Handstilsträning

Det pratas så mycket om att elevernas handstil försämras när de arbetar mycket med datorerna, och det säger ju sig självt; Det man inte tränar det blir man inte bättre på! Mina elever frågar ibland om de inte kan få lära sig "riktig" skrivstil, för det har de inte fått göra i grundskolan, men det finns sällan tid till det, och så är det ju det där med material... Man ger liksom inte en 16-åring skrivövningar med "Olle har en hund". Helst.

I morse kontaktades jag av en barndomsvän (som har den mest bedrövliga handstil man kan tänka sig, trots att hon är över 40, men hon fastnade i trigometri-träsket och är en jäkel på grafritare i stället, medan jag skrev och skrev) Hon satt och gjorde läxan med sin 8-årige son och var osäker på vilken linje man skulle skriva på på pappret. Detta ledde till en skimning av nätet för att finna bra handstilsresurser för både barn och vuxna på svenska. Tråkigt nog så hittade jag faktiskt INGET som jag tyckte var bra....

Ibland finns det en rädsla hos lärare att ge barn mallar och modeller och träna in någon slags standard, vilket ibland leder till att barnen får värka fram sin egen personliga stil, något som inte alls är speciellt effektivt och i många fall istället tröttar ut den som inte har finmotoriken. "Fyller-i" är fult. Fast saker man repeterar många gånger sitter ofta ganska bra... Det är en jobbig paradox. Små barn gillar "fyller-i". De kan sitta i timmar och spåra, rita innanför och pilla och tränar sin motorik och nöter in mönster, som de senare i sin utveckling med konstnärens frihet kan släppa. Shakespeare blev inte sonnetternas okrönte kung genom att skapa ett helt nytt versmått: Han lärde in ett redan existerande och förnyade det. Alla riktigt stora konstnärer hittar sin personliga stil genom att studera andras, öva, öva, öva och sedan bryta mot de "regler" som konstarten har.

Ojdå, nu blev det predikan... Det var inte meningen....

Hur som helst: Jag vidgade mitt sökande och hittade Amazing Handwriting Worksheets. Eureka! Har gör du dina egna skrivövningar och kan personifiera dem genom att sätta barnets namn på. Lika lätt som fröken skriver före i "händelseboken" kan man nu skriva före i datorn, skriva ut eller skicka till föräldrarnas e-post för läxläsningen. I inställningarna väljer du om du vill ha en hel sida, eller sida med plats att rita ovanför texten, liggande eller stående format. Du kan välja mellan blåa och svarta stödlinjer. Du kan välja raka, kursiva eller sammanbundna bokstäver, prickade, streckade eller sådana att fylla. Sedan skriver du ut, eller sparar som PDF. Nackdelen är att det inte finns å, ä, eller ö...

Nästa gång mina elever ber om skrivstil ska jag be dem göra arbetsblad åt varandra, tror jag. Det kan nog blir ganska kul!

Digitala prov

Något som få lärare gillar är att rätta prov, och ni har ju hört mig besjunga Yacapaca delvis av den anledningen. Idag fick jag tips av en kollega om en ny svensk sida, www.digitalaprov.se, som verkar mycket lovande.




Precis som Yacapaca erbjuder den en gratis, kollaborativ tjänst för lärare att samla prov och elevresultat och byggs genom samarbete lärare emellan. Ju fler som bidrar med provfrågor, ju mer växer användbarheten.

En första titt ger ett gott intryck. Gränssnittet är dock inte i min smak, men tilltalar nog många, mindre flamboyanta än mig. Yacapacas lekfullhet finns inte, utan det här är ett seriöst verktyg - praktiskt för lärare och elever, men utan krusiduller. Funktionerna kan jag ännu inte säga något om, men det finns en hel del att utforska.

Jag gillar idén om att man kan plocka provfrågor från alla och inte är begränsad till en särskild grupp. Kvaliteten på frågorna beror ju på dem som lägger in dem...

Värt att fortsätta utforska i alla fall!

Spela in sig själv

I de två förra inläggen har jag nämnt screencasting-verktyget Jing. Jag upptäckte det i samband med att jag upptäckte Yacapaca, eftersom deras hjälp-videos är inspelade med detta verktyg. Jag har använt det jättemycket och många elever och kollegor har uppskattat att få svar på en fråga i bildform, ibland som skärmdump med kommentarer, och ibland med en enkel filmsnutt. Klippen och bilderna kan sparas till hårddisk eller lagras på Jings egen server.

Under morgondagens studiedag ska jag hålla ett litet seminarie kring att ge instruktioner på avstånd och jag hade tänkt att lägga fokus på Jing. Dock har jag när jag förberett mig kommit fram till att jag ju måste ta upp några alternativ: Man kan ju till exempel använda Skype och dela skärmen, eller Embedit.in där man kan rita lite också. Och så blev jag idag tipsad om Screencast-O-Matic där man inte ens behöver ladda ner programvara för att spela in sig själv och sitt skrivbord! (Men du behöver Java!) Du kan t o m (om du är lite slängd i programmering kan du till och med lägga till bildtexter, men det är inte jag...)



Så, Jing vs SOM:
Jing låter dig kommentera skärmdumpar, det gör inte SOM.
Med SOM kan du spela in dig själv samtidigt, med har du Mac kan du använda Photobooth för att lägga in dig själv.
För att använda Jing måste du ladda ner programvara, SOM kör du direkt på nätet.
Båda har lagringsservers.
Med SOM kan du spela in 15 min i gratisversionen, med Jing bara 5.
Med SOM kan du ladda upp direkt på Youtube, med Jing måste du spara och konvertera först.
Med SOM kan du exportera i flera vanliga format, vilket gör att du kan skicka filmer till elevernas mobiler om du vill!
Jing är fruktansvärt lättarbetad, SOM är ganska smidig.
Jing är en gul liten sol på ditt skrivbord, SOM är grå och fyrkantig som en öst-statspolisstation.

Ja, jag kommer nog att köra båda....

Intressant iakttagelse...

Under min mardrömslektion gjorde jag en intressant iakttagelse som jag kommer att dra nytta av i framtiden:
När det blir så där knasigt och saker inte riktigt fungerar som det ska, folk ska hjälpa varandra och fixa samtidigt blir det lätt stimmigt. Jag anser att jag vanligtvis är ganska bra på att få elevers uppmärksamhet (och hålla den) med i detta läge verkade det närmast omöjligt att överrösta sorlet. Jag blev lite trött och för variationens skull, och för att jag var så trött på att höra mig själv, tryckte jag igång en Jing-film, där jag instruerar tittaren i hur man registrerar ett Google-konto.

Till min förvåning blev det dödstyst i klassrummet och allas uppmärksamhet var på filmduken! Trots att det fortfarande var jag som pratade. Under de minuter som instruktionsfilmen rullade följde ungdomarna muspekarens alla rörelser på duken och jag fick inte en fråga efteråt.

- Helt fantastiskt, sa jag; När jag står här och pratar går det inte att få tyst på er, och så sätter jag på filmen, och då lyssnar alla! Vad är skillnaden? Det var ju jag det också!
- Ja, men det var ju på film! blev svaret.

Jag har börjat samla på mig en del små instruktionssnuttar... Man ska kanske göra det till en liten vana att köra växelundervisning med sig själv... Det verkar ju funka..

Mardröm i en-till-en-miljö

Igår hade jag en mardrömsdag i en-till-en-miljön. Det var en ganska nyttig påminnelse om vad som kan gå fel och hur stressande det är när man gör sig alltför beroende av tekniken.

Vi har nu ca 555 nya datorer på nätverket. Det innebär att det finns ca 1000 datorer på det trådlösa nätverket. Det innebär att när det är lunchrast och eleverna är lediga blir det höööög belastning på nätverket och seeeeegt att surfa. Jag skulle ha lektion och hjälpa eleverna att installera och registrera en del funktioner som jag anser vara viktiga för att optimera deras inlärning.

Vi började med Yacapaca. Seeeeegt. Av 20 elever hade 5 eller 6 inte plug-in för Flash, så då fick vi ladda ner och installera den. Seeeeegt... (Varför kan inte leverantören fixa det också, om de nu installerar OpenOffice, First Class-klient och annat!?) Det fanns ingen nätverkssladd i klassrummet, så jag kunde inte koppla upp min dator mot väggen, och min dator tuggade och tuggade, men fick aldrig laddat färdigt lag-funktionen. Eleverna tyckte dock att det var roligt i alla fall.

Så skulle vi registrera Google-konton. Det gick ganska bra och alla eleverna har nu konton så de kan använda google-funktioner som Blogger och Docs, samt lätt kan Embedit.

Sedan skulle vi lägga in läroboks-cd-romen. Det verkade gå ganska bra. Ända till de skulle testa programmet: Felmeddelande! Operativet stöder inte längre den typen av filer! Jäkla kattdjur! Ett av de bästa datorstödda läromedlen på marknaden blev helt plötsligt värdelöst! Och mitt hjärta sjönk nedanför fotknölarna och jag såg framför mig hur min arbetstid åter skulle upptas med kopiering av udda pappersblad och rättning av fylleriövningar. Gahhhhh!

Tack vare en förstående rektor tog jag tag i problemet direkt och ringde till Studentlitteratur. De lovade att omgående skicka koder till sin nya läromedelswebb istället. Jag hoppas den är lika bra som CD-romen. Men vilken SERVICE! Tack, Irene!

PS.
Innan någon nu börjar ondgöra sig över elevers nätspelande, pokersurfande eller filmtittande vill jag bara påpeka att jag har fått reda på varför nätkapaciteten inte räcker till. Och det har INTE med eleverna att göra! Så det så!

Varför pappers CV?

Nä, det kan man undra! Snubblade på den här tjänsten från Ledarna. Himla roligt sätt att presentera sig själv på, även om talsyntesen ju kanske lämnar övrigt att önska....

Kul med kalkyl

Jag har länge velat lära mig kalkylprogram, men det blir liksom inte av. Dock fanns det vissa behov under sommaren att lära sig sortera och filtrera, så det lärde jag mig genom att försöka hålla reda på 300 ideella på jamboree. Och idag har jag lärt mig att göra justa automatiserade resultatlistor för eleverna! Tjoho!!! Inget mera sitta och traggla och försöka räkna ut medel och median (i de fall det är relevant, vilket det ofta är för eleverna även om det inte är för mig...). Jag har till och med lyckats göra regler för att färgkoda resultaten. Kalkylprogram är nog bra att behärska även för språklärare, det var det jag misstänkte hela tiden!

Webbaserat kul så här i början

Jag har länge använt mig av Discoverys quiz-makers för att göra korsord och annat - men det har varit så himla svårt att skriva ut och få det bra! Så jag blev jätteglad när jag hittade crosswordlabs.com. Oerhört lättarbetat, lätt löst på nätet OCH smidig utskrift i PDF. Ditt korsord sparas dessutom på nätet och du kan lösenordsskydda det om du verkligen vill.

Samma kille har även gjort en nätbaserad jeopardy-maskin (http://jeopardylabs.com) och en mall för självrättande prov.

Ny termin, nya möjligheter!

Nu i veckan smäller det, och jag sitter här och försöker vara lite kreativ... Ett av mina "problem" är att de nya eleverna, och de av mina grupper som ännu inte har fått 1-1-datorer inte får dem förrän om en månad. Egentligen är det inget problem... de behöver lära känna varandra och det är en himla massa grejer som vi behöver göra först i alla fall, men man vill ju liksom igång!

Nu har jag kikat lite på Voicethread. Det ska jag pröva i år har jag tänkt.... Om det blir genom Yacapaca (eftersom man kan bädda in en rösttråd där) eller självständigt, det får vi se.



Jag ska fortsätta att jobba med Yacapaca och utveckla fler resurser. Det finns ju en hel del redan inlagt i andra ämnen och jag kan känna att man kanske skulle kunna översätta flera av dem. Det här är en av dem.

Och som alltid är det lite nervöst att möta de nya....

Svenska elever läser bättre på datorn än på papper - men hur kan vi hjälpa dem att bli bättre på båda?

PISAs första digitala läsförståelsetest är redovisat i en 128 sidor lång rapport. Svenska elever presterar bra; 510 poäng som medelvärde vid digital läsning mot 490 på det traditionella lästestet på papper. Det är bättre än många andra länder, men sämre än några.

Det digitala testet prövar förmågan att bedöma relevans, navigera och sortera bl a klickbara länkar i texten och hitta "gömd" information för att besvara relativt traditionella läsförståelsefrågor men på datorn. Intressant att notera är att det inte finns ett linjärt samband mellan datoranvändning och lässkicklighet - De elever som sägs använda datorn i skolan presterar inte bättre än de som bara använder den hemma. De som är skickliga läsare på papper är också de som är skickligast vid skärmen, och de som använder datorn mest är inte nödvändigtvis heller bäst. Dock är det tydligt att de som inte har tillgång till dator inte heller har någon hög digital lässkicklighet.

De undersökningar som beskrivits i braskande rubriker visar tydligt att svenska ungdomars läsförmåga har försämrats, framförallt i relation till övriga OECD-länder. Det som är mest oroväckande är att spridningen hos svenska ungdomar sedan 1991 har ökat: Förutom geografiska skillnader är de socio-ekonomiska skillnaderna i lässkicklighet slående! Detta speglar väl den sociala utslagning och ökande klass-skillnader som vi försöker att inte låtsas om i övrigt. Det digitala lästestet verkar gynna elever med utländsk bakgrund, som i relation till de infödda eleverna presterar bättre än i det traditionella testet. Skillnaderna mellan de infödda elevernas och eleverna med utländsk bakgrund är dock större i Sverige än i övriga länder. Dator-tillgången i Sverige är genomgående mycket hög; nästan alla har faktiskt tillgång till minst en dator i hemmet. Förmodligen är detta ett resultat av den infrastrukturpolitik som fördes under 1990-talet med subventionerade datorer. 99% av unga vuxna säger sig ha tillgång till dator, 98% till dator med internet-uppkoppling.

Digital och traditionell lästeknik skiljer sig åt, det är forskarna överens om, men det är ännu ett ganska outforskat område. Man ser att den digitala läsningen inte är linjär som den traditionella läsningen, och därför ställer högre krav på elevens förmåga att dra slutsatser och bedöma om tilläggsinformationen, som ofta finns i hyperlänkar, på externa sidor, eller i pop-up-rutor är relevant för de svar man söker. Digital läsning ställer också andra krav på källkritik och navigationsförmåga. Undersökningar visar att när elever fick göra kunskapstest på datorn, där mängden text i frågorna reducerats till förmån för visuell framställning i animationer och bilder, minskade korrelationen mellan traditionell lässkicklighet och testresultat: De svaga läsarna fick bättre resultat än förut. Pojkarnas resultat ökade också markant mer än flickornas. Anledningen kan tros vara att pojkarna blev mer motiverade av mediet och därför presterade bättre.

Skolverkets rapport konstaterar att läroplanen från 1994 redan omfattar den nya typen av läsning och krav på att skolan ska utveckla densamma i det att läroplanen och ämnesplanerna i svenska talar om vidgade textbegrepp. 55% av eleverna uppger att de använder dator i svensk-undervisningen i skolan varje vecka, ca 40 % i naturvetenskapliga ämnen, men bara 24% i matematik, vilket är en betydligt lägre nivå än i övriga OECD-länder. De svenska eleverna upplever inte heller sin datorkompetens som speciellt stor: 60% av alla de testade eleverna upplever sig kunna skapa presentationer (ännu lägre i Sverige), bara hälften av eleverna känner sig säkra på att rita diagram med hjälp av kalkylprogram (34% av de svenska eleverna) och bara 26% resp. 18% av eleverna kan skapa en data-bas. Det är alltså uppenbart att skolan har ett stort uppdrag i att ge eleverna kunskap kring HUR man använder datorn på ett effektivt sätt och att denna uppgift måste ligga inom samtliga ämnen - det är inte kunskap som kommer av sig själv, för då hade 99% av eleverna (som ju har dator) upplevt att de har den kunskapen.

Spel och nöjessurf verkar inte förbättra den digitala läsförmågan. De elever som anger att de spelar mycket har generellt sett lägre resultat än de elever som anger att de inte spelar alls eller sällan. Men det verkar heller inte vara så att stor användning av datorn under lektionstid påverkar den digitala läsförmågan i positiv riktning - utan det är måttlighetsanvändarna som är de stora vinnarna. En teori som skulle kunna förklara detta är att det fortfarande är de elever som har någon form av inlärningsproblem som är de som oftast använder datorer i många skolor, och det kan också finnas orsaker i det faktum att en stor majoritet av de tillfrågade lärarna upplever att de behöver mer fortbildning inom ITK för att kunna använda datorer effektivt i undervisningen.

Rapportens avslutande reflektioner är intressanta, och även om PISA-undersökningen inte kan ge något entydigt resultat angående utvecklande av digital läsförmåga så ger den intressant diskussionsunderlag - Det är klart att god traditionell läsförmåga bidrar till god digital läsförmåga, och det är klart att vi kommer att behöva utveckla den digitala läsförmågan då samhällsutvecklingen går mot fler och fler digitala informationskällor och läsmetoderna skiljer sig åt. För mig är det tydligt att även om undersökningen ger sken av att tillgången på egen dator i skolan inte är en förutsättning för god digital läsförmåga underlättar den förvärvandet av densamma, precis som tillgången till böcker naturligt utvecklar den traditionella läsförmågan. Jag ser dock att det är yttermera viktigt att skolan och hemmet stöttar eleven i utvecklandet av läsningen, både den traditionella och den digitala. Det är oerhört viktigt att vi som lärare inte utgår ifrån att eleverna kan, och att det är de som är "infödingarna" och kan den digitala koden. För att de ska skaffa sig ett digitalt självförtroende och en stabil kunskap behöver de undervisning, stöttning och hjälp på vägen, och det är därför vi är anställda och därför vi har valt yrket. Det är vår plikt att hjälpa dem till den kunskapen, och att inte själv lära sig att använda datorn på det mest effektiva sättet i sitt ämne, för att kunna förmedla den kunskapen vidare till eleverna är precis lika fel som att låta bli att lära eleverna att använda innehållsförteckningen i en bok eller att inte låta dem gå till biblioteket! Dock måste vår arbetsgivare ge oss utrymmet att få den kunskapen, för det handlar inte bara om ny pedagogik - det handlar om att förvärva ett nytt kunskapsområde, och med ökad undervisningstid och ofta dåligt individanpassad, kostnadseffektiv och samordnad fortbildning är det inte lätt att gå från dinosaur till tidsenlig pedagog, ens för en ung lärare. Och 10 000 mer i månaden ger oss inte tiden att utveckla vår förmåga heller, även om det för vissa kanske ger mer motivation. Men ska vi orka uppfylla våra ambitioner är det minskade administrativa uppgifter, begränsad undervisningstid med gott om tid för för- och efter-arbete som är det avgörande.

Min drömtjänst

Sitter och vaktar en annans kärares klass när de gör prov på Renässansen och har tid att fundera på livet, universum och allt. Och min drömtjänst.

Jag har ju haft förmånen att delvis jobba med utvecklingsarbete det här läsåret. 20% av min tjänst har handlat om att inspirera och handleda kollegor i arbetet med 1-1. Det arbetet är låååååångt ifrån klart, men nu kommer jag att ha stöd i 5 andra "Lärspridare" på programmen. Jag hoppas att vi hittar ett forum för oss att kunna träffas och samla upp idéer och tipsa varandra, fortbilda oss själva och våra kollegor tillsammans.

Under nästa läsår skulle jag också vilja fortsätta undervisa de grupper som jag hittat ett arbetsätt tillsammans med i år. Jag har massor av idéer hur vi skulle kunna komma vidare och ser tydligt förbättringsområden som jag behöver ta tag i, kunskapsluckor att fylla, i deras datorhandhavande. Jag skulle vilja vara med och starta upp på Barn och Fritid, som får datorer i höst, med någon klass, i alla händelser de som jag undervisar i EnB i år (eller rättare var tvungen att släppa pga att jag tog på mig ett rektorsuppdrag). Men jag skulle också vilja handleda en grupp elever, en NewsDesk, som med sina telefoner och datorer dokumenterar det dagliga livet på skolan och skriver korta artiklar, gör intervjuer och reportage från där det händer, när det händer.

Tänk: Efter en inledande kraschcourse i pressetik och regler för publicering, släppa ansvaret för publicering till skolans Facebook och en nyhetssida på hemsidan till dem; en skoltidning som hela tiden uppdateras "från golvet" med multimedia-inslag via Bambuser och podcasts; allt ifrån korta nedslag i matsalen till djupa intervjuer om lyckade projektarbeten och med elever som engagerar sig; granskande reportage om lokaler och medbestämmande. Redaktionen skulle träffas då och då i den nya HotSpot mitt i skolan, där det finns en debattsoffa, green screen och utlåning av mediautrustning, handledning att tillgå för både lärare och elever i både hård- och mjukvara.

Jag skulle vilja kunna vara mitt i det som är en evolutionssoppa av ny-gammal pedagogik och se när gnistorna från åskvädren tänder eldar och stöper nya arter som slingrar sig ur ursoppan och ut i skolan, sänder tentakler och skickar sporer ut i varje klassrum och i varje kontor, som föder nya idéer och muterar ihop med gamla och blir starkt och livskraftigt. Jag vill känna klorofyllen, men också den råa lukten av kompost från idéer som faller till marken och murknar för att ge näring åt nya. Jag kan dock vara utan stanken av förruttnelse från det som ofött och otänkt blir kvar utanför....

Jaja, på tisdag ska jag på medarbetarsamtal med min rektor. Jag hoppas att min nya tjänstefördelning innehåller något av detta. Och gör den det inte så gör jag det bästa av situationen, gräver där jag står och försöker förändra världen i det lilla.

Embedit

För att mina elever ska kunna presentera sina arbeten på ett smidigt sätt på sin webb-sida, eller som den här gången när de bidrar med inlägg i skoldebatten, i vår klassblogg, så prövar vi verktyget embedit.in.
Ruskigt smidigt! Ladda upp filen, få en html-kod och klistra in den!

Alla ska lyckas!

GoAnimate.com: Alla ska lyckas! by Charlotte

Like it? Create your own at GoAnimate.com. It's free and fun!

Uppgiftsidé genom sociala nätverk

Användningen av sociala nätverk i skolan är ett omdebatterat kapitel och kan medföra vissa svårigheter, men i princip alla elever är på en eller flera sociala nätverkssajter. Varför inte lära dem att dra nytta av dem för sitt lärande?

En vanlig uppgift i skolan, i både matte och samhällsämnen, samt i det utgående projektarbetet och det kommande gymnasiearbetet, är att samla ett visst statistiskt underlag, lära sig sammanställa detta, presentera och dra slutsatser av resultatet. Facebook har ett mycket enkelt frågeverktyg som kan användas till detta.

Mina elever i år ett behöver lära sig rapportformatet. Det kommer de att få göra genom att läsa in sig på vad tidningarna säger i en aktuell fråga, exempelvis USAs attack mot Bin Ladens, eller någon annan fråga intressant för deras studieinriktning. Genom att formulera en fråga, t ex "Var det rätt av USA att anfalla Bin Ladens högkvarter?" eller "Var USAs attack mot Bin Laden ett brott mot folkrätten?" och lägga ut den i sitt nätverk på Facebook, eller i blogg på Blogger/Wordpress/sin hemsida och "automatiskt" få in ett statistiskt underlag medan de lägger tiden på litteraturstudier.

När en vecka gått kan de sammanställa sitt resultat och analysera det mot bakgrund av den litteratur de läst och skriva en kort rapport med dess alla delar - ingen onödig lektionstid har lagts på att springa runt och leta frivilliga till att fylla i enkäter som sedan ska sorteras och bokföras = inlärningen har effektiviserats. (Det finns naturligtvis andra vinster med att springa runt och leta frivilliga som vill fylla i enkäter, men det kan man ju ta nästa gång man ska göra en undersökning - nu var det ju rapportskrivningen som var uppgiftens syfte)

På projektarbetsredovisningarna igår rekommenderade en av eleverna Google Forms för enkäter och lovprisade dess enkelhet och anonymitet. Jag hoppas att fler elever inser nätenkäternas storhet. Begränsningen är att du ibland kan få svårt att använda dem utan trådlöst nätverk - men jag tror att det går att lösa i Google Docs off-lineläge. Om man kan Excell så kan man naturligtvis göra en snygg enkät i Excell (eller annat kalkylprogram) och bli oberoende av uppkoppling. Jag ser framför mig att skolan har ett antal läsplattor till utlåning för sådant....

Nä, nu svamlar jag! Dags att börja jobba på riktigt!

Gleerups

Bok&Webb var pionjärer på den svenska marknaden när de släppte sina lättsamma läroböcker som kompletterades med läromedelswebbar. Jag använde Svenska B med webb när den kom ut och uppskattade mycket de interaktiva delarna, att mycket fanns inläst och att det verkligen var ett berikande material på webben. Jag har varit lite gramse på Gleerups ända sedan de köpte upp Bok&Webb i mitten av 2000-talet, licensförfarandet blev tillkrånglat och dyrt och det kändes som om hela konceptet stagnerade.
Nu har jag precis tillbringat en timme med att klicka runt på Gleerups för att försöka skaffa mig en uppfattning om vilka digitala resurser de har nu.
Det första jag stöter på är deras engelska resurs EFL247.com:


  EFL247 är en resurs-sida där du som gratismedlem kan ta del av ganska mycket trevligt verkar det som. Jag prövade en övning som var väldigt genomarbetad, med både gloslista, hörförståelse övningar och videoklipp från BBC. Layouten är dock trist och jag förstår inte riktigt hur man manövrerar.

De riktiga godbitarna, som att bygga upp slutna klassrum där du kan tilldela dina elever övningar på nätet, är dock en premium-funktion som man måste betala för som enskild lärare eller som skollicens. Jag hittar ingen prisuppgift.

Sajten är internationell och alla kan bidra med material. I gratisversionen kan du dock ladda ner 4 filer i veckan.

Sedan tar jag en tur bland läromedelswebbarna. Nästan alla Gleerups läromedel verkar ha en egen webb nu för tiden. Nästan alla har demoversioner och alla demoversioner är mycket begränsade. Det gör det svårt att skaffa sig en riktig uppfattning om det är något att ha eller inte. Och jag blir på dåligt humör när jag inte lätt kan få insyn, vilket gör mig mindre sugen att satsa på ett läromedel.

Det jag ser är dock ganska ... basic... Kanske ruvar dessa webbar på gömda skatter, men det som visas upp är av det mycket enkla och oinspirerande slaget: Texter med utskrivbara ordlistor i .PDF-format, några självrättande java-övningar och så vidare. Inte speciellt sexigt och jag undrar vem som lockas av detta: Är det här det bästa som visas upp? Hur torftigt är då det andra?

Nepp, det blir inte någon ny licens på Gleerups i år för min del...

Svårigheten med att förändra ett arbetssätt

Klippet nedan handlar inte om undervisning, utan om ett närbesläktat pedagogiskt arbete, nämligen regissörens. Tommy Bergengren berättar underhållande om Bergmans försök att anamma ett nytt arbetssätt och filosoferar kring sätt att regissera. Slutsatserna man kan dra är att det krävs tålamod, uthållighet och styrka att orka förändra sig själv och andras inställning till metoder, och att det krävs situationsanpassade metoder: Ingen metod är alltid rätt!



Tack, Anders K, för tips och inspiration!

Rädda världen på 10 veckor!

De senaste månadernas oroligheter i delar av världen är enligt vissa ett bevis på styrkan i sociala nätverk. Själv tror jag ju att det krävs något mer än Facebook och Twitter för att få förändring. Men i sociala nätverk ligger oerhörda resurser och enorm kunskap!

EVOKE trailer (a new online game) from Alchemy on Vimeo.

Urgent Evoke är ett socialt nätverksspel vars första omgång spelades mellan mars och maj förra året. Varje onsdag, vid midnatt, publicerades ett nytt uppdrag för deltagarna, som genom att lyssna, läsa och utforska sin omvärld, skapade förutsättningar hos sig själva för att förändra världen. Tusentals människor runt om i världen har sedan dess spelat spelet, som fortfarande är öppet, och gratis, för alla att delta i.

Jag har naturligtvis inte spelat igenom det: Det är långt ifrån något plattformsspel där du klarar en nivå och glatt hoppar vidare till nästa. Nej, hela meningen är att det ska ta en vecka. För varje uppdrag. För det är inga små uppdrag att lösa; här tacklas världshunger, kvinnans ställning i världen, den monitära världens framtid och energiproblemen i världen. Genom att lära sig hur världen ser ut i dag ska spelaren skapa visioner för framtiden, dokumentera dem och skicka in dem till nätverket.

Det är snyggt och det är enkelt och jag kan tänka mig att jag hade varit klistrad vid datorn vid midnatt varje onsdag om jag varit med från början. Rekommenderad ålder är 13+ men medelåldern verkar vara betydligt äldre. Någonstans läste jag att det egentligen är riktat till universitetsstuderande. Engelskan är ganska svår, så jag skulle säga att andra eller tredje året på gymnasiet är en lämplig tid.

Du hittar spelet, som vann pris som bästa sociala nätverksspel 2010 och fick stor mediauppmärksamhet i USA på http://www.urgentevoke.com/

Kom med inspel om IT i skolan

Kom med inspel om IT i skolan

Digital flödesskrivningx2

Många elever har skrivkramp; kronisk skrivkramp. Ett sätt att komma till rätta med detta är att leka skrivning så ofta som möjligt. Den gamla klassikern stafettskrivning kan bli känslig, eftersom det gärna blir att Sara skriver samma dumheter på alla lappar och tror att ingen ska fatta att det är hon och Kalle skriver samma sak på alla lapparna för hon är rädd för att sticka ut.

Jag gillar flödesskrivning bättre: Eleverna associerar till ett ord eller en bild och har en väldigt begränsad tid att skriva. Tidsmässigt kan jag ibland anta skepnaden av min demoniska krokilärare från folkhögskolan som stressade oss med 10 sekundersställningar. Eleverna svettas och ibland hörs frustrerade skrik och en och annan svordom, och ofta är de alldeles utmattade efteråt. Alla har inte naturligtvis inte fått ihop lika mycket, men alla har fått ihop någonting. Och efteråt är det är det så perfekt att påpeka att "Titta, vad mycket ni har skrivit på 10 minuter! Och så koncentrerade ni har varit! Nu vet ni vad ni kan uträtta!"

Som påskavslutande svensklektion i torsdag gjorde vi flödesskrivning på påsktema. Den här gången använde vi oss av kommentarsfältet på klassbloggen (Jag länkar inte, för bloggen är helt ny och eleverna ännu inte helt trygga i att publicera) Eleverna öppnade en kommentar och associerade sedan kring några påskfärgade ord, som "kvast" och  "Getsemane". Det enda som hördes var ett frenetiskt knatter från tangentborden och det blev de mest förunderliga berättelser. När orden tog slut fick eleverna 2 minuter på sig att redigera sina texter (viktigt att inte den tiden blir för lång heller, för då slår prestationsångesten till!) och sedan fick de trycka på publicera-knappen. Och läsa varandras. Det blev en himla massa fniss!

Ett verktyg för de elever med lite djupare kunskaper i engelska är http://oneword.com/. Här kan du flödesskriva alldeles anonymt bara för din egen träning, läsa vad andra skrivit, och om du registrerar dig (gratis) kan du spara dina egna flödesskrivningar på ett ställe. Undrar om det finns något liknande på svenska?

Digitala resurser för analoga lektioner

Alla lektioner behöver inte vara digitala bara för att man har en dator (om ni inte har kommit på det, menar jag) Eleverna uppskattar ibland en paus och det finns massor av resurser gratis.
Hittade två som jag tror att många skulle ha nytta av. Här finns massor av redigerbara mallar på spel, snacktärningar, bingobrickor, korsord, dolda ord och annat smått och gott som kan användas i många ämnen. Varför inte ett Periodiska systemet, eller atomviktsbingo? Eller bergartsbingo? Historia-korsord? Vad vet jag!

Var lekful, var kreativ!

http://www.mes-english.com/games/boardgames.php
http://www.toolsforeducators.com/

Natur och Kultur

Jahapp... Kanske är jag bara på dåligt humör, men jag har inte så mycket positivt att säga...
Eller, jo, Natur och Kulturs fria språkverktyg är väl ganska praktiskt. Till varje språkbok ligger en öppen nätresurs med övningar till bokens stycken. För de lägre åldrarna begränsar sig övningarna till att klicka och lyssna på uttal, medan det för gymnasiet finns både glosträning och definitionsövningar. Övningarna är av det allra enklaste slaget, som vem som helst som kan ladda ner Hot Potato kan göra själv. Om man har tid. Men det är TRÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT! Du skulle möjligtvis kunna sätta en elev framför övningarna, tejpa fast dem vid stolen och vägra dem fredagsmys tills de gjort en omgång.

För gymnasiet, som ju är min åldersgrupp, begränsar sig de digitala läromedlen i övrig till ett webb-stöd för bästsäljaren Matematik4000, med förberedda lektioner för Smartboards och ett PDF-material med läsförståelsefrågor för världslitteraturens klassiker.

Jag ser ner mot grundskolans senare åldrar och hittar lovande English Online och beställer en kod för ett tiodagars provabonnemang. Den kommer automatiskt och omedelbart till min inbox (till skillnad från ett av de övriga förlagets, som tog en vecka att få). Se en liten film här!
Första sidan är ganska trevlig: En världskarta, med alla länder som har engelska som officiellt språk. Håller man musen över landet får man vissa basfakta. Det är dock bara USA, Australien och Storbritannien som är klickbara, och under dessa finns det texter som på olika sätt behandlar de olika ländernas kultur. Under Australien finns t ex en text om cricket och andra australienska sporter. Klickar man på en knapp kan man få se en bild på där de spelar cricket. Genom en annan knapp kan du lyssna på texten som läses upp med passande accent. I takt med att texten läses mörkfärgas den.

Det finns också ett grammatik-avsnitt. Det är trevligt och informativt upplagt med tydliga förklaringar och enkla övningar. Det är tydligt, men ganska trist. Layouten är stilren, men ganska trist. I skarpt läge verkar det från filmen som om eleven kan spara sina resultat i sin profil och samla poäng, men jag hittar ingen ytterligare information om detta. Och varför ska man välja alternativ för grammatikövningarna i en list, i stället för att skriva själv!? Går man på högstadiet ska man nog kunna klara det!

Till English online hör en gratis lärarwebb, som är mer av en lärargenererad resursbank och forum än ett komplement till elevwebben. Visserligen uppdaterar NoK tydligen med kompletterande övningar i PDF-format där; t ex "I Australien firas jul och påsk precis som här, men det finns också inhemska högtidsdagar som inte firas någon annanstans. Finns det liknande högtider i Sverige? Skriv ett mejl till Dale och berätta! Min undran är: Om man utgår ifrån att eleverna har dator för att kunna använda webben, varför ger man dem då inte en autentisk uppgift? Rimligtvis har ju läraren en e-postadress?

Nä, det jag ser av Natur och Kulturs digitala lärresurser ger absolut ingen mersmak. Bra material, men trååååååkigt presenterat.

Så, om någon från NoK mot förmodan läser det här:

*Jazza upp materialet och gör det mer tilltalande och roligt.
*Koppla lärarwebben till elevwebben och ge läraren insyn i vem som jobbar med vad och vad resultatet blir.
*Satsa på lekfullt och klatchigt även för de äldre! Världslitteraturens klassiker blir inte roligare i PDF-format. Jag kan se framför mig en e-bok med tidstypisk tema-musik till varje kapitel, en översikt om epoken med små filmer (som i URs Hej Litteraturen!), inläsningar, kanske till och med dramatiserade avsnitt ur böckerna, frågesport att köra i en-spelar eller klass-läge med stöd för whiteboard-visning, ordkunskapsspel... Då rockar det fett! Och den hade jag kanske till och med köpt!

På Tänk om!

Andra dagen på Tänk om! Gårdagen var flummigt intensiv, men vi lyckades producera en uppgift som svarade både mot skolverkets nya styrdokument, 21st century skills och Bloom's revised taxonomy. Efter vissa justeringar och klargöranden kan ni hitta den här.

Annars bara äter och äter man. Och dricker kaffe.

Har du boken har du webben - Studentlitteratur

Studentlitteratur var mycket hjälpsamma när jag tidigt i höstas kontaktade dem, eftersom de cd-rom-skivor som vi hade till våra Progress Gold helt plötsligt blev "fel" när vi fick MacBookar. Samtidigt flaggade de för att materialet snart skulle komma på webben. Och det har det.

Jag gillar Progress Golds cd-rom: Stilrent, funktionellt och varierat. När man väl visat eleverna vilken nytta de har av materialet jobbar de med det relativt självständigt, men de behöver puttas på, och de jobbar hellre med andra saker - tyvärr.

Efter att ha botaniserat i demo-versionsbokhyllan på hemsidan konstaterar jag att det verkar som om alla Studentlitteraturs webbar följer ungefär samma formula. Det som skiljer dem åt är typen av illustrationer. Det är inte speciellt nyskapande eller underhållande, men praktiskt och lärorikt.

Att det digitala materialet ligger på nätet är både en fördel och en nackdel: Det är plattformsoberoende och åtkomligt när som helst, men har man ingen uppkoppling så har man ingen nytta av det. Jag skulle gärna velat haft en nedladdningsbar version; ett off-line-läge.

Dessutom skulle jag gärna önska lite mer lekfullhet, lite mera morot. Materialet Magic (engelska för grundskolan) innehåller någon sorts spel, ser jag på demofilmen. Varför inte integrera fler spelfunktioner i materialet även för äldre? Jag kan se framför mig ett mycket spännande spel som komplement till de fallstudier som finns att läsa i sjukvårdsteori och ekonomiböckerna. Kanske en liknande uppföljningsmöjlighet som Yacapaca eller Liber, så läraren kan följa elevernas arbete...

Libers e-läromedel

Liber samarbetar med Espresso Education, ett engelskt e-läromedelsförlag. Det märks på utbudet; Materialet för F-6 är väl utarbetat och mycket tilltalande med enkla illustrationer och glada färger. Det väcker nyfikenhet, och i demosnuttarna hittar jag både klickaochdra-övningar, fyll i, röst, video- och foto-illustrationer. Även om materialet är engelskt, verkar det väl anpassat till svenska läroplanen och täcker de flesta av grundskolans ämnen. Se ett par lärare som berättar om varför de använder Espresso här.

Läromedlet kostar 97 kr/användare och år och är tillgängligt för eleverna från skolan. Däremot ingår gratis läraraccess från hemmet. Man erbjuder gratis demonstration för skolor och visar även materialet på den läromedelsutställning som GR-Media, göteborgsregionens gemensamma AV-central dit även Falkenberg är anslutet, har i sina lokaler.

Smakprov på materialet hittar du här.

Man är dock inte lika generös med smakprov på materialet för grundskolans senare år eller materialet för gymnasiet. Glosmaskinen, som var ganska unik när den om för ca 10 år sedan finns fortfarande kvar, och har inte utvecklats. Den är lika enkel som Bonniers, men med den extra funktionen att du kan blanda från vilket språk du ska översätta orden.

Libers plus-webbar presenteras genom små video-filmer. Man kan beställa utvärderingsabonnemang, vilket jag gjorde i början av veckan, men har ännu inte fått något svar från Liber. Jag tittar på ett par av demonstrationsvideorna och får inget lysande intryck precis. Jag vet att jag inte ska recensera reklamfilmen, men SNÄLLA! Uppläsaren låter som en talsyntes, och ibland undrar jag om man inte använt Google-translate bitvis, för meningsbyggnaden verkar ibland inte hänga ihop!

Plus-webbarna kompletterar de tryckta böckerna. Från filmerna ser jag att layouten är väldigt ren, men också ganska tråkig. För Blueprint-böckerna verkar materialet bestå av sådant material som förut skickats med på CD-rom-skiva med vissa läroböcker. Det talas om möjligheten för läraren att individualisera, men om den möjligheten innebär att man faktiskt rent fysiskt i resultatuppföljningsmodulen kan tilldela eleven de övningar som man ser att eleven behöver träna på, eller om det är att man ger en muntlig rekommendation kan jag inte avgöra. Det jag gillar är just resultatuppföljningsmöjligheten, där jag som lärare kan se vilka övningar varje elev gjort och det resultat den har fått. (Men det verkar inte lika snyggt och utförligt som in Yacapaca!)

Se en demovideo här.

Naturligtvis tillför de här pluswebbarna möjligheter för eleverna att lyckas bättre och ta mer ansvar för sin inlärning, men jag har svårt att se hur de bidrar till ett mer lustfyllt lärande, och jag ser inte framför mig att eleverna skulle slänga sig över datorn för att göra läxan. Svenska Etc. är ingen bok som direkt tilltalat mig, men jag tror att den får ett definitivt mervärde med Pluswebben. Blue Print är ingen favoritbok från början (jag låg i polimik med förlaget om faktainnehållet inför den andra upplagan) och jag kommer inte att börja använda den pga av pluswebben. Dock ska jag definitivt prata för den till de lärare som uppskattar boken, beroende på vad prisläget är.

Från den lilla information om pris och villkor jag hittar drar jag slutsatsen att ett abonnemang på 12 månader kostar ca 100 kr per individ. Böckerna kostar ca 300-400 kr, men de kan naturligtvis återanvändas mååååånga gånger.

Det är naturligtvis svårt att göra en heltäckande recension utan att ha prövat själv, men snälla Liber; när ni har ett så fint exempel att lära av som Espresso, varför inte dra nytta av de erfarenheterna när ni utvecklar eget? Även ungdomar och och vuxna behöver lite färg, lek och liv i sin tillvaro! (Hett tips: Mina elever älskar det lilla faktum att de får poäng för varje övning de gör i Yacapaca, vilket gör att de kan "köpa" fåniga avatarer. De är mellan 16 och 20.)

Bonnier Utbildning

Minnesgoda läsare kanske minns min fasa över Bonniers digitala mattebok för någon månad sedan. När jag återvänder till Bonniers hemsida för att undersöka vad övrigt digitalt material kräver det dessvärre inte någon längre tid. Jag konstaterar först och främst att det digitala materialet för gymnasieskolan är begränsat till en "Glosmästaren", ett glosträningsprogram av det MYCKET enkla slaget, där du väljer den kursbok du använder, klickar på det aktuella kapitlet och tränar alla glosor. Den enda möjligheten till anpassning som finns är att byta språkens ordning, alltså svenska till det främmande språket, eller det främmande språket till svenska.

För grundskolan finns det mer material. Förutom de tidigare nämnda digitala versionerna av Bonniers bästsäljare (som alla stannar på Puenteduras nivå 1) finns också ett kompletterande Whiteboard-material för interaktiva tavlor, eller projektor. "Allt du behöver är en internetuppkoppling".

Whiteboard-materialet är faktiskt mycket charmigt. Utan att kunna Bonniers kursböcker utantill, ser jag hur tydligt kopplat det är till böckernas kapitel; det finns klara, tydliga anvisningar för hur läraren ska presentera materialet och det finns många interaktiva, självrättande övningar som eleverna kan lösa själva framme vid tavlan. Det är dock inte speciellt nyskapande - jag såg samma typer av, och ibland mer avancerade, övningar på mina barns skola i England 2004. Men det är som sagt charmigt.



Dock hittar jag inga prisuppgifter, utan jag antar att jag måste kontakta Bonnier för dessa. Och det hinner jag inte med just nu. Om någon vet, och kanske har jämförande siffror, så kommentera gärna!

Jag antar att man inte har något material för gymnasieskolan på grund av att man avvaktat inför den nya läroplanen. OM någon från Bonnier läser det här så vill jag ge några råd inför utvecklandet av det digitala materialet för de frivilliga skolformerna:
* Vänta inte! Antalet skolor med elevdatorer blir bara fler och fler och önskemål om digitala böcker finns redan!

* Tänk nytt! Gör inte bara en .pdf-variant av boken med ev. klickbara länkar! Det kanske är bättre än inget, men det är inte nödvändigtvis mer attraktivt än en fysisk bok med en länksamling på nätet.

* Våga vara lekfulla! Även de äldre eleverna gillar tävlingsmoment, små-spel och lekfulla uppgifter. Även seriös kunskap kan presenteras på roliga sätt!

* Tänk framåt! Kanske ska man jobba i appar, så läromediat kan uppdateras smidigt. Det är bra att ligga i molnet, men en digital lärobok måste kunna nås även om nätet är nere eller uppkoppling inte finns.

* Tänk ekonomiskt! Materialet måste vara förbaskat bra om ni ska kunna konkurrera med de material som finns gratis på nätet, och med de resurser som lärare/lärspridare/pedagoger och lärda producerar och bjuder på under Creative Commons och alldeles fritt. Trots skolans förmodade statusuppdatering så har få skolor/kommuner pengar att satsa på dyra licenser.

Digitala läromedel - vart vill förlagen?

I veckan trillade det in en enkät i min jobb-mejlbox från ett förlag som ville veta vad jag ansåg om, och vilken typ av digitala läromedel jag använder. Dessutom ville de gärna veta vad jag ansåg om deras och konkurrenternas utbud av digitala läromedel. Så då var jag ju tvungen att kolla vad jag tyckte.

Min snabba exkursion på de i enkäten nämnda förlagens hemsidor var ganska beklämmande måste jag säga... Men den var som sagt ganska snabb, så jag tänker gå tillbaka till förlagen för att djupstudera deras utbud i några blogginlägg framöver.

De flesta av förlagen har någon form av demo-versioner ute, eller filmer som illustrerar deras material. Något av förlagen ville att man registrerar sig för att få tillgång till demo. Det gjorde jag, men har fortfarande inte fått något lösenord.

Medan ni väntar så titta på den här lilla filmen, som (trots att jag är matte-allergiker) visar prov på den typen av digitala läromedel jag hoppas att få se mer av...

Sprickor del 2

http://www.macfix.de/index.php?id=257168

Vår eminente dator-vaktis Aage var ute i min trea idag och gjorde en snabb undersökning: Av 21 närvarande hade 19 datorer sprickor i "gångjärnshörnen" på skärmen! Sprickornas storlek varierade mellan någon millimeter, till ca 3 cm! Vissa datorer hade även sprickor mitt på "gångjärnet". De flesta av eleverna hade inte ens lagt märke till sprickorna.

Vi för naturligtvis en ständig dialog med eleverna om handhavandet av datorerna, och visst har det hänt att någon har varit oaktsam, men för de allra flesta är datorn alldeles för viktig för att man medvetet ska vara oförsiktig. Dessutom är väldigt många av lärarnas datorer sprickdrabbade också, och flera av dem tar inte ens hem sin dator, utan förvarar dem i säkerhetskåpen på jobbet och bär dem bara mellan lektionerna i väskan. Konstigt nog är jag själv INTE drabbad! Med tanke på att jag har med mig datorn i princip överallt, den åker upp och ner ur väskan hur många gånger som helst på en dag, och ja - jag medger att jag ibland flyttar den öppen (om än i mycket begränsad omfattning) och jag har råkat lägga den i från mig med en smäll ett par gånger, så tycker jag att det är ganska underligt att JAG inte har sprickor om det är ett handhavandefel!

http://www.macfix.de/index.php?id=257168

Eleverna är oroliga. De vill INTE lämna ifrån sig datorerna, men Aage talade om att av allt att döma påverkar inte sprickbildningen datorns prestanda, vilket innebär att eleverna inte behöver lämna in dem just nu i alla fall. Ni som läser det här bör kolla er dator och OM den har sprickor så ta kontakt med den på er skola som hanterar garantiärenden gentemot leverantören.

Demo slam!

Ja, det är väl ingen nyhet att jag är Googleit? Jag tycker Google är ett helt suveränt verktyg, och då menar jag inte sökmotorn - det finns sååååååå mycket mer i Google, och nya funktioner utvecklas hela tiden. Det är inte konstigt att Google är världens mest eftertraktade arbetsplats.

Sabi, min jobbarkompis, tipsade om den här roliga sajten: Demo slam! Egentligen så var det väl tjejerna som beställde curry take-away på Hindi med Google Translate som han tipsade om, men det finns så mycket annat roligt att titta på. Enjoy!

Projektarbetsidéer!

Jag bara måste tipsa om window farming! Jag blev oerhört inspirerad av den här lilla filmen:



Mer info finns på www.windowfarms.org

Hur kopplar jag det då till IT och skola?

Jo, beroende på åldersgrupp, ämne eller program så startar man sin fönsterfarm, dokumenterar och bloggar om framsteg och bakslag. Ett strålande sätt att jobba långsiktigt i projekt och odla även under vintern.
Barn i grundskolans tidigare åldrar ÄLSKAR när det växer och att bygga och fnula, och kan odla för att få förståelse för fotosyntes, växters livscykel, men även hemkunskap.

Barn i grundskolans senare år likaså, men här kan man lägga ännu större fokus på mekanisk design och teknik, projektdokumentation och projektmetod. Och hemkunskap: Att faktiskt odla för att äta!
På gymnasiet ser jag direkta kopplingar till flera ämnen och många program: Just projektmetod och dokumentation är universellt även på de yrkesförberedande programmen som ett led i att man önskar att eleverna växer i sitt entreprenöriella tänkande. I naturkunskap och biologi är kopplingen glasklar, men även Restaurang- och livsmedelsämnena finns det plats för fönsterfarmar, på samhällsprogrammet kan man diskutera hållbar utveckling och räkna på samhällsvinsterna, och titta på vilka grödor som skulle vara mest ekonomiskt - vad vet jag! Men vi har många fönster i våra skolor!

Nu ska jag ta och skriva ut instruktionerna och se om jag kan få någon ordning på odlingen i mitt köksfönster!

De svåraste eleverna är lärare

Höll en presentation av Yacapaca i dag för kollegorna i svensklärargruppen och några till. Det är alltid speciellt att hålla presentationer för kollegor, särskilt ens egna, och jag var ganska spänd och nervös. Det gick hyfsat, men blev inte riktigt så interaktivt och inte riktigt så klart och tydligt som jag tänkt mig. Hoppas att jag får lite hjälp att skapa svenska resurser nu... Mina invandrartjejer står och hoppar och vill ha "fylleri-övningar" i grammatik och ordförråd för att gnugga.

Varför bryta mot copyright-reglerna?

Nätet är en fantastisk plats att dela med sig på! Allt eftersom copyright-reglerna ändras och vi blir mer och mer upplysta om hur och vad vi får använda i skolsituationer, så ökar också antalet fria resurser att använda, med Copyleft-licenser och utan. En av dem som delar med sig är mannen som presenteras i den här artikeln på en av mina favoritbloggar:

Lots of Great Public Domain Images of Nature

Sprickor

Hmmm.... några av lärarna och tydligen en hel del av eleverna har fått små sprickor i kanten på sina datorskärmar. SLARV, skriker genast vän av ordning, men jag kan garantera att de av mina kollegor som drabbats är bland de mest försiktiga jag vet. Det hade varit en annan sak om JAG, som släpar med burken ÖVERALLT, och ibland med viss fart hade drabbats av sprickbildning...

-Äh, det är väl inte så farligt, säger eleverna och får något vilt i blicken när de tänker att de kanske måste vara utan sin livskamrat vid dennes vård och konvalescens .
-MÅSTE rapporteras, säger vi och pekar med hela handen.
-Annars kan ju inte samma fel förebyggas!

Ja, måste kolla på måndag om vår eminente "dator-vakmästare" Aage Olling haft någon anrusning.

Är vi på väg mot två lär-system?

På Yacapacas Facebooksida hittade jag den här filmen. Jag känner inte till Paul Gee tidigare, men tänker kolla upp vem han är och om resten han tänker är lika intressant.


James Paul Gee from New Learning Institute on Vimeo.

När han pratar om de två "skolsystemen" i USA, om det officiella och det nya, inofficiella som skapats av ett behov att skolan inte klarar av att stimulera och motivera eleverna funderar jag om det inte är dit vi är på väg här också. Än är marknaden inte tillräckligt stor för studiehjälpsfirmor med vinstintresse, men vi såg på BETT i januari att det finns åtskilliga sådana i Storbrittanien, bland annat än som jag inte minns namnet på, men som specialiserar sig på att lära ut matte på ett roligt sätt, mot betalning på nätet.

Det är bara en tidsfråga innan de hittar hit. Att översätta webb-sidor är inte svårt och det finns gott om svenska lärare som kan tänka sig att arbeta på andra sätt, utanför skolans värld om det behövs, för att hjälpa barn att lära sig bättre. Och kan min 14-åriga dotter tjäna fick-pengar på att hjälpa yngre barn med deras läxor, lär det nog finnas entreprenörer även här i Sverige....

Insamling av omdömen är ett jäkla jobb...

Vi har många fina system på vår skola: Eleverna registreras och gruppindelas i ProCapita, schemat läggs och frånvaro förs i Skola24, vår hemsida skapas genom SiteVision och vi kommunicerar via FirstClass. De här systemen pratar sådär med varandra. Som tur är pratar i alla fall ProCapita och Skola24 ungefär samma språk, och överföringarna där i mellan funkar oftast bra.

Vi har ingen lärplattform. Sådana hade man inte -94 när skolan datoriserades på allvar. Komvux har en; ItsLearning, som de använt främst för distanskurser. Vissa av lärarna som jobbar på ungdomsgymnasiet också använder den även där, för sina egna grupper. Många vill ha en även på ungdomsskolan, och man har bland annat pratat om att införa Unikum, som man använder på kommunens hemsidor även här.

Jag som har barn på grundskolan har erfarenhet från både SchoolSoft och Unikum och tycker att det är jättesmidigt att ha alla lärares omdömen om mina barn samlade på en webb-sida. Dock vet jag att grundskolelärarna tycker att det är lagom roligt att sitta och fylla i alla dessa omdömen. Det är inte alltid det funkar så smidigt om gruppen består av elever från flera klasser.

Jag vet inte hur många grupper de har på våra grundskolor. Men de har mellan 250 och 450 elever. Vi har 1500 elever. Våra elever läser 5-6 ämnen om året, minst hälften av dem läser de i grupper som inte är deras klass. Det gör ca 4000 grupper varje läsår.

Problemet med lärplattformar är att de inte alltid är kompartibla med andra system. Vissa lärplattformsframställare vill gärna att man ska köpa deras registreringstjänster och schemaläggningsprogram, och därför pratar deras lärplattformar bara med dessa. Unikum pratar t ex inte med Skola24, vilket skulle innebära att någon skulle behöva lägga in alla dessa 4000 grupper för hand. Det brukar innebära elevhandledaren. Så är det i alla fall på ett av barnens skolor. Den skolan har som tur är bara 90 elever.

Nu är det snart utvecklingssamtal. Eftersom vi inte har någon lärplattform så brukar kutym vara att man mejlar sina kollegor med en trevlig förfrågan om omdömen om sina elever. Då det är ca 30 olika lärare som undervisar ca 30 elever i en vanlig samhällsklass är man väldigt tacksam över att man kan skicka gruppmejl. Dock innebär det (i bästa fall) att man får in omdömen i olika former och format från nästan 30 olika personer. Någon har gjort färgkodade tabeller i kalkylblad, någon skriver långa paragrafer om varje elev, någon skriver på en liten lapp, någon vill hellre ta det muntligt över kopiatorn, någon skriver bara OK eller inget alls på elever som är OK och bara en mening om dem som det inte går så bra för. För på gymnasiet sätter vi ju betyg, och varje lärare ska ha betygssamtal med sin elev, så omdömen upplevs ibland som "extra". (Jag vet att detta låter främmande för grundskolevänner, men vi har ett lite annat regelverk kring detta...)

Vilket fall som helst så blir det ett jäkla jobb att sammanställa alla dessa omdömen till något som eleven och jag har nytta av i ett samtal, och för att man ska kunna visa upp något för elevens målsman. Men nu har jag nog kommit på lösningen!

Jag gjorde en mall för ett Google-formulär. Sedan kopierade jag formuläret 27 gånger och kopplade det till personliga kalkylblad för varje elev. Sedan kopierade jag klasslistan i ett mejl och länkade varje elevs namn till formuläret på nätet. På så sätt hoppas jag få in alla omdömen om varje elev i ett kalkylblad, bara gällande den eleven. Det kalkylbladet kan jag skicka till eleven före samtalet, så att vi kan diskutera annat än resultat, eller bara de resultat som behöver diskuteras.

Var det jobbigt? Ja, lite. För jag gjorde fel första gången och tappade en halvtimmes jobb. Allt som allt tog det 2 timmar. Jag har dock räknat ut att jag kommer att ha 5 utvecklingssamtal med de här eleverna, och jag kan återanvända både formuläret och mejlet med länkarna de nästa fyra gångerna, vilket gör att det trots allt bara är ca 30 min förberedelse inför varje utvecklingssamtal. Det är, om det fungerar, betydligt mindre än vad jag brukar lägga.

Mallen finns bland Googles mallar på nätet. Den fick av en olyckshändelse namnet "Elevens namn här" men den har en beskrivning. Det var den enda omdömesblanketten där, upptäckte jag. Kanske är inte behovet så stort. Men slit den med hälsan och ändra efter behov. (T ex kommer den att behöva det nya betygssystemet). Jag återkommer med information om hur den funkade. Om den funkar...

En högst levande lektion

Idag var det kaos på min engelska-lektion. Organiserat kaos, vill jag påpeka. Syftet med lektionen var att utöka elevernas ordförråd med nya kroppsdelar.

Ett klart förringat och underskattat pedagogiskt hjälpmedel är Post-it-lappen. Det har jag lärt mig på Scouterna.

Först fick eleverna en lista med 25 kroppsdelar, små och stora, på svenska att översätta. Till sin hjälp hade de en dator per grupp, telefoner och uppslagsböcker. De fick 5 minuter på sig. Vi gick igenom de rätta svaren tillsammans på tavlan.

Sedan fick de göra en lista på kluriga kroppsdelar och leta upp rätt ord. Varje ord skrevs på en Post-it. Gruppen utsåg en modell och en domare. Övriga gruppmedlemmar blev tilldelad en ny modell och sedan fick de två minuter att placera Post-it-lapparna på rätt ställen.

Hade man gjort samma övning med bara ordböcker hade det tagit hela lektionen. Nu hann vi med att både titta på FreeRice-filmen och samla ihop säkert ett helt kilo ris! Det enda problemet var väl att Post-it-lapparna är lite tunna i klistret och det verkade stundtals snöa i salen. Men alla sa sig efteråt ha lärt sig många nya ord.

Förresten - Det är en bra idé att ta upp skillnaden mellan översättnings-applikationer och ordboks-appar! Många elever använder sig av översättningsappar som inte alltid ger det uttryck som faktiskt används, utan översätter ord för ord.

Tänk vidare! och jag.

Jag ska få gå på Tänk vidare!; En utbildning för lärspridare. Häftigt nytt ord! Läääärspridare... Gillar! Min kollega, som har ytterlig svårt för ordet pedagog lär få riktigt jobbigt med detta nya, trevliga ord.

Träffas vi i Göteborg 11-12 april?

Heta potatisar är fortfarande användbara

För några år sedan experimenterade jag en del med programmet Hot Potato för att göra språkövningar, men kom aldrig igång ordentligt. De några jag gjorde har tydligen fallit i serverhålet, för jag hittar dem inte. Min kollega Marianne var flitigare än jag, och jag hoppas att jag kan övertala henne att låta mig visa några exempel genom att bädda in dem här.

Till dess kan jag rekommendera den här sidan från Ashcombe School i Storbritannien som har byggt en hel sida kring video-lektioner i olika språk med tillhörande övningar.

Lycka till!!!

Lek med maten!

Jag har precis ägnat en knapp timme åt att spela mig igenom World Food Programs spel Food Force, ett gratis spel att ladda ner på nätet.

Spelet tar spelaren genom de mest akuta delarna av en hjälpinsats i en hungerkatastrof, men också det progressiva arbetet efter den akuta fasen. Spelaren får poäng genom att lokalisera svältande, utforma näringsriktiga matpaket, släppa matpaketen på rätt ställe, förhandla med rebeller och balansera stödinsatserna för en hållbar utveckling i regionen, och de olika uppdragen varvas med informativa små filmer med autentiska bilder.

Det är ganska underhållande, och vissa av spelets delar ger mersmak. Att man också kan ladda upp sitt resultat till WFPs webbsida och jämföra sig med andra är också ett plus. Det är inte speciellt komplicerat (förutom att få ihop näringsbalans och kostnad för matpaketen, vilket jag inte lyckas med!) och språket är lättförståeligt och tydligt. Spelet finns f ö på flera språk, och skulle därför kunna användas i t ex moderna språk. Tyvärr finns det inte på svenska; dock på norska och finska.

Det tar "lagom" tid - det skulle hinnas med på en lång lektion med lite diskussion, eller funka som inledning på en tema-dag. Dock tar det en stund att ladda ner, så ett förslag är att man lägger spelet på några USB-stickor och installerar tillsammans i början av lektionen, för att minimera de tekniska fallgroparna.

Sedan kan man fortsätta genom att spela WFPs FreeRice-spel. Varje rätt svar genererar ett antal riskorn, alldeles på riktigt, till svältande runt om i världen. Spelet består av frågesportsfrågor inom olika ämnesområden: Moderna språk, engelsk ordkunskap, konst, geografi och t o m matte! En av mina kollegor har programmet som paus-program på lektionerna - en "belöning" för eleverna när de jobbat klart med boken; då får de spela FreeRice en stund. Det är tydligen MYCKET populärt.

Det är när den tragiska verkligheten tränger på som det blir riktigt roligt...

Trots våra eviga ansträngningar för att uppmuntra elevernas nyfikenhet och kreativitet, samtidigt som vi försöker förbereda dem för vidare studier och ett arbetsliv som ännu inte är helt och hållet lustbetonat och helt flexibelt ser vår vardag allt för ofta ut som i nedanstående lilla klipp. Ja, det är inte speciellt ofta vi svär åt våra elever, men för övrigt är konversationen klockren!

Om sömn och blått ljus

Sömn är på tapeten. Lokaltidningen hade stort sömnreportage ett par dagar efter våra skolsköterskor varit på sömnutbildning. Sömn är viktigt! Brist på sömn kan leda till depressioner, hormonstörningar och övervikt, särskilt bland unga. Bland annat.

Eleverna sliter med det sista på sina projektarbeten. Med växlande resultat. Det blir nog en hel del sömnbrist hos en del också. Ett mycket intressant arbete handlar om ungdomars motionsvanor, och eleverna gjorde enkätundersökningar på tre högstadieskolor: Två kommunala och en friskola. Eftersom friskolan har idrottsprofil förväntade de sig finna att ungdomarna där var lite friskare och mådde lite bättre än de i den kommunala skolan, med idrott två timmar i veckan. Men den mest signifikanta skillnaden de fann var inte i motionsvanor, utan i sömnvanor!

Eleverna i de kommunala skolorna upplevde sig själva som tröttare, att de sov sämre och hade svårt att komma upp på morgonen. Flera anförde datorn som anledning till att de gick och lade sig sent. Eleverna på Vesterhavsskolan, som inte sade sig ha problem med sin sömn, har naturligtvis datorer hemma, men inga "skoldatorer".

Undersökningen verkar bekräfta många av de andra undersökningar som redovisats i pressen, om hur de nya digitala vanorna med sociala medier, tillgång till film, tv och annan underhållning dygnet runt via datorn gör oss till dygnet-runt-varelser, snarare än dag-aktiva. Det är naturligtvis inte DATORNS fel; datorn är en maskin, utan baktankar eller konspiratoriska, dolda agendor - det är vi användare som måste lära oss att det faktiskt finns en off-knapp på både telefoner, tv-apparater och datorer. Och framförallt så är det vi vuxna som faktiskt måste ta ansvaret att hjälpa våra barn med att hitta den.

Jag blir alltid så fascinerad när man läser om barn som utvecklat spelberoende och föräldrarna beklagar sig över att de inte har kunnat begränsa barnens spelande. Jag har full medkänsla och förståelse för att de befinner sig i en hopplös situation när beroendet är fullt utvecklat! Missbruk, oavsett vad man missbrukar, är en fruktansvärd sjukdom som påverkar alla omkring den som missbrukar. Men att sätta in tv-apparater och datorer på barnens rum, är ju att be om bekymmer på sömnfronten! Själv låg jag och läste med ficklampa under täcket, och kom hålögd och utvakad till skolan, med det är trots allt skillnad. Det skrivna ordet stimulerar självklart fantasi och andra delar av hjärnan, men är inte i närheten av det överflöd av stimulans som den utsätts för av skräckfilmer (som fortfarande är passiv konsumtion) eller spelande (där spelarens aktiva val sätter ytterligare synapser i svängning).

Själv kan jag bli bekymrad över mitt eget datorbeteende ibland: Jag kan fastna på Facebook eller i något nytt, kul som bara måste testas eller behärskas före sovdags. Jag märker att om jag sitter vid datorn för sent får jag svårare att somna. Det KAN mycket väl vara "de blå ljuset" som sätter tallkottskörteln ur synk, eller helt enkelt att hjärnan är för uppspelt - jag vet inte, men jag vet att det gör en skillnad. Och jag försöker att faktiskt göra något åt det och tar datorfria kvällar när jag är riktigt trött. Jag såg att min dotter, under de få veckorna hon hade sin 1-1-dator hade mycket svårt att prioritera kudden (hon går nu på den tidigare nämnda friskolan) och vi fick helt enkelt se till att datorn stannade på nedre våningen när hon gick upp för att lägga sig. Sonen, som tar studenten, kan också drabbas av spel- eller film-lusen, och eftersom han är över 18 och jag faktiskt tycker att han kan få avgöra vad han ska göra med sin dator själv så tar jag inte den ifrån honom, men jag ser samtidigt till att kommentera och ifrågasätta. Ibland, när jag vet att han spelar, stänger jag helt enkelt av nätverket kl. midnatt. Datorn är hans, nätverket är mitt; Jag är hans förälder, jag har den makten och det ansvaret.

Min yngste kommer att ha mycket svårt att klara av en egen dator - det kan jag säga redan nu! Om han finge skulle han spela hela tiden, och vi har varit tvungna att aktivera föräldrakontrollerna på familjens stationära dator för att minska konflikterna mellan barnen och begränsa hans spelande. Barnen har ändå två timmar var om dagen på datorn, och då ska ev. skolarbete göras först. Det respekteras oftast, och det är inte längre något gnäll. Vi försökte dessutom tidigare att ha en regel om att man skulle tillbringa motsvarande tid ute som man gjorde framför datorn, men var tvungna att överge detta, eftersom vi själva inte kunde leva upp till det.

Modern teknologi är långt ifrån problemfri, men det är inte teknologins "fel" att det går fel. Det är vårt vuxenansvar att se till att hjälpa barnen att lära sig goda vanor, att röra på sig och träna sina muskler så de inte får ont i axlar och nacke, att se till att de kommer i säng ordentligt och se till att de faktiskt gör sina läxor. Skolan kan bara ta ansvar för att lära eleverna att använda datorn på ett korrekt sätt i skolan, på skolan, prata med dem och försöka påverka deras attityd i rätt riktning, men föräldrarna MÅSTE ta ansvar för att se till att eleverna använder datorn på rätt sätt inom hemmets väggar.

Falkenbergs IT-dagar

Ojoj, vilken vecka!
På tisdag morgon välkomnades 250 lärare, IT-människor och skolledare till Strandbaden i Falkenberg för att lära sig mer om 1-1 och diskutera IT i skolan. Inledningsanförandet hölls av förvaltningschefen Arja Holmstedt-Svensson och Barn och utbildningsnämnens ordförande Kerstin Angel var där och berättade tillsammans med IT-pedagog Anders Störby om 1-1 i Falkenbergs historia och pratade om vikten att våga satsa och ta steget ut i det okända, och om hur viktigt det är att ha politiker, tjänstemän och skolledare med på tåget, och att det inte är ett sätt att spara på personal, för lärarna är det viktigast i skolan, men att man kanske kan spara in på andra saker...

Jag hade äran att få hålla tre inspirationsseminarier om den lärande läraren. Det är lustigt hur man kan bli jättenervös, fast man tillbringar hela dagarna med att prata inför folk! Men alla var jättesnälla och det var faktiskt jätteroligt. Som experiment prövade jag att Bambusa mitt sista seminarium. Jag har inte vågat titta på resultatet, inte hunnit heller, men att det fungerar det vet jag :-)

Och de läsare som hittat hit i hopp om att hitta Hot Potatoe-övningarna som jag utlovade får vänta några dagar till, för jag har inte hunnit än! Men de kommer, jag lovar!

Nästan lite tråkigt att vara del av programmet, för det var så många där som jag själv hade velat höra! Det hade varit fantastiskt roligt att få lyssna till kommunens IT-pedagoger och höra hur de upplevt 1-1-resan, och Lasse Johnssons betraktelser från klassrumshorisonten var synnerligen populära. Även de andra inspirationsseminarierna verkade jätteintressanta.

Några av mina elever var där för att blogga och dokumentera dagen. De hade ett hörn i foajén som sin redaktion, och minglade runt med kameror och anteckningsblock i högsta hugg. Dessutom fick de övervaka SMS-tjänsten och sammanställa alla frågor som kom in där och via mejl till eftermiddagens frågstund där bland annat Bodil Samuelsson och elever från Montessoriskolan medverkade, tillsammans med en av mina elever. Jag missade den sedermera omdiskuterade debatt som utbröt om varför inte pennor dög åt dagens ungdomar, men fick höra efteråt att Simon uppenbarligen kände att han ville ta igen lektionen i argumentation som han missade genom att delta i konferensen och levererade stiliga retoriska grepp och stod stolt när dammet lägrade sig! BRA jobbat, herr Frankfeldt!

Samtidigt underhöll tre av mina elever, Fredrik och jag de tillresta holländarna i ett rum intill, där tjejerna fick svara på många, mycket relevanta frågor om IT-vanor, studieresultat, filter, olämpligt surfande, sina lärares IT-skicklighet och mycket annat. Jag och Fredrik var inte så nödvändiga i detta - tjejerna hade lika gärna kunnat ta samtalet själva.

På kvällen var det middag med underhållning, och samtalet kring IT-frågorna fortsatte över syltade kantareller och falkenbergslax, men det blev inte sent för denna tanten, eftersom det vankades studiebesök på Falkenbergs gymnasieskola, där jag jobbar, och tre andra skolor i kommunen. Så efter en uppfriskande promenad i den klara vårvintervinden extraknäckte jag som reiseleiter på bussen in till sta'n. Jag hade inte möjlighet att följa med på rundturen, med det kändes som vi skickade iväg 45 nöjda besökare efter att ha fått tillfälle till många goda samtal under förmiddagen. De fick se en skola i vardag - och tillfälle att prata med lärare och elever i verksamheten. Våra elever som guidade var ytterligt proffsiga och höll tidsschemat väl, så frågestunden efteråt hanns med också.

Sedan zonkade jag totalt och resten av dagen blev något kaotisk, eftersom jag blandat ihop dagarna och missade en lektion (tack mina gulliga elever, som är så tålmodiga och rara!) Jag hoppas i alla fall att alla hade lika bra dagar som jag!!!

Och Kristina B, Tracy R, Anders S, Fredrik H, Anna W och alla ni andra som arrangerade; Ni är fantastiska!

Herr B blandar ihop äpplen med päron med risk att stoppa upp all skolutveckling.

I dagens Dagens Nyheter återfinns ett debattinlägg av vår "pekamedhelahanden"-minister Jan Björklund. I debattinlägget meddelar Björklund att "Det är dags för läraren att åter ta plats i katedern", att kvaliteten i mötet mellan lärare och elev i klassrummet är det som avgör kunskapsinhämtningen. Att Björklunds syn på ledarskap går att härleda till militären är ingen nyhet, men mina källor som fortfarande uppbär lön från Försvaret försäkrar mig att inte ens inom försvaret finns blind ordergivning och katederpedagogik kvar i någon högre utsträckning - för man vill ha soldater som kan tänka själva och ta egna beslut under pressade situationer.

Ur filmen Hets, bildkälla: Svenskt Film Institut

Lärarens uppgift i klassrummet är att leda och undervisa eleven;  läraren ska tillbaka in i klassrummet, föreläsa och diskutera stoffet med eleverna i helklass, säger Björklund. Vid en första genomläsning blir jag mörkrädd. När jag sedan läser igen, och igen, inser jag att Björklund helt enkelt blandar ihop äpplen med päron och att han helt enkelt inte själv vet vilka associationer lärarkollegiet och politiker som föregått honom själv får av ordet katederundervisning.


 Jag instämmer helt och hållet i det att EN FRÅNVARANDE lärare är fullständigt förödande (vilket vissa fattiga kommuner och vinstkåta friskolor satt i system), och lärare som inte VET HUR MAN HANDLEDER (vilket faktiskt fortfarande är fler än vad man tror, tack vare lärarutbildningar vars metoddelar har haft brister). Jag tror också att när individualiserad undervisning blir ENSAM-inärning (som ofta har varit fallet i just matte) är det katastrofalt.

Foto: Todd Berman

Men lärarlett arbete behöver ju inte vara lärarbestämt arbete! Och det är väl där herr B hamnar snett. Han säger visserligen att "Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare." Men i samma andetag så undergräver han lärarens auktoritet och professionalism genom att sedan säga att vi inte tar vårt ansvar för elevernas inlärning, utan i allt för hög grad lämnar detta till eleverna. Vi ska tillbaka till katedern och leda klassens arbete.


I mitt klassrum leder jag hela tiden arbetet, och jag lämnar aldrig mina elever i en situation där de inte vet vad de ska göra eller vart de är på väg. Det innebär ju inte att jag står vid katedern och föreläser hela tiden - det gör jag det också, när det behövs, för det behövs då och då, eftersom det är den rationellaste metoden att få ut en minimal bas av det som jag vill att mina elever ska lära sig, och för att de elever vars inlärning är bäst betjänt av att lyssna på en strukturerad föreläsning ska få det de behöver. 


Ibland är det också tyst i mitt klassrum, och i alla händelser ska det vara tyst när någon pratar om saker som rör hela klassen - om det är jag eller någon av eleverna. Men annars så tror jag att lärande, inte bara i matematik, är betjänt av att det samtalas kring stoffet! Inte hoppaomkringochgapahysteriskt eller ligga på golvet och fjanta, men att det pratas, och gärna skrattas. 


Björklund ondgör sig över att vi lämnar över ansvaret för inlärningen till eleverna, och jag undrar lite hur han tänker när han formulerar den meningen. Det jag ser som problemet för många elever idag i skolan är inte att eleverna fått ta för stort ansvar för sin inlärning - utan att de inte fått förtroendet och tilliten att lära sig på den nivå de förmår! Lärare och föräldrar har tvärtom friskrivit ungdomarna från ansvar för sin inlärning och inte vågat ställa krav på dem. Istället läggs kraven på den diffusa institutionen "Skolan". 


Genom att friskriva eleven från ansvar för sin inlärning tar vi också ifrån henne mandatet att behöva kunna. Den auktoritära linjen; Jag är vuxen, jag vet vad du behöver kunna, kanske funkade på 60-, 70- och t o m 80-talet. Men dagens unga är för smarta och inser från en tidig ålder att det finns inte en sanning, det finns mer att kunna än en tant eller farbror vet. Att försöka krympa skolan till den enskilda lärarens horisont kväver både elevens och lärarens nyfikenhet och kreativitet. Vilken syn har vi på barnet? Kompetent och intelligent, eller enbart ett kärl som ska fyllas?


Den finska modellen har varit lite av ett mantra för Herr B. Jag tror att den finska modellen är jättebra - om man vill ha lättstyrda robottar på arbetsplatserna, som gör det de blir tillsagda när chefen ser på, men inget annat. Vill vi ha fritt tänkande, kreativa individer måste vi ge tid för samtal och kollektivt lärande, även om det kan upplevas som kaotiskt och olinjärt. Som han den där som jag hänvisade till härrom dagen skriver: Noggrant planerade och varierade lektioner håller eleverna på banan och får dem att göra det de ska i klassrummet. Om Björkis kunde ge kommunerna pengar att se till så lärare faktiskt har tid och ork och lust att ta till sig nytt och själv hittar glädjen i att lära sig, i stället för att undervisning ska vara vinststyrd -DÅ skulle han få se på gnistor!

Om Björklund kunde se till att alla elever fick tillräckligt med vuxenkontakt - inte nödvändigtvis mer vuxenstyrning, i skolan, så skulle nog lärandet ta fart och vi skulle få elever som BÅDE har djup kunskap och som är kreativa och entreprenörer.

I den här debattartikeln blir det pinsamt tydligt att Herr B blandar ihop inte bara äpplen och päron, utan slänger in en och annan bärfis också...