likadan ut, och även om man i bland kan få för sig att vissa politiker gärna skulle se att vi lärare var robotar, så skiljer sig vårt sätt att undervisa och bedöma eleverna. Det är kanske inte önskvärt, men det är mänskligt. Därför kan man inte jämföra två skolor rätt av, eller ens två klasser på samma skola, utan att ta med en enorm mängd påverkande faktorer. T ex kan ett par stökiga elever försvåra och fördröja en hel klass läsinlärning under de viktigaste första åren, om det inte finns resurser. (Och dessvärre är det sällan sådana resurser sätts in under pågående läsår! Det måste utredas i månader först, månader som kan bli svåra att ta igen!) Att en lärare blir sjukskriven under pågående termin och att skolan har svårigheter att hitta behörig vikarie är ytterligare en faktor som kan få långtgående konsekvenser.

Ytterligare, som är ack så aktuellt i Falkenbergs skolor, är att lärare omplaceras på grund av att elevantalet går ner: Sist in, först ut leder till att elever kan få byta lärare, ibland mer än en gång. Lönerna, som är relativt låga i Falkenbergs kommun, leder också till att lärare söker sig vidare, speciellt yngre, nyutbildade, och ibland för att skolorna, med tanke på sitt trånga budgetläge, har mycket svårt att fastanställa "i onödan", fast man vet att man har pensionsavgångar och föräldraledigheter inom snar framtid och fast man vet att det aldrig är en nackdel med en extra vuxen på en skola.

Skolan i Falkenberg har sparat sig igenom högkonjunkturen. Det är först nu, i lågkonjunktur, som antalet lärare motsvarar riksgenomsnittet. För även om politikerna har lagt pengar i utbildningsbudgeten har det mesta gått till hårda värden - ombyggnader, omorganisationer, nödvändiga moderniseringar av IT (skolan har legat enormt mycket efter det övriga näringslivet!), utredningskonsulter hit och dit, nya rektorer, nya administratörer (som behövs med tanke på den enorma dokumentations- och administrationsbörda som finns inom skolan) På golvet har det sparats på allt, utom möjligen papper. Och inom skolan är det så att en brist tar lång tid att visa sig.

Om inte Kalle får ordentligt flyt i sin läsning under de första viktiga åren är den trista verkligheten att det faktiskt inte får genomslag förrän på högstadiet, eller kanske t o m på gymnasiet. Om inte Lisa lär sig den basala engelska grammatiken klarar hon sig igenom hela grundskolan, men får inget bra betyg på gymnasiet och om inte Oscar lärt sig problemlösning så kör det ihop sig när matematiken blir abstrakt. Så enkelt är det. De problem, och den brist på resurser som grundskolan hade för 10 år sedan är det som visar sig i avgångsbetygen nu.

Dessutom tror jag också att de senaste två årens nationella diskussion kring bedömning, mål och kriterier lett till att det skett en viss utjämning av betygen på vissa skolor, dvs betygen har hamnat på en nivå som snarare speglar elevens kunskaper än lärarlagens förhoppning om resultatet av det arbetssätt de valt att använda. Det är lätt hänt att man läser in positiva tecken som egentligen inte finns när man VILL att något ska fungera, och den tendensen finns även i de rapporter som skrivits om En-till-en i Falkenberg: Jämförelsematerialet är så litet och faktorerna är så många att man omöjligt kan dra någon som helst vetenskaplig slutsats om utkomsten så här långt. Det är dock ingen anledning att avbryta projektet, eller strypa finansieringen: Då får vi aldrig något statistiskt säkert material att utvärdera, om det över huvudtaget är möjligt.

MÄN, som Tony säger, det är också viktigt att de lärare som "drabbas" av En-till-en vågar fortsätta att vara lärare och inte litar på att datorn gör deras jobb, eller slutar ställa krav på att eleverna ska leverera arbeten med djup och kvalitet för att de måste få leka sig till den tekniska kunskapen och upptäcka själva för att behålla sin nyfikenhet. Läraren är viktigare än någonsin - inte som allenarådande Hugin i klassrummet (och nej, jag menar inte dammsugaren, även om den tyvärr också skulle behövas på de flesta håll, men det är en annan diskussion) utan som guide i kunskapsdjungeln, som vägvisare och som kritiker. Arbetet är inte bra bara för det finns, utan för att det är gjort med omsorg.

I friska luften

I det förra inlägget berättade jag om min telefon som de senaste dagarna har givit mig både mycket nöje och en del frustration. En av de applikationer, appar, jag laddat ner är c.geo.

Geocaching är ett globalt fenomen, där användare runt om i hela världen gömmer och letar skatter och kommunicerar via nätet om dess position och svårighetsgrad. Cachen är en liten burk eller låda, innehållande en penna och en loggbok, och kanske några små föremål. Skattgömmaren hittar ett klurigt ställe, kanske vid ett turistmål, en sevärdhet eller mitt ute i skogen och gömmer skatten, tar dess position med hjälp av gps och loggar den på en webb-sida. Skattletaren hämtar koordinaterna, eventuella ledtrådar eller gåtor och ger sig ut på äventyr.

C.geo är ett litet program som tillåter mig att ladda hem koordinater från http://www.geocaching.com/, så att jag kan hitta de skatter, cachar, som andra användare gömt runt om i naturen och i stadsmiljön. Koordinaterna, ledtrådar, och andra skattletares kommentarer om deras umbäranden under skattjakten finns snabbt i min telefon, och min position visas som en blå prick i förhållande till cachernas gröna och orangea symboler på kartan som jag kan zooma in och ut på. Jag kan också få en "live-bild", ett satelitfoto, att gå efter.

Idag kom en väninna med två barn i samma ålder som mina yngsta, 11 och 13, på besök för att äta glass. Samtalet kom naturligtvis snabbt in på den nya telefonen och vi skrattade åt dess överflöd av finesser och jag berättade om geocaching. Ingen av gästerna hade hört talas om det förut, så jag tände gpsen och visade hur de gröna prickarna fanns överallt runt omkring oss. Inom en 2 kms radie från vårt hem finns säkert 20 stycken, varav den närmaste ca 150 meter bort. Barnens ögon tindrade och vi begav oss strax ut på skattjakt.

Ungarna följde den lilla blå prickens väg över den kombinerade kartan och satelitfotot, och vi hittade snabbt fram till parkeringsplatsen där cachen skulle finnas. Men skulle vi finna skatten? De är inte alltid så lätthittade, och jag hoppades verkligen för barnens skull att vi skulle ha tur. Och det hade vi: En filmburk satt med magnet fast på baksidan av en skylt. Barnen jublade och hoppade av spänning. Vi loggade våra namn och traskade glada i hågen hem igen. Alla barnen ville ut på skattjakt snart igen, helst före läggdags.

Så vad skulle den pedagogiska nyttan av Geocaching kunna vara? Ja, först och främst att få unga teknikanvändare att röra på sig och få frisk luft, men dessa omedelbara fördelar kan naturligtvis kombineras med andra. De personer som lägger ut cacharna har ofta en tanke bakom sina cacher: Det kan vara en serie gåtor, eller att de vill visa något speciellt. Vissa cacher placeras till och med ut i marknadsföringssyfte. Så varför inte i undervisningssyfte? Man kan till exempel tänka sig en geografi- eller geologi-serie, där skatterna göms på ställen med olika bergarter eller geografiska företeelser, intressanta byggnader eller historiska platser. I cachen kan man sedan lämna information som skattletaren måste minnas eller skriva ner för att lösa en senare uppgift. Eller kanske låta koordinaterna vara svaren på matematiska uträkningar.

Geocaching tilltalar den inneboende nyfikenheten och äventyrslustan hos stora som små. Även om inte alla mobiltelefoner har tillförlitliga gpser, så faller priserna på de små smidiga gpserna när det är inte bara är prylnördar, budchaufförer och jägare som efterfrågar dem. Och om ingen annan nytta finns, så ger det i alla fall ett tillfälle till motion av både kropp och knopp.

All makt åt användaren

Jag har köpt en ny telefon. Den tar bilder med 5 megapixel, håller mig uppkopplad till Facebook, Buzz och Twitter var jag än är, visar med gps och nätpositionering var på Google Maps och Google Earth jag befinner mig och låter mig kolla upp var närmaste B&B är om jag går vilse i skogen. Man kan ringa med den också.

I telefonen finns en Android Market, stor som köptemplet i Ullared, med diverse onödiga applikationer. Jag har laddat hem en livsnödvändig kompass och virituella post-it-lappar. Eftersom telefonens handhavandebok är på 24 små sidor bara hjälpligt täcker de första sidorna man "bläddrar" i på telefonen, och verkar förutsätta att man klarar av att lära sig alla funktionerna själv så har jag tillbringat de senaste dagarna med att leka. På Android Market har apparna korta beskrivningar, men sällan några instruktioner. Post-it-lapparna fick jag aldrig riktigt att fungera, så jag avinstallerade igen.

Det är ganska roligt - i takt med att de tekniska apparaterna vi har i våra hem blivit mer komplicerade har manualerna blivit tjockare och tjockare. Tills nu. När vi köpte vår tvättmaskin för 10 år sedan fick vi med en användarbok på 40 sidor, platt-tvns manual för 5 år sedan var på 140 varav jag läste 100 och Maken en, men sonen, som inte läst manualen alls, kopplar snabbt in och ut sin spelkonsoll, digitalbox, dvd- och vhs-spelare. Min första telefon, en Siemens av den oömma sorten, hade också en diger handbok trots att den mest avancerade funktionen den hade var en kalenderfunktion som kunde påminna med ett pling så man inte missade sin tandläkartid. Även den andra, en SonyEricsson Walkman, hade en användarbok. Dessutom fanns manualen i digitalt format på den medföljande programvaran på mini-disc. Den nya telefonens 24 små sidor finns också i PDF-format i telefonens dokumentläsare. På fem språk. Programvaran som säkerhetskopierar och synkroniserar telefonen med datorn installeras automatiskt när man kopplar USB-kabeln till datorn. Det står i manualen. På tre rader. Resten får man själv lista ut.
Det finns människor som är rädda för att de tekniska apparaterna ska få övertaget över oss. Jag kan förstå den rädslan. Men samtidigt ser jag ett maktskifte; För ett decenium sedan vårt användande av tekniken till stora delar i händerna på tillverkaren, genom dennas mer eller mindre pedagogiskt författade handböcker, som i takt med att marknaderna globaliserats och tillverkningen outsourcats till andra länder, översatts med växlande kvalitet och framgång. Vi använde apparaterna som tillverkaren tyckte att den skulle användas. Nu är det vi, användarna som har makten!

Tillverkarna har tvingats att inse att om de producerar en komplicerad apparat, så har de två val: Lämna med en lång och svårtillgänglig användarbok på flera hundra sidor som ingen orkar/vill läsa och därför inte heller köper produkten, eller göra produkten så självinstruerande och så intressant att vi lockas att mixtra och pilla och upptäcka själva och därigenom kanske till och med upptäcker egna vägar, metoder och funktioner.

Android, liksom Linux och andra open source system inbjuder till lek och innovation: "Ååå, jag önskar att den här saken kunde göra det här också.... Men vänta nu!!! Jag kanske kan göra så att den GÖR det!" Därför kan jag på ett ögonblick ladda hem (om jag hade velat) streckkodsläsare (ifall jag vill jämföra priserna på produkter jag intresserad av i affären genom att googla koden på nätet) eller metalldetektor till min telefon. (Jag säger som Gösta Ekman om Indoorholemakern: Det vet i faan hur det går till!)

Snart sommarlov, snart nya datorer och en ny blogg

Imorgon är det avslutning och det var idag var sista engelska-lektionen. Uppgiften var att göra en 20-minuterslektion om en författare och göra den sorts lektion som man själv skulle vilja ha. De flesta grupper presenterade ganska traditionella lektioner; redovisning i grupp med en liten frågesport på slutet. IT användes mer eller mindre i alla redovisningar. Gruppen på bilden har medlemmar som var bland de första i kommunen som fick en-till-en-datorer och därför användes KeyNote till presentationen. Av en händelse råkade de komma på att den näst intill oanvända Smartboarden styrde bildspelet.

Det kan inte hjälpas. Jag är inbiten PC-användare, och ingen fena på PowerPoint. Jag tycker det är ganska knöligt. Några gånger har jag försökt att göra lite snajsigare grejer med inlagda ljud och olika övergångar, men det blev ganska ändå trist. Och det kan inte hjälpas: KeyNote är såååå mycket snyggare! Och enligt eleverna så mycket lättare.

Eleverna var engagerade och pålästa, och den snygga presentationen fångade kamraternas uppmärksamhet med ljud och animationer. Det var inget avancerat, men snyggt! Och det GÖR skillnad! Nu tar politikerna snart ett beslut om vilka datorer vi ska få i projektet. Jag hoppas att det blir Mac. Det skulle vara roligt att lära sig något nytt.

Den här bloggen hoppas jag ska kunna beskriva min resa i pedagogiken kring elevernas personliga datorer. Bloggen kommer att spegla mina åsikter och mina erfarenheter och kommer förhoppningsvis att även innehålla lektionsidéer och projekt.

Tidigare har det förekommit texter om IT i skolan i min dagboksblogg. Nedan finner du länkar till några av dessa.

Beslutet är taget
YBC-Nacka
Årets IT-kommun
En till en - Missar vi chansen att utvärdera?